När mardrömmen inträffar

[fahrenheit]

Ja, vad gör man då?
Min älskade älskade bästa vän bröt benet i hagen i lördags, hade inga alternativ och han fick somna in.

Allt gick snabbt, på en timme hade jag förlorat min bästa vän.
På mindre än ett år har jag förlorat mina två älskade hästar.

Vad gör man nu? Hur går man vidare?
På två dagar har jag förflyttat mig från sängen till soffan, och tillbaka.
Jag är noll energi och känner mig helt tom.

Idag har jag varit i stallet och kramat på min andra häst, som såklart undrar varför matte bara kramas och gråter.

Vet inte vad jag vill ha ut av tråden, mest skiva av mig.
En hästägares värsta mardröm :'(

 

[palle]

Sv: När mardrömmen inträffar

Vet vad du går igenom

Kanske inte så snabbt, i mina fall tog det 2.5 vecka resp 4 dagar. ....

Så jag vet numera att det blir bättre så småningom, även om det inte känns så just nu. ..


Och skriva här om det hjälper också, hur konstigt det än låter

Krama den häst du har kvar så länge och så mycket du kan och vill. ...
Det hjälper det också. ....

 

[Elisha]

Sv: När mardrömmen inträffar

Beklagar verkligen!!! Vet exakt vad du går igenom. Min häst bröt också ett ben i hagen och togs bort pga det.. Dock gick det inte fullt lika snabbt men inte mindre smärtsam för det.

Och jag håller inte med föregående talare tyvärr, smärtan går aldrig över! Jag mår exakt lika dålig över det idag trots att det är snart 4 år sen.


Tröstkramar!

 

[sassiball]

Sv: När mardrömmen inträffar

Ush vad tråkigt, vet vad du går igenom Min häst fick avlivas förra sommaren pga kolik, fanns inget att göra. Chocken var enorm. Saknar henne fortfarande varje dag, för mig var hon hästen med stort H.

Det som hjälpte mig var att älta det hela, titta på kort och verkligen tillåta mig att vara ledsen. Jag började titta efter en ny häst med en gång och köpte en ny bara 3 veckor efter den andres död. Det hjälpte mig mycket.

Kramar till dig.

 

[palle]

Sv: När mardrömmen inträffar

Idag är det 9 år 7 månader och 19 dagar sen hon togs bort, häst nr 1.

Häst nr 2 är det 2 år 9 månader och 17 dagar sedan hon flyttade till Traplanda.

Smärtan och paniken efter häst nr 1har dämpats och ersatts med glädjande minnen och stor SAKNAD.

Häst nr 2 har inte kommit dit ännu, men jag VET att den kommer komma dit om några år. ..

Det finns även en till häst vi saknar lika mycket men som vi inte ägde.

Häst nr 4 lever än så länge. Han är nu 22 år och vi hoppas på många fler år tillsammans

Vad jag vill säga är att smärtan kommer dämpas och panik försvinner med tiden, men hur LÅNG den tiden är är väldigt individuellt. .....

 

[dressyrteamet]

Sv: När mardrömmen inträffar

Beklagar! Min häst var med om samma sak och jag kommer ihåg hur otäckt det var. Att han idag lever idag och är en fungerande ridhäst är jag otroligt tacksam över, jag förstår att många tyvärr inte haft samma tur.

 

[Babe]

Sv: När mardrömmen inträffar

Jag kom enklare undan än dig, jag slapp fatta beslutet
Min älskade vän sen 13 år tillbaka låg död i hagen en morgon nu i sommar.

Vad gör man?
Hur går man vidare?

Jag vet inte, men jag grät, och sörjde i mängder och olika perioder, vissa dagar gick bra andra inte.

Idag är jag mest förbannad på henne som helt utan förvarning gjorde så här, hon var 15 år och vi satt och tränade för tränare 3 dgr innan, så det var helt utan förvarning.

Men även du kommer över det, det tar sin tid och tårar kommer det kosta.

Men tänk på allt kul ni gjort, jag har precis beställt en teckning av min häst, en teckning som jag kommer le åt och minnas alla bra stunder när jag ser.

/B

 

[DarkInNight]

Sv: När mardrömmen inträffar

Vad man gör?

Man sörjer, så länge det behövs.

Efter ett tag märker man att livet på något sjukt sätt går vidare, det känns som att livet inte borde göra det, men det gör det.

Beklagar verkligen, fick också akut avliva min häst i vintras. DEN hästen. Mitt liv kommer aldrig bli densamma, mitt hästeri kommer aldrig betyda lika mycket, en alldeles för stor del av mig dog med honom. RIP

 

[gicageli]

Sv: När mardrömmen inträffar

Det har hänt mig också. Det var fruktansvärt och tar lång tid att komma över. Jag försökte sysselsätta mig och sen får man tillåta sig att vara ledsen. Gråt sås mycket du vill och prata med nära och kära. Jag hade min hund som tröst och hittade på mycket med honom men jag ska inte sticka under stolen med att det tog lång tid att bearbeta det. Skönt att du har en häst till i alla fall.

 

[gicageli]

Sv: När mardrömmen inträffar

Även om en häst såklart inte kan ersätta en annan men du kan fokusera på den hästen som du har kvar. Efter en tid kan man minnas sin vän med glädje istället för sorg.

 

[Marty]

Sv: När mardrömmen inträffar

Jag har inte så mycket att säga egentligen... Jag ville mest ge dig en hel korg full av styrkekramar . Låt ditt sörjande och din bearbetning ta den tid det tar. Det är okej att vara ledsen.

 

[Tingeling]

Sv: När mardrömmen inträffar

Har tagit bort tre hästar.
Smärtan har försvunnit, men aldrig saknaden.
Sorg har bytts ut mot glada minnen.
Jag vet att det var rätt beslut i alla tre fallen,
men jag undrar fortfarande om det inte fanns något mer att göra.
För varje häst som försvunnit, har det blivit svårare för nästa häst att komma in.
Andra hästen jämnförde jag med första, tredje med andra, osv.
Även om jag älskat var och en av dem.

 

[Kiwifrukt]

Sv: När mardrömmen inträffar

Jag har inga bra råd att ge, men jag vet vad du går igenom. För fem år sen, augusti 2008, fick jag mycket hastigt ta bort min ponny sen åtta år tillbaka. Han var fortfarande ung, och pigg på morgonen, innan eftermiddagen blev kväll var han borta. Det var en fruktansvärd chock på alla sätt, jag lipade mig igenom dagar som blev till veckor, och så småningom månader. Jag saknar honom fortfarande något alldeles överjävligt och har i fem års tid frågat mig själv om det hade varit bättre att veta innan, för att mentalt kunna förbereda sig.

Nu för två veckor sen fick jag svaret. Nej, det hade inte varit bättre. Imorgon är det två veckor sen min älskade, älskade prinsessa somnade in, henne hade jag haft i elva år, och det är utan tvekan det absolut mest vidriga jag har tvingats göra i mitt liv. Hästen ifråga har varit still going strong, fullt ös medvetslös hela tiden, men den här sista sommaren har hon verkligen blivit gammal, och mot slutet var hennes 26 år ganska märkbara. När hon blev oförklarligt halt för tredje gången på kort tid, och dessutom tappade alldeles för mycket i vikt, fick jag fatta beslutet att min bästa vän i världen skulle bort. Jag grät mig igenom hela sista veckan hon levde, jag klarade inte av att se henne utan att börja gråta. När hon väl var borta drabbades jag av någon form av förnekelse som jag fortfarande lever kvar i, jag vägrar inse att hon är död. Det enda positiva med det är att jag får ganska mycket gjort, men jag fasar för den dag polletten trillar ner och jag inser att hon aldrig mer kommer tillbaka. Den rationella delen av mig fattar ju givetvis att hon är död, men känslorna hänger inte med.

 

[OutOfService]

Sv: När mardrömmen inträffar

Min vän fick ett sådant samtal igår.. Hennes häst var utlånad på foder 5-6 timmar hemifrån och igår ringde fodervärden och sa att hästen halkat så illa att den antagligen brutit benet, vilket dom fick bekräftat när veterinären kom dit.. Så min vän fick ta beslutet över telefonen att hennes älskade häst skulle få somna in

Det är så tragiskt och man får sörja, du behöver sörja.. låt det ta tid.. *massa kramar*