Men när gör de fel då?

[Blandrastik]

På fejjan pågår halvmeterlånga diskussioner om huruvida vissa problem kan lösas med korrigering eller inte. Det fattar jag också att en korrigering kan vara allt från "stora onda ögat" till ren djurmisshandel.

Men vad vissa menar är ändå att i vissa situationer är det bästa sättet att få bort en olat att helt enkelt säga till hunden, på lite olika sätt, att det den gör är fel.

Men när gör en hund fel då? Beter sig inte en hund mest som...ja.. en hund?
Är det fel? Gör den fel när den står på köksbordet eller jagar grannens katt, eller är den bara feltränad?
En hund ser knappast din fina soffa som nån mer än nåt som är ju tuggbart, gör hunden fel då om den gnagar på soffan?

I ett av fallen så gällde det en hanhund som kissade inne. Ganska snabbt kom tipset att ge hunden en avhyvling. Det kanske är rätt, att den gör fel alltså?
Eller?

 

[Hundbloggerskan]

Sv: Men när gör de fel då?

Om hanen kissade inne hade jag sagt till den, inte skällt men ändå sagt "fy" typ. Alltså inte skälla men ändå visa att det är fel. Och sen precis efter den gjort det gå ut med den. (Om man märker det innan den hinner så går man ju ut med den då). Så den förstår att den inte får göra det inomhus.

 

[Sikta]

Sv: Men när gör de fel då?

Jag undrar också vad hundar gör som är fel (som hundarna själva dessutom är medvetna om "de vet att de gör fel och skäms")... Och har fått höra allt från att dra i koppel, hoppa på folk, vara i soffa, tigga/stjäla mat vid bordet och inte komma på inkallning. Många verkar ha svårt att köpa att hundar inte föds med koppelgående-gener och anlag för att inte stjäla mat.

Att en hund ska fungera i samhället ställer ofta väldigt höga krav på att de ska bete sig på sätt som inte ligger i linje med hundars naturliga sätt att vara.

Vad som är "fel" är alltid upp till föraren att bestämma utifrån dennes vardag och därefter TRÄNA på ett rätt beteende. Min unghund hoppar på folk när hon hälsar, är man finklädd eller lite hundrädd eller inte vill att hon ska hoppa kan man enkelt välja att inte hälsa på henne. Folk som kommer fram och pratar glatt med henne och sen blir vrånga mot henne för att hon hoppar, "för så ska minsann inte hundar göra, de måste få veta att de gör fel", kan räkna med en rejäl avhyvling från min sida.

 

[Hundbloggerskan]

Sv: Men när gör de fel då?

Håller med Sikta på det sista.
Alla har olika regler och att en hund hoppar har jag inga problem med. Däremot så vet jag att många har det. Men hoppar min hund på dig och du inte gillar det så kommer jag inte att tvinga dig att hälsa på min hund.

Min hund får även lov att tigga, för det är väll en del i deras naturliga miljö? Inte går alla hundar och lägger sig och tittar bort när de andra hundarna äter!! Hon får även vara överallt förutom i soffan (pappas order, men när han inte är hemma så får hon ibland, men då enbart när jag säger att det är ok och det funkar bra). Jag har även skällt ut ett par personer som sagt till min hund. När hon t.ex tigger, ligger i vägen eller liknande. Det är MIN hund, mina regler. Gillar inte personen det så behöver de inte hälsa på eller så behöver vi inte hälsa på (om det är hemma hos dem).
Det enda min hund inte får göra (som är i deras naturliga miljö, som jag själv tycker att hon skulle få göra. Men inte just nu) är att bita på tassarna. Hon har just nu svamp som vi försöker få bort (med schampoo) och då blir det att säga till när hon biter. Och då ser hon jätte skamsen ut för hon vet att hon inte får, men kliar det så kliar det ju. Men när svampen är borta så är ju det problemet borta eller hur !?

 

[hastflicka]

Sv: Men när gör de fel då?

Om det ar ett beteende som jag inte kan tollerera, hur naturligt det an ar, sa tycker jag att hunden fortjanar att fa veta det innan det gar over styr. Jag sager till, "Nehej du, sa gor vi inte" med bestamd rost och antingen visar vad jag vill eller avleder beteendet. Precis som under lydnads traning, jag skakar pa huvudet och sager, "Not good enough!" nar de maste gora om.
Atminstone jag skulle bli jatte irriterad om min hund fortsatte att bita pa moblerna eller hoppa upp pa koksbankarna nar jag lagar mat och sa kansliga som hundar ar for kroppsprak fortjanar de att ha rak kommunikation dar man visar vad som ar acceptabelt och inte.

 

[Bewildered]

Sv: Men när gör de fel då?

..ja dom gor fel... utifran att jag lart dom fel, och da far jag snallt korrigera oss bada.

Alltsa,
t.ex. tigga.

Bara for att Kaiser tillater Shorty att ata hans mat betyder inte det att Doc gor det. Bara for att Sarge kan dela tuggben med Shorty betyder inte det att Kaiser och Sarge kan dela tuggben.

De gor fel om de applicerar "de sociala spelreglerna" fran en hund till en annan.
Man far tigga fran husse, for husse delar med sig - Matte daremot ar en grinig gammal tik som inte Alls tycker om det dar med att dela sin mat.

Maten som ligger uppe pa koksbanken ar Mattes - darfor ror man den inte.

Tennisbollen som ligger pa kokson ar mattes, darfor ror man den inte forran matte ger den till en.

Daremot far alla leka med husses strumpor - oavsett vart strumpan hittas. (Om den inte ar pa kokson, for da ar den automatiskt mattes och matte ar, igen, en grinig tik som inte delar med sig sa ofta)

Shorty kan hoppa pa Kaisers huvud. Faktiskt pa Sarge ocksa, men det betyder inte att Jessie accepterar dylikt beteende. Darfor hoppar man inte pa Jessies huvud.

Matte kan acceptera lite skuttande, ibland. Sa darfor gor man det fint. Husse accepterar nastan alltid att bli hoppad pa - darfor gor man det.

Ratt och Fel har egentligen inte sa mkt med det, tror inte jag, om jag kikar pa hundarna har och deras egna olika regler de har.

Det handlar mer om det sociala spelet sa att saga, vem som tolererar vad.
Matte, via traning, visar att hon vill att man gar FINT i koppel och inte drar. Husse daremot bryr sig inte sa mycket - hundarna anpassar sig valdigt utifran vem som haller i snoret.

Fel ar inte sa mycket fel som social oonskat.
Oonskat beteende kan vara att skalla pa andra hundar, eller kissa pa vaggen eller... da far man visa att "nai, det tycker vi inte om har - men daremot tycker vi om nar du kissar ute".

...alltsa, vad jag forsoker saga ar att enn hund beter sig som en hund baserat pa de sociala spelregler som ar applicerade pa den individ de agerar runt. De sager at varandra var gransen gar, pa ena eller andra sattet, varfor skulle det vara fel av oss att gora det samma? (Ja, under forutsattning da, sa klart, att hunden inte far illa)

 

[et_flickan]

Sv: Men när gör de fel då?

Det här med spelregler är intressant.

Hemma hos mamma vet hundarna att vi har olika regler. De tittar inte åt mamma och mig när vi äter, gör mat, eller öppnar kylskåpet, men husse däremot, de ser honom som en matskål .

 

[Grana]

Sv: Men när gör de fel då?

För mig är et fel när jag lärt hunden att man tex inte får gnaga på soffan. Gör den det ändå, då är det fel.
Men vill jag att den ska stå på köksbordet, ja då är det inget fel när den gör det.
Alla har saker som man tycker är olika fel, allt beror ju på vad man lärt hunden är rätt eller fel.

 

[Bewildered]

Sv: Men när gör de fel då?

Det här med spelregler är intressant.

Hemma hos mamma vet hundarna att vi har olika regler. De tittar inte åt mamma och mig när vi äter, gör mat, eller öppnar kylskåpet, men husse däremot, de ser honom som en matskål .

Jag foredrar att tanka i "spelregler" och "varde" termer i stallet for "ratt vs fel"... eftersom det kan vara t.ex. Ratt att soka efter godis i graset nar matte/husse sager det men "fel" att leta efter godis pa eget bevag i soporna.

Det ar ju aldrig "fel" for en hund att folja sin instinkt, t.ex. jaga grannkatten. Daremot ar det ju oonskat for oss - och da far vi trana pa att andra vardet i beteendet vs vardet i det beteendet vi hellre vill se...

 

[Rouise]

Sv: Men när gör de fel då?

Mycket intressant! Sätter lite nytt ljus på frågan och absolut användbart att tänka i spelregler snarare än "rätt och fel".

Det här är ju det fina med buke, att man kan ta del av andras tankegångar och kanske fundera några varv extra på sina egna!


kl

själv tänker jag som så att jag i första hand belönar det beteende jag vill ha och i andra hand korrigerar det oönskade. Det handlar om för mig att hela tiden ge hunden förutsättningar för att faktiskt göra rätt och ge den möjligheter att lyckas med detta. Går det fel på vägen är det ofta så att jag som förare/matte har slavat med något steg eller misslyckats lite i kommunikationen.

Sen finns det tillfällen då en korrigering är på sin plats, när det är och i vilket syfte är ju svårt att stolpa upp såhär i text. Men en rumsren hanhund som skvätter inne för att det är en löptik två lägenheter bort kan ju absolut vara en sådan grej. även om det är naturligt för hunden och jag förstår varför så är det inte ok.


Min erfarenhet säger mig dock att med tydliga och framförallt konsekventa ramar så har man vunnit massor och kan skapa en välfungerande vardag och framförallt en välfungerande kommunikation.

 

[Milosari]

Sv: Men när gör de fel då?

För mig är et fel när jag lärt hunden att man tex inte får gnaga på soffan. Gör den det ändå, då är det fel.
Men vill jag att den ska stå på köksbordet, ja då är det inget fel när den gör det.
Alla har saker som man tycker är olika fel, allt beror ju på vad man lärt hunden är rätt eller fel.

Så tänker jag också plus att jag i akuta situationer såklart ser till att avbryta beteendet fort som attan. Sedan tränar vi mer på det

 

[Bewildered]

Sv: Men när gör de fel då?

For mig i alla fall hjalper det att inte se sa svart-vitt pa saker och ting som "ratt och fel"... Glad att ni gillade inlagget.

 

[Blandrastik]

Sv: Men när gör de fel då?

Bryter beteenden det gör ju jag också, för ett par dagar sedan fick min hund tag i min mobil, då morrade jag till rejält så han släppte. Nästan reflexmässigt.
Det blir ju ett sätt en sorts felavhjälpning.

Fast det ska ju jäkligt mycket till innan jag säger: "Han vet att han inte får..." det är jag överhuvudtaget väldigt skeptisk till.

 

[Viveka]

Sv: Men när gör de fel då?

...alltsa, vad jag forsoker saga ar att enn hund beter sig som en hund baserat pa de sociala spelregler som ar applicerade pa den individ de agerar runt. De sager at varandra var gransen gar, pa ena eller andra sattet, varfor skulle det vara fel av oss att gora det samma? (Ja, under forutsattning da, sa klart, att hunden inte far illa)

Precis!

Och det är också lätt att lära dem att spelreglerna är olika på olika platser.

T.ex. - min hund ligger i alla möbler hemma hos mig, för jag har skynken över och bryr mig inte så mycket.

Och när vi hälsar på hos min brorson, går hon också upp i deras soffor och fåtöljer, för de älskar hundar och har henne gärna i knäet dessutom.

Men när vi hälsar på hos min syster, ligger hon snällt på golvet, för min syster gillar egentligen inte hundar, och vi har lärt henne från det hon var valp, att i det huset går man inte upp i möblerna.

 

[hastflicka]

Sv: Men när gör de fel då?

<snip>

Fast det ska ju jäkligt mycket till innan jag säger: "Han vet att han inte får..." det är jag överhuvudtaget väldigt skeptisk till.

Fast en hund som "vet att den inte far" ar en hund som, tillexempel, med lang nos stracker sig fram for att ta nagot och det racker med att agaren med ryggen emot harklar sig for att hunden ska dra tillbaka nasan och valja bort att ta grejen. (eller som min valp just nu, gnaga pa stolarna) Eller hunden som "med skyldig min" glider ner fran soffan nar nagon kommer i huset dar hundar inte far vara i moblerna.

Hunden kanske inte "vet att den inte far" men den vet i alla fall att det inte ar sjalvklart ATT den far. Jag tror att det ar hundens 'opportunistiska' sida som visar sig. Gar det sa gar det.

 

[Lejonelle]

Sv: Men när gör de fel då?

Men vad vissa menar är ändå att i vissa situationer är det bästa sättet att få bort en olat att helt enkelt säga till hunden, på lite olika sätt, att det den gör är fel.

Men när gör en hund fel då? Beter sig inte en hund mest som...ja.. en hund?
Är det fel?

En hund beter sig förhoppningsvis alltid som en hund. Sen vill vi leva tillsammans med våra hundar inomhus och kanske i städer och möblerade rum och då behöver vi anpassa oss till varandra. Vissa saker i hemmet behöver anpassas till att fyrbenta bor tillsammans med oss. Och vissa saker som en hund skulle tycka var naturligt vill vi inte att den ska göra, därför att det försvårar umgänget med människor. En hund som uppför sig "väl" enligt mänsklig standard får ett trevligare liv därför att den kan tas med överallt. Därför tycker jag man är skyldig sin hund att visa den vad vi menar är ett gott uppförande och hjälpa den uppföra sig så. Både hundar och människor är anpassningsbara.

Jag tror på att uppmuntra och belöna det beteende som jag vill ha, hellre än att straffa det jag inte vill ha. Men jag korrigerar vissa oönskade beteenden, visst gör jag det. Bäst är om man samtidigt kan erbjuda ett annat, mera önskat beteende och uppmuntra det. Som t ex; nej, du får inte bita i soffan men varsågod, här får du ett tuggben, BRAAA att du tuggar på det.

I vissa situationer är det rätt att ignorera felbeteenden och uppmuntra rätt. Men det räcker inte alltid. En vuxen hund som markerar inne beter sig totalt naturligt men inte önskvärt, och just den grejen löser man inte med att ignorera beteendet tycker jag. Ett annat exempel: min valp får inte hoppa ur bilen själv och vi belönar alltid när han sitter fint och väntar när jag öppnar. Men den gången han hoppade ut på eget bevåg slog blixten ned med ett rytande och han åkte upp igen i bakluckan fortare än en gris blinkar. Hans nyfikenhet var naturlig men det hindrar inte att beteendet är helt oacceptabelt. Sekunden efter belönade jag hur fint han satt och väntade på varsågod.