Belethien
Trådstartare
Min brors hund har separationsångest! Han har en liten dvärgspets hanne som varenda gång han lämnar hunden så skäller han non stop. Så nu har jag fått tagit med mig lillkillen hem eftersom hyresvärden inte klagar på ljudet (de hör inte hunden utan bara enstaka tillfällen när de står utanför hans dörr) utan för att de tycker synd om hunden..
Bror har provat att ignorera hunden när han kommer in och går ut, försökt avdramatisera hela avfärden osv. men så fort han går in i badrummet för att borsta tänderna innan avfärd så känner hunden på sig det och börjar flämta och följa efter. När han senare kommer hem så tar det lång tid för hunden att varva ned.
Här hemma hos mig skiter han i att han har en hund med sig utan skriker också.
Hunden kan vara själv i andra rum, det har bror tränat (stänga dörren till badrummet när man är där inne, stänga köket osv), utan det är just när han lämnar honom helt ensam i lägenheten. Han tränade med att lämna valpen ensam någon minut i taget som man ska göra, men redan då kommer jag ihåg att hunden skrek som en tok.
Det jag själv upplever är att denna hund har ett väldigt dåligt självförtroende. Han är misstänksam mot nya människor, nya miljöer och nya upplevelser. Han blir lätt rädd för okända hundar som är ganska burdusa av sig nu när han är 1 år gammal trots att han, när han var yngre, hade inga problem med det. Han litar inte alls på mig och springer iväg mot huset när något läskigt händer. Men det har bättrat sig lite sen sist han var hemma hos mig.
Nu funderar min bror på antiskall halsband eller DAP och det förstnämnda gör oss båda lika ledsna. Nu är det ju så att hunden skäller för att han mår dåligt och att bestraffa ett sådant beteende känns ju otänkbart i våra öron, men har någon lite tanke om denna strategi? Eller har någon några tips på vad man kan göra?
Jag har lagt upp en plan där jag tänkt ut vissa punkter man ska träna på:
Tycker ni jag tänker rätt/fel? Har ni synpunkter, tips osv? Jag funderade på om man skulle högkontrollera hans vardag men jag gillar tanken mer med att öka hans egen självständighet.
Tack iaf till er som orkat läsa igenom allt mitt tjafs!
Bror har provat att ignorera hunden när han kommer in och går ut, försökt avdramatisera hela avfärden osv. men så fort han går in i badrummet för att borsta tänderna innan avfärd så känner hunden på sig det och börjar flämta och följa efter. När han senare kommer hem så tar det lång tid för hunden att varva ned.
Här hemma hos mig skiter han i att han har en hund med sig utan skriker också.
Hunden kan vara själv i andra rum, det har bror tränat (stänga dörren till badrummet när man är där inne, stänga köket osv), utan det är just när han lämnar honom helt ensam i lägenheten. Han tränade med att lämna valpen ensam någon minut i taget som man ska göra, men redan då kommer jag ihåg att hunden skrek som en tok.
Det jag själv upplever är att denna hund har ett väldigt dåligt självförtroende. Han är misstänksam mot nya människor, nya miljöer och nya upplevelser. Han blir lätt rädd för okända hundar som är ganska burdusa av sig nu när han är 1 år gammal trots att han, när han var yngre, hade inga problem med det. Han litar inte alls på mig och springer iväg mot huset när något läskigt händer. Men det har bättrat sig lite sen sist han var hemma hos mig.
Nu funderar min bror på antiskall halsband eller DAP och det förstnämnda gör oss båda lika ledsna. Nu är det ju så att hunden skäller för att han mår dåligt och att bestraffa ett sådant beteende känns ju otänkbart i våra öron, men har någon lite tanke om denna strategi? Eller har någon några tips på vad man kan göra?
Jag har lagt upp en plan där jag tänkt ut vissa punkter man ska träna på:
- Självförtroende: Se till att förstärka hans självförtroende genom att han får bli utmanad och inse att saker inte är farliga. Att han får vara med på ridturer, skogspromenader och prova på agility. Även vara med i stallet så att han får ett förtroende för sig själv.
- Aktivering: aktivera honom och arbeta honom tills han blir så trött han bara kan bli innan man lämnar honom ensam hemma. Så har han det lättare att ta det lungt och sova genom allting.
- 3. Negativ association: allt han associerar med att han ska lämnas hemma (tar på sig skorna, jackan och nycklarna) ska neutraliseras. Gå in med kläderna inomhus och sätt dig i dem, visa hunden att dem INTE innebär stoj och ångest.
- Positiva associationer: ge honom nya saker han tycker om i samband med att man lämnar honom snabbt och kommer tillbaka. Han kommer att associera sakerna med att du kommer tillbaka om du gör det rätt.
- Passivitetsövningar: träna på att göra ingenting helt enkelt. Gå iväg och sätt dig i en busskur och bara sitt kvar där i en kvart så att han lär sig att saker inte händer hela tiden. Se till att han busar av sig ordentligt när han är ute så att han inser att inomhus kan man vara lugn.
- Ingen lek eller stoj inomhus. Inomhus ska man sova och vila!
- Ensamhetsträning: lämna korta stunder åt gången, ignorera hunden och så fort du ser bättring kan du prova utöka liiiiteeee grann.
Tycker ni jag tänker rätt/fel? Har ni synpunkter, tips osv? Jag funderade på om man skulle högkontrollera hans vardag men jag gillar tanken mer med att öka hans egen självständighet.
Tack iaf till er som orkat läsa igenom allt mitt tjafs!
