Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

[TantEster]

Jag bara måste få starta en tråd och klippa in följande citat från SWA:

"Vanligt penicillin används i stor utsträckning inom humanmedicinen (framförallt i akut skede) och kan med fördel även användas till hästar. Tetracyklin och dess derivat används en hel del för behandling av borrelia och går också att använda till häst. Då preparatet har vissa biverkningsrisker hos häst måste det användas med tillbörlig försiktighet. Det ska också påpekas att tetracykliner anses ha en allmänt stimulerande och/eller antiinflammatorisk verkan, varför orsaken till ett eventuellt positivt terapisvar kan vara svår att tolka. "

(http://www.sva.se/navigera/Djurhalsa/Hast/Infektionssjukdomar/Borrelios/)

Här står swart på witt det jag brukar tjata om wad gäller alla dessa hästar som har "kronisk ehrlichios/anaplasma". De som man har en osäker diagnos på, men som efter behandling faktiskt blir bättre. Tillfälligt. Sedan sägs de få ett "återfall" och kräwer en ny omgång tetracyklin. Detta, tillsammmans med att behandlingen ofta kombineras med kortison, är anledningen till att jag är mycket skeptisk till "kroniker". Jag tror att många aw dessa hästar egentligen har en annan sjukdomsbild, en hälta eller smärta någonstans i kroppen, som man bara inte kunnat påwisa. Än. Och som helelr aldrig blir påwisad eftersom hästägaren WET att det är anaplasma och nöjer sig med det.

Är det då rätt att, trots att kronisk anaplasmos inte kunnat påwisas, behandla hästar utan säker diagnos (= kliniska symptom + positiw PCR eller stigande antikroppstiter wid parprow). Borde det inte wara bättre att istället sluta gripa efter just det halmstrået och istället fortsätta att leta efter den egentliga orsaken!?


Jag är medweten om att klippet owan handlar om Borrelia, men det är just raderna om tetracyklin jag wille wisa upp för wärlden. Eller iallafall Buke...!
Och ja, det finns hästar som tack ware den antiinflammatoriska kicken blir bra. Frågan är ju bara om det inte wore bättre med kortison istället, med tanke på både biwerkningsspann och resistensutweckling.

 

[sissu]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Borde det inte wara bättre att istället sluta gripa efter just det halmstrået och istället fortsätta att leta efter den egentliga orsaken!?

Vem borde leta vidare? Borde vi hästägare släppa taget och börja förstå att det är något annat eller borde veterinären tala om det och börja leta vidare om en häst får "återfall"?

Enl. de vet. jag pratat med så kan A återkomma i skov under en period, upp till ett år om man inte behandlar. Men om man behandlar så blir hästen bra och that´s it!
Personligen så tror jag också att om man behandlar men att hästen inom kort blir dålig igen så är det något mer fel på den. Förr trodde jag nog också att det kunde bli kroniskt men har ändrat åsikt om det och nu tror jag på det jag ovan skrivit.
Obehandlat längre tid att läka och längre symtombild, behandling = kort symtombild och frisk!

Å sen så undrar jag, hur i hela friden ska man få vet. att inte vara så rädda för kortison då? (Enl. min erfarenhet här)

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Nej, det är naturligtwis weterinärens uppgift. Men många hästägare är så måna om att få en diagnos; de pratar med andra hästägare som har haft det si eller så, de läser i böcker (många gånger med tweksam sanningshalt) och så forskar de på nätet förstås. De hittar ett halmstrå och griper efter det och kräwer sedan att hästen ska prowtas och behandlas. Det räcker att läsa de många trådar om anaplasmos som finns här på Buke för att se att det är så. Ledsna hästägare får tips att kontakta andra weterinärer som inte är så restriktiwa med behandling osw. Nästan alla symptom får tipset "Har ni kollat fästingsjukdomarna?"

Warför många weterinärer då tar ett enkelt serologiskt test (ah - det wisar en titer på 1:640: hästägaren, som inte wet bättre, tolkar det som sjukdom och weterinären .. ?) och sedan behandlar trots att det troligen sker helt i onödan wet jag inte. Pengar kommer förstås någon att föreslå, men jag hoppas inte det! Jag tror mer att det är swårt att stå emot en hästägares kraw på behandling och så känner man sig otillräcklig för att man inte hittar nåt annat fel. Men det är förstås helt uppåt wäggarna.



Får wäl klargöra att jag endast pratar om de sk kronikerna, akut sjuka hästar är en helt annan sak.

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Och när man inte hittar någon förklaring, men hästen är titerpositiv. Tycker du man ska behandla med tetracyklin då, eller helt enkelt ta bort hästen? OM hästen svarar på tetracyklin - hur ska man tolka det?

Jag är ju också en skeptiker till kroniska former. Samtidigt så hade jag ju en som blev bra av just tetracyklin. Jag brukar tycka att om det så var anaplasma (erlichios) eller galopperande djungelfeber, så skitsamma.

Och absolut det kan varit annat. Med VAD annat skulle ge en total avsaknad av infektions och virussymptom (ingen feber, ingen förändrad blodbild etc), polyartrit, ryggömhet, balansproblem osv osv och där ingen kan hitta minsta svar trots över 6 månaders utredning. Där det inte svarar på trad behandling (lederna sprutades aldrig, de ville inte spruta så många leder på en så ung häst som 'utan anledning' fått sådana problem - vilket är sunt), på rehabilitering, vila eller fan nåt.

Men som svarade på tetracyklin, och det snabbt och fullkomligt. (Dock inga återfall).

Jag menar alltså inte att såga din teori, jag är nyfiken på vad som skulle kunnat 'fylla kriterierna' istället för erlichios/anaplasma i kronisk (i meningen icke-akut) form?

SLU ansåg ju redan då att det finns inte icke-akut erlichios. Så det de hade kvar att erbjuda var: Avlivning. (Å andra sidan var deras kommentar när jag rapporterade hur det gått, att han beh för erlichio och svarat: Då hade du tur, det brukar vara svårbehandlat. Hur kan något som inte finns vara svårbehandlat? De har för övrigt dömt ut en häst för - just det - kronisk erlichios med, vilket är fascinerande. Iofs anser jag den utdömningen var fel, men att de övht satte en diagnos de ansåg inte finns.. spännande resonemang..)

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Och när man inte hittar någon förklaring, men hästen är titerpositiv. Tycker du man ska behandla med tetracyklin då, eller helt enkelt ta bort hästen? OM hästen svarar på tetracyklin - hur ska man tolka det?

Som att den hästens swarar på den antiinflammatoriska effekten förr än den antimikrobiella.

Jag är ju också en skeptiker till kroniska former. Samtidigt så hade jag ju en som blev bra av just tetracyklin. Jag brukar tycka att om det så var anaplasma (erlichios) eller galopperande djungelfeber, så skitsamma.

Ja, för den enskilde är det förstås wiktigast att hästen blir bra. Nu pratar jag ffa om de hästar som bara får en kortwarig förbättring efter behandlingen och som sedan behandlas igen, eftersom den fått "återfall". I de fallen bör man definitiwt omwärdera diagnosen.

Och absolut det kan varit annat. Med VAD annat skulle ge en total avsaknad av infektions och virussymptom (ingen feber, ingen förändrad blodbild etc), polyartrit, ryggömhet, balansproblem osv osv och där ingen kan hitta minsta svar trots över 6 månaders utredning. Där det inte svarar på trad behandling (lederna sprutades aldrig, de ville inte spruta så många leder på en så ung häst som 'utan anledning' fått sådana problem - vilket är sunt), på rehabilitering, vila eller fan nåt.

Men som svarade på tetracyklin, och det snabbt och fullkomligt. (Dock inga återfall).

Borrelia?

Jag menar alltså inte att såga din teori, jag är nyfiken på vad som skulle kunnat 'fylla kriterierna' istället för erlichios/anaplasma i kronisk (i meningen icke-akut) form?

Det finns enormt mycket man kan missa... Togs prower på ledwätskan och wad såg man här?

SLU ansåg ju redan då att det finns inte icke-akut erlichios. Så det de hade kvar att erbjuda var: Avlivning. (Å andra sidan var deras kommentar när jag rapporterade hur det gått, att han beh för erlichio och svarat: Då hade du tur, det brukar vara svårbehandlat. Hur kan något som inte finns vara svårbehandlat? De har för övrigt dömt ut en häst för - just det - kronisk erlichios med, vilket är fascinerande. Iofs anser jag den utdömningen var fel, men att de övht satte en diagnos de ansåg inte finns.. spännande resonemang..)

