Sv: Hjärntumör - behandling och utgång
Tack
KL
Igår genomfördes biopsin. Och vi får så dåligt med information, ja i stort sett ingen alls. Vi satt och väntade i anhörigrummet och såg när han rullades förbi till uppvaket (redan då halvt vaken, inte intuberad längre tex). Dröjde ett tag, sen kom en och hämtade oss så vi fick hälsa på honom. Men det är inte nån som sagt hur operationen gått, ingen som kan svara på våra frågor.
Idag ringde jag för att fråga lite frågor, hur lång tid det tar att få svar på biopsin tex. och få veta hur länge han blir inlagd nu. Blev kopplad runt, fick till sist ett direktnummer och skulle fråga efter en viss sköterska. Denne var nämligen på lunch när jag ringde. Jag ringde upp igen, frågade efter sköterskan och fick prata med......min mamma!?!!?! Sköterskan var upptagen och hon hörde dem säga att det var dottern i telefonen. Så dagens rapport hur han mådde fick jag av henne. Fint.
Min arbetskamrater hejjade på mig när jag bestämde mig för att jag ska bli en jobbig anhörig så på eftermiddagen ringde jag igen. Nu fick jag tala med en jättetrevlig sköterska som kunde berätta att det tar 1-2 veckor att få svar på biopsin och att pappa blir kvar över helgen. Jag berättade också för henne att han blir försämrad för varje dag, mer förvirrad tex. Jag sa att mamma i nuläget inte kan ha hand om honom själv och undrade om vi kan få hjälp. Hon sa att det kan vi absolut, vi kan få vara med på ett möte som de kan ordna mellan pappa, kommunen och en sköterska. Det är ju snällt att vi kan få vara med där eftersom pappa ju börjar bli förvirrad. Trodde det var en självklarhet då.
I alla fall känns det lite bättre på ett sätt. Nu vet vi hur lång väntan vi har igen.
Dock känns det läskigt. Det går så fort, han blir bara sämre och sämre. Kommer han klara sig? Hur kommer julen i år bli? Hur går man vidare om man förlorar sin pappa? Hur finns man där för sin mamma då? Frågorna snurrar. Jag vet att man går vidare och man ska ju inte ta ut nåt i förväg, men tänk om...