Hur är det nu med kaniner...

[Och_Aye]

Har börjat fundera på att skaffa kanin igen, har en fin bur som bara står till ingen nytta...

Men undrar lite; tanken är att den ska vara inomhus på vintern och sedan ute på sommaren, men bör man egentligen ha 2 kanske? Den kommer ju ha sällskap inomhus dårå, men hur är det ute? Vill dom ha en kompis eller är det mest en själv som känner så? Vad jag minns är kaniner inte riktigt flockdjur, eller hur är det?

Känns enkelt och bra med en liten dvärgvädur t ex, men jag vill ju såklart inte att den ska behöva vara ensam om det inte är schysst!

(Ang prefixet vet jag att kaniner inte är gnagare. )

 

[Aionee]

Kaniner är flockdjur! De är otroligt sociala och precis alla kaniner jag träffat är gladare när de har en artfränd (fast de ser oftast inte deprimerade ut utan vän heller, men skillnaden är enorm när de väl får en). De är dock inte flockdjur som häst eller hund, utan de lever i kolonier. Dominanta kaniner har sitt egna revir inom kolonin, typ. Förenklat då.

Det är dock lite av en konst i sig själv att släppa ihop kaniner. Är minst en kanin någorlunda dominant så blir det ALLTID bråk och jagande. Det kan se väldigt brutalt ut när de jagar varandra, pälstussar flyger ofta osv, men de måste göra upp rangen för att vara tillsammans. Att samma kanin jagar den ena är ett gott tecken, det betyder att en av de redan ger sig och inte kommer sätta sig upp emot den andre. Vänder de emot varandra och bråkar, eller går efter varandras kön, eller biter sig fast i varandra, eller skadar varandra så det blir blod, då måste man alltid sära på de. Risken blir då för hög att någon skadar sig allvarligt (ofta det här händer om det är två väldigt dominanta kaniner).

När man släpper ihop de ska man se till att ha STORT område för de att springa på, många gömställen med minst två utgångar och flera timmar ledigt så man kan vakta de.

Lycka till!

Slänger in en bild på mina småtjejer (jag har 6 kaniner som bor två och två). Ingen av dessa är dominanta, men den svarta är 1 år (hon var ensam innan vi satte ihop de här) och fick ta rollen som den som bestämmer eftersom den lilla bara var 2 månader när de släpptes ihop. Ett av de lugnaste ihopsläppen jag varit med om, filmade det också om du skulle vilja se hur det kan se ut. (den lilla ville så gärna ha en mamma så hon sprang efter den stora och lade sig platt på marken om och om igen)

 

[Och_Aye]

Kaniner är flockdjur! De är otroligt sociala och precis alla kaniner jag träffat är gladare när de har en artfränd (fast de ser oftast inte deprimerade ut utan vän heller, men skillnaden är enorm när de väl får en). De är dock inte flockdjur som häst eller hund, utan de lever i kolonier. Dominanta kaniner har sitt egna revir inom kolonin, typ. Förenklat då.

Det är dock lite av en konst i sig själv att släppa ihop kaniner. Är minst en kanin någorlunda dominant så blir det ALLTID bråk och jagande. Det kan se väldigt brutalt ut när de jagar varandra, pälstussar flyger ofta osv, men de måste göra upp rangen för att vara tillsammans. Att samma kanin jagar den ena är ett gott tecken, det betyder att en av de redan ger sig och inte kommer sätta sig upp emot den andre. Vänder de emot varandra och bråkar, eller går efter varandras kön, eller biter sig fast i varandra, eller skadar varandra så det blir blod, då måste man alltid sära på de. Risken blir då för hög att någon skadar sig allvarligt (ofta det här händer om det är två väldigt dominanta kaniner).

När man släpper ihop de ska man se till att ha STORT område för de att springa på, många gömställen med minst två utgångar och flera timmar ledigt så man kan vakta de.

Lycka till!

Slänger in en bild på mina småtjejer (jag har 6 kaniner som bor två och två). Ingen av dessa är dominanta, men den svarta är 1 år (hon var ensam innan vi satte ihop de här) och fick ta rollen som den som bestämmer eftersom den lilla bara var 2 månader när de släpptes ihop. Ett av de lugnaste ihopsläppen jag varit med om, filmade det också om du skulle vilja se hur det kan se ut. (den lilla ville så gärna ha en mamma så hon sprang efter den stora och lade sig platt på marken om och om igen)

Kolonidjur var det ja, det har jag hört förut!
Har läst en stund och det verkar vara lite olika vad folk tycker, kanske ska sikta på två. Å andra sidan verkar många ha sina innekaniner ensamma, fast med annat sällskap och tycker att det är bra.
Tack för svar!

 

[McFlurry]

Jag har två systrar som levt tillsammans hela deras liv. De trivs väldigt bra ihop och verkar få ut mycket glädje av varandra Om du bestämmer dig för att skaffa två så kanske du kan hitta en uppfödare som har två systrar/kastrerade bröder till dig så att de inte behöver "göra upp" utan alltid har gått ihop

 

[DarkInNight]

Jag har numera alltid mina kaniner två och två.
Av det jag sett är kaninerna mycket lyckligare om de har en kompis

Vi fick en upphittad kanin som var ENORMT rädd. Rädd för allt tametusan... Ja nästan panikslagen för det mesta.
Jag satt ihop henne med en kastrerad hane, i början flydde hon i panik när vi introducerade dem för varandra några minuter i taget i en stor inhägnad.
Men nu bor de ihop i vanlig bur och verkar må mycket bra. Hon är inte alls lika rädd, utan har blivit en riktigt snäll och trevlig individ.
Världen är inte en lika skrämmande plats om man delar den med en kompis

 

[linnsan]

Instämmer med dom andra om att kaniner trivs bäst tillsammans med artfränder.

Jag har för närvarande en lejonhona med en frassehona. Och sen en 7 veckor gammal lejonhane som änsålänge får gå med dom.

Precis i början så avskydda honorna varandra. Hade ute dom på balkongen med kompostgaller emellan och de försökte slåss ändå

Givetvis så lyckades de under natten flytta kompostgallret (jag tyckte jag hade satt fast det ordentligt) och det låg hårtussar över hela balkongen och de hade små sår
Lyckligtvis inte värre än så och efter det så undvek de varandra i ett par dagar. Nu ligger dom ihoptryckta på varann och sover

Det jag vill säga med detta är att även om de verkar hata varandra i början brukar det ge med sig efter ett tag

Har tidigare haft 7 avelshonor tillsammans i hästbox. Även när de haft ungar. Och de satt nästan alltid tillsammans med någon och myste.

Så jag röstar för minst ett sällskap!

 

[Och_Aye]

Tack för svar allihopa!
Det verkar ju helt klart vara käckast med två små liv ifall det blir aktuellt.

Jag har nog haft de flesta kaniner ihop, men vill också minnas att jag hade sådana flerfacks-burar med en och en... Mina senaste kaniner var dels två honor som trivdes bra ihop och dels min sista frasse-hane som avskydde andra kaniner men älskade hunden.

Det enda jag hört är att de inte blir lika sällskapliga och tama om man har dem i par, men det kanske är världens myt? Mina två honor var iof väldigt rädda - jämfört med frassen som sov i sängen med mig och hunden, men det kanske var en slump.

 

[Aionee]

Nä, det har med personligheter att göra skulle jag säga. Bara mina lejongubbar är osociala, för de föredrar att vara med varandra och bara få mat av oss typ. De kommer dock alltid när man ropar, men vill ogärna bli klappade.
De andra 4 är otroligt sociala. Speciellt jättarna, trots att de bor med andra kaniner.

