BuenoBull
Trådstartare
Nu ska vi bli med en till kisse!
Vi har en omplacerad sphynxhane, kastrat, på fem år. Han kom till oss förra året p.g.a. att han var lite "mobbad" eller trängd av de andra katterna han bodde med i förra hemmet. Där bodde han, trångt i en etta, med två sphynxhonor som liksom gaddade ihop sig lite, det var mest de två som gosade med varandra och Kid fick inte riktigt vara med. Han var heller inte så företagsam så de knuffade ofta bort honom när han satt och åt. Det ledde till att han blev väldigt mager, på det så har han en väldigt känslig mage och går på specialfoder. Nu har han gått upp i vikt och är en harmonisk och trevlig kisse.
Det enda som vi märker är att han verkar känna sig lite ensam. Vi har en liten dotter som tar mycket tid så vi hinner inte leka och aktivera honom så mycket som han kräver. Därför har vi tänkt att utöka familjen med en till omplacering, en cornish rexhane. Även han är kastrerad och ska omplaceras för att han blivit ensam katt då kattkompisen gick bort i höstas.
Alltså är det två katter som är vana att bo med andra katter och nästan kräver det för sällskapets skull. Ändå förstår jag ju att det inte bara är att släppa ihop dem och tro att det kommer fungera problemfritt inom en kvart. Vad ska jag tänka på innan vi tar hem den nya kissen? Hur skapar man bäst en friktionsfri miljö för de båda?
Jag tog hem ett par omplaceringskatter för några år sen (finns ej längre kvar) då vi redan hade katt och där tog det många veckor innan de kunde vistas ihop utan fräs och morr, men jag gissar då på att det kan ha tagit längre tid för att de var två och på så sätt hade stöd i varandra. Kanske går det bättre nu när det bara är en katt som kommer själv?
Hur gör vi bäst precis när kissen är hemkommen?
Tacksam för tips och tankar
Vi har en omplacerad sphynxhane, kastrat, på fem år. Han kom till oss förra året p.g.a. att han var lite "mobbad" eller trängd av de andra katterna han bodde med i förra hemmet. Där bodde han, trångt i en etta, med två sphynxhonor som liksom gaddade ihop sig lite, det var mest de två som gosade med varandra och Kid fick inte riktigt vara med. Han var heller inte så företagsam så de knuffade ofta bort honom när han satt och åt. Det ledde till att han blev väldigt mager, på det så har han en väldigt känslig mage och går på specialfoder. Nu har han gått upp i vikt och är en harmonisk och trevlig kisse.
Det enda som vi märker är att han verkar känna sig lite ensam. Vi har en liten dotter som tar mycket tid så vi hinner inte leka och aktivera honom så mycket som han kräver. Därför har vi tänkt att utöka familjen med en till omplacering, en cornish rexhane. Även han är kastrerad och ska omplaceras för att han blivit ensam katt då kattkompisen gick bort i höstas.
Alltså är det två katter som är vana att bo med andra katter och nästan kräver det för sällskapets skull. Ändå förstår jag ju att det inte bara är att släppa ihop dem och tro att det kommer fungera problemfritt inom en kvart. Vad ska jag tänka på innan vi tar hem den nya kissen? Hur skapar man bäst en friktionsfri miljö för de båda?
Jag tog hem ett par omplaceringskatter för några år sen (finns ej längre kvar) då vi redan hade katt och där tog det många veckor innan de kunde vistas ihop utan fräs och morr, men jag gissar då på att det kan ha tagit längre tid för att de var två och på så sätt hade stöd i varandra. Kanske går det bättre nu när det bara är en katt som kommer själv?
Hur gör vi bäst precis när kissen är hemkommen?
Tacksam för tips och tankar