Liten
Trådstartare
Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite rådvill rörande orsaken. Det här blir nog lite virrigt - jag försöker att korta ner lite.. Svammel svammel..
För oss började det när han drog av en sko i januari - när vi skulle igång igen efter de tre veckorna av ofrivillig vila (halt, isigt, snöigt = inte läge att motionera häst utan sko på hoven. Dessutom ömmade han i princip omedelbart på den hoven.) var han knappt igenkännlig i sitt beteende. Stod på bakbenen, slog, stack, tvärvände, stegrade lite mer..vad vi än ägnade oss åt - han kunde explodera halvvägs till ridbanan. Bad jag honom att trava för töm så stack han. Inga övriga symptom, och det tog ett par-några veckor.. Så svullnade ländryggen och i samband med det blev hästen snarare ovillig till rörelse (motsatsen till tidigare) - behandlades lite med massage och så for vi in till kliniken. Där han förklarades kärnfrisk och jag blev tillsagd att sätta igång med ridningen och jobba med rädslan (som byggts upp under perioden med stegringar etc.). Satte igång igen och kämpade som en tok med ridningen, lyckades få ordning på beteendet och sakta även mig själv, men hästen var fortfarande inte helt hundra. Men det gick iaf betydligt bättre, han lugnade ner sig lite och slutade kännas som en tickande bomb.
I maj hade jag ut ET, och dagarna innan började hästen uppvisa samma ovillighet som innan: stannade efter ett par skrittsteg, vände gärna mot mig och stannade om han kunde etc. ET behandlade ryggen (spänningar, mest på höger sida vilket jag också upplevt då det är hästens "svaga" sida) och konstaterade öm böjsena höger bak. Inga symptom såsom svullnad eller värme (ET avfärdade direkt att det skulle vara en senskada), men oren gång bak. I samma veva kollade jag bladsadlarna för femtioelfte gången (inte en överdrift - kollade dem åtskilliga gånger i veckan i desperation) och äntligen syntes det - hästen har breddat sig precis överallt och vinklarna stämde inte längre (de blev helt enkelt ett snäpp för "takformade" för hästen).
I slutet av maj/juni blev hoppsadeln klar så vi varierade mellan den och den bomlösa sadeln (mycket för att jag ville se hur hoppsadeln funkade - när bommen provades ut var den nämligen lite vid för hästen och nu såg det bra ut. Min lärare och jag höll på att klura på bom till dressyrsadel, och ville ha lite utvärdering av denna först). Hoppsadeln passar bra, och hästen är arbetsglad med den på. Men han är fortfarande inte fräsch, och blev inte bättre trots liniment, stretchning etc enligt rekommendation. Vissa dagar i juni/juli känns han halt, eller iaf mer oren än annars, och någon vecka in i juli syns hälta när han drar ett race i hagen. I mitten av den här månaden var vi in till kliniken igen, och nu syntes hälta vänster fram. Vid bedövning av kotleden lättade hältan. Sprutades. Metcam i 6 dagar, boxvila under kuren och nu ute i slät, mindre hage som vanligt (gräsfri).
Hästen har ridits varierat hela livet, och inte gått på bana öht i år pga det som varit. Dvs inte en massa jobb på volt och små böjda spår etc. Men varit oren i princip hela tiden, även om hältan inte syntes förrän nu.
Under hösten reds han mycket i stort ridhus, varierat, och gick väldigt fint. En av bladsadlarna användes under hösten, men bara sporadiskt. Dressyrsadeln provades ut med hjälp (av en annan, mycket erfaren sadelmakare) under hösten och var den sadel jag i första hand red i under hösten/slutet av förra året.
När jag satte igång efter nyår (sisådär en vecka..) red jag i westernsadeln, men det känns orimligt att han ska ha lyckats dra på sig inflammation i en led av en veckas skritturer - särskilt som han var pigg och glad och klockren tills skon åkte av.. Efter tappskon red jag i westernsadeln några gånger, totalt. I maj (?) red jag i den för första gången på länge, och då blev hästen öm i ländryggen (gick över efter ett par dagar) = definitivt sista gången den låg på hästen. Den andra bladsadeln reds inte alls i i år (så gott som identisk bom som w-sadeln).
En bomlös sadel införskaffades innan klinikbesöket i mars - mest för att jag inte vågade rida barbacka iom att hästen fortfarande var ytterst reaktiv på omgivningen - och det var i princip bara den som användes därefter (mer än någon enstaka gång). Men, hästen har inte kunnat/velat arbeta korrekt på ungefär hela året - det har knappt gått. Vissa dagar bättre än andra, men aldrig klockrent. Har fokuserat på framåt, på fokus och på att ta det lugnt (inte flyga i luften för ett löv..). Efter ET-besöket i maj trappade vi försiktigt upp, men fortfarande bara på nivån att rida X antal km om dagen. I juni lade jag in lite dressyrövningar längs vägar och i skogen. Trav och enstaka galopp. Som sagt - formen har inte funnits förrän nu på slutet (i slutet av juni ?) och inte hela pass, men jag har inte upplevt honom som regelrätt på bogarna heller. Han har inte hängt i handen. Hästen har dock sedan februari stått mer "framåtlutad", med mer vikt på frambenen än innan, när han står på gången.
Hästen är idag fräsch i ryggen - inga ömheter etc. Veterinären hittade inget konstigt i höger bak - jag tycker att han reagerar vid pallpering av ytliga böjsenan men som sagt visade han ingen onormal reaktion på kliniken så inget UL gjordes. Vänster fram kotled röntgades när vi var in nu, för säkerhets skull (jag ville vara säker på att det inte var något löst i skelettet t.ex.), utan anmärkning.
Så, jag vet att sadlarna (som måttades förra sommaren) inte längre passade, men samtidigt användes de inte tillräckligt mycket det senaste året för att jag ska våga påstå rakt av att de var hela orsaken.
Teorier som kommit från annat håll är skoningen. Eller snarare verkningen. Hästen har haft samma hovis i två år. Hovis har inte velat ta för mycket av hoven, då hen tyckt att hästen varit lite tunn i sulorna och har ofta muttrat över att "det finns inte mycket att ta här", och hästen har tenderat att bli lite lång i tårna i slutet av skoningsperioderna. Hovis är duktig och utbildad, erfaren. Jag vet inte. Nu har jag fått tag i en annan hovis som kommer att sko nästa gång (godkänd av jordbruksverket, välutbildad med gesällbrev), så får vi se.
Men vi har ju uppenbarligen haft ett uselt år, och det skulle inte förvåna mig om inflammationen är en sekundär reaktion på det. Jag har fått lära mig att kotledsinflammationer i regel/ofta är just sekundära problem. Då är frågan - var sitter grundorsaken? Borde jag göra en UL av böjsenan höger bak, trots att veterinären inte anser att det är relevant/nödvändigt?
Det som fortfarande oroar mig är att det kom så knall och fall - innan tappskon var hästen pigg och glad, efter tre veckors vila blev han rabiat (vilket han heller inte brukar bli efter en längre vila - några veckors vila har han alltid tagit bättre än ett par dagars). Det känns som att jag missat något, trots att jag sökt med ljus och lykta. Jag har anlitat erkänt duktiga människor i sökandet. Men.. Eller är jag bara löjlig?
"Lyssna på magkänslan". Tro mig, jag försöker. Men min magkänsla har vrålat sig hes av oro hela året, när de flesta i min omgivning avfärdade min oro för att grunden till beteendeförändringen skulle vara fysisk. Nu vrålar den fortfarande, men jag har svårt att avgöra om det är kvarvarande oro eller något att faktiskt ta på allvar. Hela året har varit oro och rätt regelbundna "sammanbrott" med tårar och panik över allt, för min del.. Ständig rädsla för att jag är på väg att ha sönder min älskade häst. Det var så "skönt", på ett sätt, att hitta något konkret nu - något att göra något åt. För jag vet ärligt talat inte hur mycket mer mina nerver klarar av. Jag behöver få veta vad som är fel. Att behandla och ta hand om en skada är en sak, att söka söka söka söka söka efter sagda skada är en annan. Jag föredrar helt klart det första, oavsett vad som hittas. Jag trivs inte med ovisshet. Och hästen vill jobba, sysselsättas - han är inte glad i små ridturer och promenader. Men jag gör vad som helst för honom.
Hoppas att någon får någon ordning på mitt svammel. Jag ska medge att det är knappt att jag själv får det - händelserna börjar flyta ihop i skallen på mig
..
För oss började det när han drog av en sko i januari - när vi skulle igång igen efter de tre veckorna av ofrivillig vila (halt, isigt, snöigt = inte läge att motionera häst utan sko på hoven. Dessutom ömmade han i princip omedelbart på den hoven.) var han knappt igenkännlig i sitt beteende. Stod på bakbenen, slog, stack, tvärvände, stegrade lite mer..vad vi än ägnade oss åt - han kunde explodera halvvägs till ridbanan. Bad jag honom att trava för töm så stack han. Inga övriga symptom, och det tog ett par-några veckor.. Så svullnade ländryggen och i samband med det blev hästen snarare ovillig till rörelse (motsatsen till tidigare) - behandlades lite med massage och så for vi in till kliniken. Där han förklarades kärnfrisk och jag blev tillsagd att sätta igång med ridningen och jobba med rädslan (som byggts upp under perioden med stegringar etc.). Satte igång igen och kämpade som en tok med ridningen, lyckades få ordning på beteendet och sakta även mig själv, men hästen var fortfarande inte helt hundra. Men det gick iaf betydligt bättre, han lugnade ner sig lite och slutade kännas som en tickande bomb.
I maj hade jag ut ET, och dagarna innan började hästen uppvisa samma ovillighet som innan: stannade efter ett par skrittsteg, vände gärna mot mig och stannade om han kunde etc. ET behandlade ryggen (spänningar, mest på höger sida vilket jag också upplevt då det är hästens "svaga" sida) och konstaterade öm böjsena höger bak. Inga symptom såsom svullnad eller värme (ET avfärdade direkt att det skulle vara en senskada), men oren gång bak. I samma veva kollade jag bladsadlarna för femtioelfte gången (inte en överdrift - kollade dem åtskilliga gånger i veckan i desperation) och äntligen syntes det - hästen har breddat sig precis överallt och vinklarna stämde inte längre (de blev helt enkelt ett snäpp för "takformade" för hästen).
I slutet av maj/juni blev hoppsadeln klar så vi varierade mellan den och den bomlösa sadeln (mycket för att jag ville se hur hoppsadeln funkade - när bommen provades ut var den nämligen lite vid för hästen och nu såg det bra ut. Min lärare och jag höll på att klura på bom till dressyrsadel, och ville ha lite utvärdering av denna först). Hoppsadeln passar bra, och hästen är arbetsglad med den på. Men han är fortfarande inte fräsch, och blev inte bättre trots liniment, stretchning etc enligt rekommendation. Vissa dagar i juni/juli känns han halt, eller iaf mer oren än annars, och någon vecka in i juli syns hälta när han drar ett race i hagen. I mitten av den här månaden var vi in till kliniken igen, och nu syntes hälta vänster fram. Vid bedövning av kotleden lättade hältan. Sprutades. Metcam i 6 dagar, boxvila under kuren och nu ute i slät, mindre hage som vanligt (gräsfri).
Hästen har ridits varierat hela livet, och inte gått på bana öht i år pga det som varit. Dvs inte en massa jobb på volt och små böjda spår etc. Men varit oren i princip hela tiden, även om hältan inte syntes förrän nu.
Under hösten reds han mycket i stort ridhus, varierat, och gick väldigt fint. En av bladsadlarna användes under hösten, men bara sporadiskt. Dressyrsadeln provades ut med hjälp (av en annan, mycket erfaren sadelmakare) under hösten och var den sadel jag i första hand red i under hösten/slutet av förra året.
När jag satte igång efter nyår (sisådär en vecka..) red jag i westernsadeln, men det känns orimligt att han ska ha lyckats dra på sig inflammation i en led av en veckas skritturer - särskilt som han var pigg och glad och klockren tills skon åkte av.. Efter tappskon red jag i westernsadeln några gånger, totalt. I maj (?) red jag i den för första gången på länge, och då blev hästen öm i ländryggen (gick över efter ett par dagar) = definitivt sista gången den låg på hästen. Den andra bladsadeln reds inte alls i i år (så gott som identisk bom som w-sadeln).
En bomlös sadel införskaffades innan klinikbesöket i mars - mest för att jag inte vågade rida barbacka iom att hästen fortfarande var ytterst reaktiv på omgivningen - och det var i princip bara den som användes därefter (mer än någon enstaka gång). Men, hästen har inte kunnat/velat arbeta korrekt på ungefär hela året - det har knappt gått. Vissa dagar bättre än andra, men aldrig klockrent. Har fokuserat på framåt, på fokus och på att ta det lugnt (inte flyga i luften för ett löv..). Efter ET-besöket i maj trappade vi försiktigt upp, men fortfarande bara på nivån att rida X antal km om dagen. I juni lade jag in lite dressyrövningar längs vägar och i skogen. Trav och enstaka galopp. Som sagt - formen har inte funnits förrän nu på slutet (i slutet av juni ?) och inte hela pass, men jag har inte upplevt honom som regelrätt på bogarna heller. Han har inte hängt i handen. Hästen har dock sedan februari stått mer "framåtlutad", med mer vikt på frambenen än innan, när han står på gången.
Hästen är idag fräsch i ryggen - inga ömheter etc. Veterinären hittade inget konstigt i höger bak - jag tycker att han reagerar vid pallpering av ytliga böjsenan men som sagt visade han ingen onormal reaktion på kliniken så inget UL gjordes. Vänster fram kotled röntgades när vi var in nu, för säkerhets skull (jag ville vara säker på att det inte var något löst i skelettet t.ex.), utan anmärkning.
Så, jag vet att sadlarna (som måttades förra sommaren) inte längre passade, men samtidigt användes de inte tillräckligt mycket det senaste året för att jag ska våga påstå rakt av att de var hela orsaken.
Teorier som kommit från annat håll är skoningen. Eller snarare verkningen. Hästen har haft samma hovis i två år. Hovis har inte velat ta för mycket av hoven, då hen tyckt att hästen varit lite tunn i sulorna och har ofta muttrat över att "det finns inte mycket att ta här", och hästen har tenderat att bli lite lång i tårna i slutet av skoningsperioderna. Hovis är duktig och utbildad, erfaren. Jag vet inte. Nu har jag fått tag i en annan hovis som kommer att sko nästa gång (godkänd av jordbruksverket, välutbildad med gesällbrev), så får vi se.
Men vi har ju uppenbarligen haft ett uselt år, och det skulle inte förvåna mig om inflammationen är en sekundär reaktion på det. Jag har fått lära mig att kotledsinflammationer i regel/ofta är just sekundära problem. Då är frågan - var sitter grundorsaken? Borde jag göra en UL av böjsenan höger bak, trots att veterinären inte anser att det är relevant/nödvändigt?
Det som fortfarande oroar mig är att det kom så knall och fall - innan tappskon var hästen pigg och glad, efter tre veckors vila blev han rabiat (vilket han heller inte brukar bli efter en längre vila - några veckors vila har han alltid tagit bättre än ett par dagars). Det känns som att jag missat något, trots att jag sökt med ljus och lykta. Jag har anlitat erkänt duktiga människor i sökandet. Men.. Eller är jag bara löjlig?
"Lyssna på magkänslan". Tro mig, jag försöker. Men min magkänsla har vrålat sig hes av oro hela året, när de flesta i min omgivning avfärdade min oro för att grunden till beteendeförändringen skulle vara fysisk. Nu vrålar den fortfarande, men jag har svårt att avgöra om det är kvarvarande oro eller något att faktiskt ta på allvar. Hela året har varit oro och rätt regelbundna "sammanbrott" med tårar och panik över allt, för min del.. Ständig rädsla för att jag är på väg att ha sönder min älskade häst. Det var så "skönt", på ett sätt, att hitta något konkret nu - något att göra något åt. För jag vet ärligt talat inte hur mycket mer mina nerver klarar av. Jag behöver få veta vad som är fel. Att behandla och ta hand om en skada är en sak, att söka söka söka söka söka efter sagda skada är en annan. Jag föredrar helt klart det första, oavsett vad som hittas. Jag trivs inte med ovisshet. Och hästen vill jobba, sysselsättas - han är inte glad i små ridturer och promenader. Men jag gör vad som helst för honom.
Hoppas att någon får någon ordning på mitt svammel. Jag ska medge att det är knappt att jag själv får det - händelserna börjar flyta ihop i skallen på mig
..
