Bapelsin
Trådstartare
I torsdags hämtade vi äntligen hem Nora som varit hos kenneln i tio veckor i samband med valpning. Men jag undrar ärligt talat vad det är för hund jag fått med mig hem. Inte min hund iaf. Hon är som förbytt!
Jag tror inte att hon har blivit illa behandlad på något sätt, så ingen skugga ska falla över kenneln. Jag tror snarare att det beror på omställningen från att vara familjehund med allt vad det innebär till att bo hos kenneln tillsammans med sex andra vuxna hundar och sina egna plus två andra tikars valpar, och sedan omställningen till att komma hem till lugnet igen.
Men jag känner verkligen inte igen min fina, lugna, mjuka, lyhörda hund. I andra änden av kopplet har jag istället en hund som skäller på allt och alla, som reser ragg från öronen till svanstippen så fort hon ser någon människa eller hund, en hund som vill jaga grannens katt som tidigare varit hennes kompis, en hund som gör utfall mot andra hundar .
Dessutom är hon inte längre uppmärksam på mig och hon verkar ha glömt sina kommandon som stop, stanna och kissa.
Hon som alltid varit lös överallt, även i vår icke inhägnade trädgård. Nu vågar jag inte ha henne lös alls för jag litar ärligt talat inte på att hon skulle lyssna på mig. Och hennes skällande och raggresande, och hennes utfall , hon skällde t.o.m. ut lillhusse efter noter när han kom hem. Hon som tidigare har älskat allt och alla och varit världens lugnaste och enklaste hund.
Dessutom är hon i fysiskt tvivelaktigt skick. Hon är lite halt i fram, hennes päls är alldeles ruggig och tufsig, hennes operationsärr (kejsarsnitt) har inte riktigt läkt och vätskar lite och hon är röd i ena örat som kliar lite. Kennelmamman menar att hon varken varit halt eller att operationsärret vätskat hos dem, men det känns ju helt orimligt att det skulle komma från ingenstans efter en bilresa på en timme
Jag vet att det bara har gått några dagar sedan hon kom hem och att hon behöver tid att landa, men snälla säg att detta är en omställningsfas som kommer gå över. Känner mig så ledsen för det är som att gå runt med ett monster i andra änden av kopplet
Vad kan jag göra för att hjälpa henne?
Jag tror inte att hon har blivit illa behandlad på något sätt, så ingen skugga ska falla över kenneln. Jag tror snarare att det beror på omställningen från att vara familjehund med allt vad det innebär till att bo hos kenneln tillsammans med sex andra vuxna hundar och sina egna plus två andra tikars valpar, och sedan omställningen till att komma hem till lugnet igen.
Men jag känner verkligen inte igen min fina, lugna, mjuka, lyhörda hund. I andra änden av kopplet har jag istället en hund som skäller på allt och alla, som reser ragg från öronen till svanstippen så fort hon ser någon människa eller hund, en hund som vill jaga grannens katt som tidigare varit hennes kompis, en hund som gör utfall mot andra hundar .
Dessutom är hon inte längre uppmärksam på mig och hon verkar ha glömt sina kommandon som stop, stanna och kissa.
Hon som alltid varit lös överallt, även i vår icke inhägnade trädgård. Nu vågar jag inte ha henne lös alls för jag litar ärligt talat inte på att hon skulle lyssna på mig. Och hennes skällande och raggresande, och hennes utfall , hon skällde t.o.m. ut lillhusse efter noter när han kom hem. Hon som tidigare har älskat allt och alla och varit världens lugnaste och enklaste hund.
Dessutom är hon i fysiskt tvivelaktigt skick. Hon är lite halt i fram, hennes päls är alldeles ruggig och tufsig, hennes operationsärr (kejsarsnitt) har inte riktigt läkt och vätskar lite och hon är röd i ena örat som kliar lite. Kennelmamman menar att hon varken varit halt eller att operationsärret vätskat hos dem, men det känns ju helt orimligt att det skulle komma från ingenstans efter en bilresa på en timme
Jag vet att det bara har gått några dagar sedan hon kom hem och att hon behöver tid att landa, men snälla säg att detta är en omställningsfas som kommer gå över. Känner mig så ledsen för det är som att gå runt med ett monster i andra änden av kopplet
Vad kan jag göra för att hjälpa henne?