K
katja40
Halloj! känner bara att jag måste få dela med mig de här, känns bara så fruktansvärt hemskt och onödigt... 
vi tar de från början:
idag var min pappa ute och gick med vår hund, han gick den vanliga rundan som är ca 8km lång, hälften i skogen och hälften efter väg! men iallafall, när han går förbi ett hus så kommer det en hund och rusar fram mot våran hund, hoppar över staketet och flyger på våran hund utan anledning. det var en stor 1 årig leonberger. och så gör man bara inte, man måste få passera på vägen, och pappa hade vår hund kopplad dessutom! pappa fick sparka åt den andra hunden och försöka få bort den, till slut kommer hundägaren och skriker och frågar förtvivlat hur de gick för våran hund. pappa svarar att det inte är så farligt, för han såg varken något bett eller blod! så pappa vandrar vidare och mitt ute i skogen blir vår hund biten av en liten huggorm i tassen. ganska snart blev han väldigt dåsig och hängig, så han la sig ner bara sådär.
pappa ringer till mig och mamma och panik-gråter och säger att vår hund håller på att dö. vi går till grannen och som tur var fick vi skjuts till skogsbrynet. eftersom att pappa å hunden var en bra bit in så fick jag ringa och tala om att vi var där med bilen, pappa kom och gick med den haltande hunden, som hade piggnat på, men pappa visste ju inte att man absolut inte fick låta hunden gå om den blivit ormbiten. så vi fick bära han sista biten och lasta in han i baksätet på bilen och åka raka spåret till distrikt-veterinären 3 mil bort! han var förberedd på att vi skulle komma så det hela gick ganska snabbt! vi fick bära han ut ur bilen, tassen och benet var dubbelt så tjockt än normalt och väl inne hos vet fick han lugnande medel och dropp, och en massa åtgärder gjordes.
väl där upptäcker vi att det rinner blod från ljumsken på hunden, och mycket riktigt, hunden som flög på han hade tydligen bitit ändå. och det blev ännu mer panik, för det var ett sår från hörntanden och det var riktigt djupt och illa! britsen han låg på var nästan för liten, så vi fick hålla upp huvudet lite...
när alla åtgärder gjorts, och hunden vaknar till igen efter några timmar hos vet. så fick vi bära han ut till bilen och åka hem igen. vi åkte raka spåret till stället där han blev hundbiten, och visade upp vår hund som låg där i baksätet med tratt runt huvet, och världens fulaste köttsår bak, och knappt var vid medvetandet. som tur var skulle han betala vet. kostnaderna för bettet, och bensinpengar mm åt oss! han skulle avliva sin hund trots att han var bara 1 år! och vår hund är 1,5 år, och vi hade tur att han överlevde!
men frågan är ju nu om vår hund kommer bli aggresiv/skeptisk mot andra hundar! han som aldrig gjort något mot nån! och om han kommer bli känslig i bakändan om man klappar han där! de här är bara så onödigt och jag hoppas att det inte händer nån mer, hundbett och ormbett på samma gång! usch, stackars hund alltså!
vi tar de från början:
idag var min pappa ute och gick med vår hund, han gick den vanliga rundan som är ca 8km lång, hälften i skogen och hälften efter väg! men iallafall, när han går förbi ett hus så kommer det en hund och rusar fram mot våran hund, hoppar över staketet och flyger på våran hund utan anledning. det var en stor 1 årig leonberger. och så gör man bara inte, man måste få passera på vägen, och pappa hade vår hund kopplad dessutom! pappa fick sparka åt den andra hunden och försöka få bort den, till slut kommer hundägaren och skriker och frågar förtvivlat hur de gick för våran hund. pappa svarar att det inte är så farligt, för han såg varken något bett eller blod! så pappa vandrar vidare och mitt ute i skogen blir vår hund biten av en liten huggorm i tassen. ganska snart blev han väldigt dåsig och hängig, så han la sig ner bara sådär.
pappa ringer till mig och mamma och panik-gråter och säger att vår hund håller på att dö. vi går till grannen och som tur var fick vi skjuts till skogsbrynet. eftersom att pappa å hunden var en bra bit in så fick jag ringa och tala om att vi var där med bilen, pappa kom och gick med den haltande hunden, som hade piggnat på, men pappa visste ju inte att man absolut inte fick låta hunden gå om den blivit ormbiten. så vi fick bära han sista biten och lasta in han i baksätet på bilen och åka raka spåret till distrikt-veterinären 3 mil bort! han var förberedd på att vi skulle komma så det hela gick ganska snabbt! vi fick bära han ut ur bilen, tassen och benet var dubbelt så tjockt än normalt och väl inne hos vet fick han lugnande medel och dropp, och en massa åtgärder gjordes.
väl där upptäcker vi att det rinner blod från ljumsken på hunden, och mycket riktigt, hunden som flög på han hade tydligen bitit ändå. och det blev ännu mer panik, för det var ett sår från hörntanden och det var riktigt djupt och illa! britsen han låg på var nästan för liten, så vi fick hålla upp huvudet lite...
när alla åtgärder gjorts, och hunden vaknar till igen efter några timmar hos vet. så fick vi bära han ut till bilen och åka hem igen. vi åkte raka spåret till stället där han blev hundbiten, och visade upp vår hund som låg där i baksätet med tratt runt huvet, och världens fulaste köttsår bak, och knappt var vid medvetandet. som tur var skulle han betala vet. kostnaderna för bettet, och bensinpengar mm åt oss! han skulle avliva sin hund trots att han var bara 1 år! och vår hund är 1,5 år, och vi hade tur att han överlevde!
men frågan är ju nu om vår hund kommer bli aggresiv/skeptisk mot andra hundar! han som aldrig gjort något mot nån! och om han kommer bli känslig i bakändan om man klappar han där! de här är bara så onödigt och jag hoppas att det inte händer nån mer, hundbett och ormbett på samma gång! usch, stackars hund alltså!
