MiniLi
Trådstartare
Börjar oroa mig lite för Camaro, då och då beter hon sig så himla konstigt.
Dels så har hennes skott/ljudrädsla ökat, men jag upplever också att hon blir mer och mer orolig generellt. Hon går ofta omkring hemma som om hon hör något konstigt, vaktar mer än förut osv.
Och tex förut idag när vi skulle gå ut i skogen var hon jättekonstig.
Hon gick lös, som vanligt. Vi gick iväg från gården, in i en hage vi brukar passera. Inne i hagen ställer hon sig och tittar ut över åkrarna, som om hon hör eller ser något. Sen vänder hon sig om och springer hem! Jag fick jaga efter henne, men hon sket fullständigt i mig.
Jag försökte få med henne igen när jag väl fått tag i henne men hon ville verkligen inte. Väl hemma vankade hon omkring och lyssnade bra länge innan hon kunde koppla av.
Sen kan jag ibland undra om hon inte är lite deppig. Ibland känns det liksom som om hon tappat viljan. På promenader (speciellt längre) segar hon efter jättesakta. Ibland får jag dra med henne i koppel..
Det är inte alls likt henne, hon brukar älska att vara ute och springa omkring!
Visst att det är kallt och så ibland, men hon har ju täcke på sig och verkar inte frysa.
Men sen vissa dagar är hon mer som vanligt igen. Och oftast när vi är hemma så är hon glad och busig.
Vi har ju haft en jobbig höst iom att vi förlorade Alice. Det är först nu som jag fått tillbaka lite vilja igen, men då märker jag istället att Camaro är helt märklig.
Har liksom inte tänkt så mycket på det innan, när jag själv varit så nere.. Men det har kommit nu under vintern, i höstas var hon helt klart pigg och galen som vanligt.
Hon är 2,5 år. Kastrerad (sen oktober) tik. Rhodesian Ridgeback.
Någon som har en ide?
Jag har lite olika funderingar.. Allt från att min egen nedstämdhet har påverkat henne, till att hon saknar hundsällskap eller att hon blivit "förslappad" av den här lugna hösten..
Men inget känns hundra, så tar gärna emot nya ideer och framförallt tips på vad jag kan göra för att förändra!
Dels så har hennes skott/ljudrädsla ökat, men jag upplever också att hon blir mer och mer orolig generellt. Hon går ofta omkring hemma som om hon hör något konstigt, vaktar mer än förut osv.
Och tex förut idag när vi skulle gå ut i skogen var hon jättekonstig.
Hon gick lös, som vanligt. Vi gick iväg från gården, in i en hage vi brukar passera. Inne i hagen ställer hon sig och tittar ut över åkrarna, som om hon hör eller ser något. Sen vänder hon sig om och springer hem! Jag fick jaga efter henne, men hon sket fullständigt i mig.
Jag försökte få med henne igen när jag väl fått tag i henne men hon ville verkligen inte. Väl hemma vankade hon omkring och lyssnade bra länge innan hon kunde koppla av.
Sen kan jag ibland undra om hon inte är lite deppig. Ibland känns det liksom som om hon tappat viljan. På promenader (speciellt längre) segar hon efter jättesakta. Ibland får jag dra med henne i koppel..
Det är inte alls likt henne, hon brukar älska att vara ute och springa omkring!
Visst att det är kallt och så ibland, men hon har ju täcke på sig och verkar inte frysa.
Men sen vissa dagar är hon mer som vanligt igen. Och oftast när vi är hemma så är hon glad och busig.
Vi har ju haft en jobbig höst iom att vi förlorade Alice. Det är först nu som jag fått tillbaka lite vilja igen, men då märker jag istället att Camaro är helt märklig.
Har liksom inte tänkt så mycket på det innan, när jag själv varit så nere.. Men det har kommit nu under vintern, i höstas var hon helt klart pigg och galen som vanligt.
Hon är 2,5 år. Kastrerad (sen oktober) tik. Rhodesian Ridgeback.
Någon som har en ide?
Jag har lite olika funderingar.. Allt från att min egen nedstämdhet har påverkat henne, till att hon saknar hundsällskap eller att hon blivit "förslappad" av den här lugna hösten..
Men inget känns hundra, så tar gärna emot nya ideer och framförallt tips på vad jag kan göra för att förändra!