Hjärttransplantation.

Jag kan inte säga så mycket om det, men när jag för många, många år sedan arbetade i sjukvården hade vår avdelning en patient som fick göra hjärttransplantation. Det gick bra, och det var ganska existentiellt omvälvande även för personal långt ner i hierarkin som jag.
 
En vän till mig och min särbo har en sambo som har gjort en hjärttransplantation. Det gick bra även om hen var väldigt dålig vid transplantationen (det var pga medfött hjärtfel som flera av hens släktingar hade dött av). Det är över 10 år sedan nu och hen lever fortfarande (jag har träffat hen flera gånger). Det var komplikationer för ca 8 år sedan men läkarna lyckades fixa det.
 
Någon här som genomgått en sådan? Tankar, erfarenheter?

Eftersom bara lite drygt 1000 personer i Sverige har genomgått hjärttransplantation så kanske du även kan vara behjälpt av ”jag känner en som-svar ” också.

En klasskamrat från grundskolan som jag fortfarande har kontakt med fick i vuxen ålder ett nytt hjärta. Hon mår bra och har mer ork än någonsin tycks det mig. Det första året med nytt hjärta var tydligen väldigt jobbigt men hon var förberedd på det - oro för avstötning, massor av prover för att se att immunförsvaret varken är för aktivt eller för svagt, osv. Men tipptopp vet jag inte om det är. Det är nog lätt att tro det när man ser henne. I själva verket har hon många biverkningar av mediciner. Å andra sidan har hon ju inget val om hon ska överleva så hon försöker väl låta bli att gräva ner sig i det gissar jag, varför det jobbiga inte syns på ytan.

Hon hade medfött hjärtfel och hade så länge jag kan minnas aldrig ork som oss andra. Hon har opererat hjärtat en mängd gånger både i Sverige och utomlands. Jag har i efterhand fattat att hon faktiskt var väldigt illa däran under i princip hela vår uppväxt. Jag inbillar mig att tanken på hjärttransplantation blir mindre chockartad under sådana omständigheter än om man tidigare har kunnat leva som alla andra.

Iallafall, i vuxen ålder fick hon kraftig hjärtsvikt. Pacemaker fungerade inte och hon hamnade i kö för nytt hjärta. Det tog nog drygt 1,5 år innan ett passande hjärta dök upp. Då var hon i så dåligt skick att hon satt i rullstol, men operationen gick bra.
 
Jag har jobbat på kardiologen och tagit hand om ett antal patienter som sviktar och som står på transplantationslista eller har genomgått en transplantation. Är det några särskilda undringar du har ?
 
Jag hade en kollega som för ca 15 år sedan transplanterades. Han var då ca 55 och hade svår hjärtsvikt. Allt gick bra och från att ha jobbat 25 procent gick han upp till heltid och jobbade fram till pension. Vi jobbade inte jättenära så jag vet inga detaljer i övrigt.
 
Jag kanner en ung kille som fick nytt hjarta for cirka tio ar sedan och en ung tjej som fatt nya lungor. Bada har haft bakslag och fatt laggas in i omgangar efter, men har mestadels matt bra. Bada tva ler och "gillar laget" avan nar de ar pa sjukhuset mitt i svarigheter med allt fran att hjartat inte gor riktigt som det ska eller att medicinerna som maste till for att lungorna inte ska stotas bort gor tjejen illamaende sa hon inte kan ata utan maste ha "feeding tube".
Varje gang nagon kommenterar pa problemen sager bada tva att allt ar val for alternativet skulle varit sa mycket varre.
Killen med hjartat mar, sa vitt jag kan bedomma som ar en avlasen bekant med hans mamma, mar overraskande bra hela tiden ... medan tjejen som fatt nya lungar har en oandlig rad problem. Men som hon sager, oavsett vad ar det battre an alternativet.
 
Jag har jobbat på kardiologen och tagit hand om ett antal patienter som sviktar och som står på transplantationslista eller har genomgått en transplantation. Är det några särskilda undringar du har ?
Nä, inte så, vi har fått väldigt bra info. Mer om någon/några ville dela med sig av erfarenheter eller tankar som gått igenom transplantation, eller varit anhörig till någon som blivit transplanterad. :)
 
Tack för svar. Det är min sambo som ska få nytt hjärta, så erfarenheter av att vara anhörig välkomnas så klart också. Himla knepig känsla att typ önska att människor ger sig ut på vägarna med MCn utan hjälmtyp :(:crazy:

Han har gjort allt annat, både kring medicinering och operationer, så det är ett nytt hjärta osm återstår nu. Och det är som både vi och läkarna säger, det är ju inget man gör om det inte absolut behövs, och även om riskerna är stora, är riskerna ännu större med att inte göra det alls.
 
Tack för svar. Det är min sambo som ska få nytt hjärta, så erfarenheter av att vara anhörig välkomnas så klart också. Himla knepig känsla att typ önska att människor ger sig ut på vägarna med MCn utan hjälmtyp :(:crazy:

Han har gjort allt annat, både kring medicinering och operationer, så det är ett nytt hjärta osm återstår nu. Och det är som både vi och läkarna säger, det är ju inget man gör om det inte absolut behövs, och även om riskerna är stora, är riskerna ännu större med att inte göra det alls.

Så jobbigt både för dig och för din sambo med ovisshet och väntan. Hoppas att han inte behöver vänta allt för länge och att allt går bra. :heart Anhörigperspektivet ska nog inte alls underskattas - jag kan föreställa mig att det är en otroligt jobbig situation att leva med väntan och ovisshet utan att kunna påverka något. Hoppas att du kan hitta något att få ventilera det med.
 
Så jobbigt både för dig och för din sambo med ovisshet och väntan. Hoppas att han inte behöver vänta allt för länge och att allt går bra. :heart Anhörigperspektivet ska nog inte alls underskattas - jag kan föreställa mig att det är en otroligt jobbig situation att leva med väntan och ovisshet utan att kunna påverka något. Hoppas att du kan hitta något att få ventilera det med.
Tack, vi har blivit väldigt bra på tt kommunicera med varandra, och om inte annat så har det här stärkt oss som par. Sahlgrenska har också varit väldigt tillmötesgående och informativt, både jag och han har möjlighet till samtalskontakt.

Några av våra nära vill att vi ska fira nu när vi fått besked att han blivit godkänd och satt i donationskön, men det känns väldigt märkligt det med.
 
Inte hjärttransplantation, men en i min närhet har bytt en hjärtklaff som skulle ha slutat fungera om den inte byttes i tid. Det blev en lång operation (många timmar) där de fick "bryta upp" bröstkorgen för att komma åt och vad jag förstår så var allt väldigt komplicerat pga det.

Personen klarade operationen bra, trots att hen är en otränad storrökare som lever på skräpmat och godis (:meh:). Efter operationen fick hen bo på korttidsboende och småsaker som att gå 10 min långa promenader var otroligt fysiskt jobbigt. Det var öht väldigt lång rehab och nästan 2 månaders sjukskrivning trots förhållandevis lugnt jobb. I början var hen tvungen att sova på speciellt sätt, ha någon "korsettgrej" för att hålla ihop revbenen och en hel rad restriktioner kring just rörelse i vardagssituationer. I början åt hen också en hel del mediciner för att allt skulle läka bra och för att minska risken för blodproppar.

Nu är det snart ett år sedan om jag inte tänker fel, men bortsett från att hens smaksinne fortfarande är nedsatt (tydligen smakar ingenting riktigt som det gjorde förut och vissa favortgodisar är direkt osmakliga nu) så verkar det som om allt är minst lika bra som innan. Medicinerna är också borta nu. Någon gång i framtiden kommer hen med största sannolikhet behöva opereras igen, för även den nya hjärtklaffen beräknas sluta fungera, men läkarnas förhoppning är att det ska vara om tillräckligt många år för att det ska gå att genomföra allt på ett smidigare sätt. Det verkar ju ändå gå framåt rejält med forskning kring hjärtan, hjärtoperationer m.m.

Hur som helst så hoppas jag att allt går så bra som det öht är möjligt för din sambo!
 
Tack, vi har blivit väldigt bra på tt kommunicera med varandra, och om inte annat så har det här stärkt oss som par. Sahlgrenska har också varit väldigt tillmötesgående och informativt, både jag och han har möjlighet till samtalskontakt.

Några av våra nära vill att vi ska fira nu när vi fått besked att han blivit godkänd och satt i donationskön, men det känns väldigt märkligt det med.
Så bra att ni är på Sahlgrenska, de är urskickliga på hjärtan! :heart
 
Inte hjärttransplantation, men en i min närhet har bytt en hjärtklaff som skulle ha slutat fungera om den inte byttes i tid. Det blev en lång operation (många timmar) där de fick "bryta upp" bröstkorgen för att komma åt och vad jag förstår så var allt väldigt komplicerat pga det.

Personen klarade operationen bra, trots att hen är en otränad storrökare som lever på skräpmat och godis (:meh:). Efter operationen fick hen bo på korttidsboende och småsaker som att gå 10 min långa promenader var otroligt fysiskt jobbigt. Det var öht väldigt lång rehab och nästan 2 månaders sjukskrivning trots förhållandevis lugnt jobb. I början var hen tvungen att sova på speciellt sätt, ha någon "korsettgrej" för att hålla ihop revbenen och en hel rad restriktioner kring just rörelse i vardagssituationer. I början åt hen också en hel del mediciner för att allt skulle läka bra och för att minska risken för blodproppar.

Nu är det snart ett år sedan om jag inte tänker fel, men bortsett från att hens smaksinne fortfarande är nedsatt (tydligen smakar ingenting riktigt som det gjorde förut och vissa favortgodisar är direkt osmakliga nu) så verkar det som om allt är minst lika bra som innan. Medicinerna är också borta nu. Någon gång i framtiden kommer hen med största sannolikhet behöva opereras igen, för även den nya hjärtklaffen beräknas sluta fungera, men läkarnas förhoppning är att det ska vara om tillräckligt många år för att det ska gå att genomföra allt på ett smidigare sätt. Det verkar ju ändå gå framåt rejält med forskning kring hjärtan, hjärtoperationer m.m.

Hur som helst så hoppas jag att allt går så bra som det öht är möjligt för din sambo!
Tack för svar, hjärtklaffarna är det inget fel på så dom donerar han när han får nytt hjärta :)
Han kommer få medicineras hela livet. får räkna med ca sex veckor på sjukhus och väldigt lång rehab, men han är helt frisk i övrigt, så de är väldigt förhoppningsfulla.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 569
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
285
Kropp & Själ Visst finns här en del menskoppsanvändare? Har ni några värdefulla tips för en "nybörjare"? Jag undrar främst kring hur man väljer...
2 3
Svar
40
· Visningar
2 540
Kropp & Själ När jag var ung tonåring, sisådär år 2000, fick man hem produktprover med infoblad i brevlådan. Ibland delades de ut i skolan också har...
Svar
13
· Visningar
952
Senast: Fille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp