- Svar: 4
- Visningar: 1 084
Jag har ett bra liv, jag klarar mig gott ekonomiskt och jag har en fin familj i ryggen, ändå är jag rastlöst, uttråkad och deprimerad. Vad är meningen med livet? I perioder har jag väldigt svårt att förstå detta och jag känner bara för att försvinna.
Idag är det mörkt och eländigt, och det är så det ser ut alldeles för ofta igen. Det är något som går att härleda till två saker som är sammankopplade, det ena att jag börjat fokusera på framtiden och den andra där jag börjat involvera en person i mitt liv, som egentligen bara skapar större ångest.
Det senare har redan tagit alldeles för stor plats hos mig och jag märker att jag ger upp hela mitt jag, samtidigt som det bara varit en falsk fasad som skyddat mig för att falla i samma fälla igen, att börja bry mig om någon som antagligen inte prioriterar mig som jag vill.
Vad ska jag göra? Jag orkar inte dessa toppar och dalar i livet, och jag är trött på att jag är så rastlös. Oavsett vilket så är jag alltid missnöjd och jag är rädd att det alltid ska vara så.
Personen som jag gett plats åt i mitt liv vill jag ge en chans, men min hjärna spelar mig spratt och jag är rädd att det är jag som kommer att döda allt innan det ens hunnit börja.
Igen, vad ska jag göra? Hur ska jag klara av att leva livet när det kantas av detta, gång på gång?
Idag är det mörkt och eländigt, och det är så det ser ut alldeles för ofta igen. Det är något som går att härleda till två saker som är sammankopplade, det ena att jag börjat fokusera på framtiden och den andra där jag börjat involvera en person i mitt liv, som egentligen bara skapar större ångest.
Det senare har redan tagit alldeles för stor plats hos mig och jag märker att jag ger upp hela mitt jag, samtidigt som det bara varit en falsk fasad som skyddat mig för att falla i samma fälla igen, att börja bry mig om någon som antagligen inte prioriterar mig som jag vill.
Vad ska jag göra? Jag orkar inte dessa toppar och dalar i livet, och jag är trött på att jag är så rastlös. Oavsett vilket så är jag alltid missnöjd och jag är rädd att det alltid ska vara så.
Personen som jag gett plats åt i mitt liv vill jag ge en chans, men min hjärna spelar mig spratt och jag är rädd att det är jag som kommer att döda allt innan det ens hunnit börja.
Igen, vad ska jag göra? Hur ska jag klara av att leva livet när det kantas av detta, gång på gång?