Jodå!

W och jag lär känna varandra bättre för var dag som går. Vi kan faktiskt ta en tur ute nu också . Vi började lite smått på traktorvägen hemma, sedan red vi runt skogsdungen och i förrgår och idag har vi tagit den lite längre rundan som jag och HV ridit tillsammans förut. Det har mest varit skritt men på grusvägen har vi kunnat trava lite. Så jodå, det funkar .

Han är så duktig och får inte totalspunk om det ligger lite plastdunkar bredvid en hage. Det fick P häromdagen när jag red honom. När han inte gavs möjligheten att vända och springa åt andra hållet, så sprang han baklänges i stället. Jag har faktiskt aldrig ridit baklänges så pass långt och så fort förut. Det var lite läskigt att han gjorde så, så jag klev av och ledde honom förbi dunkarna och då gick det minsann bra. Inga knäppryck alls. Sedan kunde jag sitta upp igen och rida sista biten hem.

W är lite ojämn i humöret. Vissa dagar är det nerverna på ytan. Igår var det en sådan dag. Då blev det en del nervösbajs i stallgången och så steppade han omkring. När vi gick ut kom det en traktor. Egentligen är det ingen grej han är jätterädd för, men nu blev det nästan hispigt. Då gick jag med honom till ridbanan, promenerade några varv och sen var han cool igen så det var bara att sitta upp och rida. Igår provade vi lite galopp för första gången också i båda varven. Han var snäll och det var inga konstigheter. Min ridinsats var dock inte på topp, men det gick ju det med.

Nu har det blivit så pass kyligt ute att W har fått börja ha täcke på sig. Häromdagen när jag tog in honom hade det ösregnat hela dagen. Han var plaskblöt in på bara skinnet, frös och var på dåligt humör. Det märks att det är en del fullblod i honom. Han har mycket tunnare päls än de andra hästarna.