Jag tror att de flesta fall aw anaplasmos inleds med en akut fas, men det kan wara så kort att den aldrig upptäcks aw hästägaren. Ett par timmars hög feber på natten, hästen har lämnat lite aw sitt natthö och är lite seg dagen efter, men mer är det inte och eftersom det war allt man såg så glöms det bort. Finns det sedan en form som ger mer subtila beswär efter en tid? Ja, troligen, några weckor därefter. Inte flera månader eller år. Det är ju faktiskt ganska orimligt att tänka sig att hästen skulle bli sjuk aw ett infektionsämne som den inte längre har i kroppen. Eller hur!? Däremot skulle det kunna finnas någon senkomplikation som wisar sig som autoimmunitet och te polyartriter (som ju ofta har immunologisk grund). De beswären kan leda till utslagning, de beswären kan förbättras aw tc (antiinfl och allmänt stimulerande) eller kortison.

Anaplasmos brukar ge en förändrad blodbild, och en kronisk infektion ses nästan alltid som lågt antal wita och lindrig anemi.

Precis som det jag citerade owan - tc har en antiinflammatorisk werkan som gör det swårt att bedöma resultatet aw behandlingen, dws blew hästen frisk för att man botade en icke-påwisbar infektion eller swarade den på den den antiinflammatoriska effekten i medicinen. Jag tror på det sistnämnda.

Ska man behandla en häst som man gjort "allt" med eller ska man, äwen på en låg titer, prowbehandla? Det är wäl en samwetsfråga, för slaskande med antibiotika där det inte är nödwändigt kommer att leda till att wissa aw wåra infektioner inte längre går att bekämpa. Jag tycker att man skulle prowa en annan antiinflammatorisk beh först, kortison.

Det är ju ffa borrelia som är förknippat med polyartriter och på både human och weterinärsidan är det fullt möjligt att ta prow från ledwätskan istället. Det ger ett säkrare resultat. Gjordes detta? Behandlades hästen med kortison allmän före, efter eller under tc-kuren.

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Som att den hästens swarar på den antiinflammatoriska effekten förr än den antimikrobiella.

Är den anti.infl effekten bättre i tetracyklin än i NSAID och kortison? Annars faller det.

Borrelia?

Ingen titer.

Det finns enormt mycket man kan missa... Togs prower på ledwätskan och wad såg man här?

Från en led, den på det ben som var värst eller hur man ska säga. Viskositet pissdåligt (diskvatten..), men inga tecken på infektion. Det är vad jag minns, är ju snart 10 år sen, men efter det konstaterade det att det var en serös ledinflammation. Dvs vi var tillbaka på ruta noll. Iofs trodde ingen eg på en bakteriell eller liknande, de började mest bli lite frustrerade och idelösa.

Jag tror att de flesta fall aw anaplasmos inleds med en akut fas, men det kan wara så kort att den aldrig upptäcks aw hästägaren. Ett par timmars hög feber på natten, hästen har lämnat lite aw sitt natthö och är lite seg dagen efter, men mer är det inte och eftersom det war allt man såg så glöms det bort. Finns det sedan en form som ger mer subtila beswär efter en tid? Ja, troligen, några weckor därefter. Inte flera månader eller år. Det är ju faktiskt ganska orimligt att tänka sig att hästen skulle bli sjuk aw ett infektionsämne som den inte längre har i kroppen. Eller hur!? Däremot skulle det kunna finnas någon senkomplikation som wisar sig som autoimmunitet och te polyartriter (som ju ofta har immunologisk grund). De beswären kan leda till utslagning, de beswären kan förbättras aw tc (antiinfl och allmänt stimulerande) eller kortison.

Nog var det en akut fas allt. Och vi såg den, men förstod den inte. I korthet så han var igång, fräsch osv. Trampade in en pinne i hoven, sämsta stället, rakt in till (inte igenom) bursan. Stod på klinik första tiden, fick sen komma hem. Hemma så stadigt bättre tills PANG, över 40 graders feber, svullna ben och apatisk. Åt inte, drack inte - bara låg. Ingen begrep någonting vad som hände. Han fick X tid på sig att resa sig, sen nödslakt. Reste sig bokstavligen i 11:e timmen, skakade på sig, tyckte 'vad är allt ståhej om och var är min mat?'. Detta i februari. Sen fortsatte tillfrisknandet som på räls, friskförklarad och klar att sätta igång i april. Kändes loj, inte alls som han skulle. Jag tänkte han behövde vila lite. Han gjorde så. Samma sak i maj. Klinikkoll, ingen synlig hälta (löpargång, long på mjukt + hård, ridprov på mjukt). Tills vi böjde. 3 ben, 5 leder... Sen gick det utför, och mot 'slutet' hade han balansproblem, var allmänt 'personlighets'förändrad etc.

I oktober samma år bytta jag klinik, och han las in för erlichiosbehandling. Reagerade då åp böjprov runt om, rörde sig stelt, och i övrigt samma symptom som hela tiden.

SVarade inte på kortisonbehandling oralt, eller antiinflammatoriskt.

Anaplasmos brukar ge en förändrad blodbild, och en kronisk infektion ses nästan alltid som lågt antal wita och lindrig anemi.

Anemi vet/minns jag inte, vita låg bra.

Ska man behandla en häst som man gjort "allt" med eller ska man, äwen på en låg titer, prowbehandla? Det är wäl en samwetsfråga, för slaskande med antibiotika där det inte är nödwändigt kommer att leda till att wissa aw wåra infektioner inte längre går att bekämpa. Jag tycker att man skulle prowa en annan antiinflammatorisk beh först, kortison.

I vilken form? Han var tidigare kortisonbehandlad peroralt utan effekt.

Det är ju ffa borrelia som är förknippat med polyartriter och på både human och weterinärsidan är det fullt möjligt att ta prow från ledwätskan istället. Det ger ett säkrare resultat. Gjordes detta? Behandlades hästen med kortison allmän före, efter eller under tc-kuren.

Neg för titerprov på borrlia. Beh med kortison peroralt innan tc-kuren. (och med NSAID, innan alltså). Ingenting under den. När han skrevs ut var han ren på böjprov, rörde sig enormt mycket bättre och gnistan var tillbaka. Första och hitills enda gången jag gråtit glädjetårar. Dock aningens stelhet kvar, beh med peroralt kortison i 3 dygn efter tc-beh.

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Jag har ju wäldigt swårt att spekulera i ett enskilt fall. Jag tror inte att man e akt wet hur tc´s antiinflammatoriska effekt fungerar, men man har konstaterat att den finns och kanske utöwar den sin effekt på ett helt annat sätt än kortison och NSAID - som ju också har helt skilda werkningsmekanismer.

Tc + kortison - ja, wad är det som fungerar? Det går inte att uttala sig om.

Togs PCR eller blodutstryk på din häst?

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Nej, inget PCR eller blodutstryk, han hade ju inte minsta akut symptom när han kom in.

Det som gör det hela ÄN mer knas (därför jag är så frågvis, skulle vara väldigt intressant att få en hållbar annan teori - jag skulle köpa den hellre än kronisk erlichios), är ju att den akuta erlichiosen bröt ut isf i FEBRUARI. Långt efter fästingsäsong. Dock ansåg även SLU med det positiva (han hade låg titer för övrigt) titersvaret i handen att det oförklarliga bakslaget där i feb VAR en akut erlichios. De var helt övertygade om att det var då han fått erlichios, och att den förhöjda titern var pga den. Men att kroppen tagit hand om den då inga akuta symptom kvarstod, och icke-akut form inte finns.

Och just det stör mig, att han isf skulle ha fått en fästing med smitta, och så mitt i vintern efter bröt det ut? Samtidigt, till dags dato har jag ingen bättre diagnos att klistra dit, inte ens i närheten. Men jag skulle gärna vilja ha en 'annan förklaring'.

Allmänt ang icke akut erlichios btw så har 2 hästar och 2 hundar hos mig provtagits ang titer, då man på starka grunder misstänkt icke akut form. Jag har förvisso hoppats på positiv titer, då det skulle innebära att de hade en chans att bli bra på samma vis som valacken. I båda fallen har titer helt saknats, och det hela berott på annat. OM man där fått en positiv titer så hade man ju tyckt 'heureka!' och behandlat. Så jag förstår absolut vad du menar med att det är en fara i att söka för riktat, för när man då får ett positivt svar så 'låser' man sig.

(Om du är intresserad så av de 2 hästarna så den ena fick vi aldrig helt svar, men troligen var roten till allt ont ett uttänjt ligament i korset, den andra inte den blekaste aning var polyartriten kom från, men den försvann. Minns inte om vi sprutade i blodet, tror vi bara NSAID-behandlade. Hund ett hade livmodersproblem som troligen var roten till allt ont upptäcktes av en slump några år senare. Hund 2 hade immunmedierad polyartrit framkom lite senare)

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Eftersom inget parprow, PCR eller blodutstryk togs så kan din häst mycket wäl ha haft anaplasmos. Utbrottet i februari kan ha warit anaplasma, men lika gärna en wiros. Oawsett wilket kan hästen ha reinfekterats längre fram. Som sagt, febertoppen är ibland så kort att den missas. Att titern är låg säger inget alls om inte ett parprow tas, den kan ha warit stigande men fortfarande låg.

Jag tycker att dt werkar rimligt att din häst hade en anaplasmainfektion som bekämpades mha tc. Inget fel i det alls, själwklart ska man behandla där det kräws!

Warför will du ha en annan diagnos?

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

För det känns som det inte går ihop. Han ska alltså i februari (alltså kan smittan ligga vilande??) ha haft en akut anaplasmos. Som i månader efter gett icke-akuta symptom? Det är ju just det det inte ska kunna?

Mellan utbrottet och behandling är det ju åtta månader, när han inte blev ett dugg bättre, bara sämre rent ledmässigt, rörelsemässigt osv. Men ingen ny febertopp etc, och ingen tillbakagång av symptomen och sen ökning? Känns knasigt helt enkelt? Men kanske inte är det.

Men då FINNS ju isf icke-akut erlichios, om han hade erlichios?

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Ang parprov btw, så SLU ansåg ju det fanns ingen vits ta det. Han hade inte erlichios enligt dem, punkt. Då han inte hade de akuta symptomen. Alltså behövdes inget utstryk etc heller, för det var inte en akut erlichios (enligt SLU)

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Men du skriwer ju att hästen war friskförklarad i april och att symptomen uppträdde därefter. Hästen kan mycket wäl ha bliwit fästingbiten då och fått beswär, det finns wäl inget som säger att det hängde ihop med febertoppen i februari.

Hästen får en pinne i foten, wistas på klinik, drar på sig en wiros, blir frisk, fästingbiten och får ehrlichios. Det finns inget som tyder på att feb och aprilsymptomen hör ihop. Ett prow tas där man ser en låg titer, den tolkas felaktigt som en "rest" aw en misstänkt infektion i februari, men är i själwa werket en pågående infektion som håller på att ge en stigande titer.

Det är lika sannolikt som din teori.

 

[TantEster]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Ang parprov btw, så SLU ansåg ju det fanns ingen vits ta det. Han hade inte erlichios enligt dem, punkt. Då han inte hade de akuta symptomen. Alltså behövdes inget utstryk etc heller, för det var inte en akut erlichios (enligt SLU)

Och detta gör att det inte går att weta 10 år senare.

 

[Alexandra_W]

Sv: Kronisk anaplasmos (ehrlichios) - tc!

Men du skriwer ju att hästen war friskförklarad i april och att symptomen uppträdde därefter. Hästen kan mycket wäl ha bliwit fästingbiten då och fått beswär, det finns wäl inget som säger att det hängde ihop med febertoppen i februari.

Hästen får en pinne i foten, wistas på klinik, drar på sig en wiros, blir frisk, fästingbiten och får ehrlichios. Det finns inget som tyder på att feb och aprilsymptomen hör ihop. Ett prow tas där man ser en låg titer, den tolkas felaktigt som en "rest" aw en misstänkt infektion i februari, men är i själwa werket en pågående infektion som håller på att ge en stigande titer.

Det är lika sannolikt som din teori.

Friskförklarad från SPIKTRAMPET ja. Han böjdes ju inte eller något då. Utan han fick spiktrampet. Stod på klinik (beh med antibiotika), kom hem, fortsatte behandlas. Sen hux flux hemma, när allt gått åt rätt håll blir han tvärdålig som beskrivet. Det avklingar på ett dygn och han fortsätter bli bättre och bättre från spiktrampet. Friskförklarad i april, men känns 'off' (inte halt eller så) vid igångsättning, vilar en mån till, känns fortfarande 'off'. Åker in och kollar upp, och u.a. tills böjning. Anledningen till känns off har hittats sas.

Omöjligt säga om han var 'off' i mars t ex, då var han ju konvalscent. Böjdes ju inte vid friskförklaringen för spiktrampet, och i maj var det ännu bara vid böjning man 'såg ngt'. (Sen blev det ju gradvis värre).

Och - inga fästingar där mellan feb & april förresten.

Men de kan alltså bli fästingbitna säg i augusti, och få en akut erlichios i februari? SLU förklarade det ju så, smittan låg och 'vilade', när immunförsvaret var nedsatt av infektionen från spiktrampet så blossade det upp. Andra har sagt det är omöjligt, det fungerar inte så.

Däremot, om han nu hade haft fästingar emellan februari och maj, då är ju din förklaring klockren. Fast det fanns inga fästingar då ju =/ Äsch, annars hade man ju 'gåtans lösning' där =)