Det här är tràden för oss som ridigt in flera unghästar.
Hur gàr ni till väga vad är det ni söker för resultat.
Vad använder ni för hjälpmedel?
Där jag jobbar nu sà har jag nâgra unghästar att rida in. Jag har tidigare jobbat med en Portugisisk unghästberidare och har lärt mig ut av honom att rida in hästar.
Först börjar vi med hästen fri pà ridbannan, om vi har förutsättningarna.
Vi söker: Lungn, Framàt med bjudning, lydnad.
Först brunkar de bli ganska upphetsade, speciellt om de har varit "halvvilda" innan. Hära lägger vi gruden för en av de viktigaste punkterna av skolningen - impulsionen eller bjudningen.
Sen börjar vi longera, hellst i en rundkorall med grimma eller kavson. Sedan pà ridbannan. Jag söker: Impulsin - bjudning, lungn, rytm samt lydnad för hälperna, rösten, framàtdrivande för pisken samt kroppsposition, halvhalter. Dessutom strävar jag efter att alltid ha kontackt med hásten, pàverka det inte bakbenet att bära mer vikt samt engagera bakbenen, jag vill ha en mjuk kontackt och en häst som lägger crirklar och inte lutar sig innàt eller utât. (Láttar sagt än gjort med en unghäst)
Behöve jag sà börjar jag använda inspänningstyglar (dock enbart fasta inspänningar välldigt löst spännda och lika lànga pà bàda sidor) Jag vill att de ska fungera som en guide för hästen att hitta kontaken med bettet och söka efter arbetsformen. Jag skulle aldrig spänna in hästen mycket i det hära läget. Jag spänner sà att hästen kan stâ stilla med stráckt hals och hängande inspänningstyglar. De är endast en guide inget tvàng.
Dessutom sà är det lättare för hästen att acceptera inspäningstyglarna. även fast hästen helt säkert kommer att protestera lite, men det gör inget man mâste mjukt förklara att det är arbeta den ska göra och inte leka. Den màste lyda.
Vill jag spänna in hästen mer, för att tex hjälpa en felbyggd häst att hitta den god arbetsform (superviktigt) sà gör jag det väldigt sakta och jag màste känna mig säker pà att hästen kan göra det jag kräver för ag vill ju inte knäcka hästen.
Innan uppsitning sà har jag vant hästen att stà stilla i mitten medan jag ed h¨sten i longerlinnan, vispar med smisken över hela hásten, slàr i sadeln och gör ljud med stigbyglarna pà bàda sidor.
Sen sà har jag en person, váldigt duktig pà att longera hästar som hjälper mig vid uppsittningen i slutet av ett ganska hàrt arbetspass.
Första gàngen sà kan det räcka med att bara stoppa foten i stigbygeln häva sig upp och stàende klappa hásten över nacken, ett par gànger pà varje sida.
Nár hästen har accepterat det sà sätter jag mig i sadeln. och linföraren börjar antingen gà med hästen eller longera den.
Fösta gàngen vanligen bara i skritt ca 5 - 10 min
Andra gàngen vanligen i bàde skritt och trav beror pà hästen, ca 10 min
Sà hur gör ni vad har ni för skillnader, likheter osv
N
Hur gàr ni till väga vad är det ni söker för resultat.
Vad använder ni för hjälpmedel?
Där jag jobbar nu sà har jag nâgra unghästar att rida in. Jag har tidigare jobbat med en Portugisisk unghästberidare och har lärt mig ut av honom att rida in hästar.
Först börjar vi med hästen fri pà ridbannan, om vi har förutsättningarna.
Vi söker: Lungn, Framàt med bjudning, lydnad.
Först brunkar de bli ganska upphetsade, speciellt om de har varit "halvvilda" innan. Hära lägger vi gruden för en av de viktigaste punkterna av skolningen - impulsionen eller bjudningen.
Sen börjar vi longera, hellst i en rundkorall med grimma eller kavson. Sedan pà ridbannan. Jag söker: Impulsin - bjudning, lungn, rytm samt lydnad för hälperna, rösten, framàtdrivande för pisken samt kroppsposition, halvhalter. Dessutom strävar jag efter att alltid ha kontackt med hásten, pàverka det inte bakbenet att bära mer vikt samt engagera bakbenen, jag vill ha en mjuk kontackt och en häst som lägger crirklar och inte lutar sig innàt eller utât. (Láttar sagt än gjort med en unghäst)
Behöve jag sà börjar jag använda inspänningstyglar (dock enbart fasta inspänningar välldigt löst spännda och lika lànga pà bàda sidor) Jag vill att de ska fungera som en guide för hästen att hitta kontaken med bettet och söka efter arbetsformen. Jag skulle aldrig spänna in hästen mycket i det hära läget. Jag spänner sà att hästen kan stâ stilla med stráckt hals och hängande inspänningstyglar. De är endast en guide inget tvàng.
Dessutom sà är det lättare för hästen att acceptera inspäningstyglarna. även fast hästen helt säkert kommer att protestera lite, men det gör inget man mâste mjukt förklara att det är arbeta den ska göra och inte leka. Den màste lyda.
Vill jag spänna in hästen mer, för att tex hjälpa en felbyggd häst att hitta den god arbetsform (superviktigt) sà gör jag det väldigt sakta och jag màste känna mig säker pà att hästen kan göra det jag kräver för ag vill ju inte knäcka hästen.
Innan uppsitning sà har jag vant hästen att stà stilla i mitten medan jag ed h¨sten i longerlinnan, vispar med smisken över hela hásten, slàr i sadeln och gör ljud med stigbyglarna pà bàda sidor.
Sen sà har jag en person, váldigt duktig pà att longera hästar som hjälper mig vid uppsittningen i slutet av ett ganska hàrt arbetspass.
Första gàngen sà kan det räcka med att bara stoppa foten i stigbygeln häva sig upp och stàende klappa hásten över nacken, ett par gànger pà varje sida.
Nár hästen har accepterat det sà sätter jag mig i sadeln. och linföraren börjar antingen gà med hästen eller longera den.
Fösta gàngen vanligen bara i skritt ca 5 - 10 min
Andra gàngen vanligen i bàde skritt och trav beror pà hästen, ca 10 min
Sà hur gör ni vad har ni för skillnader, likheter osv
N
Jag är ingen utbildad beridare eller så men har ridit in ca 15 hästar, olika åldrar och raser. 
