Flatten vi hade när barnet var litet svalde bebisstrumpor. Inte för att äta men anvillehälsamed något i munnen. Så han tog första bäst - en bebisstrumpa. Men den var så liten att han letade efter mer, matade srumpan länge bak i munnen tills sväljreflexen kickade in.Ibland har strumpan, eller vad det ar "smalt" till oigenkanlighet och man vet inte att den kommit ut. Diva skulle ha haft massor av strumpor, vantar, och allmant tjuvgods i tarmarna om allt bara stannat kvar. Jag VET att hon atit vissa saker som inte synts att det kommit ut igen.
Jag hittade röda, gröna, turkosa halkstrumpor ute i terrängen och trädgården. Han följde med lös på ridturer i skogen och bajsade ut strumporna.
Testade en gång att tvätta dem men magsaften hade pajat resåren
Ine en enda gång satte sig nåt på tvägen. Allt han svalde kom ut naturliga vägen.