min perfekta häst :-)

[fejt]

Jag har en helt fantastisk nordsvensk brukshäst som jag ägt i ett halvår men ridit och kört i tre år. Han är 23 år gammal. Min erfarenhet av körning är begränsad, jag gick en kurs innan jag köpte min häst och nu lär han mig. Jag vet alltså inte hur körhästar brukar vara men min är så fantastiskt klok. Han står blixtstilla så fort han får selen på och hjälper till att ställa sig rakt framför vagnen. Han korrigerar om han kommit snett så att den ena draglinan blir svår att spänna. När vi kör är han extremt lyhörd för rösten och går hela tiden med öronen snett bakvinklade. Han märker själv om vagnshjulet kommer för nära diket och bajsar ALDRIG förspänd. När jag rider eller vid annan hantering är han också trygg och snäll men mer normal om ni förstå vad jag menar. Han skyggar ibland och står inte alltid helt stilla vid uppsittning. Gnager på saker, buffar. Såna saker. Förspänd är han nästan mekanisk. Och mycket harmonisk. Det jag funderar över är hur man lär en häst att bli som han. Uppenbart är att han haft det bra i livet och blivit inkörd av kunnigt folk och att andra sedan har förvaltat. Hur mycket är genestiskt, rasbetingat och hur gör man för att får en sån här fin körhäst?

 

[Egonson_]

Sv: min perfekta häst :-)

Tja, det handlar nog allra mest om tidigare hantering även om många nordsvenskar faktiskt är underbara körhästar, de är ju trots allt avlade för det. Skicklig kusk som givit din häst den goda erfarenhet han behövde som ung! Grattis till en så fin häst! Vårt förra nordsvenska sto var sådan i körningen men henne körde vi inte särskilt mycket tyvärr förrän på slutet.. Man är efterklok!

Det som krävs tror jag är, förutom kunskap, lugn, tålamod och rätt känsla för hästen. Det är mycket som ska stämma.

Sedan är ju nordsvenskar något alldeles extra förstås (har en).

 

[fejt]

Sv: min perfekta häst :-)

Tack och ja, nordsvensken är något alldeles extra. I mitt långa hästliv har jag aldrig varit med om att så många man möter ute på vägarna blir berörda av hästen man kommer med. Joggare kommenterar honom, bilister stannar och vill klappa, människor kommer ut på verandor. Det är något oerhört vänligt och arbetsamt över nordsvensken som kanske talar till vårt sinnelag?

 

[Egonson_]

Sv: min perfekta häst :-)

Ja något är det, min häst brukar sällan lämna någon helt oberörd. Alla vill klappa och beundra och berömma. Det är väldigt roligt och man blir riktigt rörd ibland, som när en gammal dam på 80+ kom fram och klappade, och sa att jag önskar jag kunde sitta på hans rygg!

Sedan är han sådan människohäst, han vill hälsa på ALLA människor. Gå fram och lukta (eller slicka på dem ) och bli klappad eller få något gott. Andra hästar är konstigt nog inte lika intressant.

 

[fejt]

Sv: min perfekta häst :-)

Sån är min också, som en hund lite. För ett tag sen när vi var ute med vagnen stannade en bil med två gamla damer. De vevade ner rutan för att säga hur fina vi var och jag sa något i stil med att han gillar att bli klappad. Damen i passagerarstolen nästan hoppar ut och hur hon njöt av att klappa min häst. Det var härligt och rörande att se. Och hur han bara stod där och liksom förstod. Damen berättade att hon varit med om att måla prickarna på Lilla Gubben när det begav sig. Jag trodde att Lilla Gubben var prickig på riktigt :-)
Förutom mina barn så är min nordsvensk det i mitt liv som skänkt mig mest glädje och tacksamhet. Det är nästan så att man blir lite religiös...