Hemmasittare

Mirre

Trådstartare
Någon mer som har barn som vägrar gå till skolan? Hur hanterar ni det?
Sonen skolkar konstant och gör allt för att inte komma till skolan. Igår började vårterminen och han gick iväg till bussen men åkte aldrig, istället vandrade han runt ute tills han visste att jag hade åkt, då gick han hem igen. Idag gjorde han likadant och ljög för mig när jag ringde och frågade var han var någonstans, sedan blev han ju avslöjad lika snabbt för dels får han ju frånvaro från lektionerna och dels såg hans pappa honom vid affären. Han säger att han inte vill gå dit för att han har svårt för matten och några andra ämnen.
 
Någon mer som har barn som vägrar gå till skolan? Hur hanterar ni det?
Sonen skolkar konstant och gör allt för att inte komma till skolan. Igår började vårterminen och han gick iväg till bussen men åkte aldrig, istället vandrade han runt ute tills han visste att jag hade åkt, då gick han hem igen. Idag gjorde han likadant och ljög för mig när jag ringde och frågade var han var någonstans, sedan blev han ju avslöjad lika snabbt för dels får han ju frånvaro från lektionerna och dels såg hans pappa honom vid affären. Han säger att han inte vill gå dit för att han har svårt för matten och några andra ämnen.

Kanske snack med kurator eller psykolog och sen få stödhjälp i skolan?
 
Någon mer som har barn som vägrar gå till skolan? Hur hanterar ni det?
Sonen skolkar konstant och gör allt för att inte komma till skolan. Igår började vårterminen och han gick iväg till bussen men åkte aldrig, istället vandrade han runt ute tills han visste att jag hade åkt, då gick han hem igen. Idag gjorde han likadant och ljög för mig när jag ringde och frågade var han var någonstans, sedan blev han ju avslöjad lika snabbt för dels får han ju frånvaro från lektionerna och dels såg hans pappa honom vid affären. Han säger att han inte vill gå dit för att han har svårt för matten och några andra ämnen.
Vad säger han själv? Finns det möjlighet att byta skola och skulle han vara intresserad av det? Vilken årskurs går han?
 
Vad säger han själv? Finns det möjlighet att byta skola och skulle han vara intresserad av det? Vilken årskurs går han?
Han bytte skola i höstas i samband med att han började högstadiet. Förra skolan var riktigt dålig och han trivdes inte alls, så han tyckte att det var skönt att få byta. Han säger att det är svårt med vissa ämnen men att han har kompisar och att allt är bra för övrigt.
 
Finns det möjlighet att stötta honom i de 'svåra' ämnena hemma?

Min bror gjorde något liknande j högstadiet. Han hade missat en grej i matten (inte förstått den) och hade matte i början av dagen fyra dagar i veckan och gick därför inte till skolan. När han blev frustrerad på matten funkade inga andra ämnen heller.

Knäcktes med 'läxhjälp' 3ggr/veckan hemma tills vi löste upp knuten kring matten och det hjälpte till att få tillbaka självförtroendet. Förutom matten jobbade vi några av de andra 'svåra' ämnena tills han var ikapp och han gick från 9 ig till inga alls i åk 9
 
Han bytte skola i höstas i samband med att han började högstadiet. Förra skolan var riktigt dålig och han trivdes inte alls, så han tyckte att det var skönt att få byta. Han säger att det är svårt med vissa ämnen men att han har kompisar och att allt är bra för övrigt.
Skönt att han har kompisar och att han trivs, det är faktiskt viktigast. Om han riskerar ett F så ska det göras en plan för vilket stöd som behövs för att han ska kunna klara godkänt betyg. Det behövs inte någon diagnos för det utan skollagen är tydlig med att det är utifrån behov. Planen ska vara tydlig och diskuteras på ett möte där sonens perspektiv är viktigt.
 
Det är ju ett stort problem med problematisk skolfrånvaro idag, jag har inga egna barn i skolålder men jobbar med barn med npf och har många på min tjänst som har en väldigt hög frånvaro. I min kommun har man skapat ett Närvaroteam som jobbar med de som har allra högst frånvaro, kanske finns det något liknande i din kommun?
 
Någon mer som har barn som vägrar gå till skolan? Hur hanterar ni det?
Sonen skolkar konstant och gör allt för att inte komma till skolan. Igår började vårterminen och han gick iväg till bussen men åkte aldrig, istället vandrade han runt ute tills han visste att jag hade åkt, då gick han hem igen. Idag gjorde han likadant och ljög för mig när jag ringde och frågade var han var någonstans, sedan blev han ju avslöjad lika snabbt för dels får han ju frånvaro från lektionerna och dels såg hans pappa honom vid affären. Han säger att han inte vill gå dit för att han har svårt för matten och några andra ämnen.

Hur länge har det pågått? Att agera snabbt och i ett tidigt skede är ofta väldigt viktigt. Det blir ofta svårare att komma tillbaka ju längre tiden går.

Nära samarbete med skolan är viktigt! Har de någon som snabbt kan fånga upp honom, skapa relation och försöka kartlägga vad i skolan som skapar obehag/olust? Har du och sonen en relation så du tror att ni öppet och ärligt kan prata om det som blir svårt, utan konflikt? Som förälder är man ofta väldigt stressad kring skolfrånvaron och har därför lätt till att uttrycka oro eller frustration, vilket kan ställa till i dialogen. Och ungdomarna vill inte alltid berätta allt för föräldrarna heller.

Det kan var allt mellan himmel och jord. Svårt i ämnen och överkrav i skolarbetet, utsatthet IRL eller över sociala medier, ryktesspridningar, utanförskap, bråk i vänskapsrelationer, otryggt klimat i skolmiljön, oro för familjemedlemmar hemmavid osv osv. Det vanligaste jag stöter på är överkrav i skolmiljön eller social utanförskap - som gör det väldigt tufft och svårt i skolan. I kombination med att det i hemmet finns fri tillgång på lustfyllda aktiviteter som man kanske tvärtom känner att man blir glad av, är duktig på osv. (så diskprepansen mellan skolmiljön och hemmiljön blir väldigt stor).

Jag hade 1) direkt tagit kontakt med skolan och begärt mycket snart möte, till dem påtalat frånvaron och uppmuntrat till frånvaroutredning. Vad kan skolan göra och vad kan ni fld göra för att förhindra ökat skolfrånvaro, främja trivsel i skolan? 2) vabbat/tagit ledigt från jobb/anlitat släkting och skjutsat+hämtat från skolan 3) agerat lämpligt utifrån det som man tror är anledningen till frånvaron, tex socialt utanförskap bytt skola, svårt i skolan gett mycket extra stöd osv 4) Stötta vardagliga rutiner, hålla i den som det ser ut vanliga skoldagar även om han blir hemma. Dvs gå upp samma tid, äta regelbundet över dagen, lägga sig samma tid, komma ut varje dag och ingen dator- eller mobilanvändning under dagtid när schemalagd skoltid är.

Det är jättetufft med problematisk skolfrånvaro och det brukar vara jätteviktigt att hitta en vuxen (helst på skolan) som kan få relation till ungdomen för att kartlägga och stötta.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Då är tiden kommen för att önska skola till förskoleklass. I samhället vi bor finns 2 olika skolor med F-3 som man får önska mellan. Vi...
Svar
10
· Visningar
869
Senast: Badger
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
5 305
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
27
· Visningar
5 656
R
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
1 039
Senast: Raderad medlem 147980
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp