Hur har era äldre hundar förändrats med åldern?

[Lillefrun]

Hur har era äldre hundar förändrats med åldern?

Alvin var ett busfrö som liten, men ett snällt busfrö. Inget nafsande eller bråk, bara bus. Älskade alla hundar tills han inom en kort tid hann bli jagad av först en gigantisk engelsk bulldog och sen en Rottweiler. Då blev han reserverad och litade bara på trygga hundar.

Gick alltid lös både i skogen och parken och bostadsområdet och jag var så stolt över honom, han gick bredvid mig oavsett vad som hände runt omkring oss. Fram tills förra året då han blev osäker efter ett oväntat skott på bruksan och kunde springa iväg om han blev rädd. Den rädslan fanns inte alls innan förra året då han blev 9 år. Nu vågar jag inte ha honom lös.

Han var duktig att träna med, ville ha kontakt hela tiden. Lära sig nytt. Göra mig glad. Tränade och tävlade med bra resultat

Nu tycker han om att träna med mig och Milou men bara det han redan kan så han kan glänsa Tittar på när jag tränar med Milou och hoppar ner från soffan och vill vara med på dom roliga sakerna, fast hans definition av "rolig" är lite udda, freestyle och trick och lek med leksaker förstår jag men han är gärna med på platsläggande, sitt stanna, stå stanna och att stå, sitta, ligga när jag går runt dom båda, det är hysteriskt roligt enligt honom

Han är suverän med valpar. När Milou kom var han för snäll om det nu går.

Och han är så försiktig i allt han gör, hur han rör sig och är. Graciös. Det är så sött att se honom leka med bollen jämfört med Milou, små, små duttar.

Han börjar bli en liten gubbe nu, muttrar när jag gosar med Milou, muttrar när Milou lägger sig på fel ställe i sängen. Men Milou och jag tar inte åt oss. Han får muttra bäst han vill.

Han håller sig nog ung tack vare Milou, att dom leker så mycket.

På ett sätt är han ju samma lilla Alvin, men man märker att han åldrats. Ibland märker man inte att han är med på promenader eftersom han aldrig drar i kopplet, har hänt att jag tappat kopplet och upptäckt det efter ett tag men han har gått lika fint ändå.

Vet inte hur man kan älska en så liten varelse så mycket. Han vill också vara nära mig, gärna ligga på mina ben eller rumpa. När han var valp var jag så ledsen att jag köpt den enda hunden som inte ville gosa för att han bara busade, sen fick jag en mjuk och gosig och närhersälskande hund.

 

[emma82maria]

Saulos förändrades egentligen inte alls till sättet. Har alltid varit en trygg, självsäker individ med massa pondus och träningsvilja. Enda skillnaden var att han när han blev gammal tog sig friheter att göra saker han aldrig gjort tidigare. Som att ta mat från min tallrik utan tillåtelse, strunta i att komma och lite sådant. Jag kallade det gubbfasoner Men träningsmässigt och mentalt va han likadan hela livet. Lika tokig och träningsgalen vid 10 års ålder som vid 2 år. Sista månaderna så orkade kroppen inte riktigt men trots det sprang han efter sin älskade boll sista dagen.

 

[pepp]

Egentligen inte så mycket. Han är ju lite stelare och sover väldigt väldigt mycket, och framförallt tungt numera är det jag som får väcka honom på mornarna

Han har blivit bättre med barn, tidigare var Han tveksam och lite morrig, nu älskar han barn ❤ kan ha att göra med att systerdotten kom för 6 år sen också.
Annars är han fortfarande extremt busig och flänger runt så jag tror att han ska bryta benen ibland...

 

[dobbis]

Gissa är ju bara 8,ingen egentlig skillnad,mer än att hon känns mera bortskämd,eller så är det bara så att hon har lärt sig hur man ska lura slaven.

 

[Bison]

Ruben blir 13 första januari, har inte ändrats alls egentligen.
Sover lite mer men annars är han lika pigg, busig och tuff som han alltid varit.
Han har såklart blivit klokare med åren, har varit med mig överallt och har väldigt mycket erfarenhet.

 

[Red_Chili]

Aysu har blivit klokare framförallt. Nu är hon 9 år, jag har haft henne nästan hela hennes liv. När hon var ung (fram till kanske 2 1/2 år?) så flög hon upp till axelhöjd på mig för att jaga löv och flygande fåglar, men sådant har hon slutat med. Nu nöjer hon sig med att hoppa på bakbenen och vråla åt dem istället

Likt @dobbis Gissa så har hon också lärt sig hur man ska bete sig mot sina människor för att mer effektivt få sin vilja igenom. Hon är löjligt bortskämd, sådär så att jag nästan skäms när jag berättar om alla grejer hon har för sig och allt jag gör för henne, men hon är så enkel och tydlig i sin kommunikation och aldrig burdus eller "på", så jag tänker inte riktigt på det. Står hon bredvid mig på soffan och stirrar bedrövat på en filt så är det så enkelt för mig att sträcka ut armen och lyfta på den så att hon kan rulla ihop sig under den, och har jag väl lyft upp filten kan jag ju lika gärna lägga den prydligt över henne så att den verkligen täcker alla tassar också

Hon behöver lite mer tid för återhämtning nu jämfört med när hon var ung, tror jag. När hon var 2åring kunde vi ha högt tempo varje dag och hon sprang som en galning varje gång hon var lös. Nu märker jag att hon faktiskt springer lite mindre om hon varit lös flera dagar på raken eller om vi haft en extremt fysisk dag någon gång. Å andra sidan är 5åringen Ebrah ungefär likadan, så det känns mer som att Aysu är vanligt vuxen och bara inte unghund längre.

Trots en lång rad med skador och elände så är hon fortfarande mycket fin i kroppen. Hon har en utmärkt kroppskonstruktion och är oerhört smidig med lätta rörelser och snabb som sjutton när hon sätter fart. Hittills är det bara mycket större salukihanar som sprungit snabbare än henne, och en kapplöpningsgreyhound (som hon dock kom ikapp snabbt eftersom den hade så mycket sämre uthållighet än vad hon hade).

Men ja, jag ser henne som en totalt sett otroligt okomplicerad, pigg och klok dam. Jag hoppas att hon får hänga med i åtminstone 5 år till.

 

[Kakis]

Milla är 14,5 år nu. Hon hör sämre vilket gör att hon i princip inte är skotträdd längre vilket är skönt både för henne och mig. Hon har alltid varit envis och det byggs på med åldern, att gå på promenad när det regnar tex är inget hon direkt gillar och det visar hon gärna. Hon hade börjat sova mer och det smög sig på men med ett blodprov på vår årliga seniorkontroll fann vi att hon fått hypoteros så nu medicinerar vi mot det och hon är mycket piggare och sover normalt igen. Hon gillar att träna i små doser och blir lika frustrerad när hon inte förstår vad hon ska göra som när hon var yngre (jag försöker lära henne använda nosen men hon är ju van vid agility och lydnad så hon blir frustrerad av det). Annars är hon mer tolerant mot saker hon reagerat på innan men samtidigt så säger hon ifrån när någon kommer för nära iom att hon nog inte ser så bra.

 

[TeamLundVer]

Alltså Loppan misstas ju fortfarande för valp av många som ser henne in action

Men för oss som känner henne så har hon blivit mycket lugnare. Numera KAN hon ju ligga ner och ta det lugnt. Förr så var det action 24/7. Alla sade att de lugnar sig vid 3, här blev det först vid 9 men men

Hon är ingen barnhund så till vida att hon blir glad av att se barn. Däremot finner hon sig i precis allt som ffa den lilla utsätter henne för. Dottern lyssnar både på hjärtat och räknar tänderna När dottern var mindre fick vi vakta så hon inte pillade i ögonen för inte ens det sade Loppan till om.

Annars har hon blivit lite bestämd på promenaderna. Hon vill helt enkelt inte gå överallt och att släpa med sig en schäfer som prompt ska gå ett annat håll får min man att bli knäpp. Konstigt för hon gör aldrig så med mig

 

[tuaphua]

Hur har era äldre hundar förändrats med åldern?

Alvin var ett busfrö som liten, men ett snällt busfrö. Inget nafsande eller bråk, bara bus. Älskade alla hundar tills han inom en kort tid hann bli jagad av först en gigantisk engelsk bulldog och sen en Rottweiler. Då blev han reserverad och litade bara på trygga hundar.

Gick alltid lös både i skogen och parken och bostadsområdet och jag var så stolt över honom, han gick bredvid mig oavsett vad som hände runt omkring oss. Fram tills förra året då han blev osäker efter ett oväntat skott på bruksan och kunde springa iväg om han blev rädd. Den rädslan fanns inte alls innan förra året då han blev 9 år. Nu vågar jag inte ha honom lös.

Han var duktig att träna med, ville ha kontakt hela tiden. Lära sig nytt. Göra mig glad. Tränade och tävlade med bra resultat

Nu tycker han om att träna med mig och Milou men bara det han redan kan så han kan glänsa Tittar på när jag tränar med Milou och hoppar ner från soffan och vill vara med på dom roliga sakerna, fast hans definition av "rolig" är lite udda, freestyle och trick och lek med leksaker förstår jag men han är gärna med på platsläggande, sitt stanna, stå stanna och att stå, sitta, ligga när jag går runt dom båda, det är hysteriskt roligt enligt honom

Han är suverän med valpar. När Milou kom var han för snäll om det nu går.

Och han är så försiktig i allt han gör, hur han rör sig och är. Graciös. Det är så sött att se honom leka med bollen jämfört med Milou, små, små duttar.

Han börjar bli en liten gubbe nu, muttrar när jag gosar med Milou, muttrar när Milou lägger sig på fel ställe i sängen. Men Milou och jag tar inte åt oss. Han får muttra bäst han vill.

Han håller sig nog ung tack vare Milou, att dom leker så mycket.

På ett sätt är han ju samma lilla Alvin, men man märker att han åldrats. Ibland märker man inte att han är med på promenader eftersom han aldrig drar i kopplet, har hänt att jag tappat kopplet och upptäckt det efter ett tag men han har gått lika fint ändå.

Vet inte hur man kan älska en så liten varelse så mycket. Han vill också vara nära mig, gärna ligga på mina ben eller rumpa. När han var valp var jag så ledsen att jag köpt den enda hunden som inte ville gosa för att han bara busade, sen fick jag en mjuk och gosig och närhersälskande hund.

Mina förra hundar blev 15, 15, 16 och 18 år.

15-åringarna förändrades inte nämnvärt. Den ena hörde lite sämre. Båda sov ngt mer och man såg att de var lite grumligare i blicken. Men de var ju pigga och allerta då de var vakna och hängde med på det mesta. När den ena av dem fick tas bort pga tumör så blev den andra hunden gammal på några få veckor. De hade levt ihop större delen av livet och den andra var den som ledde dem. Så hon fick vandra vidare hon med efter ca 4 veckor.

16-åringen såg och hörde lite sämre. Men var pigg och glad in i det sista.

18-åringen såg sämre, hörde sämre och sov mkt mer. Men när hon var vaken var det full fart. När jag fick henne som omplacering var hon en väldigt osäker hund som inte haft det lätt innan. Hon tog inte plats och bad liksom om ursäkt för hela sin existens. Men när hon blev äldre ställde hon krav och kunde liksom klösa på en och bara: "Slav, klia mig!"
Det var så himla härligt att se med tanke på hur hon var. Hon var ju en blid individ. Så det hade varit lätt att bryta beteendet. Men jag tyckte bara det var härligt. Är man 18 år får man fripass på mkt.
Hon blev också lite senil. Men iom att allt verkade vara "roliga överraskningar" om han glömt ngt och inte så att hon blev rädd eller orolig så fick hon vara kvar.
Jag hade en yngre hund under sista året. Den hunden tog väldigt fint hand om tanthunden! Om tanthunden gick för långt bort för att höra/se mig så skickade jag dit unghunden som buffade tanten i bogen och ledde tillbaks henne. Tanthunden lekte även som 18-åring. Men orkade givetvis inte så länge som då hon var ung.

Ingen av mina har fått ledbesvär/smärtor eller svårt att hålla vikt etc. Och de har genomgående pigga, glada och aktiva små individer.

Nuvarande hund är 10 år i år. Hon är inte på ngt vis nedsatt av ålder än. Men det är ju en liten och frisk ras som brukar bli gamla. Så det är väl ingen ålder på en sådan hund.

 

[Fisherling]

Benji blir 10 år i jul och vettefasen om han blivit lugnare eller klokare definitivt mer rymningsbenägen för han har insett att det finns folk på ön som ger honom kattmat om han kommer på besök..

 

[pepp]

Mina förra hundar blev 15, 15, 16 och 18 år.

15-åringarna förändrades inte nämnvärt. Den ena hörde lite sämre. Båda sov ngt mer och man såg att de var lite grumligare i blicken. Men de var ju pigga och allerta då de var vakna och hängde med på det mesta. När den ena av dem fick tas bort pga tumör så blev den andra hunden gammal på några få veckor. De hade levt ihop större delen av livet och den andra var den som ledde dem. Så hon fick vandra vidare hon med efter ca 4 veckor.

16-åringen såg och hörde lite sämre. Men var pigg och glad in i det sista.

18-åringen såg sämre, hörde sämre och sov mkt mer. Men när hon var vaken var det full fart. När jag fick henne som omplacering var hon en väldigt osäker hund som inte haft det lätt innan. Hon tog inte plats och bad liksom om ursäkt för hela sin existens. Men när hon blev äldre ställde hon krav och kunde liksom klösa på en och bara: "Slav, klia mig!"
Det var så himla härligt att se med tanke på hur hon var. Hon var ju en blid individ. Så det hade varit lätt att bryta beteendet. Men jag tyckte bara det var härligt. Är man 18 år får man fripass på mkt.
Hon blev också lite senil. Men iom att allt verkade vara "roliga överraskningar" om han glömt ngt och inte så att hon blev rädd eller orolig så fick hon vara kvar.
Jag hade en yngre hund under sista året. Den hunden tog väldigt fint hand om tanthunden! Om tanthunden gick för långt bort för att höra/se mig så skickade jag dit unghunden som buffade tanten i bogen och ledde tillbaks henne. Tanthunden lekte även som 18-åring. Men orkade givetvis inte så länge som då hon var ung.

Ingen av mina har fått ledbesvär/smärtor eller svårt att hålla vikt etc. Och de har genomgående pigga, glada och aktiva små individer.

Nuvarande hund är 10 år i år. Hon är inte på ngt vis nedsatt av ålder än. Men det är ju en liten och frisk ras som brukar bli gamla. Så det är väl ingen ålder på en sådan hund.

Vilka imponerande åldrar

 

[Kivina]

Min rottweilertant fyller 10 i februari och är fortfarande pigg, glad och galen. Det enda jag märkt på henne de senaste åren är att hon inte har lika mycket behov av att kontrollera sin omgivning. Även om hon än idag kan plocka in vakt. Jaktlusten finns, tyvärr, kvar.. hon ser harar på flera 100 meters avstånd än idag. Som tur är, har hon aldrig jagat på vittring åtminstone, hon går enbart på syn..
Visst, hon sover kanske lite mer än tidigare, men inte så att det är märkvärt.

Jag ska boka in en seniorkontroll på henne, för säkerhets skull. Hon har lite fettknölar, nån ful tand och har gjort en korsbandsoperation för snart 7 år sedan..

 

[tuaphua]

Vilka imponerande åldrar

Ja, jag har haft tur som fått ha friska, små kompisar så länge!
Men det är rätt vanligt att rasen blir ganska gammal. IOM att de är så små, atletiska och lätta brukar de sällan få ledbesvär etc.
Mamman till 18-åringen blev också väldigt gammal. Bra gener!