Kastrering eller ej? Kanske ingen lösning på problemen?

Annapanna1234

Trådstartare
Flatte/labbe blandning på 4,5 år.
Vi har inte kastrerat tidigare pga att han inte visar några tecken på ilska mot andra hanar och heller inte vart så påverkad av andra tikar som nu. Eller nu och nu, senaste månaderna. Hans skvättande och nosande har blivit extremt.
Matvägran, slickande på oss människor, stannar och nosar/slickar som knappt går att rucka.
Det går knappt att ta en vanlig promenad med honom fastän vi styr promenaden och inte låter honom slicka överallt. Han drar, drar och drar. För att hinna fram och nosa och slicka.
Ja han stimuleras, dels cyklar jag med honom varje dag samt går sök i skogen flera dar i veckan. Han är inte understimulerad. Vi har gått kurser m.m.

Vi hade bokat en tid för kastrering men veterinären avbokade, sen har vi inte bokat en ny tid.
Men min fråga är hur mycket ni tror att en kastrering kan hjälpa i detta fallet? Stressen ang mat och slickande borde ju rimligtvis minska eller försvinna helt. Han kan pipa mitt i natten med och man tror att han är dålig i magen men vill i själva verket bara ut och lukta.

I stället för att döma som folk brukar kunna vara duktiga på ber jag om hjälp och råd.

Är det bara dofterna som gör att han vill framåt likt en draghund hela tiden? Eller sitter det i beteendet och kastreringen inte behöver hjälpa ett dugg? Vad är er erfarenhet av detta, nån som har det?

Har haft hanhund förr och det var inte i närheten av detta dragande, slickande, skvättande, nosande. Han känns knappt kontaktbar i perioder. Vilket är väldigt ofta då det bor många tikar i vårt område.

Men som sagt, man drar sig för att gå ut gå, det är enbart jobbigt. Har verkligen försökt jobba på detta, på alla möjliga vis. Mat och lek distraherar inte bla, trots att han är väldigt glad i maten.
 
Senast ändrad:
Flatte/labbe blandning på 4,5 år.
Vi har inte kastrerat tidigare pga att han inte visar några tecken på ilska mot andra hanar och heller inte vart så påverkad av andra tikar som nu. Eller nu och nu, senaste månaderna. Hans skvättande och nosande har blivit extremt.
Matvägran, slickande på oss människor, stannar och nosar/slickar som knappt går att rucka.
Det går knappt att ta en vanlig promenad med honom fastän vi styr promenaden och inte låter honom slicka överallt. Han drar, drar och drar. För att hinna fram och nosa och slicka.
Ja han stimuleras, dels cyklar jag med honom varje dag samt går sök i skogen flera dar i veckan. Han är inte understimulerad. Vi har gått kurser m.m.

Vi hade bokat en tid för kastrering men veterinären avbokade, sen har vi inte bokat en ny tid.
Men min fråga är hur mycket ni tror att en kastrering kan hjälpa i detta fallet? Stressen ang mat och slickande borde ju rimligtvis minska eller försvinna helt. Han kan pipa mitt i natten med och man tror att han är dålig i magen men vill i själva verket bara ut och lukta.

I stället för att döma som folk brukar kunna vara duktiga på ber jag om hjälp och råd.

Är det bara dofterna som gör att han vill framåt likt en draghund hela tiden? Eller sitter det i beteendet och kastreringen inte behöver hjälpa ett dugg? Vad är er erfarenhet av detta, nån som har det?

Har haft hanhund förr och det var inte i närheten av detta dragande, slickande, skvättande, nosande. Han känns knappt kontaktbar i perioder. Vilket är väldigt ofta då det bor många tikar i vårt område.

Men som sagt, man drar sig för att gå ut gå, det är enbart jobbigt. Har verkligen försökt jobba på detta, på alla möjliga vis. Mat och lek distraherar inte bla, trots att han är väldigt glad i maten.

Varför skulle stressen kring mat minska för att han kastreras? Det är en retriever. De är ofta rätt matmotiverade och mat är väldigt viktigt. Och det mesta som får plats i munnen faller inom kategorin mat i deras värld.

Vad menar du med sök i skogen? Får han chans att använda sin nos? Har ni provat spår med honom?
 
