Katter kan ju inte skämmas, men vad försiggår då i huvudet på henne?

[Tassetass]

I morse kom Isola som skjuten ur en kanon från badrummet och det brukar betyda en specifik sak; något har fastnat i rumpan på henne (det händer inte ofta, någon gång om året kanske. Så var det även denna gång och jag hittade henne först tryckandes under sängen, hon smet förbi mig och sedan la hon sig platt som en pannkaka i soffan. Då kunde jag ta in henne i badrummet och ta väck den lilla klumpen som satt fast.

Efteråt beter hon sig alltid så underligt. Hon går med väldigt låg markfrigång, lägger sig gärna i hörn eller under ett bord och trycker, samtidigt som hon småpratar lite och ändå inte drar sig helt undan. När jag en stund senare gjorde frukost kom hon och ville ha lite skinka vilket hon fick, men det var utan den vanliga sången och hon var liksom dämpad.

Efter kanske en halvtimme-tre kvart var hon som vanligt igen, men jag undrar vad sjutton den där reaktionen egentligen består av? Katter skäms ju inte i vår mening av ordet och även om hon är rent ut att fånigt rumsren så känns det som att hon är påverkad under så lång tid.

Någon som har en teori?

 

[MidnightSoul]

I morse kom Isola som skjuten ur en kanon från badrummet och det brukar betyda en specifik sak; något har fastnat i rumpan på henne (det händer inte ofta, någon gång om året kanske. Så var det även denna gång och jag hittade henne först tryckandes under sängen, hon smet förbi mig och sedan la hon sig platt som en pannkaka i soffan. Då kunde jag ta in henne i badrummet och ta väck den lilla klumpen som satt fast.

Efteråt beter hon sig alltid så underligt. Hon går med väldigt låg markfrigång, lägger sig gärna i hörn eller under ett bord och trycker, samtidigt som hon småpratar lite och ändå inte drar sig helt undan. När jag en stund senare gjorde frukost kom hon och ville ha lite skinka vilket hon fick, men det var utan den vanliga sången och hon var liksom dämpad.

Efter kanske en halvtimme-tre kvart var hon som vanligt igen, men jag undrar vad sjutton den där reaktionen egentligen består av? Katter skäms ju inte i vår mening av ordet och även om hon är rent ut att fånigt rumsren så känns det som att hon är påverkad under så lång tid.

Någon som har en teori?

Kanske tycker att det är läskigt?

 

[Sol]

Rädd? Det gör ont/är obehagligt?

 

[Tassetass]

Frågan är vad hon är rädd för?

Att det kan vara obehagligt förstår jag, men det är som att reaktionen är så himla kraftig, framförallt att det sitter i så länge efteråt. Jag har aldrig gormat på henne när något sånt här hänt, och hennes reaktion är inte heller riktad mot mig, men det kan förstås vara så att något hänt under de år hon hann leva innan hon blev min ägare.

 

[Pilot]

Jag har en katt som blir likadan när han blivit rädd/ utsatt för obehag.
Den ena skakar av sig rädslan relativt fort, men för den andra kan det ibland sitta i till dagen efter.
Jag tror mest det handlar om kass mentalitet? Min blir låg, vill vara ifred, sitter gärna i ett hörn/ under soffan, kan tänka sig att äta men utan klappar och inget mys tills det släppt. Blir mer reaktiv än vanligt.
Det händer inte ofta, tre gånger på två år kanske?

 

[Tassetass]

Jag är också inne på kass mentalitet, det är bara det att just den här situationen sticker ut. Hon repar sig snabbare efter att ha träffat en hund eller ett spädbarn, vilket är de två saker i världen hon är mest rädd för.

 

[Sastra]

Att det kan vara obehagligt förstår jag, men det är som att reaktionen är så himla kraftig, framförallt att det sitter i så länge efteråt.

Jag har också undrat över det och funderat på om katter kan känna (i brist på bättre ord) förnedring?
Vid ett tillfälle var en av våra katter (helt rumsrena och mycket noga med lådan) lös i magen och kunde inte ordna upp det helt själv efter lådbesök, vi fick hålla fast honom och torka honom i rumpan med en våt handduk. Kattkraken SKREK rakt ut (och det kan inte ha gjort ont) så han måste upplevt det som fruktansvärt obehagligt, uppenbarligen värre än både örondroppar och avmaskningsmedel och smärtstillande droppar (som vi plågat honom med vid andra tillfällen).

Det verkar ju inte heller som att din Isolas reaktion är riktad mot dig som du skriver utan mer över situationen. De är så noga med lådan att de upplever stort obehag när de inte "skött sig"?

 

[Sleepan]

När vi hade katter hade vi en äldre hankatt, Tusse, som alltid gjorde ifrån sig utomhus. När vi skaffade lilla katten Smilla hade hon dock kattlåda.

En riktigt jävla snorkall vinterdag när det var massor av snö tittade Tusse ut genom kattluckan, övervägde en stund och gick sedan till kattlådan. Samtidigt som han satt där tittade han på oss och såg ut som att han ville sjunka genom jorden och att det verkligen vsr ovärdigt, det han höll på med.

Antagligen skämdes han ju inte - men det såg ut så. Haha.

 

[Tassetass]

@Sastra

Du kan vara något på spåren där. Isola är ju fånigt rumsren, när hon var inlagd hos veterinären med nästan 42 graders feber, vätska i lungorna och ingen styrsel på bakdelen skulle hon ändå prompt släpa sig upp i den lilla kattlådan när hon behövde kissa (det kom förstås överallt ändå eftersom hon inte kunde sitta upp, så hon fick panik och de fick tvätta av henne, men i lådan var hon).

@Sleepan

Jag kan riktigt se det framför mig.

 

[Tora]

Jag är också inne på kass mentalitet, det är bara det att just den här situationen sticker ut. Hon repar sig snabbare efter att ha träffat en hund eller ett spädbarn, vilket är de två saker i världen hon är mest rädd för.

Just spädbarnsbiten lär hon ju få en massa träning på

 

[Tassetass]

Just spädbarnsbiten lär hon ju få en massa träning på

Haha, ja, jag tror hon kommer behöva några månader för att vänja sig. Eller så är det hennes bäbis från första stund!

 

[Sastra]

@Sleepan så kan vår ena se ut om vi råkar "komma på honom" när han sitter på lådan. Han stirrar rakt fram eller in i väggen och man kan riktigt se hur ovärdigt det är för honom att vi tittar på och kan vi inte bara försvinna (Däremot är de inte alls brydda när man själv vill vara ifred i badrummet, där vill de gärna vara med Knasdjur!

@Tassetass Det låter ju inte helt omöjligt, sen att det är svårt för oss stackars människor med vår begränsade kapacitet att sätta ett människo-ord på det hela... När det någon enstaka gång har hamnat något utanför lådan här hemma (någon har haft för bråttom ur lådan och sedan satt sig på golvet till exempel, eller råkat krafsa ut sand som luktar) så är ena katten (den rumptvättade) genast framme och krafsar och krafsar på golvet så att man undrar vad som slits ner först, hans klor eller golvet. Det närmaste som går att komma kanske är att de är väldigt noggranna av sig? Därav det stora obehaget när de inte kan hålla "det privata privat"?
Fast jag kan tänka att skinkan hjälpte en del mot obehaget?

 

[Tassetass]

@Sleepan så kan vår ena se ut om vi råkar "komma på honom" när han sitter på lådan. Han stirrar rakt fram eller in i väggen och man kan riktigt se hur ovärdigt det är för honom att vi tittar på och kan vi inte bara försvinna (Däremot är de inte alls brydda när man själv vill vara ifred i badrummet, där vill de gärna vara med Knasdjur!

@Tassetass Det låter ju inte helt omöjligt, sen att det är svårt för oss stackars människor med vår begränsade kapacitet att sätta ett människo-ord på det hela... När det någon enstaka gång har hamnat något utanför lådan här hemma (någon har haft för bråttom ur lådan och sedan satt sig på golvet till exempel, eller råkat krafsa ut sand som luktar) så är ena katten (den rumptvättade) genast framme och krafsar och krafsar på golvet så att man undrar vad som slits ner först, hans klor eller golvet. Det närmaste som går att komma kanske är att de är väldigt noggranna av sig? Därav det stora obehaget när de inte kan hålla "det privata privat"?
Fast jag kan tänka att skinkan hjälpte en del mot obehaget?

Skinkan hjälpte litegrann, men det tog sin lilla tid även efter det.

Tror det där med noggrannheten är det närmsta en beskrivning man kan komma, de är helt enkelt noga med sådana där saker.

 

[steve]

Är det verkligen helt omöjligt att katter kan känna skam då? Det har ju ändå visats att hundar kan skämmas, så varför inte katter egentligen.
Min syster satte för länge sedan på en klänning på mammas katt, och jag kunde svära på att katten skämdes, höjden av förnedring.

 

[Sol]

Jag har också undrat över det och funderat på om katter kan känna (i brist på bättre ord) förnedring?
Vid ett tillfälle var en av våra katter (helt rumsrena och mycket noga med lådan) lös i magen och kunde inte ordna upp det helt själv efter lådbesök, vi fick hålla fast honom och torka honom i rumpan med en våt handduk. Kattkraken SKREK rakt ut (och det kan inte ha gjort ont) så han måste upplevt det som fruktansvärt obehagligt, uppenbarligen värre än både örondroppar och avmaskningsmedel och smärtstillande droppar (som vi plågat honom med vid andra tillfällen).

Det verkar ju inte heller som att din Isolas reaktion är riktad mot dig som du skriver utan mer över situationen. De är så noga med lådan att de upplever stort obehag när de inte "skött sig"?

Jag kan tänka mig att katter kan uppleva just det här med att inte kunna kontrollera avföring/kiss ordentligt som mycket obehagligt. De har ju normalt sett väldigt väl invandra rutiner kring vart de gör ifrån sig och det handlar ju inte bara om att de inte vill "äta där de bajsar" utan även om att gömma sig för rovdjur.

Sedan kan ju lös mage också vara förknippat med magknip så katten kan reagera på magknipet snarare än på avföringen, det är ju svårt att veta. Jag vet att jag själv har haft sådär dödligt smärtsamt magknip ett par gånger innan jag gått diarré och ja... det är döden. Man vill liksom bara springa ifrån eländet, men det går inte.