 

[Och_Aye]

Nä, det har med personligheter att göra skulle jag säga. Bara mina lejongubbar är osociala, för de föredrar att vara med varandra och bara få mat av oss typ. De kommer dock alltid när man ropar, men vill ogärna bli klappade.
De andra 4 är otroligt sociala. Speciellt jättarna, trots att de bor med andra kaniner.

Men så gullig!

 

[DarkInNight]

Tack för svar allihopa!
Det verkar ju helt klart vara käckast med två små liv ifall det blir aktuellt.

Jag har nog haft de flesta kaniner ihop, men vill också minnas att jag hade sådana flerfacks-burar med en och en... Mina senaste kaniner var dels två honor som trivdes bra ihop och dels min sista frasse-hane som avskydde andra kaniner men älskade hunden.

Det enda jag hört är att de inte blir lika sällskapliga och tama om man har dem i par, men det kanske är världens myt? Mina två honor var iof väldigt rädda - jämfört med frassen som sov i sängen med mig och hunden, men det kanske var en slump.

En myt tycker jag
De flesta kaniner jag haft senaste tio åren har varit omplaceringar. Honan jag skrev om tidigare blev mycket trevligare mot människor när hon hade kompis.

En annan hona som bor hemma här nu är döv och vi fick henne eftersom hon var långtifrån en mysig barnkanin, morrade, bet etc. Hon fick först bo med världens tryggaste och lugnaste hane (rip) och nu med en annan hane och även om det går sakta så gör hon framsteg, mycket för att vi hanterar hanarna så hon ser det tror jag.

För åtta år sedan hade jag en mycket speciell kanin, han var mycket social och tillgiven och bodde som lösspringande ensamkanin med oss i lägenheten.
När vi flyttade till hus fick han en hona som sällskap, han fortsatte att vara lika underbar gosig och sällskaplig mot mig ändå
Honan tog ett år på sig innan hon tyckte att vi människor var värda att komma fram till på eget bevåg, men sen släppte det och hon blev en mycket mysig DAM.

Så jag tycker nästan att de blivit gosigare mot oss människor när de även har en kompis. De kommer fram för att de vill umgås med MIG inte för att de är svältfödda på sällskap

 

[Kilauea]

Kapar tråden lite grann eftersom det handlar om sällskap till kaniner.

För två veckor sen var vi tvungna att ta bort äldsta kaninkillen. Kvar är den kastrerade snart 4-åriga hanen. Han verkar rätt nöjd ändå, har buren öppen hela dagarna så han kan vara med mig eller hundarna om och när han vill (han vill det främst när det vankas mat, han har aldrig varit så mycket för kel).
Han var den dominanta av de två, men samtidigt hjälptes de åt att putsa varandra och sova tillsammans (inte alltid, men ibland).

Självklart funderar jag på om han skulle må bäst om han fick en ny kompis eller ej. Vad tror ni? Har läst lite och i så fall verkar en hona vara enklast, bör det då vara en unge?

Han bor inne i en rätt stor bur, men skaffar vi en till så tänkte vi bygga en större inhägnad i boden, med tillhörande rastgård. Det blir i så fall inte förrän i vår, av olika skäl.

Skulle ni titta efter en kompis och om ja, nu eller i vår?

 

[tolksele]

@hemlig

Jag köpte en yngre hona till min (kastrerade) hane. I början avskydde han blotta åsynen av henne och det tog tid innan de blev vänner. Har dock aldrig ångrat mig, även om det blev en vända på djursjukhus.
Idag han de stor glädje av varandra, speciellt min stora tyr sig till henne när saker är jobbigt (typ dammsugaren ) och känns tryggare. Hon varierar mellan att bita honom i rumpan och putsa snällt i pannan

Köper du en yngre kanin så tänk på att den inte får vara för liten när du släpper ihop dem, bäst är nog två burar brevid varandra och börja vänja dem på det sättet

 

[Lavine]

Trådlån.

Jag är så kaninsugen nu. Hade kaniner i ungdomen, tre stycken, en i taget. Innekaniner som jag tog ut i sele eller hagar på sommaren. Nu fantiserar jag om utekanin/-er, även om det känns lite väl hårt att ha kaniner utomhus på vintern en hel dag medan jag är på jobbet, exempelvis... Här kan det bli riktigt kallt vissa perioder också. Är det liksom okej? Jag vill helst bara ha en, men skulle det bli 100 % utekanin så vill jag ha två.

Hur som helst, jag har mycket att fundera igenom innan det skulle kunna bli verklighet. Bl a åker jag, särbo, hund och katter till stuga varannan helg i vissa perioder. Då kanske det är bättre att ha (en) innekanin som är van att bo i inomhusbur? Det är inte min stuga så jag kan inte räkna med att det är okej att jag har en utebur även där (men kanske). Fixar kaniner att åka iväg sådär? Det känns för övrigt som att mina djurvakter skulle kasta in handduken om jag skaffade ytterligare ett djurslag...

Jag måste läsa på om regler att ha kanin, mått på burar etc. Om man ska ha kaninen enbart ute, är det bäst att skaffa den på sommaren då och låta den gradvis vänja sig vid kyla? Någon särskild ras?

Ostrukturerade tankar och fåniga funderingar.

 

[Och_Aye]

Tänkte uppdatera lite, nu när tråden puttades upp. Min lilla kusin hade en unge hon behövde bli av med så det flyttade in en kanin nu - han bor inne och går i princip helt löst här hemma och har blivit kompis ffa med ena hunden. Riktigt social och trevlig prick.

Tanken är dock att han inte ska vara ensam hur länge som helst. Vi får lära känna varandra lite och sedan ska jag försöka hitta honom en polare - tänkte att jag ska kastrera nusse när han blir stor nog så kan han få en tjejkompis.

Är helt underbart att ha innekanin igen, snacka om roliga djur alltså! Min sambo var väl inte superengagerad från början men det tog ungefär en kvart innan han blev helt dökär i det lilla livet.

 

[Lavine]

Tänkte uppdatera lite, nu när tråden puttades upp. Min lilla kusin hade en unge hon behövde bli av med så det flyttade in en kanin nu - han bor inne och går i princip helt löst här hemma och har blivit kompis ffa med ena hunden. Riktigt social och trevlig prick.

Tanken är dock att han inte ska vara ensam hur länge som helst. Vi får lära känna varandra lite och sedan ska jag försöka hitta honom en polare - tänkte att jag ska kastrera nusse när han blir stor nog så kan han få en tjejkompis.

Är helt underbart att ha innekanin igen, snacka om roliga djur alltså! Min sambo var väl inte superengagerad från början men det tog ungefär en kvart innan han blev helt dökär i det lilla livet.

Vad mysigt!

 

[Aionee]

Trådlån.

Jag är så kaninsugen nu. Hade kaniner i ungdomen, tre stycken, en i taget. Innekaniner som jag tog ut i sele eller hagar på sommaren. Nu fantiserar jag om utekanin/-er, även om det känns lite väl hårt att ha kaniner utomhus på vintern en hel dag medan jag är på jobbet, exempelvis... Här kan det bli riktigt kallt vissa perioder också. Är det liksom okej? Jag vill helst bara ha en, men skulle det bli 100 % utekanin så vill jag ha två.

Hur som helst, jag har mycket att fundera igenom innan det skulle kunna bli verklighet. Bl a åker jag, särbo, hund och katter till stuga varannan helg i vissa perioder. Då kanske det är bättre att ha (en) innekanin som är van att bo i inomhusbur? Det är inte min stuga så jag kan inte räkna med att det är okej att jag har en utebur även där (men kanske). Fixar kaniner att åka iväg sådär? Det känns för övrigt som att mina djurvakter skulle kasta in handduken om jag skaffade ytterligare ett djurslag...

Jag måste läsa på om regler att ha kanin, mått på burar etc. Om man ska ha kaninen enbart ute, är det bäst att skaffa den på sommaren då och låta den gradvis vänja sig vid kyla? Någon särskild ras?

Ostrukturerade tankar och fåniga funderingar.

Två är absolut bäst eftersom de då får sällskap av varandra, håller värme och får stimulation automatiskt. Fixar man, som vi har gjort, en inhägnad ute så är det bara för oss att släppa ut de på morgonen (öppna dörren på buren), fylla på vatten och se till att de har hö. Sen gör det vad nu kaniner gör hela dagarna och sen på kvällen brukar vi städa burar (råder dock delade meningar om hur ofta man ska göra det, men vi gör det varje dag av ren vana), fylla på hö och vatten och sen ge de pellets när vi stänger in de.

Mer än så behöver man inte göra och skulle någon vara kaninvakt så hade det räckt att de kom dit en gång på dagen och ser till att de har vatten och hö. Att ha kaniner ute ger automatiskt så mycket för deras aktivitetsnivå och mental stimulation eftersom saker händer hela tiden.
Att dra med kaniner varannan vecka till en ny miljö är jag lite tveksam till. Överlag är de stresskänsliga och att flytta hit och dit blir ett slags stressmoment. Men sen råder det delade meningar där också eftersom utställningskaniner och tävlingskaniner flyttas betydligt mer än mina kelisar.

Det är bäst att skaffa kanin på sommaren/våren om du köper från någon som har innekaniner. Men har uppfödaren redan kaninerna ute så spelar det inte så stor roll.
Raser finns det massor av och jag är helt säker på att du kan hitta en som passar dig i mentalitet och utseende. Personligen älskar jag jätteraserna eftersom de är så personliga, har egna idéer och tja.. de är på nivå med små hundar nästan. Jag kan sitta flera timmar med min franska vädur och tyska jättescheck och bara titta på alla deras påhitt. Dvärgarna är inte lika sociala men det är mysiga de med.

Ett tips är att läsa på om olika raser. T.ex. vill du ha en mer egen kanin så är hermeliner och lejonhuvade typiskt "egna" kaniner som inte är för beroende av sällskap. Dvärgharar är ett eget kapitel eftersom de kräver en hel del mental stimulation och aktivering för att inte bli sura och aggressiva (eller tja, olyckliga). Dvärgvädurar är typiskt gosiga och otroligt snälla, sociala små kaniner osv. Har också hört gott om Holländare även om jag inte skaffat någon själv.
Själv är jag frasse-frälst och skulle inte klara mig utan en frasse. De är underbara, oroligt kramgoa, jättekaniner som alltid har sina egna påhitt. Större kaniner kräver dock större utrymmen, mer mat och de skiter mer...

Kaninmagazinet är toppen med bra kunskap och artiklar om allt möjligt. Även facebook grupper finns där det finns mycket samlad kunskap från uppfödare, utbildade människor och folk med erfarenhet.

 

[Lavine]

Åh vad bra info @Aionee , tusen tack!

Just dvärgharar är de med det utseende jag gillar mest, men jag vet att de har ett speciellt temperament och att de troligen inte är nåt för mig. Jag gillar hur som helst små djur generellt, så det är dvärgkaninraserna jag ska läsa in mig på i första hand. Fast dina lät ju väldigt trevliga! Ert upplägg och rutiner lät också precis som jag skulle vilja göra... Får klura på det där. Ser i alla fall framför mig hur jag och hunden gör dem sällskap ute.

 

[Lavine]

Nej, det var belgisk hare jag gillar mest utseendemässigt, inte dvärghare. Men det är nog nåt annat jag söker ändå.

Sörlatungu, jag ser ju gärna bild på ditt nytillskott!

 

[Och_Aye]

Nej, det var belgisk hare jag gillar mest utseendemässigt, inte dvärghare. Men det är nog nåt annat jag söker ändå.

Sörlatungu, jag ser ju gärna bild på ditt nytillskott!

Ska se om jag kan fixa!

 

[lizan]

Om man helst bara vill ha en kanin bör man se sig om efter ett annat djur att skaffa.