Flatte/labbe blandning på 4,5 år.
Vi har inte kastrerat tidigare pga att han inte visar några tecken på ilska mot andra hanar och heller inte vart så påverkad av andra tikar som nu. Eller nu och nu, senaste månaderna. Hans skvättande och nosande har blivit extremt.
Matvägran, slickande på oss människor, stannar och nosar/slickar som knappt går att rucka.
Det går knappt att ta en vanlig promenad med honom fastän vi styr promenaden och inte låter honom slicka överallt. Han drar, drar och drar. För att hinna fram och nosa och slicka.
Ja han stimuleras, dels cyklar jag med honom varje dag samt går sök i skogen flera dar i veckan. Han är inte understimulerad. Vi har gått kurser m.m.

Vi hade bokat en tid för kastrering men veterinären avbokade, sen har vi inte bokat en ny tid.
Men min fråga är hur mycket ni tror att en kastrering kan hjälpa i detta fallet? Stressen ang mat och slickande borde ju rimligtvis minska eller försvinna helt. Han kan pipa mitt i natten med och man tror att han är dålig i magen men vill i själva verket bara ut och lukta.

I stället för att döma som folk brukar kunna vara duktiga på ber jag om hjälp och råd.

Är det bara dofterna som gör att han vill framåt likt en draghund hela tiden? Eller sitter det i beteendet och kastreringen inte behöver hjälpa ett dugg? Vad är er erfarenhet av detta, nån som har det?

Har haft hanhund förr och det var inte i närheten av detta dragande, slickande, skvättande, nosande. Han känns knappt kontaktbar i perioder. Vilket är väldigt ofta då det bor många tikar i vårt område.

Men som sagt, man drar sig för att gå ut gå, det är enbart jobbigt. Har verkligen försökt jobba på detta, på alla möjliga vis. Mat och lek distraherar inte bla, trots att han är väldigt glad i maten.
Ändrat beteende på en så pass vuxen hund borde kollas upp av veterinär först. Han kan tex ha problem med prostatan. En retriver som matvägrar känns inte speciellt vanligt alls, vilket ytterligare får mig att känna att veterinärbesök och utredning är prio ett.

Så det tycker jag är steg ett, ta reda på att hunden verkligen är frisk och att inget annat problem föreligger. Efter det kan man fundera på om kastrering hjälper. Generellt kan man säga att kastrering kan eventuellt hjälpa mot saker som är direkt kopplade till deras reproduktiva beteenden. Det är inte säkert att slickande på kiss försvinner när han är så pass gammal - tillomed mina tikar slickar på kiss liksom. Är hunden mager på riktigt eller är det mer att ni blir oroliga när han inte äter 100% som han ska som är problemet?

Kastrering har ett gäng negativa biverkningar som man ska vara medveten om. Därför är det viktigt att man verkligen funderar på om ingreppet väger upp riskerna. Vissa typer av cancer blir vanligare, med en retriver så tänker jag att den kan bli ytterligare väldigt matfixerad, vissa hundar blir mer aggressiva eller får mer rädslor. Otroligt individuellt detta, tyvärr. Och man vet inte förens efteråt "hur det blev".

Chipkastrera först kan vara en klok idé, så vet ni lite hur han påverkas mentalt av kastrering.
 
Ändrat beteende på en så pass vuxen hund borde kollas upp av veterinär först. Han kan tex ha problem med prostatan. En retriver som matvägrar känns inte speciellt vanligt alls, vilket ytterligare får mig att känna att veterinärbesök och utredning är prio ett.

Så det tycker jag är steg ett, ta reda på att hunden verkligen är frisk och att inget annat problem föreligger. Efter det kan man fundera på om kastrering hjälper. Generellt kan man säga att kastrering kan eventuellt hjälpa mot saker som är direkt kopplade till deras reproduktiva beteenden. Det är inte säkert att slickande på kiss försvinner när han är så pass gammal - tillomed mina tikar slickar på kiss liksom. Är hunden mager på riktigt eller är det mer att ni blir oroliga när han inte äter 100% som han ska som är problemet?

Kastrering har ett gäng negativa biverkningar som man ska vara medveten om. Därför är det viktigt att man verkligen funderar på om ingreppet väger upp riskerna. Vissa typer av cancer blir vanligare, med en retriver så tänker jag att den kan bli ytterligare väldigt matfixerad, vissa hundar blir mer aggressiva eller får mer rädslor. Otroligt individuellt detta, tyvärr. Och man vet inte förens efteråt "hur det blev".

Chipkastrera först kan vara en klok idé, så vet ni lite hur han påverkas mentalt av kastrering.
Okej Inte så självklart att kastrera med andra ord!
Det jag menade med matvägran var ganska kort efter att han vart ute när han träffat en löptik, sen kommer det igång igen. Får blir ett sånt chip. Tack för input och tips!
 
