Köpa häst

[StelenaForever]

Hejsan! Jag är en tjej på 15 år, och har ridit i snart 10 år. Jag har alltid velat ha en egen häst, och har nu blivit så otroligt desperat... >_<

Mina föräldrar skulle ha råd med månadskostnaderna, men dem vill inte ta något lån, och tycker det är väldigt onödigt att spara till något som dem inte kommer ha någon användning av (Det är bara jag som är hästintresserad i min familj), så varje gång jag tar upp att jag vill köpa häst så säger dem alltid nej och det slutar alltid med mig springandes upp till mitt rum gråtandes (är känslig).

Är det någon som vet hur man skulle kunna tjäna ihop typ 40 000 kr - 50 000 kr?
(Ska sommarjobba nu i sommar, så kanske kommer tjäna ihop 10 000 kr - 15 000 kr)
Kan även nämna att jag är väldigt väldigt blyg, har panikångest, och social fobi.
---------------
Och ja, jag har testat att vara fodervärd, osv. Det funkar inte för mig. Jag är så otroligt blyg och har social fobi samt panikångest, så det blir svårt att prata med ägaren...Och så känns det som att ägaren liksom dömer mig xD
Och även om det skulle funka med ägaren så vill jag liksom vara där varje dag och pyssla med hästen, vilket jag inte kan.
---------------

 

[purity_666]

Blandar du ihop fodervärd med medryttare? Är man fodervärd brukar man låna hem hästen. Ägaren kan ju bo massa mil bort. Hästen är som din, du betalar allt, men hästens ägare står fortfarande som ägare. Kontakt med ägare kan ju dina föräldrar stå för, eller att du skickar uppdateringar på facebook eller så. Det är ju ett bra sätt att se om man klarar av hästägandet också och under tiden kan du spara ihop summan till att köpa egen häst (eller kanske köpa hästen du har på foder om det blir aktuellt)

 

[kryddelydd]

Hejsan! Jag är en tjej på 15 år, och har ridit i snart 10 år. Jag har alltid velat ha en egen häst, och har nu blivit så otroligt desperat... >_<

Mina föräldrar skulle ha råd med månadskostnaderna, men dem vill inte ta något lån, och tycker det är väldigt onödigt att spara till något som dem inte kommer ha någon användning av (Det är bara jag som är hästintresserad i min familj), så varje gång jag tar upp att jag vill köpa häst så säger dem alltid nej och det slutar alltid med mig springandes upp till mitt rum gråtandes (är känslig).

Är det någon som vet hur man skulle kunna tjäna ihop typ 40 000 kr - 50 000 kr?
(Ska sommarjobba nu i sommar, så kanske kommer tjäna ihop 10 000 kr - 15 000 kr)
Kan även nämna att jag är väldigt väldigt blyg, har panikångest, och social fobi.
---------------
Och ja, jag har testat att vara fodervärd, osv. Det funkar inte för mig. Jag är så otroligt blyg och har social fobi samt panikångest, så det blir svårt att prata med ägaren...Och så känns det som att ägaren liksom dömer mig xD
Och även om det skulle funka med ägaren så vill jag liksom vara där varje dag och pyssla med hästen, vilket jag inte kan.
---------------

Ber om ursäkt men.

Jag tycker att det är överdrivet och fånigt att springa gråtande till sitt rum för att man inte får en häst.

att du anser att dina föräldrar har råd att betala en häst åt dig, innebär inte att familjen är villig att göra den prioriteringen.
Jag tycker att det låter väldigt vettigt av dem att inte vilja ta lån för att köpa dig en leksak, jag tycker att det är vettigt att inte spara och gneta med familjens ekonomi för att du ska få en jättedyr leksak.

jag tycker att du ska vänta med att köpa häst tills du själv har råd med både inköp och månadskostnader.
Det kan bli när du är vuxen men det är också OK.

 

[nickan1]

Att ha häst innan man är vuxen kräver antingen hästkunniga föräldrar eller att man har andra vuxna hästkunniga som kan ge råd och hjälpa till om det är nödvändigt. Så som du beskriver dig själv har jag svårt att se hur du skulle klara det. Dessutom vet man inte allt om sina föräldrars ekonomi i din ålder även om man tror det. Det finns säkert massa skäl till att de inte kan /vill köpa häst till dig. Du får vänta tills du blir vuxen även om det är ett tråkigt svar.

 

[TinyWiny]

Hur räknar du? Att ha häst är inte billigt. Om dina föräldrar inte vill spara till en häst till dig, varför tror du då att de vill betala månadskostnaden? Köpet är den lilla kostnaden i sammanhanget (månadskostnaden för lånet ska ju också betalas och att ta lån är alltid dyrare än att spara ihop till det man vill ha). Vad händer den dagen hästen blir sjuk eller skadad? Betalar de veterinär och rehabkostnaderna då? Där kan det dra iväg rejält även med en bra försäkring. Du måste ha bra och passande utrustning vilket kostar och du måste ha en tränare regelbundet vilket också kostar.

Många många hästintresserade sitter i din sits. Jag har själv varit där men faktum är att sålänge man inte har tillräckligt stor inkomst själv så har man inte så mycket att välja på. Man får drömma och hoppas att man en dag kan förverkliga sin dröm på realistisk basis och då ha skaffat sig tillräckligt mycket kunskap för att kunna ge sin häst bästa möjliga liv.

 

[Similitude]

Jag önskade mig en häst så mycket att jag kunde dö som tonåring. Mina (kloka!) förldrar sa nej. Det är inte bara att köpa en häst, ställa en i ett stall och sedan är det guld och gröna skogar. Det är kalla vintrar, förfrusna fingrar, leriga hagar, mugg på hästens ben, regnigt, saker som går sönder, hovslagare som ska betalas, halt häst som måste skötas om ändå, inga pengar till *något* annat eftersom hästen visst ska äta också. Och så vidare i all oändlighet. Och tro mig, det är INTE kul som tonåring att ha häst när den inte går att använda pga skada. För skadar sig, det gör dom.
Som ung vuxen skaffade jag häst. Det är det bästa jag gjort. Allt ansvar som det medföljer hade jag nog inte klarat själv (hade ej hästintresserade föräldrar) som ung tonåring.

 

[TheRedLightning]

När jag var i den åldern ville jag också ha häst, mamma sa nej. Jag tyckte då att hon var världens dummaste som inte förstod, men nu så här i efterhand känns det bra att köpt min häst när jag har egen inkomst.
När jag var i den åldern blev jag först kvarts fodervärd på en ridskolehäst tills jag slutade rida där (red tills ridläraren inte kunde lära oss mer), sedan medryttare hos några släktingar med travhästar som jag red i skogen och senare blev jag halv fodervärd på min kusins halvblod.

Jag tycker definitivt att du ska prova att vara medryttare igen, det är värt att komma över den där tröskeln att vara blyg och det är i ditt huvud som sätter käppar i hjulen. Det är du själv som dömmer dig själv.
Behöver du hjälp med att komma ur de negativa tankarna, rekommenderar jag starkt att prata med en ungdomsmottagning. Där kan du få stöd och hjälp.
Jag ångrar själv att jag inte gick dit när jag var i din ålder, då jag också varit blyg med negativa tankar om mig själv.

Skickar även med en länk till en ungdomsmottagning på nätet, ifall det känns läskigare att gå till den där du bor, så kanske det kan vara ett bra första steg.
http://www.umo.se

Lycka till.

 

[kossankaj]

JAg är också extremt osocial emmellanåt ts,dock inte så jag mår dåligt om det är folk i stallet.
Men jag har varit medryttare på ett flertal ställen och det är ofta man är ensam i stallet =) och är du blyg är det ingen som dömmer dig .
Jag har till oc med gjort den fulingen att när jag varit medryttare åt hästar som bott hemma hos ägaren, har jag frågat lite sådär i förbifarten om ägarens jobbtider, och många jobbar dagtid och jag är ledig kontorstider , elak smile här =D=D

 

[Fjordfrälst]

Hallå där Förstår din längtan över en egen häst, absolut men som sagt så är det mycket, mycket jobb med en egen häst och även kostsamt! . I ditt fall som inte har hästintresserad familj/föräldrar har du nog tyvärr inte så mycket val än att du får spara, spara, spara och under tiden kanske nöja dig med att vara medryttare? Men då krävs det såklart att du tar tag i din panikångest och sociala fobi. Jag själv lider av panikångest och vet hur hemskt det är, hoppas du tar hjälp av någon med det, för så ska man inte behöva må, du som dessutom är så ung...! Om du inte har sökt hjälp; satsa hellre på ditt psykiska mående nu och låt en egen häst förbli en dröm ett tag till, för en dag står du där med din egen häst .

 

[nullo-modo]

Nu kommer jag troligen låta jätte dum men men.

Om du mår så dåligt av att prata i telefonen med ägaren till foder hästen hur kommer det funka att ringa runt om stall plats, ringa till tränare, veterinären, hovslagare eller något annat?

Kommer dina föräldrar ställa upp med att ta ledigt från jobbet för att köra dej och hästen till veterinären om den blir skadad eller kommer du få höra dig för med andra om dom kan köra dig?

Kommer dina föräldrar vara villiga att betala veterinären om hästen blir skadad eller sjuk eller ens villiga att betala vad en avlivning kostar om dom tycker det blir för mycket hos veterinären?

Nä finns inte ens pengar till en häst utan lån finns troligen inte pengar till om hästen blir sjuk och sedan om allt vill sig illa så finns både lån på häst och veterinär räkningar men ingen häst kvar i livet.

Hårt men sant.

 

[tuaphua]

Hejsan! Jag är en tjej på 15 år, och har ridit i snart 10 år. Jag har alltid velat ha en egen häst, och har nu blivit så otroligt desperat... >_<

Mina föräldrar skulle ha råd med månadskostnaderna, men dem vill inte ta något lån, och tycker det är väldigt onödigt att spara till något som dem inte kommer ha någon användning av (Det är bara jag som är hästintresserad i min familj), så varje gång jag tar upp att jag vill köpa häst så säger dem alltid nej och det slutar alltid med mig springandes upp till mitt rum gråtandes (är känslig).

Är det någon som vet hur man skulle kunna tjäna ihop typ 40 000 kr - 50 000 kr?
(Ska sommarjobba nu i sommar, så kanske kommer tjäna ihop 10 000 kr - 15 000 kr)
Kan även nämna att jag är väldigt väldigt blyg, har panikångest, och social fobi.
---------------
Och ja, jag har testat att vara fodervärd, osv. Det funkar inte för mig. Jag är så otroligt blyg och har social fobi samt panikångest, så det blir svårt att prata med ägaren...Och så känns det som att ägaren liksom dömer mig xD
Och även om det skulle funka med ägaren så vill jag liksom vara där varje dag och pyssla med hästen, vilket jag inte kan.
---------------

IOM att dina föräldrar inte redan har pengar nog sparat så funderar jag på om de verkligen skulle ha råd.
Både med månadskostnad, utrustning till hästen, ev veterinärkostnader etc.
Har man häst måste man minst ha undanstoppat till avlivning. Och det är sällan ett alternativ många vill ha som enda alternativ om ens vän blir sjuk.
Det kan bli väldigt dyrt att behandla.

Att ta lån för att köpa häst rekommenderar jag inte.
Jag har haft flera elever som köpt dyra hästar för lånade pengar. Sen har det visat sig att hästarna inte varit friska, alt de har skadat sig. Så har de behövt betala för behandling, rehab, proffsträning och sen ibland utdömning/avlivning. Och så står de sen utan häst men med en massa ursorgliga minnen och räkningar på lånet som fortsätter komma ett bra tag och påminna en om allt det hemska.
Nej, jag rekommenderar att man sparar ihop till häst.

Det är otroligt dyrt att ha häst. Så jag kan förstå om man inte har intresset att man inte vill lägga en så stor del av hela familjens pengar på en person i hushållet.

Innan jag hade häst jobbade jag extra i stall. Jag fick lära mig väldigt mycket, tjänade pengar och fick rida/umgås med hästarna.
Jag var också medryttare och red allt jag fick rida. Det var en bra skola.

Att du inte mår bra är jättetråkigt. Har du någon hjälp med ditt mående, kontakt på BUP tex?
Som hästägare måste man tyvärr orka/våga ta en del jobbiga samtal och ha kontakt med folk.
Jag förstår att när man är osäker med andra människor blir hästarna extremt viktiga. Jag har själv mått dåligt i unga år och valt att umgås mycket med djur.
Men ge inte upp om att må bättre. Ge dig fasen på att du ska bli av med panikångesten, sociala fobin och se möjligheten att skaffa häst som morot.
När du blir myndig kan du göra som du vill och köpa häst om du har råd.
Under tiden kan du passa på att jobba med ditt mående och passa på att försöka hitta jobb, medryttarhäst etc.

Hoppas det löser sig för dig!

 

[Speedway]

Många personer har redan haft synpunkter på den ekonomiska aspekten och jag vill tillägga att det också finns känslomässiga aspekter att ta med i bilden.

Vi som har häst vet som sagt hur lätt det är att hästar skadar sig och blir sjuka. Det är väldigt jobbigt att se sin häst ha ont eller må dåligt och det krävs ganska mycket känslomässig och mental styrka att ta sig igenom det. Jag är en ganska stark person men jag fick göra 5 klinikbesök med min häst förra året och jag lovar att det tog på psyket.

Hästen fick en ryggdiagnos under våren och tre besök gjordes av den anledningen. Precis när jag kände att, det här kan vi nog leva med, så får jag ett telefonsamtal av stallägaren. Hästen har gjort en våldsam vurpa i hagen och är halvt sönderslagen. En lördagkväll kl 19. Bara att kasta sig i bilen och åka dit i ilfart och ringa veterinären på vägen. Vi hade tur den gången och hästen klarade sig med hjälp av vila och en 11-dagars Metacam kur.
Utöver ovanstående blev hästen diagnosticerad med cushings denna våren.

Hade jag inte haft båda fötterna på jorden och mått (hyfsat) bra psykiskt så hade jag nog sagt tack och hej.

 

[Squie]

Jag tycker att det är överdrivet och fånigt att springa gråtande till sitt rum för att man inte får en häst.

Det är varken fånigt eller överdrivet att reagera på sin känsla!

 

[Masse]

Jag tycker vissa här är onödigt hårda. Visst vill man väl ha en egen häst om det är hästar och ridning man lever för oavsett ålder. Visst vill man ha den nu och inte sen och att man blir ledsen när det inte går. Jag känner igen mig helt ifrån att jag var i den åldern. Just då kunde jag inte inse att min mammas lön som enligt lönebeskedet för mig var ofantligt stor, skulle räcka till en massa annat också. Det var först som vuxen jag insåg att man kan inte använda hela löneutbetalningen precis hur som helst utan att det finns vissa saker man måste betala varje månad.
Nu inser jag att det nog var svårt för min mamma bara att låta mig rida och det hade varit omöjligt att hålla en häst.

Men häst ville jag ha precis som du TS. Det jag gjorde var att börja spara. Jag sparade på allt jag kunde spara. Som exempel bad jag om att få barnbidraget själv för själv köpa kläder. Jag köpte då ett par jeans på rea, billig rea och hade dessa tills dom var helt uppslitna. Jag jobbade med att sälja tidningar, bullar och lite annat. Inga stora inkomster men jag sparade allt. Precis som jag sparade pengar jag när jag fyllde år eller till jul. Efter mycket gnetande kunde jag äntligen köpa min första egna häst. Det var då jag insåg precis som skrivet innan att det var den lilla kostnaden. Så jag fick helt enkelt jobba av stallhyran i stallet och fick hjälp av min mamma att betala försäkringen.

Om du nu kan spara dom pengarna du tjänar i sommar och själv spara av fickpengar m m så dels kommer du att visa dina föräldrar att du menar allvar och dels att du är mogen att ta ansvar.
Det finns också hästar som inte kostar så mycket, beror helt på vad du vill göra med din häst.