CillaW
Trådstartare
Eller
"Den envisa hästen möter Hästhanteringsgeniet"
Minns ni min tråd om min övrigt underbart snälla och lätthanterade häst som bara-inte-skulle-gå-på-släpet, där lastning kunde ta 2-3 timmar med gråt och tandagnisslan?
Jag fick många synpunkter och råd av varierade kvalitet.
Vad som hände var att jag vände mig till en av mina bästa vänner, som är väldigt duktig på att hantera hästar.
Hon jobbade enligt hypotesen att han faktiskt inte riktigt begrep vad som väntades av honom. OK, man kan tycka att det borde han verkligen göra, men jag köper den förutsättningen för att arbeta med honom.
Vad min kompis gjorde var att lära honom att bli skickad mellan/över diverse underliga saker. Klar rollfördelning, klara signaler. Framåt, stanna, stå stilla, framåt igen. Inte ett steg eller en avsaktning utan att han fått lov.
Han vill verkligen förstå och vara duktig, och när tillvaron blev klar och enkel jobbade han mycket ambitiöst.
Han gick mellan blåa fodertunnor, stannade halvvägs. Gick förbi och över prassliga pressenningar, vit ensilageplast. Framåt, utan tvekan.
Sen är det ju peanuts att på samma sätt bli skickad ombord på ett släp.
Vi hade på honom tio gånger första dagen. Egna initiativ att gå på stoppades. På släpet var allt lugnt och trevligt. Backades av på vårt kommando, lugnt och stilla.
I helgen var jag på kurs och skulle lasta själv. Körde lite övningar innan, skickade mellan tunnor och över ensilageplast. Och sen på släpet. Inga problem!
När vi skulle hem igen tvekade han och jag fick skicka honom förbi lite improviserade konstigheter. Lite uppmuntrande drivning, och sen var han på på tre minuter.
Har ni nånsin sett en fågelholk med tårar i ögonen???
"Den envisa hästen möter Hästhanteringsgeniet"
Minns ni min tråd om min övrigt underbart snälla och lätthanterade häst som bara-inte-skulle-gå-på-släpet, där lastning kunde ta 2-3 timmar med gråt och tandagnisslan?
Jag fick många synpunkter och råd av varierade kvalitet.
Vad som hände var att jag vände mig till en av mina bästa vänner, som är väldigt duktig på att hantera hästar.
Hon jobbade enligt hypotesen att han faktiskt inte riktigt begrep vad som väntades av honom. OK, man kan tycka att det borde han verkligen göra, men jag köper den förutsättningen för att arbeta med honom.
Vad min kompis gjorde var att lära honom att bli skickad mellan/över diverse underliga saker. Klar rollfördelning, klara signaler. Framåt, stanna, stå stilla, framåt igen. Inte ett steg eller en avsaktning utan att han fått lov.
Han vill verkligen förstå och vara duktig, och när tillvaron blev klar och enkel jobbade han mycket ambitiöst.
Han gick mellan blåa fodertunnor, stannade halvvägs. Gick förbi och över prassliga pressenningar, vit ensilageplast. Framåt, utan tvekan.
Sen är det ju peanuts att på samma sätt bli skickad ombord på ett släp.
Vi hade på honom tio gånger första dagen. Egna initiativ att gå på stoppades. På släpet var allt lugnt och trevligt. Backades av på vårt kommando, lugnt och stilla.
I helgen var jag på kurs och skulle lasta själv. Körde lite övningar innan, skickade mellan tunnor och över ensilageplast. Och sen på släpet. Inga problem!
När vi skulle hem igen tvekade han och jag fick skicka honom förbi lite improviserade konstigheter. Lite uppmuntrande drivning, och sen var han på på tre minuter.
Har ni nånsin sett en fågelholk med tårar i ögonen???
Senast ändrad: