Reeves är väl en av de vanligare tror jag. Sett många i fb-grupper som har såna och "alla" verkar veta vad det är.Ja då verkar det vara lugnt, inte så vanligt med sådana sköldpaddor de som är förbjudna är ju de som folk oftast har och släpper ut
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Reeves är väl en av de vanligare tror jag. Sett många i fb-grupper som har såna och "alla" verkar veta vad det är.Ja då verkar det vara lugnt, inte så vanligt med sådana sköldpaddor de som är förbjudna är ju de som folk oftast har och släpper ut
Kanske blivit det nu när de andra är förbjudna, för när jag jobbade i djuraffär och rörde mig i reptilkretsarna va de inte så vanliga.Reeves är väl en av de vanligare tror jag. Sett många i fb-grupper som har såna och "alla" verkar veta vad det är.
Sitter med en liten iris i famnen. Nervös flicka idag. Ett steg fram, två bak? Försökte muta med paprika men det gick inte för sig. Ska se om ett tag ifall kompisen är modigare. De är så roliga att se när man ger sallad och sånt. De är helt saliga. Undrar hur mycket de fått smaka innan. Om det varit mest pellets eller om de faktiskt fått lite av varje.
Såren läker fint, börjar bildas ny hud över det stora såret, se små syns knappt att de funnits längre. Otroligt bra läk-kött! Snart slipper hon säkert sårtvättarna
Så velig med om jag ska ha kvar dem eller inte. Väldigt blandade känslor. Jag behöver inte mer jobb så att säga men det är ju mysiga djur. Men det kanske känns lättare att ha dem när det inte är massa jobb med dem?
Ja antagligen. De har ätit mycket paprika här. Igår fick de även smaka tomat och blandsallad. Väldigt gott tydligen.Väldigt skönt att höra att hon läker bra! Då går det åt rätt håll.
Att hon är mer nervös idag kan bero på att hon är mindre katatonisk i takt med att hon blir tryggare, och i sådana fall är det ett gott tecken.
Du kan nog utgå från att de fått begränsade mängder grönsaker innan. Vanligt är att folk (som inte sköter dem sådär bra) ger väldigt begränsat med grönsaker, och då bara billiga grönsaker som vitkål och morötter. Det är därför det är vanligt med C-vitaminbrist också.
Sjuka marsvin tar väldigt mycket mer tid än friska marsvin, som med alla djur. Du kommer säkert komma fram till det beslut som är rätt för dig, så småningom.
Ja antagligen. De har ätit mycket paprika här. Igår fick de även smaka tomat och blandsallad. Väldigt gott tydligen.
Ja jag hoppas ju att det kommer en dag när jag bara vet vad jag ska göra med dem, där jag bara väger in mina egna känslor och inte djurens. Nu är det mycket djurens känslor men mår jag inte bra av att de är här blir det ju inte bra för dem heller i slutändan.
Ja det är precis så jag känner. Jag har ju även katt och hund som åtminstone än så länge är väldigt intresserade av dessa. Katten kanske mest för jaktbeteende men hunden har mycket lek och nyfikenhet i sig. Kan ligga vid buren i evigheter och bara studera dem. Hunden är en schäfer, det är inte så man vill släppa lös dem i samma utrymme utan bur emellan. Även om hunden inte är elak är hon stor och har rejäla käkar. Man ser ju när hon och katten leker loss, det är slag med tassar från båda, bett från båda (hunden sätter munnen över kattens kropp men biter inte tag på nåt sätt men slår tänderna illa mot de små går det ju snett) osv. Det känns som att marsvinen riskerar alla möjliga skador om man försöker slappna av när de springer på golven. Det måste man ju försöka lösa på nåt sätt så att alla ändå blir glada. Om det blir en hage med stabilt tak eller nåt annat får man ju se framöver i så fall. Samtidigt orkar jag inte riktigt bygga så då får jag väl ringa snickaren Vi får se. Jag kanske hittar en bra lösning.Det är meningen att det ska vara roligt att ha djur. Jag förstår mycket väl att de inte flyttade in hos dig för att du ville skaffa marsvin, utan för att det just då inte fanns något egentligt alternativ..Sen har de genererat en massa jobb, och oro. Det är inte lätt att hitta sina egna känslor i allt det.
Jag tror beslutet kommer växa fram helt naturligt, när de väl är friska från sår och eventuell ringorm. Skulle du då inse att du blir gladare utan marsvin så ta kontakt med Marsvinshjälpen.
Ja det är precis så jag känner. Jag har ju även katt och hund som åtminstone än så länge är väldigt intresserade av dessa. Katten kanske mest för jaktbeteende men hunden har mycket lek och nyfikenhet i sig. Kan ligga vid buren i evigheter och bara studera dem. Hunden är en schäfer, det är inte så man vill släppa lös dem i samma utrymme utan bur emellan. Även om hunden inte är elak är hon stor och har rejäla käkar. Man ser ju när hon och katten leker loss, det är slag med tassar från båda, bett från båda (hunden sätter munnen över kattens kropp men biter inte tag på nåt sätt men slår tänderna illa mot de små går det ju snett) osv. Det känns som att marsvinen riskerar alla möjliga skador om man försöker slappna av när de springer på golven. Det måste man ju försöka lösa på nåt sätt så att alla ändå blir glada. Om det blir en hage med stabilt tak eller nåt annat får man ju se framöver i så fall. Samtidigt orkar jag inte riktigt bygga så då får jag väl ringa snickaren Vi får se. Jag kanske hittar en bra lösning.
Ska spana in Marsvinshjälpen, vad det är för något. Det är ju viktigt att de inte blir ett slit och släng-djur men den risken kanske är ganska liten när det är vuxna omplaceringar genom dessa?
Det låter ju bra. Det enda jag ställer mig emot är nog avlivningen. Beroende på hur deras psyke är/blir kanske det kan vara bättre att avliva i stället för omplacera ännu en gång, men det kanske man kan justera i kontrakten.Om jag någon gång skulle (gud förbjude) behöva omplacera något av mina marsvin så skulle jag vända mig till en seriös omplaceringsorganisation. Vad jag vet så finns det bara två i hela Sverige som jag skulle klassa som seriösa: Marsvinshjälpen i Stockholm och Eragons i Göteborg. Båda har hållit på i 10+ år, och ställer rejäla krav på den som adopterar.
Jag har ingen egen erfarenhet av Marsvinshjälpen, men åtta av mina tio marsvin kommer från Eragons. När man adopterar därifrån så skriver man på papper som kräver bl.a veterinärvårdsförsäkring, och att man ställer sitt hem till förfogande för inspektion. Man får varken avla på marsvinen, eller omplacera dem vidare. De får inte heller avlivas utan medicinska skäl, och när de dött ska man skicka in ett dödsfallsintyg. Mycket mer säker än så på att det blir bra kan man nog inte bli.
Det låter ju bra. Det enda jag ställer mig emot är nog avlivningen. Beroende på hur deras psyke är/blir kanske det kan vara bättre att avliva i stället för omplacera ännu en gång, men det kanske man kan justera i kontrakten.
Jag har ju lite svårt för det där med att omplacera djur rent generellt. Okej om de stannar några år eller så men när de inte är så långlivade är det svårt.Min högst subjektiva uppfattning är att marsvin brukar klara en omplacering mycket bra. Marsvin som redan är tama fortsätter vara tama efteråt. Marsvin som inte är tama från början blir det så småningom, och hur lång tid det tar verkar bero mer på marsvinets egen personlighet än på vad det varit med om tidigare.
Jag har (och har haft) marsvin som haft bra många hem innan de kommit hit, och det är liksom ingen skillnad på deras beteende nu för tiden jämfört med de som bara flyttat ett fåtal gånger.
Med honor har man ju också den fördelen att de kan hållas i större flock ett tag, för att socialiseras om de är rädda av sig. Att vara tillsammans med många andra som redan är tama brukar göra underverk för vilken fegis som helst.
Iris har snart fläskat på sig 100g startade på 823, är uppe på 906 nu. Helt galet!
Kolla hennes läkkött med. Minns du hur det såg ut i tisdags?Det är det jag har sagt hela tiden. Du gör ett fantastiskt jobb, och de kan vara så lyckliga över att du förbarmade dig över dem! Viktökningen är det som bevisar att du gör helt rätt!
Kolla hennes läkkött med. Minns du hur det såg ut i tisdags?
Ja. Jag och en kompis kom fram till att vi önskar att hon lär våra kroppar hur man läker sår vi står båda med sår som inte verkar vilja läka sedan någon vecka tillbakaVisst minns jag, och det där ser så ofantligt mycket bättre ut att man blir alldeles glad. Helt, helt underbart!
Ja. Jag och en kompis kom fram till att vi önskar att hon lär våra kroppar hur man läker sår vi står båda med sår som inte verkar vilja läka sedan någon vecka tillbaka
Otroligt fascinerande att hennes kropp får ihop det där trots att hon ändå var väldigt svag när hon kom.
Ja verkligen. Jag var nästan övertygad om att den där lilla fluffbollen skulle stryka med.Bra gener, i kombination med en rejäl portion livsvilja. Och när hon får de näringsämnen hon behöver så svarar hon så fint. Hon är imponerande, lilla Iris!
Du har räddat livet på både henne och kompisen. Det är stort.Ja verkligen. Jag var nästan övertygad om att den där lilla fluffbollen skulle stryka med.
Ja, Lilja hade förvisso bättre förutsättningar men någon dag till med fel/ingen mat hade hon säkert också varit där.Du har räddat livet på både henne och kompisen. Det är stort.