Det gick väl inte riktigt som jag hade tänkt mig på kombinationstävlingen. (Gör det nånsin det på tävling?)
Hästen jag hade var andalusiern på 155 cm över manken och vi började med hoppningen. Vi red fram ute och sen fick vi hoppa två språng inne på banan innan det var dags att hoppa allt.
Jag har ju inte hopptränat på riktigt sedan i våras så det var ju lite spännande, särskilt när jag insåg att de maxade hindren kommer att vara 5 cm högre än mitt köksbord
d.v.s. 80 cm.
Nåväl, det var bara att tuta och köra. Hinder nummer ett, två och tre gick ju bra. Vid hinder nummer fyra sa fröken häst att det där tänkte hon inte hoppa, så det så! Hon började bromsa flera meter före hindret. Dessvärre hade jag ingen peta-på-pinne med mig (dumt nog) så jag lyckades inte övertala henne att ta något skutt. Efter tredje försöket var det Game over men vi fick hoppa första hindret en gång till innan vi red ut.
I dressyren hade jag tänkt rida LC:1 men då hade ju hindren blivit 90 cm och det var för mycket. Därför red jag programmet för Märke 2. Lite lattjo blev det för hästen genomgick en personlighetsförändring när hon insåg att det var programridning som skulle ske, helt utan kompisar. Hörnet med skottkärran och lite annan bråte blev plötsligt läskig, trots att hon brukar gå förbi där dagligen. Tydligen brukar hon bli sådan, fick jag veta efteråt.
Med tanke på att jag bara ridit program en gång tidigare (för runt 15 år sedan) så får jag nog ändå se det som godkänt med mest sexor och några femmor och sjuor. Till nästa gång vet jag i alla fall att jag bör stå kvar i halterna lite längre. Det hade jag inte riktigt koll på faktiskt.
Hästen jag hade var andalusiern på 155 cm över manken och vi började med hoppningen. Vi red fram ute och sen fick vi hoppa två språng inne på banan innan det var dags att hoppa allt.
Jag har ju inte hopptränat på riktigt sedan i våras så det var ju lite spännande, särskilt när jag insåg att de maxade hindren kommer att vara 5 cm högre än mitt köksbord
d.v.s. 80 cm. Nåväl, det var bara att tuta och köra. Hinder nummer ett, två och tre gick ju bra. Vid hinder nummer fyra sa fröken häst att det där tänkte hon inte hoppa, så det så! Hon började bromsa flera meter före hindret. Dessvärre hade jag ingen peta-på-pinne med mig (dumt nog) så jag lyckades inte övertala henne att ta något skutt. Efter tredje försöket var det Game over men vi fick hoppa första hindret en gång till innan vi red ut.
I dressyren hade jag tänkt rida LC:1 men då hade ju hindren blivit 90 cm och det var för mycket. Därför red jag programmet för Märke 2. Lite lattjo blev det för hästen genomgick en personlighetsförändring när hon insåg att det var programridning som skulle ske, helt utan kompisar. Hörnet med skottkärran och lite annan bråte blev plötsligt läskig, trots att hon brukar gå förbi där dagligen. Tydligen brukar hon bli sådan, fick jag veta efteråt.
Med tanke på att jag bara ridit program en gång tidigare (för runt 15 år sedan) så får jag nog ändå se det som godkänt med mest sexor och några femmor och sjuor. Till nästa gång vet jag i alla fall att jag bör stå kvar i halterna lite längre. Det hade jag inte riktigt koll på faktiskt.
