Hemsjukvård eller korttidsboende?

Philosophia

Trådstartare
Min pappa drabbades av sepsis och endokardit i somras och man börjar nu planera för hemgång. IVA-vården tog dock hårt på kroppen och han kan inte lyfta händer högre än till naveln och endast stå och gå korta bitar med gåbord och stöd av flera personer. Resa sig upp kan han inte alls.

Vi står nu inför några alternativ: Korttidsboende tills han är bättre eller bostadsanpassning och någon form av omsorg i hemmet och hemsjukvård. När han kommer hem så är det enda vårdbehovet sjukgymnastik och möjligen också viss kognitiv träning.

Vi vill välja det alternativ som ger bäst träningsmöjligheter med sjukgymnast för att åstadkomma så bra fysisk funktion som möjligt. Är det någon som
Har erfarenheter av det ena eller det andra och hur man går tillväga för att få så bra hjälp som möjligt?
 
Jag hade börjat med kortis. Då hade han fått mycket mer hjälp och tid för rehab. Väl där kan de göra en god plan för hemgång med hemtjänst.
Jag jobbar i hemtjänsten och det är alltid jättesvårt när vi för oss får helt nya vårdtagare som kommer direkt från sjukhuset. Det tar alltid några dagar innan allt med hjälpmedel, tid och insatser är på plats och det brukar bli ”brandsläckning” den första tiden vilket varken vårdtagare, anhöriga eller personal mår bra av.

Hemtjänst utför hjälp med träning efter program men man får ha i huvudet att det kan bli av varierande kvalitet. På boende har de bättre möjligheter.
 
Min erfarenhet är dessvärre att inget fungerar. Min mamma fick bra träning på sjukhuset, men efter hemgång fungerade et inte. Hennes svårigheter påminner om din pappas, hon kunde inte resa sig själv.

I mammas kommun hade man ingen plan för hur en patient skulle släppa in sjukgymnasterna när hon inte kunde öppna själv. De försökte samköra med hemsjukvården, men de kunde inte utföra sitt jobb samtidigt och någon av insatserna blev lidande.
På korttidsboendet fick hon omsorg men man hade inte tid att träna med henne.
 
Min erfarenhet är dessvärre att inget fungerar. Min mamma fick bra träning på sjukhuset, men efter hemgång fungerade et inte. Hennes svårigheter påminner om din pappas, hon kunde inte resa sig själv.

I mammas kommun hade man ingen plan för hur en patient skulle släppa in sjukgymnasterna när hon inte kunde öppna själv. De försökte samköra med hemsjukvården, men de kunde inte utföra sitt jobb samtidigt och någon av insatserna blev lidande.
På korttidsboendet fick hon omsorg men man hade inte tid att träna med henne.

Det är det vi oroar oss för när det gäller korttidsboende. Finns resurserna? Det verkar se väldigt olika ut på olika ställen. Och han lär ju inte bli bättre av att bara förvaras.

Min pappa har iallafall min mamma hos sig, även om hon idagsläget aldrig skulle klara av att få honom ur sängen själv.
 
Korttidsboende tänker jag. Min mamma flyttade in på ett korttidsboende direkt när hon kom från sjukhuset. Det fungerade bra. Framförallt var det lugnt att veta att där fanns person hela tiden. Det var tryggare om hon ev skulle ramla eller bli sämre igen. Även om hemtjänstpersonal kommer flera ggr per dygn är det mer utsatt läge i hemmet.
 
Jag skulle välja korttidsboende med anledning av allt du skriver. Kan en person inte klara av att ens resa sig själv och behöver mycket rehab hade jag inte velat gå hem med hemtjänst. :)
 
När det gäller tillgången till stöd vid fysioterapiövningar skulle jag säga att den (åtminstone i kommunerna som jag jobbat i) ofta är ganska likvärdig mellan korttidsboende och vård i hemmet.

Som @Görel säger, så påverkar det om fysioterapeuten har möjlighet att ta sig in till brukaren själv eller om det måste koordineras med hemtjänst (vilket är svårt) när det gäller vård i hemmet.

Korttidsboende kan vara fördelaktigt för att ge hemsjukvård/hemtjänst tid att planera och initiera insatserna på ett bättre sätt. Annars blir det gärna som @Fetaost nämnt.

Har jobbat som usk:a på två olika korttidsboenden och måste dessvärre säga att det ofta var ont om resurser till just rehabilitering som ex. fysioterapiövningar där jag jobbade. Korttidsboende fyller ofta främst funktionen att erbjuda basal omvårdnad som inte kan tillgodoses i hemmet (ännu). Personal är på plats och är vana vid att använda diverse hjälpmedel.
 
