Miiikaela_
Trådstartare
Kan man bli obrydd/orädd att hoppa om man tidigare funnit visst obehag/rädsla? Alltså kan man träna så pass mycket, hoppa så pass mycket så att man blir sådär modig och obrydd av hinder och dess storlek?
Jag älskar allt vad hoppning/fälttävlan heter men det är en skräckblandad förtjusning. Jag tycker att det är kul men så fort det kryper över 1.10-1.20 så får jag i ärlighetens namn lite magont och litar inte riktigt på min egen förmåga att lotsa hästen över hindret på ett schysst sätt, fast jag egentligen vet att jag kan.
De senaste åren har jag inte haft en schysst häst att hoppa så även om vi har tävlat lite låga klasser hoppning/fälttävlan så har vi lagt det på hyllan. Lagt energi och tid på dressyren och tävlat i det. Vilket jag också gillar och trivs med. Nu är tanken att köpa en ny häst, och tankarna har hela tiden varit på en dressyrhäst för att det är där jag kan satsa lite och komma uppåt i klasserna utan att min hjärna och rädsla hindrar mig. Nu har jag dock vänt lite och tankarna på en hopphäst (fast med trevliga gångarter) lockar mer och mer. Så frågan är, kan man med träning övervinna hjärnan? Eller får man gilla läget och inse att man får syssla med övningar på marknivå? Jag har inga visioner om att rida på elitnivå, absolut inte men jag hade tyckt att det varit trevlig att tävla 130+ cm i alla fall. Är det omöjligt? Att hoppa en snäll häst, och öva mycket det förstår jag ju men frågan är: kan man någonsin bli sådär cool som dom som inte verkar bry sig om att det står ett hinder i vägen öht?
Jag älskar allt vad hoppning/fälttävlan heter men det är en skräckblandad förtjusning. Jag tycker att det är kul men så fort det kryper över 1.10-1.20 så får jag i ärlighetens namn lite magont och litar inte riktigt på min egen förmåga att lotsa hästen över hindret på ett schysst sätt, fast jag egentligen vet att jag kan.
De senaste åren har jag inte haft en schysst häst att hoppa så även om vi har tävlat lite låga klasser hoppning/fälttävlan så har vi lagt det på hyllan. Lagt energi och tid på dressyren och tävlat i det. Vilket jag också gillar och trivs med. Nu är tanken att köpa en ny häst, och tankarna har hela tiden varit på en dressyrhäst för att det är där jag kan satsa lite och komma uppåt i klasserna utan att min hjärna och rädsla hindrar mig. Nu har jag dock vänt lite och tankarna på en hopphäst (fast med trevliga gångarter) lockar mer och mer. Så frågan är, kan man med träning övervinna hjärnan? Eller får man gilla läget och inse att man får syssla med övningar på marknivå? Jag har inga visioner om att rida på elitnivå, absolut inte men jag hade tyckt att det varit trevlig att tävla 130+ cm i alla fall. Är det omöjligt? Att hoppa en snäll häst, och öva mycket det förstår jag ju men frågan är: kan man någonsin bli sådär cool som dom som inte verkar bry sig om att det står ett hinder i vägen öht? 
