Jag är egentligen på väg att gå och lägga mig, men jag måste skriva ner det här nu, innan jag förtränger det.
Ikväll hade jag ätit en rätt rejäl middag. Ändå gnagde och skrek det i hela kroppen efter måltiden. Jag blev störd av begäret som rev och slet i kroppen och som kapade mina tankar. Jag gick om och om igen igenom alla mina skåp i tanken, för att gå igenom vilka matvaror som fanns där. Det skrek i mig av sug. “Jag MÅSTE stoppa i mig något!! Så farligt kan det väl inte vara? Bara nåt litet! Jag MÅSTE!” Skulle titta på TV men hade inte ro att göra det, det bara tjöt i hela kroppen: MAT MAT MAT MAT. Konstigt. Jag hade ju nyss ätit middag? Men jag kunde inte koncentrera mig på nånting annat. Allt annat än MAT var borta ur världen. Det gick en matvaruparad genom mitt huvud som aldrig ville ta slut, där jag i tanken provsmakade på än det ena och än det andra, för att se vad som skulle kunna “släcka” begäret.
Jag tänkte på grädde framförallt, men det hade jag inte hemma. Då började jag tänka på ost. Började fundera på om jag skulle ta bara en ostbit, eller en macka med ost. Då kom jag att tänka på creme fraichen jag hade i kylen. Det gick inte att stoppa - jag öppnade omedelbart en burk creme fraiche, slevade upp mer än halva i en skål, pudrade över kanel och slevade i mig.
Det var en ren njutning! Vansinnigt gott och härligt och njutningsfullt! Jag kände mig så enormt tillfreds och belåten. Det skrikande begäret la sig och tystnade, och den sköna känslan av lugn i kroppen infann sig. Hjärnan klarnade, koncentrationsförmågan kom tillbaks, och jag kunde fortsätta kvällen och ägna tankarna åt annat.
Väldigt kort därefter så kommer de.
Fisarna from hell. Om och om igen.
På förra REKO-ringen så lät jag mig lockas av produkter från ett lokalt mejeri. Jag shoppade loss på yoghurt och grädde och creme fraiche så det stod det härliga till, och de hade bara lite större förpackningar så jag “var tvungen” att äta en hel del. Jag slevade i mig yoghurt och grädde dagar i sträck.
Och det var verkligen något speciellt med det lokala lilla mejeriets produkter, det märkte jag. Inte bara att de var fantastiskt fylliga och krämiga och goda, utan det kändes även som att de var väldigt “starka” på nåt sätt. Dels så reagerade jag direkt med att bli alldeles slemmig i halsen och snorig, kände mig nästan lite förkyld i några dagar. Men det som framförallt märktes var fisarna.
Jeeeeesus….
Jag har inte velat tänka tanken att jag skulle vara laktosintolerant. Livet är så himla mycket enklare om man tål mejerier. Men visst - efter att jag blev mer kostmedveten i mitt liv för ganska många år sen nu så har jag dragit ner rätt rejält på mejerier. Långa perioder i sträck så är smör att steka i i stort sett den enda mejeriprodukt jag har ätit. Och eventuellt nån skiva ost ibland. Därför är det kanske inte så konstigt att jag reagerar mer och mer på mejeriprodukter. Use it or lose it. Mina laktasenzymer har inte haft så mycket att göra längre under många år. Att “chockdosera” såhär är väl egentligen inte konstigt att det ger reaktioner.
Jag har en kluven relation till mejeriprodukter. Å ena sidan anser jag rent allmänt att det är enklast om man kan äta allt. Och det är bekvämt med mejeriprodukter om man vill ha något som inte innehåller så mycket kolisar. Å andra sidan så gillar jag inte djurindustrin, och jag är tveksam till mejeriprodukternas kvalitet som människoföda, med tanke på tillverkningsprocess och eventuella hormonrester, inflammationsdrivande ämnen, mm. I mitten står att jag reagerar enormt starkt på dem. Jag ÄLSKAR ost! Jag är ännu mer GALEN i grädde! Jag får lyckokickar av ost och grädde och smör och fet yoghurt, till och med av creme fraiche uppenbarligen, och ghee (vilket känns konstigt, då ghee inte innehåller mjölkprotein…). Det är helt ljuvligt och underbart, jag är i himlen när jag äter sånt! Alltså jag kan stå och dricka grädde ur ett glas och världen omkring mig verkligen försvinner i ett gigantiskt njutningslyckorus när jag känner den lena drycken rinna genom min strupe! Det är som att det kvillrar i hela kroppen när alla celler slår lyckovolter av smaken av grädde!
Samtidigt som jag vet att känslorna är lite FÖR starka. Jag är lite FÖR galen i produkterna… Det liknar beroendekickar. Det känns inte helt bra. Eller - det känns ju fantastiskt bra, men alldeles för bra. Det ringer varningsklockor.
Jag har läst om opioida peptider, som finns i mjöl och mejerivaror, och som kan framkalla beroendekänslor - “särskilt hos de som är känsliga för socker” läste jag. Jamen bingo.
Lite läskigt är det att jag får cravings som hindrar mig från att göra nånting annat eller tänka på nånting annat, tills jag fått i mig någon mejeriprodukt.
Ja, och så är det det här med fisarna också förstås…
Jag börjar nästan inse vartåt det lutar, men jag VILL INTE inse!
Just därför kände jag att jag var tvungen att skriva ner det här nu.
Jag kan inte hålla på och förtränga hur länge som helst. Inte om jag vill jobba för att förbättra min hälsa. Jag har kapat bort socker (=godis, efterrätter, bakverk, saft, läsk, sylt, mm) ur mitt liv sen 3 år tillbaka nu, just för att jag mår så dåligt av det och reagerar så starkt med beroendebeteende på det. Egentligen borde jag gå vidare och kapa mejerierna. De är ju helt klart inte bra för mig.
Usch vad jobbigt det känns! Jag vill inte ta det här steget!
Ikväll hade jag ätit en rätt rejäl middag. Ändå gnagde och skrek det i hela kroppen efter måltiden. Jag blev störd av begäret som rev och slet i kroppen och som kapade mina tankar. Jag gick om och om igen igenom alla mina skåp i tanken, för att gå igenom vilka matvaror som fanns där. Det skrek i mig av sug. “Jag MÅSTE stoppa i mig något!! Så farligt kan det väl inte vara? Bara nåt litet! Jag MÅSTE!” Skulle titta på TV men hade inte ro att göra det, det bara tjöt i hela kroppen: MAT MAT MAT MAT. Konstigt. Jag hade ju nyss ätit middag? Men jag kunde inte koncentrera mig på nånting annat. Allt annat än MAT var borta ur världen. Det gick en matvaruparad genom mitt huvud som aldrig ville ta slut, där jag i tanken provsmakade på än det ena och än det andra, för att se vad som skulle kunna “släcka” begäret.
Jag tänkte på grädde framförallt, men det hade jag inte hemma. Då började jag tänka på ost. Började fundera på om jag skulle ta bara en ostbit, eller en macka med ost. Då kom jag att tänka på creme fraichen jag hade i kylen. Det gick inte att stoppa - jag öppnade omedelbart en burk creme fraiche, slevade upp mer än halva i en skål, pudrade över kanel och slevade i mig.
Det var en ren njutning! Vansinnigt gott och härligt och njutningsfullt! Jag kände mig så enormt tillfreds och belåten. Det skrikande begäret la sig och tystnade, och den sköna känslan av lugn i kroppen infann sig. Hjärnan klarnade, koncentrationsförmågan kom tillbaks, och jag kunde fortsätta kvällen och ägna tankarna åt annat.
Väldigt kort därefter så kommer de.
Fisarna from hell. Om och om igen.
På förra REKO-ringen så lät jag mig lockas av produkter från ett lokalt mejeri. Jag shoppade loss på yoghurt och grädde och creme fraiche så det stod det härliga till, och de hade bara lite större förpackningar så jag “var tvungen” att äta en hel del. Jag slevade i mig yoghurt och grädde dagar i sträck.
Och det var verkligen något speciellt med det lokala lilla mejeriets produkter, det märkte jag. Inte bara att de var fantastiskt fylliga och krämiga och goda, utan det kändes även som att de var väldigt “starka” på nåt sätt. Dels så reagerade jag direkt med att bli alldeles slemmig i halsen och snorig, kände mig nästan lite förkyld i några dagar. Men det som framförallt märktes var fisarna.
Jeeeeesus….
Jag har inte velat tänka tanken att jag skulle vara laktosintolerant. Livet är så himla mycket enklare om man tål mejerier. Men visst - efter att jag blev mer kostmedveten i mitt liv för ganska många år sen nu så har jag dragit ner rätt rejält på mejerier. Långa perioder i sträck så är smör att steka i i stort sett den enda mejeriprodukt jag har ätit. Och eventuellt nån skiva ost ibland. Därför är det kanske inte så konstigt att jag reagerar mer och mer på mejeriprodukter. Use it or lose it. Mina laktasenzymer har inte haft så mycket att göra längre under många år. Att “chockdosera” såhär är väl egentligen inte konstigt att det ger reaktioner.
Jag har en kluven relation till mejeriprodukter. Å ena sidan anser jag rent allmänt att det är enklast om man kan äta allt. Och det är bekvämt med mejeriprodukter om man vill ha något som inte innehåller så mycket kolisar. Å andra sidan så gillar jag inte djurindustrin, och jag är tveksam till mejeriprodukternas kvalitet som människoföda, med tanke på tillverkningsprocess och eventuella hormonrester, inflammationsdrivande ämnen, mm. I mitten står att jag reagerar enormt starkt på dem. Jag ÄLSKAR ost! Jag är ännu mer GALEN i grädde! Jag får lyckokickar av ost och grädde och smör och fet yoghurt, till och med av creme fraiche uppenbarligen, och ghee (vilket känns konstigt, då ghee inte innehåller mjölkprotein…). Det är helt ljuvligt och underbart, jag är i himlen när jag äter sånt! Alltså jag kan stå och dricka grädde ur ett glas och världen omkring mig verkligen försvinner i ett gigantiskt njutningslyckorus när jag känner den lena drycken rinna genom min strupe! Det är som att det kvillrar i hela kroppen när alla celler slår lyckovolter av smaken av grädde!
Samtidigt som jag vet att känslorna är lite FÖR starka. Jag är lite FÖR galen i produkterna… Det liknar beroendekickar. Det känns inte helt bra. Eller - det känns ju fantastiskt bra, men alldeles för bra. Det ringer varningsklockor.
Jag har läst om opioida peptider, som finns i mjöl och mejerivaror, och som kan framkalla beroendekänslor - “särskilt hos de som är känsliga för socker” läste jag. Jamen bingo.
Lite läskigt är det att jag får cravings som hindrar mig från att göra nånting annat eller tänka på nånting annat, tills jag fått i mig någon mejeriprodukt.
Ja, och så är det det här med fisarna också förstås…
Jag börjar nästan inse vartåt det lutar, men jag VILL INTE inse!
Just därför kände jag att jag var tvungen att skriva ner det här nu.
Jag kan inte hålla på och förtränga hur länge som helst. Inte om jag vill jobba för att förbättra min hälsa. Jag har kapat bort socker (=godis, efterrätter, bakverk, saft, läsk, sylt, mm) ur mitt liv sen 3 år tillbaka nu, just för att jag mår så dåligt av det och reagerar så starkt med beroendebeteende på det. Egentligen borde jag gå vidare och kapa mejerierna. De är ju helt klart inte bra för mig.
Usch vad jobbigt det känns! Jag vill inte ta det här steget!