Nu är han inte utskriven riktigt än, men idagsläget kommer han inte ens ur sängen själv. Han är dessutom helt blind vilket gör det hela mer komplicerat.

Jag hade valt korttidsboende alla dagar i veckan. Åtminstone till dess att ni har hjälpmedel och kunskap på plats att själva hantera alla typer förflyttningar (inkl från golvet efter fall) och basal omvårdnad (sömn, mat, toalett, ev medicinering).

Det är ett stort kliv för både kropp och och psyke att lämna sjukhuset efter svår sjukdom och anpassa sig till ibland drastiskt förändrat leverne. Rehabträning är krävande och ofta långsiktig (månader/år) - så gör er själva en tjänst och börja med att skapa en hållbar vardag.

Ta hand om er! :heart
 
Min upplevelse är att det är bättre om personen får komma till korttidsboendets direkt efter en sjukhusvistelse. Det är mer flexibelt och det går som personal att ha mer kontinuerlig uppsikt. Larmar personen har personalen på korttids helt andra förutsättningar att gå på larmen direkt eftersom man hela tiden finns på avdelningen. I hemtjänsten tar det längre tid eftersom det är restider och du har andra planerade besök.

När det gäller träning är min erfarenhet också tyvärr dålig, det är tyvärr bland de första som får stryka med vid tidsbrist.
 
Det ser väldigt olika ut med resurser i olika kommuner. I min kommun (där jag jobbar i inom just detta) så är resurserna betydligt bättre i hemmet. Korttidsboende är enbart förvaring (och viss omvårdnad) i väntan på vidaresluss till permanent boende. Många gånger fungerar också rehabilitering bättre i ens kända miljö, där man ska vara framöver och känner sig hemma i. Det blir också rehabilitering i vardagssysslor, istället för att träna för tränandets skull.

Edit: Att rehabiliteras i hemnet kräver ju dock att man kognitivt klarar att inte utsätta sig för alltför stora risker.
 
Min pappa drabbades av sepsis och endokardit i somras och man börjar nu planera för hemgång. IVA-vården tog dock hårt på kroppen och han kan inte lyfta händer högre än till naveln och endast stå och gå korta bitar med gåbord och stöd av flera personer. Resa sig upp kan han inte alls.

Vi står nu inför några alternativ: Korttidsboende tills han är bättre eller bostadsanpassning och någon form av omsorg i hemmet och hemsjukvård. När han kommer hem så är det enda vårdbehovet sjukgymnastik och möjligen också viss kognitiv träning.

Vi vill välja det alternativ som ger bäst träningsmöjligheter med sjukgymnast för att åstadkomma så bra fysisk funktion som möjligt. Är det någon som
Har erfarenheter av det ena eller det andra och hur man går tillväga för att få så bra hjälp som möjligt?
Korttidsboende. då finns personal om det skulle hända nåt. Tror att det blir större trygghet för både din pappa och er som anhöriga. lycka till
 
Min erfarenhet är att korttidsboende är långt bättre än vård i hemmet. Dock när det var aktuellt så fanns det demens med i bilden också, vilket ju inte gjorde det lättare när det gällde att ta emot besökare (vårdpersonal) hemma, få i sig mediciner osv. På korttidsboendet fungerade allt klockrent. Hemma blev det katastrofläge, trots att det skulle finnas alla möjliga resurser till vård i hemmet.
 
Korttidsboende alla dgr i veckan med din pappas problematik. Kommer ta evigheter att få alla hjälpmedel på plats som han behöver. Även om det låter SÅ bra med hemsjukvård på pappret så ska det malas runt i evigheter.

Vet inte hur många som kommit hem utan ett endaste hjälpmedel på plats när jag jag jobbade i nattpatrullen och hade det inte varit för att vi hade en jäkligt bra nattchef så hade det tagit veckovis då dagruljansen var helt handikappade och handlingsförlamade.
 
I den komunen min pappa bodde skulle jag aldrig rekomendera hemtjänst och hemsjukvård om man inte är någurlunda frisk och självgående. Det var inget som fungerade som det var sagt. Av de närmare 30 personer som kom hem till honom under 3 månaders tid var det fyra som var trevliga och kompetenta. De andra borde se sig om efter ett nytt jobb utan kontakt med folk. När min syster ringde för att klaga, särskilt efter ett besök som hon själv var vittne till fick hon en suck till svar att det var så många som klagat på just denne anställde.
Våran pappa avled i somras, i förtid, på grund av att hemtjänst och hemsjukvård inte fungerade. Vi fick till och med råd och hjälp från sjukhuset där han hamnade dagarna innan han avled att göra en anmälan.
Vi ville att han skulle få korttidsboende efter en längre sjukhusvistelse förra vintern. Men han ansågs då inte vara tillräckligt dålig för att få plats där.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp