Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

S

stally

Men nu behöver jag er hjälp.
För ca.1månad sedan fick min familj och jag en underbar hund.Korsning amstaff,rottis och schäfer.
Att de ens ville je bort hunden är en gåta.Hunden är lyhörd vänlig och släpper i princip in vem som helst i huset.Det går finta att ha honom lös,han är inte speciellt hanhundig.Det går jättebra med min tjuriga jack russeltik,och han lyder henne blint.

I famijen finns fyra pojkar från 12-16 år,och 3 av dem avgudar han.

Så till problemet.....:crazy: Den 12 åriga pojken,som var mest intresserad av allt som rörde hunden.
Men,han är rädd för den,och kan inte bete sig normalt i umgänge med den.
Till saken hör att han inte alltid bor här,och idag när han kom in med en kasse i handen gick han bara förbi hunden vilken nöp tag i honom runt benet.Ungen blev hysterisk och började grina,för han är ju rädd.

Jag var inte med vid tillfället,utan min gubbe,vår teori är just att hunden fått en snevriden kontakt med barnet och bara vill säga hej.

Jag har gjort så att ungen får ge hunden gobitar och så,bara för att visa att han är välvilligt inställd.

Vi har haft stor hund innan som funkade bra.

Jag är inte någon ungdom,och har haft många hundar i min ägo,men ingen som gjort just såhär.Han gosar med oss med tänderna,men vi avisar och är ju inte rädda.

Har ni nu tips och ideer,hunden har trots allt kommit för att stanna!!

Jag brukar ha munkorg på honom när ungen e rädd han accepterar det till fullo.

Jag har en otydlig bild av hundens förflutna,och i mångt o mycket är han rätt väluppfostrad,och 2 år,men verkar inte varit med om så m.k.t.
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Jahaja,22 har läst,eller åtminstone tittat in.....:crazy:

Och inte en enda liten ide......:cry:
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Det är så svårt att bedöma en situation genom skriven text.:crazy:

För mig (som är långt ifrån någon expert) låter det inte som något "hej på dig"-beteende att han nöp tag i benet på pojken. Men det är som sagt svårt att veta när man inte sett det med egna ögon.

Om du är osäker kanske du kan ta kontakt med någon hundkunnig person som kan få träffa hunden och bedöma honom?
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Det enda som slår mig så här spontant är att iaf månag schäfers och rottisar jag träffar gärna använder munnen. De "håller handen" och vill gärna känna på alltid med munnen. Det är inte på något sätt hotfullt, utan bara ett sätt för dem att ta kontakt. Kan det vara så denna hane funkar?

Återkommer, måste nattfodra och kvällspromenera vovvarna...

//E
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Hej:)

Du har helt rätt,jag skall försöka mentaltesta hunden.Om det finns någon som gör det med blandisar...

Lady Vip,precis det är min uppfattning,han vill ha kontakt med grabben som inte ens vågar titta på honom!
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Han gosar med oss med tänderna,men vi avisar och är ju inte rädda.

Jag förstår inte riktigt denna mening. Vad är det hunden gör?

Min ena hund naggar gärna med framtänderna när hon blir klappad. Hon tar även fast i mina byxor med framtänderna när jag ska gå hemmifrån. (Inte lätt att ha hjärta att gå när hon försöker att hålla fast mig...)
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Organiserad mentalbeskrivning kan vara svårt att få göra med en blandras. Renrasiga, reggade hundar går i första hand och enda chansen att få beskriva en blandras är om du ska utbilda den inom tex bevakning. (Om jag fattat det rätt?)

Men du kanske inte menade mentaltest i den bemärkelsen?;)

För övrigt kanske det är som övriga skriver, att endel raser har detta beteende - använder tänderna för att leka/söka kontakt. Det kanske är så med den här hunden?
Bet han hårt eller tog han bara tag i kläderna?
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Nej det var konstigt utryckt av mej:crazy:

Han kan liksom ta med munnen runt handen,eller ibland puffar han som smånaggar liksom,när han söker kontakt,(Nu utryckte jag mig märkligt igen,hoppas du förstår...)Han tar liksom bara löst.
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Han tog denna gång runt hela benet,men det blev inget märke.Ibland kör han in nosen i rumpan på honom och smådrar i byxan men bara hastigt.Någongång har han tagit runt handleden,och dragit i tröjan.

Jag tycker hunden verkar ha bra dådkraft och nerver,han går omedelbart fram när hAN BLIVIT FUNDERSAM PÅ NÅGOT.(Oj trycte på förstoring...)

Dessutom kutade han upp för sådana trappor som man ser rakt igenom,högt upp utan och tveka.

Jag ska höra med en kompis på ett bevakningsföretag om man kanske kan testa hunden där.
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

stally skrev:
Nej det var konstigt utryckt av mej:crazy:

Han kan liksom ta med munnen runt handen,eller ibland puffar han som smånaggar liksom,när han söker kontakt,(Nu utryckte jag mig märkligt igen,hoppas du förstår...)Han tar liksom bara löst.
Ungefär sådär gör min Briard tik... När hon är glad så biter hon fast runt armen och försöker "bära" omkring med den:rofl:
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Med risk att bli påhoppad, men det låter inte som en dröm med dessa raser korsade......
Har inget emot schäfer, älskar rottisar och har ringa erfarenhet av amstaff, men, men.....

Hur som helst, huvudsaken är att den är trevlig och fortsätter att så vara. Jag har haft riesenschnauzer och den hade också den egenheten att "ta tag" både när det gällde bus och att visa kärvänlighet. Men när barn är inblandade så skulle jag nog vara skeptiskt till ett sådant beteénde, speciellt som de inte verkar ha någon rangordning och inte verkar känna varandra så väl. Jag skulle ta det för ett sätt för hunden att visa sin dominans.

Det är svårt med barn, speciellt de som uppträder "konstigt" i hundens ögon, det spelar ingen roll hur välvilligt inställda de är till hunden så om den inte kan "läsa dem" så är det väldigt lätt att en insident händer där man ju egentligen inte kan skylla på hunden.

Jag har själv en son som älskar våra hundar. Han är dock väldigt livlig och kan inte uppträda "normalt", är väldigt häftig och lite burdus, måste alltid "kasta" sitt huvud intill hundens, stirrar dem in i ögonen på nära håll osv,osv. Och man märker att hundarna definitivt inte gillar hans beteénde. Vi är på sonen om hur han ska uppträda och varför det är så viktigt, livrädda att något en dag ska hända. Nu har ingen av våra hundar någonsin visat eller gjort något som man kan ta som hotfullt.

Jag är av den tron att det spelar ingen roll om din son ger godis hur ofta som helst, så är det av ringa betydelse för hans relation med hunden. Den känner om han är rädd eller osäker. Då är det bättre om ni tillsammans går prommenader och det är sonen som håller hunden, att sonen får köra lite lydnadspass med hunden, bygga upp en relation, men som sagt är han rädd så är det nog jättesvårt.

Och som du skrev, du förstår inte varför de gav bort en så trevlig hund??? Har de sgat varför? Det är en typisk ålder då många plötsligt får ändrade levnadsförhållanden eller blir allergiska mot sina hundar. Nu påstår jag inte att din hund har något lynnesfel, bara att de som inte klarar ev sin hund borde vara ärligare än de är när de omplacerar den.

Hur som helst så önskar jag er lycka till och hoppas att allt löser sig!!
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Håller med dig om att denna 3vägskorsning låter katastrofal.....:crazy:

De sades dessutom att alla kullsyskon(vet inte hur många) är avlivade utom en tik som blivit polisanmäld 5!!ggr.....

Jag har tidigare ägt 5 st schäfrar,och varit aktiv i bruksgrenar.

Hade nu bestämt mig att inte ha någon hund av större ras igen,OM,inte hunden kom till mig,det gjorde denna:smirk:

Du är helt inne på den linje som jag är orolig för,nämligen,är det ett dominansbeteende eller inte??

Det är det jag har svårt att läsa.

Jodå ungen är en kopia av ditt barn.....Stirrar på hunden, hoppar i soffor,slänger sig ner överallt....Lockar ideligen på hunden ,som blir nongalant(Har han ioförsig lagt av med nu,efter vi har tjatat...)

Han går med ut och går med hunden när vi e med,sitter tillsammans i baksätet på bilen,(hunden kan inte sitta längst bak,då blir den åksjuk...)

De som gav bort hunden borde sannerligen varit ärligare,det var p.g.a. det oklara i hundens förflutna,som det införskaffades en munkorg.....

Efter att viljat ha "äta upp" våra katter,funkar de ganska bra med dem,så jag hoppas att detta med min gubbes son,oxå skall lösa sig.

Har fått känslan av att denna hund,mest suttit instängd i en lägenhet....:cry:
Men han är inte på något sätt misshandlad.

Tack för ditt svar!!:) Och alla andras!:)
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Tänk ändå att det finns underbara och "vettiga" människor som vill och vågar ta hand om omplaceringshundar!:love:
Det låter i alla fall som du vet vad du håller på med till skillnad mot de som bara skaffar hund för att det är en "häftig" ras/korsning. Jag tror att din hund har goda förutsättningar att bli en underbar familjemedlem!
Det jag känner med min egen son är att hur bra är det att "skälla" på honom jämt? Min man tjatar mer än vad jag gör. Jag inbillar mig att även hundarna reagerar på om vi bråkar för mycket på sonen. De märker ju att vi blir spända och då blir det lätt rundgång på "spänningen" (låter som jag pratar om el här va!)

Nu kommer min 20 kg knähund och vill mysa. Man talar om att människor bör veta lite mer om den ras de ska skaffa, men VEM talar om för hunden att den minsan inte är en liten chiuaua!? (stavning?)
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Det finns möjlighet att genomföra inofficiella L-test hos vissa företag som i vanliga fall testar tjänstehundar. Jag kan ge dig tips beroende på var du bor.
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Faktum är att det är en heltokig korsning. Rottis och amstaff är inte kompatibla mentalt sett. Ibland blir det sådana krockar att hunden blir rent farlig. I andra fall går det bra, men det vet man aldrig innan hunden är vuxen.
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Jag bor nära sthlms.regionen:)

Varför tycker du att rottis amstaff skulle vara kompatibla mentalt sett?

Själv tycker jag mig hört att dessa blandningar,ofta,hamnar i fel händer:crazy:
Och att man vill använda dem som kamphundar,och ger dem annabola!!:eek:
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Kicki_J skrev:
Tänk ändå att det finns underbara och "vettiga" människor som vill och vågar ta hand om omplaceringshundar!:love:
Det låter i alla fall som du vet vad du håller på med till skillnad mot de som bara skaffar hund för att det är en "häftig" ras/korsning. Jag tror att din hund har goda förutsättningar att bli en underbar familjemedlem!

Bra sagt!:bow: *nickar instämmande*

stally - Jag önskar dig lycka till med hunden, och hoppas att han blir en trevlig familjemedlem. Du verkar ha en sund inställning, och det kommer man långt med. (Om det går åt pipan är det i knappast ditt fel.;) ):bow:
 
Sv: Hej!Jag heter Stally och håller mest till på travsidan.....

Amstaffen har i stort sett sammamentala "uppbyggnad" som APBT (American Pitbull Terrier). Detta därför att de från början var samma ras. De avlades med tyngdpunkt på mycket stor kamplust, stor dådkraft, vekhet och noll skärpa. De skulle också vara sociala och tillgängliga. Detta därför att för stor kamplust blir ohanterbart tillsammans med skärpa, dådkraften behövde hundarna för att våga slåss med andra hundar och vekheten och det sociala gjorde att hundarna kunde hanteras under matcherna. Den hund som bet en människa avlivades direkt. Detta är grundplåten för en amstaffs mentalitet och har inte ändrats så mycket. Kamplusten har minskats, men den finns där.

Rottweilern å andra sidan är avlad för helt andra syften. Det enda som är gemensamt med amstaffen är att de också ska ha gott om dådkraft och vara sociala. Dock ska Rottweilern ha skärpa, måttligt med kamplust och försvar. Amstaffenn har inte försvar. Rottweilern ska också kunna bita människor i sitt arbete som skydds- och tjänstehund och därför avlar man på de egenskaperna. Det som är absolut förbjudet för en amstaff är alltså något som man avlar för och kan träna med en Rottweiler. Rottweilern är heller inte speciellt vek utan rätt självständig.

Blandar man då dessa raser får man ofta (och jag vet inte riktigt varför) en hund som har amstaffens kamplust, rottweilerns skärpa och försvar och dådkraften verkar vara helt väck. Detta kan bero på att alltför många rottisar är riktiga fegisar och har dåligt med dådkraft. Man får alltså en feg hund där man kan trigga igång en kamplust som riktar sig mot både folk och fä och som dessutom eldas på av hundens skärpa och försvar (hundens förmåga att bli arg, ta till tänderna och försvara sig.) En feg hund ser lätt hot överallt så den ska definitivt inte ha vare sig försvar eller skärpa och absolut inte i kombination med kamplust. Dock kan det gå illa även om hunden har gott om dådkraft. Kamplusten triggas igång, men hålls inte på en hanterbar nivå eftersom hunden samtidigt blir arg och går in i försvar. En APBT och amstaff skulle aldrig bli arg under hundkampen.

Det är också därför denna korsning är populär bland slöddret. Man kan skicka hunden på allt som rör sig och den går igång för minsta lilla.

Ofta, ofta blir denna typ av blanding just så som jag beskriver här. Ibland lyckas man få fram en individ som blir någotsånär balanserad, men det är alltför ovanligt. Det som är värst är kombinationen skärpa ihop med kamp. Slipper man bara skärpan och försvaret så kan man ha en hanterbar hund.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp