Rasbeskrivningen säger detta:
Islandshästens storlek varierar normalt från 125 – 140 cm i mankhöjd. Flesta färgvarianter och tecken förekommer i rasen. Hästen utstrålar fysisk och psykisk styrka, självständighet och stolthet, särskilt under ryttare.
Exteriören får variera avsevärt, från en lätt typ (lång, välrest hals en cylindrisk bål och långa ben) till en mer tungt byggd typ (kraftig hals, kort musklad rygg med djupt bröst). Typiskt för rasen är sluttande kors och lång, tjock man och svans samt tät vinterpäls.
Hästens gångarter är unika och skall vara minst fyra – förutom skritt, trav och galopp måste den ha tölt. Vissa hästar har ytterligare en gångart, en mycket snabb ”flygande” pass. Som ridhäst är den utomordentligt mångsidig – en arbetsvillig häst med stor kapacitet för fritidsridning och tävling anpassningsbar till både barn och vuxna, med mycket gott lynne.
Islandshästen växer långsamt men har lång livslängd.
Och avelsmålet:
Avelsmålet är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne som är samarbetsvillig och arbetsvillig, är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och undertramp, som bär sig väl under ryttare.
Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning. Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår, samt den stora färgvariationen måste alltid bevaras
Sista meningen är något som jag håller med om till fullo. Utan det ingen rastypisk islandshäst tycker jag.
Islandshästen är en härlig ras och alla kan hitta sin favorittyp av häst både vad det gäller färg, byggning och användbarhet. Jag som gillar de lite robustare typerna hoppas att det även i fortsättningen kommer att godkännas hingstar av den typen och inte bara lättbygda. Att man följer rasstandarden och avelsmålet helt enkelt.