Okej Inte så självklart att kastrera med andra ord!
Det jag menade med matvägran var ganska kort efter att han vart ute när han träffat en löptik, sen kommer det igång igen. Får blir ett sånt chip. Tack för input och tips!
Jag hade inte kastrerat vare sig med chip eller fysiskt för att hunden matvägrar lite kort. Det är för stor risk för det.
Och som sagt, veterinärbesök med utredning först.
 
Jag hade inte kastrerat vare sig med chip eller fysiskt för att hunden matvägrar lite kort. Det är för stor risk för det.
Och som sagt, veterinärbesök med utredning först.
Det behövs knappast nån utredning för att han tappar aptiten när han luktat på kiss från löptik. Det gäller bara en kort stund. Har aldrig nånsin funnits nån oro för det. Maten var bara en parentes. På landet t.ex. existerar inte detta. Där går inga hundar.

Vi bor i stan och det passerar säkert 100 hundar utanför porten varje dag.

Vår förra labbe betedde sig precis likadant.
Han kastrerades och vi kunde gå lugna promenader med honom utan detta beteende. Han drog iväg, slutade äta, och verkade väldigt påverkad.

Tycker du inte att det är schysst mot hunden att slippa stressen över alla tikar?

Har du aldrig hört talas om hanhundar som tappar aptiten pga löptikar? Behövde bara en snabb googling för att se att andra också haft dessa beteenden utan att nån behövt kuta iväg till veterinär.

https://vovve.net/Rastplatsen/display_message.asp?tid=5540864
 
Senast ändrad:
Varför skulle stressen kring mat minska för att han kastreras? Det är en retriever. De är ofta rätt matmotiverade och mat är väldigt viktigt. Och det mesta som får plats i munnen faller inom kategorin mat i deras värld.

Vad menar du med sök i skogen? Får han chans att använda sin nos? Har ni provat spår med honom?
Ja jag menade spår och sök i skogen.
Jag menade stressen generellt, matsituationen var en del av det. Men också nåt jag inte behövt ta upp. Att han kort tappar aptiten när nån löper i området. Hans aptit är det inget fel på annars. Vi märker stor skillnad på honom när vi är på lantstället varje helg. Där går inga andra hundar.
Allt detta beteendet upphör. Slickandet, dragandet, skvättandet osv.
 
Senast ändrad:
Ja antagligen blir mycket av det du beskriver bättre med kastrering. Jag är verkligen inte den som förespråkar kastrering och tycker man genom genomtänkt avel ska jobba för hormonellt balanserade hundar.

Men att behålla en stressad blandras intakt ser jag inte jättemånga skäl till. Om hans uppfödare bedriver någon form av genomtänkt avel så behöver denne såklart få veta att din hund mår dåligt i vardagen av sina hormoner så att denne kan ta hänsyn till det i sin ev. fortsatta avel på de linjerna.

Det finns såklart bieffekter med kastrering men de är nog försumbara (sämre päls, mer aptit och ökad risk för vissa cancersorter) i förhållande till att se sin hund må dåligt av stressen varje dag.

Jag har fått lov att kastrera båda mina hormonellt balanserade hanar på grund av protstaproblem. Förutom mer/ulligare päls hände inte mycket alls. Den kräsna hunden blev mer matglad. Men jag har även bott med en översexuell blandras som sen kastrerades och det blev en enorm skillnad på honom, så mycket stress försvann.

Har även använt kemisk kastrering pga. prostataproblem och det funkade ju tills den gick ut och då blev min tidigare normala hane rätt "pilsk" ett tag.
 
Ja antagligen blir mycket av det du beskriver bättre med kastrering. Jag är verkligen inte den som förespråkar kastrering och tycker man genom genomtänkt avel ska jobba för hormonellt balanserade hundar.

Men att behålla en stressad blandras intakt ser jag inte jättemånga skäl till. Om hans uppfödare bedriver någon form av genomtänkt avel så behöver denne såklart få veta att din hund mår dåligt i vardagen av sina hormoner så att denne kan ta hänsyn till det i sin ev. fortsatta avel på de linjerna.

Det finns såklart bieffekter med kastrering men de är nog försumbara (sämre päls, mer aptit och ökad risk för vissa cancersorter) i förhållande till att se sin hund må dåligt av stressen varje dag.

Jag har fått lov att kastrera båda mina hormonellt balanserade hanar på grund av protstaproblem. Förutom mer/ulligare päls hände inte mycket alls. Den kräsna hunden blev mer matglad. Men jag har även bott med en översexuell blandras som sen kastrerades och det blev en enorm skillnad på honom, så mycket stress försvann.

Har även använt kemisk kastrering pga. prostataproblem och det funkade ju tills den gick ut och då blev min tidigare normala hane rätt "pilsk" ett tag.

Tack för att du delar med dig. Uppfödaren skulle inte fortsätta med avel vet jag iaf.
 
Det behövs knappast nån utredning för att han tappar aptiten när han luktat på kiss från löptik. Det gäller bara en kort stund. Har aldrig nånsin funnits nån oro för det. Maten var bara en parentes. På landet t.ex. existerar inte detta. Där går inga hundar.

Vi bor i stan och det passerar säkert 100 hundar utanför porten varje dag.

Vår förra labbe betedde sig precis likadant.
Han kastrerades och vi kunde gå lugna promenader med honom utan detta beteende. Han drog iväg, slutade äta, och verkade väldigt påverkad.

Tycker du inte att det är schysst mot hunden att slippa stressen över alla tikar?

Har du aldrig hört talas om hanhundar som tappar aptiten pga löptikar? Behövde bara en snabb googling för att se att andra också haft dessa beteenden utan att nån behövt kuta iväg till veterinär.

https://vovve.net/Rastplatsen/display_message.asp?tid=5540864
Utredningen behövs för att han ändrat sitt beteende. Inte för matvägran i sig. Ändring av beteende kan tyda på att något är fel.

Det beror ju på hur hunden reagerar av kastreringen. Min ena gick från att vara världens tryggaste, inte rädd för något till att vara rädd för ALLT. Gasade någon med bilen 100 meter bort så skakade och hjässade hon. Mötte vi någon på cykelvägen så vågade hon inte gå förbi - jag var tvungen att lyfta upp henne. Hon fick också extrem Separationsångest. På nivån att hon gallskrek konstant och kissade och bajsade där hon stod. Det hela slutade faktiskt med avlivning eftersom hon var så pass påverkad mentalt.

Så om det är sjysst mot hunden beror helt på resultatet av kastreringen. Och det vet man inte innan. Du kan få alla effekter du vill och önskar. Eller om du har maximal otur, som jag hade, så slutar det med katastrof.

Du gör givetvis som du själv vill, men det är bra att känna till att kastrering har bieffekter hos vissa individer.
 
Just nu tycker jag att jag har hört en hel del om översexuella labbar och hade kastrerat. 🙈
Låter skitjobbigt för alla!

Det är tyvärr vanligt på de utställningsavlade :/ likaså hundmötesproblem.
Jag tror det hänger ihop med utseendeaveln och att ”könstypiskt” utseende premieras så starkt (= hanar med mycket testosteron premieras), men det är bara en hobbygissning från mig.
 
Just nu tycker jag att jag har hört en hel del om översexuella labbar och hade kastrerat. 🙈
Låter skitjobbigt för alla!

Samma här. Att inte ens kunna ta en normal promenad är jobbigt som ägare och att vara så fixerad och stressad är jobbigt som hund.

Sedan kan det det förstås vara lämpligt med en veterinärundersökning om problemen plötsligt uppstått, men skulle det handla om prostatabesvär är kastrering lösningen på det också. Eventuella bieffekter måste man också vara medveten om men det går ju att testa med chip först.
 
Har själv haft hundar som blivit så pass påverkade av löptik att det inte gått att träna, gå promenad eller ha en behaglig vardag ihop. Blev bara irritationer och negativiteter, vilket påverkade relationen mellan mig och hund väldigt negativt.

Varför utsätta sig själv och sin hund för det om de blir så uppenbart påverkade att de inte kan fungera "normalt"

Hade inte tvekat att kastrera

Sen kommer det ju annat att tänka på som aptit och viktökning mm, men det går ju att styra upp
en av mina nuvarande är kastrerad, men han håller samma hull som okastrerad och är väldigt fin i pälsen, Har inte fått sämre päls efter kastration, vilket många verkar få.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
812
Senast: animalasia
·
Övr. Hund Har en hund som blir 2 år i sommar, han är extremt fixerad vid att nosa/följa lukter och det är ett stort problem så fort vi går ut...
Svar
6
· Visningar
1 481
Senast: Barrow
·
Hundträning Hej, det är såå jobbigt att gå promenader med vår 14-månders retriever och har egentligen alltid vart. Mycket flat i honom. Ja vi har...
Svar
19
· Visningar
5 782
Senast: Tuggben
·
Hundhälsa Hej! Jag står i ett svårt dilemma, min Malinois hane Herax på 3.5år har sen dec 2020 haft rörelsestörningar och olika symptom ifrån...
Svar
2
· Visningar
2 356
Senast: WildWilma
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp