Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

[Lill76]

Jag är gravid i v24 och tycker redan att det är sååååå drygt.
Jag har redan en jättemage och har gått upp 9 kg i vikt!! Var iofs ganska smal när jag blev gravid men nu känns det som allt är jobbigt. Ögonen håller på att ploppa ut när man ska knyta skorna :smirk: min vinterjacka stramar över magen, jag har halsbränna, att sitta på golvet och leka med min dotter utan att ha magen under hakan går inte, får sammandragningar så fort jag mockar och att jag fortfarande kommer upp på min häst (på 175 cm)är ett stort under....
Nä, jag behöver lite peppning nu SNÄLLA.....
Ska till BM på torsdag och då hoppas jag att hon säger att dom räknat fel på veckorna.....men så är det ju naturligtvis inte.....
/ En mycket gnällig Linda

 

[cirkus]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Nio kilo...jag hade gått upp över 15 i vecka 24 med mitt tredje barn !

Du kommer att överleva !

 

[Sunshine]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Ska vi byta? Jag tar din graviditet inkl alla problem och du får min infertilitet

Förlåt men jag kunde inte låta bli

Hoppas att du mår bättre snart, tänk på vad som kommer i slutänden

 

[Tingla]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Säger som Sunshine försök fokusera på vad som komma skall!

 

[Nickan]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Tänk på att du gått över halva tiden

Och så självklart på lilla knytet som kommer sen

Stora kramar!

 

[Alfhild]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Stackars dig! Jag är nu i v. 41, har gått upp 23 kilo , har massor med vatten i kroppen och kissar minst en gång i timmen, men jag mår ändå MYCKET bättre än jag gjorde i mitten på graviditeten när jag hade massor med sammandragningar, foglossning och konstant rädsla för att föda för tidigt. Jag känner mig som en balettdansös nu (mild överdrift... men som ett smidigt kylskåp iallfall..! ), jämfört med när jag var i v. 24 och fick gå med kryckor, så det KAN bli bättre!! Hoppas det blir det för dig också! Själv tror jag att orsaken till att jag mår så mkt bättre nu är att jag blev sjukskriven och slipper stressa en massa på jobbet, känna mig tvungen att stå och gå en massa fast kroppen säger ifrån osv. Försök sänka kraven på dig själv, man märker inte själv hur stressad man är förrän man tillåter sig att ta det lite lugnt. Lycka till!

 

[Lill76]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Tack för lite "peptalk". När jag tänker efter mår jag ju faktistk mycket bättre nu än i dom 10 veckor när jag var konstant illamående och kräktes var och varannan dag.....så jag ska ju inte gnälla. Det är bara det att det har nog inte gått upp för mig riktigt att jag verkligen ska ha barn igen......jag vill ju hinna, kunna och orka allt som jag kunde innan. Dottern är snart 4 och är så stor och duktig och nu ska man börja om med ett litet knyte.....det känns så främmande för mig. Men det kommer naturligtvis att bli alldeles alldeles underbart

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Ja usch och fy, graviditet är ett j-la skit.
Jag bara hatade det.
Att bli tung, klumpig, orörlig, osmidig och inte kunna sporta.
Men jag har 3 biologiska barn ändå.
Adoption har dock kännts mycket lockande många gånger.

Jag gjorde så att jag såg det som ett jobb som skulle göras.
Och så räknade jag ner veckorna.
Det är ju ändå bara några månaders arbete för ett helt livs nöje.
Jag tänkte på att folk med gipsade ben ju måste stå ut, benbrott läks.
Och annat i samma stil.

 

[Lupin]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Oj! Jag går in i v 31 imorgon (+ 10 kg) och tycker fortfarande det är jättekul och mysigt! Men så har jag sluppit besvär och krämpor (än så länge). Senaste veckan har jag iofs fått ökade sammandragningar, trötthet och svullnad, men nu är det ju bara ca två månader kvar! Kan inte fatta att det gått så fort! Suger på gravid-karamellen så länge och mycket jag bara kan! Tycker snarare att tiden går allt för fort...

Säger som de andra, se framåt, för varje dag som går kommer du närmare det lilla underverket. Stor pepp-kram till dig!

 

[Lill76]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Åh, äntligen en som är likadan som jag Jag vågar knappt nämna för någon att jag avskyr att vara gravid. Alla tycker ju det är såå mysigt och "vilken fin mage" osv. Jag bestämde efter mitt första barn att ALDRIG MER !! men gav med mig så småningom eftersom jag kunde inse att vår dotter säkert skulle "behöva" ett syskon. Men det är ju precis som du säger, man får offra sig i några månader för att få den bästa belöningen man kan tänka sig. Det är bara att bita ihop!

 

[gummisnodd]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Håller med, jag gillar inte heller så där supermycket att var på smällen. Det är mysigt när man sitter hemma i soffan och känner hur den far runt där inne men annars är det ingen höjdare, nu har jag inga krämpor men jag gillar det ändå inte. Kan inte spela fotboll, inte hoppa med pållen (kan men vill inte) och för att inte prata om alla kommentarer hit och dit angående min fina mage och åsikter om vad jag bör göra och inte.

Jag tycker det är lite småjobbigt att anses som en försvagad variant av mig själv som måste ha hjälp och som inte klarar saker som jag gjort innan utan så mycket som en svettdroppe på pannan.

Ja, jag vet lyxproblem ....... Men att det skulle vara 9 mån av underbart rus det är en myt!!!!

 

[havreflinga]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Jag tycker oxå att det är tråkigt och jobbigt att vara gravid. Särskilt de dagar foglossningen känns lite extra, och när bebisen ligger på något lustigt sätt så att det känns som om jag nästan ska tappa magen!

Eller när den sparkar! Jag gillar inte sparkandet. De enda gånger det är kul med sparkar är när maken håller händerna på magen. Då vill vi ju känna bebisen. Men resten av tiden stör det bara, tycker jag. Och känns obehagligt.

Fast det går rätt mycket upp och ner har jag märkt. Ibland när det känns som värst tänker jag "hur ska jag orka x antal dagar till?!", men redan nästa dag kan det ha vänt. Då ligger bebisen så att den knappt känns, och orken har tillfälligt återvänt.

Ögonen håller på att ploppa ut när man ska knyta skorna

Jag har precis börjat acceptera att jag måste sätta mig ner när jag tar på mig skor/strumpor, eller be maken om hjälp ifall han finns i närheten. Jag har envisats så mycket med att stående bara fälla mig framåt, så nu har jag fått ont i magen.

Det finns ju nästan alltid alternativa rörelser, fast de är långsammare och "töntigare". Till slut får man ge upp och välja dem, fast de tar längre tid och känns tråkiga.:smirk:

 

[mino]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Alfhild, gud vad skönt att höra!

Till TS, jag är i v25 och jag har också en jobbig fas. Min mage är stenhård nästan jämt och jag har en massa småkrämpor som gör att det gör ont från naveln och ner hela vägen runt särskilt när jag står eller går. Dessutom har jag ett myom som gör att bebisen ligger lite extra högt och jag andas tungt på kvällarna och kan inte sova i vilken ställning som helst. BM tycker att jag ska överväga sjukskrivning men hur kul är det att ligga hemma och känna efter hela dagarna? Har fö gått upp ca 7 kg.

Men det är egentligen den mentala biten som påverkar mest. De dagar då jag känner att jag inte orkar nånting och att inget är roligt då är det för jäkligt. Andra dagar som tex i dag känner jag mig ganska uppåt och som att jag trots allt klarar graviditeten ganska bra, det här fixar jag, liksom. Och det har faktiskt gått upp och ner under hela graviditeten så jag hoppas att jag kommer att bli lite bättre snart igen. Det kan ju vara nån tillväxtfas som gör att det just nu känns jobbigt. Men du har min fulla sympati för att det är jobbigt även om det är förhållandevis tidigt ännu. På nåt sätt fanns det inte riktigt med i kalkylen...

 

[Alfhild]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Mino: Jag trodde också att sjukskrivning skulle vara det värsta som kunde hända ungefär, men när jag väl blev tvingad till det tillslut insåg jag att jag skulle ha gått med på det mycket tidigare för många av besvären jag hade blev så jättemycket bättre bara jag slutade stressa. Jag trodde inte alls att jag var stressad innan jag slutade jobba, tyckte jag var hur lugn som helst, men det är lätt att bara fortsätta köra på och inte lyssna på kroppen om man har hållit på så i många år. Och det är inget som säger att man måste ligga hemma och lida varje dag bara för att man är sjukskriven, man kan ju aktivera sig på andra sätt än via jobbet. Jag känner till rätt många tjejer med krävande jobb som har haft mkt sammandragningar under sina graviditeter och det är inte otänkbart att det är stressrelaterat även om det inte finns några studier som tyder på det gjorda ännu. Min bebis var på väg ut redan i v. 32 (därför jag blev sjukskriven), och det krävdes ändå att BM och min sambo sa till mig på skarpen för att jag skulle fatta att jag inte kunde jobba mera efter det. Känner mig jättedum som inte fattade tidigare men jag kände mig ju inte stressad... Jag hade jättetur att jag blev sjukskriven för då fick jag iallfall uppleva en BRA månad av graviditeten, och känna på att det faktiskt kan var en positiv upplevelse! Nu har jag ju t o m gått över tiden med några dagar så bebisen verkar trivas mycket bättre därinne nu!

 

[MoonFlight]

Sv: Hur ska jag stå ut......(gnällvarning)

Jag har inte gått upp någonting än (ska tillägga att jag under 5 veckor i början an grav gick ner 10 kg och har då endast gått upp dess så jag räknar inte med att jag gått upp något) och är i v 32+3 idag. Men mage har jag fått, rida... *längtar*