Jag har tappat tålamodet :(

[Tscabo]

Jag orkar inte mera, det tär på mig så förskräckligt! Jag valde att lägga tråden på hästmänniska, då det handlar mer om vad jag ska ta mig till, än vad man kan göra med henne i detta läget.

Bakgrundsinfo: Köpte mig ett fint sto i Sept 2010, sötaste lilla Welsh Cobstoet jag någonsin sett. Min första egna häst, köpta med egna pengar.
Vi hade stora samarbetssvårigheter i början då hon var rätt dominant mot människor (läs: ouppfostrad). Jag väntade med att rida henne tills hon litade på mig, så jag började rida i November 2010 ungefär. Goare häst får man leta efter! Totalt bombsäker, men med lite attityd. Perfekt för mig, vi passar ihop som de två tjurkärringarna vi är .
I April 2011 upptäcker min medryttare att hon inte är lika framåt som hon brukar, och dagen efter upptäcker jag att hon haltar något höger bak. En pyttehälta, knappt så man såg det. Jag avvaktar några dagar, men det ger inte med sig, så vi åker till klinik. Vet där tycker gaffelbandsgrenen är något förtjockad. Hon får kortison och sjukhage. Vid tredje återbesöket så är hästen 2 grader halt på rakt spår, hon har alltså blivit sämre. Vet säger att hela leden antagligen kapsejsat och föreslår avlivning. Jag vill inte ge med mig, utan bestämmer mig för att få ett andra utlåtande, eftersom jag vill veta vad som felet är på min häst (Första vet hittade inget i kotleden, utan gissade sig till en diagnos).
Vid hältutredning hos Vet 2 konstateras stora skador vid gaffelbandsfästet, men tycker vi kan prova med stötvågsterapi. Och det hjälper! Hästen blir bättre, knappt en grad halt 2 månader senare. Jag är överlycklig!
Men det blir inte bättre. Hon har varit knappt en grad halt sedan Augusti ungefär. Har provat laser utan resultat. Sedan i November går hon på lösdrift i blandad flock, då jag bestämt mig för att sålänge hon mår bra vill jag ge henne ett år innan jag tar beslut. Hon trivs som fisken i vattnet och biter unghästarna i rumpan, följer med när de rymmer och är allmänt glad och fet.

Men jag börjar tröttna. Det tär så förbannat på mig att inte kunna rida, att betala tusentals kronor som jag inte har för att gå runt och må dåligt. Jag hoppas att hon kanske kanske kanske kan bli så bra att hon kan gå in i aveln istället. Kanske finns det någon som hade velat låna henne och ta föl på henne om hon blir såpass bra i benet att det inte äventyrar hennes hälsa.
Samtidigt som jag vet att en död häst inte lider, så vill jag samtidigt ge henne en ärlig chans. Att ta bort henne för att jag inte kan rida, medan hon mår "bra" hade gett mig mardrömmar i år framöver.

Input eftersökes tacksamt. Solskenshistorier, egna erfarenheter och så vidare. Jag har ingen att diskutera min situation med då jag har få hästintresserade vänner och de jag har har inte haft en liknande situation.

 

[Angel]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Tyvärr så låter det inte som ett lämpligt avelssto om det inte går att säga varför skadan uppkommit och att den inte är ärftlig. Spelar ingen roll hur snygga, trevliga eller underbara föl hon producerar om de inte håller för att rida på. Mår hästen bra av att "bara gå och skrota" går det säkert att låna ut den som sällskapshäst eller lektant till unghästar eller nåt liknande och hoppas på att hon kanske blir bättre efter lång vila. Men inte ska man må dåligt för att man funderar på att ta bort en häst som är kroniskt halt, bättre det än att det blir en vandringspokal som till slut rids sönder totalt av någon som köpt hästen i god tro.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Skadan har antagligen uppkommit efter yttre våld, typ halkat i leran (Stallet hon stod i tidigare där hon skadade sig hade riktigt risiga hagar). Antagligen förvärrades skadan av sjukhagen. Gaffelbandsskador är mig veterligen inte ärftliga? Eller är de?
Att låna ut henne som sällskap är också en idé, i och med att hon mår såpass bra. Den enda gången jag övervägde att ta bort henne på studs var när hon stod i sjukhage. Hon hatade det. Men sedan hon blev släppt på lösdrift är hon som förbytt. Pigg, glad, busig. Kommer när man ropar och travar hela vägen ner till stallet när hon ska verkas. Det är väl det som gör det så himla svårt.

 

[Springsteen]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Min fick en gaffelbandsskada på grund av hagolycka (Hon gick omkull i hagen) som tog evigheter att läka ut.
Min ponny hade visserligen inte så stor skada men den tog ett år innan den såg fin ut. Det här var väl en 6 år
sedan och hon har inte haft problem sedan dess.

Det är verkligen skittråkigt med hästar som skadar sig i hagen. Min är expert och jag har nog vant mig vid att
inte rida. Är det inte sticksår i munnen så får hon lymfangit på grund av broddtramp på sitt vita lymfangitben. Typ.

Förunderligt är dock hur hon nu när hon inte ska ridas mer en lunk promenadridning (dräktig)
lyckas *peppar peppar* hålla sig fri från sårskador i hagen. Jag gissar på att hon inte orkar
röra sig mer än ifrån foderhäcken till vattentunnan och tillbaka.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Känns skönt att höra att fler än jag har otur i alla fall! Har inte en aning vad som hände när hon ådrog sig skadan, men gissar definitivt på leran. Sluttande hage och skånsk lerjord är en dålig kombination. Skönt att höra om en häst som blev bra efter en liknande skada iallafall!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Min första häst blev sjuk ett halvår efter att jag hade köpt henne. Det var en hel massa symptom, kolikerna avlöste varandra trots att allt egentligen "var som det skulle" dvs. trots att jag gjorde allt i min makt för att hon inte skulle få det igen så fick hon i början kolik kanske varannan månad men snart var det varannan vecka. Det var inga allvarliga koliker så att hon behövde buköppnas utan det gick oftast över efter några timmar med promenader.
Hon fick korsförlamningar, ibland på samma gång som koliken och det var ett helvete att veta hur man skulle bära sig åt när den ena sjukdomen krävde vila och den andra rörelse Även korsförlamningarna ökade i frekvens.
Hon slängde med huvudet, drog mulen i backen och kastade sedan upp det. Ibörjan bara någon gång men tillslut så mycket att när hon väl hade börjat så fortsatte hon tills hon gick omkull. Hon var alltid sårig på mulen.

Hon hade dåliga blodvärden och lågt koppar så jag gav henne tillskott för det.

En dag när jag kom till hagen så kunde hon inte gå. Första veterinär menade att hon hade fång, nästa att hon inte hade det, en tredje att hennes hovben var på väg igenom sulan och sedan kom experten som sa att det var inget fel på hennes sulor alls utan allt var helt normalt... Sko henne med sula, var det enda jag fick höra, hästen är lat, galoppera henne mycket på volten... Hon stod då på klinik och de hade provridit henne. De hade piskat fram min stackars häst och de menade att hon bara är lite hovöm.

De hade också kollat tänderna på henne på kliniken. Hästen hade ingen tuggyta kvar utan var helt len och vet undrade vad det var för klåpare jag haft i munnen på henne. Jag försökte förklara en gång till att hon står och maler hela tiden och jag tror att hon har huvudvärk. Vet rek. att jag skulle linda huvudet hårt. När jag frågade hur hon skulle kunna äta, dricka och andas svarar hon att hon inte tänkte på det... Huvudvärken avfärdade hon som att jag förmänskligade min häst.

Tillslut hade jag bestämt mej för att röntga hela hästen. När jag beställt tiden så gick jag ut i hagen. Min häst vände sig inte ens om. Hon som alltid brukade komma fram till mej. Jag gick fram till henne och hennes blick var död. Då visste jag. Hon var redan borta. Jag avbeställde röntgen tiden och beställde trotjänaravlivning istället. Sista veckan ville hon inte att jag skulle röra henne. Hon hade så ont i hela kroppen och hon shakade så hon gick omkull ibland flera gånger om dagen. Hon gick på tredubbel dos butta men det hjälpte inte så mycket. Drygt 18 månader kämpade jag. Trots bra försäkring la jag ut 40000 kr på henne för att få henne frisk. Jag hade ute equiterapeuter, massör och en hel massa andra sista halmstrå men inget hjälpte särskilt länge. Veterinären, en expert på just rörelsestörningar, behövde jag bara säga mitt förnamn till när jag ringde så visste hen vem jag var.
Den andra veterinären som jag ringde vid kolik och korsförlamningar lärde sig mitt nummer utantill. Jag hade veterinärer ute så ofta att de blev ett normalt inslag i vardagen.

När vår häst fick fång i februari förra året så gav vi honom sex veckor. Var han inte bättre då så skulle han få vandra vidare. Aldrig mer att jag låter hästen lida det minsta för att jag tror och hoppas att den kan bli bra och defenitivt inte i arton månader. Det är alltför länge även om min häst emellanåt mådde bra och var precis som vanligt. Ibland hann jag till och med sätta igång henne men det varade aldrig mer än några veckor.

Jag ville så gärna att min häst skulle bli frisk och jag kämpade så och hoppades ju att det inte skulle vara förgäves men det var det.

Jag hoppas givetvis att din häst ska bli frisk men tänk på att visst lider hon när hon är halt.

Jag ville bara ge dej lite perspektiv med min historia.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Tråkigt att det inte gick bra för din häst!
Självklart vet jag att hon hon har ont då hon haltar, men då jag fått för mig att en gaffelbandsskada kan ta ett år att läka, vill jag ändå ge henne det året. Skulle hon bli så dålig som din häst, så hade jag inte tvekat att låta henne somna. Jag sade det när jag släppte henne på lösdriften att blir hon sämre, så får hon somna in. Men hon har inte blivit sämre. Möjligtvis något bättre. Därför "hänger jag kvar", i alla fall tills året har gått. Det är bara väldigt väldigt jobbigt att vänta.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Jag förstår att det är väldigt jobbigt att vänta och när jag läser att hon kommer travandes emot dej så hade jag gjort samma val som du.

Jag lånade faktiskt hem en häst när min var sjuk bara för att jag skulle få rida men det kändes som om jag var otrogen Jag klarade helt enkelt inte av att veta att min häst som älskade våra turer skulle stanna ensam kvar i stallet vilket hon avskydde medans jag njöt ihop med den andra. Kanske helt löjligt men det var så jag kände.

Du har ingen möjlighet att bli medryttare på någon häst? Det hade jag en tjej här som var medryttare medans hennes häst blev frisk. Det var också något sådant där långdraget.
Då får du iallafall rida och då kanske väntan känns mindre jobbig?

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Jag hade gärna lånat hem en häst att rida, men har inte råd med dubbla stallhyror tyvärr.
Jag har funderat på att bli medryttare, men det är något jag försökt i omgångar tidigare och det har aldrig fungerat speciellt bra. I mitt fall nu har jag inga pengar att bidra med tyvärr och de som söker medryttare som inte vill ha betalt bor tyvärr oftast utan bussförbindelser (Jag har ingen bil). Sitter lite i en rävsax för tillfället. Det var en bra idé iallafall, och jag håller lite utkik för passande annonser som läggs ut

 

[TinyWiny]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Synd att du bor så långt bort, för du bor väl i Malmö? Annars hade du gärna fått komma hit och rida några dagar i veckan mot uppvägning av hö Jag har en häst som behöver gå oftare.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Ja, tyvärr bor jag härnere Det var snällt att erbjuda dig dock!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Finns det någon möjlighet att stallkompisarna har någon häst du kan hjälpa till att motionera? Inte sällan kan det dyka upp sådana lösningar när ryktet sprider sig att du finns tillgänglig.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Det är väldigt få inackorderingar i stallet för tillfället tyvärr. Jag skulle prova rida en häst för ett tag sedan, men ägaren bestämde sig för att sälja den då de inte passade ihop. Men jag kan be min stallägare hålla ögonen öppna

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Det brukar bli lite lättare att hålla modet uppe under tiden, med någon häst att rida på menar jag

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Förstår vad du menar Men det är lite knivigt att hitta häst, då jag inte har något att erbjuda varken pengamässigt eller ryttarmässigt.

 

[kolblakkur]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Kan du inte försöka hitta en billigare lösdrift? Malmö är dyrt, så om du låter henne gå på lösdrift längre bort behöver du oftast inte betala fullt så mycket. En häst som inte rids och går på lösdrift behöver man ju inte åka ut till varje dag heller.

 

[Tscabo]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Denna lösdriften är inte jättedyr (ca 1700 spänn vitt) och är redan en bra bit från Malmö. Men det kommer ju omkostnader till oavsett. Verkning, försäkring och de pengar det kostar att ta sig dit varje månad. Lägger jag 500-800 spänn på en medryttarhäst per månad, så får jag räkna med minst 500 spänn till för resekostnader att kunna ta mig dit med (De flesta stall ligger ju lite utanför stan). De pengarna vill jag gärna kunna lägga på sparkontot för min egna hästs skull ifall det händer något (Hon har en bra försäkring, men man vet ju aldrig vad som händer) . Hade jag tjänat lite mer så hade jag inte tvekat men som det är nu vill jag gärna hålla i pengarna.
Kanske låter lite snålt, men jag vill prioritera henne först och inte råka sätta mig själv i någon slags knipa.

 

[gicageli]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Jag är i samma situation som du. Köpte min häst i december 2010 och hämtade honom i januari 2011. Allt var bra till augusti 2011 då han blev halt på ett bakben, det blev sjukhage och vila med metacam och långsam igångsättning men han kändes inte fräsch. Åkte in på klinik och vet konstaterade knäledsinflammation i båda bakbena. Han behandlades med kortison och tuppkamm, vid åb friskförklarades han. Började sätta igång långsamt men tre veckor senare kändes han ofräsch igen. Då visade sig att en gammal skada på vänster fram gått upp och han har en gaffelbandsskada och en skada på djupa böjsenan. Detta konstaterades i oktober 2011. Jag har behandlat honom med stötvåg 5 gånger och hade precis fått gå ut i lite störra hage med sin mycket lugna kompis när han dagen innan julafton hoppade rundor och slog i sitt griffelben och det blev en inflammation av det men som tur var gick inte senskadan upp och ingen fraktur på griffelbenet. Nu står han i en lite större sjukhage än normalt och får skrittas för hand ca 20 min per dag. Vi ska på åb i mars och jag hoppas såklart att han ska bli bra, eller iaf så bra att han håller för lite dressyr och skogsturer. Han blir 17 i år så han är inte lastgammal men han har haft en tuff karriär som tävlingshäst tidigare så vi får se vad det blir av detta. Jag känner dock som du, jag kan inte bara ta bort honom utan att försöka göra allt för att få honom bra. Han mår nämligen bra och är inte halt så länge han inte belastar sitt ben för mycket. Han är glad och har alltid öronen framåt när vi skrittar och jag vill så gärna att han ska få några goda år nu. Sedan blev ju inte mitt hästköp som jag tänkt mig men jag har i vart fall lärt mig jättemycket, på både gott och ont. Innan jag skaffade Cris hade jag en medryttarhäst som kändes mer som om han var halva min för vi delade på allt, jag och ägaren. Han bröt benet i hagen så där fanns inget val, det var bara att låta honom somna. Den sorgen var obeskrivlig och jag saknar honom varje dag och jag vill helst inte uppleva det så nära inpå igen om det finns en chans att min häst blir bra vilket vet tror och så länge han inte lider är jag villig att försöka men det är supertungt ibland och jag saknar ridningen något enormt. Imorgon så ska jag faktiskt ut och rida på min kompis häst så det ska bli kul, men det blir ju inte samma sak som med ens egen. Jag vet folk som tycker jag är knäpp som lägger så mycket tid och pengar på en sjuk häst men han betyder så mycket för mig och jag kan inte leva med att inte ha försökt, sen får vi se hur långt det räcker. Ursäkta allt svammel såhär mitt i natten!

Jag håller tummarna för dig och din häst!

 

[gicageli]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Förstår verkligen hur du prioriterar, samma här! Jag kan gärna rida någon annans häst men jag kan inte betala för det för det ryms inte när egna hästen kostar så pass mycket. Jag är heller ingen stjärnryttare så jag kan inte erbjuda mina kunskaper för att utbilda någons häst, mer motionera den och det är svårt att hitta......

 

[Koriander]

Sv: Jag har tappat tålamodet

Min gamla häst hade samma problematik med sina gaffelband som din. Hon blev aldrig riktigt bra från hältan, men hade heller inte ont av det. (hon testades på klinik med stor dos smärtlindring). Jag lät döma ut henne och hon fick gå kvar som sällskap eftersom jag har eget stall. Pengarna som jag fick för henne gick till inköp av ny häst. Hon var rätt gammal när hon blev halt och hon fick gå kvar som sällskap i fem års tid innan hon vid 24 års ålder fick somna in på grund av andra ålderskrämpor. När man dömer ut så behåller man ändå en del av veterinärvårdsförsäkringen så man blir inte utan försäkring om något händer. Däremot så gäller inte försäkringen för hältor eller rörelsestörningar. Det är ett alternativ om hästen inte har ont och lider av sin åkomma och samtidigt så får man en grundslant till sin nya häst beroende på livvärdet på hästen och om man inte vill avliva. Avlivar man så får man naturligtvis också ut livvärdet.