Hur hantera skuld/dåligt samvete vid utebliven ridning?

pixiesberlioz

Trådstartare
Låter dumt, men jag får jättedåligt samvete om jag inte rider/går med min häst. Värst är det om jag inte känner för att rida. Skuldkänslorna hänger med mig som en klump, speciellt nu när det äntligen blivit vår och bra underlag. Obs, jag sköter alltid om henne ordentligt när jag är där, ryktar och myser. Hon rids i snitt 3 gånger i veckan (bortsett dom perioderna när hon tydligt visar att hon inte vill) och övriga dagar går jag promenad eller leker med henne lös i paddocken.

Det är inget som någon applicerat på mig, och jag försöker tänka sunt och rimligt. Peppar mig med:
-hästen skiter i att ridningen uteblir (hon är förmodligen väldigt förnöjd)
-hästen har inte för mycket hull så det är ingen nödvändighet ur den aspekten.
-hästen går ute dygnet runt

Någon som vet varför man känner såhär?Hur brukar ni tänka? Pepp mottages gärna ❤
 
Hästen är förmodligen nöjd med att gå i hagen och inte ridas alls, så det är ju för din egen skull du rider. Vissa saker kräver ju att man har hästen i en viss kondition, och vill du göra dem behöver du ju träna den så att den är i form för att göra dem. Men hästen är nog lika nöjd med att vara en soffpotatis i hagen - så ridningen är ju bara för din skull, för att du tycker det är kul och/eller för att träna hästen så att den orkar göra det du vill göra med den.
 
Hästen är förmodligen nöjd med att gå i hagen och inte ridas alls, så det är ju för din egen skull du rider. Vissa saker kräver ju att man har hästen i en viss kondition, och vill du göra dem behöver du ju träna den så att den är i form för att göra dem. Men hästen är nog lika nöjd med att vara en soffpotatis i hagen - så ridningen är ju bara för din skull, för att du tycker det är kul och/eller för att träna hästen så att den orkar göra det du vill göra med den.
Ja så är det väl.
Jag tävlar inte eller har fysiska mål med hästen, mer än att jag försöker hålla igång henne så att hon orkar med att ridas ut och orkar med alla gångarter :)
 
Jag brukar tänka att även om hästarna är det viktigaste i mitt liv, så är jag inte den viktigaste i deras liv. :p

Förstå mig rätt här, mina hästar gillar mig och hänger gärna på när jag vill göra saker med dem. Men i slutänden är de hästar och som varande hästar är deras relationer med varandra faktiskt av större vikt för dem än deras relation och vad de gör med mig.
 
Bara idag satt jag och titta på mina hästar och tänkte på vad skönt det är att de har ett liv utan mig. :) Det är en fördel med hästar, att är deras basala behov tillgodosedda så har det de ganska bra. Sen tror jag att vi berikar dem på positiva sätt.
 
Jag tror du projicerar din besvikelse på dig själv på din häst.

Någon form av prestationsångest / Luther på din axel.

Jag får det så fort det är fint väder, om jag känner mig trött och inte vill göra något (oavsett om det är hästrelaterat eller inte). "Jag borde..." spinner i huvudet då. Men det är liksom en tanke som är till ingen nytta alls, bara ångestskapande.

Antingen så vill man och gör det, eller så vill man inte och gör det inte :). Båda är helt ok när det gäller extra, frivilliga aktiviteter såsom att rida en häst som har ett lika bra liv utan ridturen :).
 
Jag tror du projicerar din besvikelse på dig själv på din häst.

Någon form av prestationsångest / Luther på din axel.

Jag får det så fort det är fint väder, om jag känner mig trött och inte vill göra något (oavsett om det är hästrelaterat eller inte). "Jag borde..." spinner i huvudet då. Men det är liksom en tanke som är till ingen nytta alls, bara ångestskapande.

Antingen så vill man och gör det, eller så vill man inte och gör det inte :). Båda är helt ok när det gäller extra, frivilliga aktiviteter såsom att rida en häst som har ett lika bra liv utan ridturen :).
Ja, prestationsångest låter som jag, men i stallet har jag ju ändå skapat en miljö som ska vara så kravlös som möjligt.
Hjärnan är väl så van vid allt jag tycker att den "borde" så den slår kanske igång ändå 😅
Det är dumt! Framförallt eftersom jag hade en jättefin stund med henne idag, jag fick rykta henne utan att hon var uppbunden eller i box ♥️
Men det får jag skriva om i tråden för positiv förstärkning 👍
 
Ja, prestationsångest låter som jag, men i stallet har jag ju ändå skapat en miljö som ska vara så kravlös som möjligt.
Hjärnan är väl så van vid allt jag tycker att den "borde" så den slår kanske igång ändå 😅
Det är dumt! Framförallt eftersom jag hade en jättefin stund med henne idag, jag fick rykta henne utan att hon var uppbunden eller i box ♥️
Men det får jag skriva om i tråden för positiv förstärkning 👍

Jag brukar försöka tänka att det som gynnar min häst ALLRA mest är att jag lämnar honom varje dag med bra känslor i kroppen. Då tycker jag det är lite lättare att inte fastna i prestationskrav i vår relation :)
 
Ridning är ju för vår skull. Nåt som hjälper mig i perioder då jag inte orkat "göra något" är att i huvudet gå igenom mina hästars livssituation. När jag liksom benar upp det i huvudet (dvs de har kompisar, stor/rolig/stimulerande hage etc etc) blir det lättare att släppa pressen över att göra att det där andra. (Och ofta när jag släpper pressen blir det på något magiskt vis så att jag orkar göra allt det där igen :angel:)

Mitt mål med mitt hästägande, det jag strävar efter, är att skapa ett liv för mina hästar som är så rikt och tillfredsställande att det inte skulle bekymra dem om jag aldrig dök upp men samtidigt att det vi gör är såpass kul att det alltid är en positiv upplevelse när jag dyker upp så att det är villiga att följa med på upptåg och ha lika kul som jag.
If that makes sense. :p
 
Om målet med din ridning är att komma ut med din häst tre dagar i veckan och ha det trevligt så räcker det ganska exakt med tre dagars sån träning i veckan för att uppnå målet.

Håller med @WildHorse ovan om att en häst som har en tillfredställande fritid inte ska behöva vara beroende av ridning för att ha ett bra liv.
Ja, tre dagar känns rimligt. Magkänslan säger det iallafall ❤
Alla andra verkar rida 5-6 dagar i veckan, så jag har alltid känt mig osäker på vad som är "bra" och inte.
 
Ja, tre dagar känns rimligt. Magkänslan säger det iallafall ❤
Alla andra verkar rida 5-6 dagar i veckan, så jag har alltid känt mig osäker på vad som är "bra" och inte.

Alltså, om jag varit en häst...

Jag är inte en människa som trivs med att gå och träna hårt 5-6 dagar i veckan. Några få gånger, max. Mysiga promenader och en och annan skogsvandring, det kan jag göra oftare.

Men en del människor är ju gymråttor!

Jag tänker att hästar kan vara precis lika olika som vi människor :).
 
Ja, tre dagar känns rimligt. Magkänslan säger det iallafall ❤
Alla andra verkar rida 5-6 dagar i veckan, så jag har alltid känt mig osäker på vad som är "bra" och inte.
Alla har ju olika förutsättningar, man har tid med olika saker och orkar olika saker. Ingen ide att jämföra 😊
Din häst går ju i hage dygnet runt och skulle ha ett fint liv även om du inte red alls😊
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp