R
Raderad medlem 131045
Jag har en gammal tik hemma som är av blandras och är en omplaceringshund. Jag tog över henne när hon var runt 5 år och i år blir hon 13. En dam som har varit väldigt pigg och envis genom alla sina år och hittat på hyss och hela tiden velat bevisa att hon kan stå på egna ben och vara självständig.
För 4 år sedan började jag märka att hon började gå in i saker och jag tog henne till veterinären. Där kunde man se att hennes syn var kraftigt försämrad på grund av antingen ålder eller sjukdom. Det gick inte att säkerställa och inte heller behandla men jag fick garanterat att det gör inte ont och veterinären tyckte att hon såg pigg och glad ut ändå och att jag inte skulle oroa mig.
Sedan gick det fort till att hon förlorade synen helt och hållet och jag har anpassat vår vardag efter det. Hon däremot har fortsatt som vanligt. Hon ska ligga först i kopplet, helst inte gå dit jag styr och visa att hon fortfarande är självständig.
När hon var 11 år tog jag henne på nytt till veterinären för att göra en hälsoundersökning med tanke på hennes ålder. Plus att hon hade börjat få en knöl på sidan av bröstkorgen som jag var orolig över. Vi fick massor med beröm för att hon var i fin kondition, bra päls och hull. Glad och pigg. Knölen kunde inte sägas om det var en fettknöl eller en tumör och veterinären tyckte det var onödigt att undersöka det vidare med tanke på åldern. Det var större chans att det var en fettknöl och inget som smärtade. Jag fick rådet att komma tillbaka om den fortsatte att växa. Det konstaterades också att hon hade lite artros men i linje med hennes ålder så veterinären tyckte inte heller att detta skulle åtgärdas då det inte var något som stack ut.
Förra året, alltså när hon var 12 år, fick hon komma till veterinären för att ta bort tandsten och dra ut några tänder. Även här fick hon massa förvånande kommentarer att hon var så pigg trots att hon är både blind och gammal. Operationen gick bra men man upptäckte ett svagt blåsljud på hjärtat. Så svagt att tre veterinärer lyssnade innan man vågade konstatera att det fanns.
Nu är hon alltså 13 år. Hon äter som hon ska. Knölen har inte vuxit mer (men däremot har det tillkommit en pytteliten till knöl på ett annat ställe), hon leker och busar med min unghund när dom är inomhus och hon vill alltid vara med och ha sällskap. Pigg och skärpt - när vi är inomhus.
Men så fort vi ska gå ut så lägger hon i handbromsen. Jag kan få henne att gå ut och kissa och bajsa men sedan är det tvärnit om vi inte vänder och går in igen. Ingen extra promenad alltså.
Vi bor i hyreslägenhet numera och jag vet att hon alltid har gillat att ligga ute på gräsmattan när vi har haft tillgång till det. Jag brukar därför ta med henne ut på vår innegård och sitta där med henne. Då njuter hon och kan ligga i gräset hur länge som helst.
Men jag är så kluven. Hon är så pigg och med när vi är inomhus men just att hon inte vill följa med ut gör att jag funderar på när det egentligen är dags att ta ett beslut? Det är min första hund och jag har inte behövt ta ett sådant beslut tidigare och vill såklart inte förhasta mig samtidigt som jag inte vill hålla henne kvar om hon inte vill vara med mer.
Hon gillar som sagt att vara utomhus men inte att promenera, så vida hon inte känner någon lukt eller hör något prassel i busken (tidigare jakthund så de instinkterna sitter fortfarande kvar och då får hon lite energi).
För 4 år sedan började jag märka att hon började gå in i saker och jag tog henne till veterinären. Där kunde man se att hennes syn var kraftigt försämrad på grund av antingen ålder eller sjukdom. Det gick inte att säkerställa och inte heller behandla men jag fick garanterat att det gör inte ont och veterinären tyckte att hon såg pigg och glad ut ändå och att jag inte skulle oroa mig.
Sedan gick det fort till att hon förlorade synen helt och hållet och jag har anpassat vår vardag efter det. Hon däremot har fortsatt som vanligt. Hon ska ligga först i kopplet, helst inte gå dit jag styr och visa att hon fortfarande är självständig.
När hon var 11 år tog jag henne på nytt till veterinären för att göra en hälsoundersökning med tanke på hennes ålder. Plus att hon hade börjat få en knöl på sidan av bröstkorgen som jag var orolig över. Vi fick massor med beröm för att hon var i fin kondition, bra päls och hull. Glad och pigg. Knölen kunde inte sägas om det var en fettknöl eller en tumör och veterinären tyckte det var onödigt att undersöka det vidare med tanke på åldern. Det var större chans att det var en fettknöl och inget som smärtade. Jag fick rådet att komma tillbaka om den fortsatte att växa. Det konstaterades också att hon hade lite artros men i linje med hennes ålder så veterinären tyckte inte heller att detta skulle åtgärdas då det inte var något som stack ut.
Förra året, alltså när hon var 12 år, fick hon komma till veterinären för att ta bort tandsten och dra ut några tänder. Även här fick hon massa förvånande kommentarer att hon var så pigg trots att hon är både blind och gammal. Operationen gick bra men man upptäckte ett svagt blåsljud på hjärtat. Så svagt att tre veterinärer lyssnade innan man vågade konstatera att det fanns.
Nu är hon alltså 13 år. Hon äter som hon ska. Knölen har inte vuxit mer (men däremot har det tillkommit en pytteliten till knöl på ett annat ställe), hon leker och busar med min unghund när dom är inomhus och hon vill alltid vara med och ha sällskap. Pigg och skärpt - när vi är inomhus.
Men så fort vi ska gå ut så lägger hon i handbromsen. Jag kan få henne att gå ut och kissa och bajsa men sedan är det tvärnit om vi inte vänder och går in igen. Ingen extra promenad alltså.
Vi bor i hyreslägenhet numera och jag vet att hon alltid har gillat att ligga ute på gräsmattan när vi har haft tillgång till det. Jag brukar därför ta med henne ut på vår innegård och sitta där med henne. Då njuter hon och kan ligga i gräset hur länge som helst.
Men jag är så kluven. Hon är så pigg och med när vi är inomhus men just att hon inte vill följa med ut gör att jag funderar på när det egentligen är dags att ta ett beslut? Det är min första hund och jag har inte behövt ta ett sådant beslut tidigare och vill såklart inte förhasta mig samtidigt som jag inte vill hålla henne kvar om hon inte vill vara med mer.
Hon gillar som sagt att vara utomhus men inte att promenera, så vida hon inte känner någon lukt eller hör något prassel i busken (tidigare jakthund så de instinkterna sitter fortfarande kvar och då får hon lite energi).
