Hästfolk med psykisk ohälsa

[iNHALE]

Jag tycker att vi behöver en tråd där vi som lider av någon typ av psykisk ohälsa kan peppa varandra och bolla lite tankar kring vårt hästintresse. Tråden är en öppen snacktråd där man får ventilera vad som helst på temat häst.

Mitt största mentala dilemma kopplat till min ohälsa är att jag gärna vill träna och utvecklas, men jag har så ofantligt svårt att hålla någon kontinuitet i det hela. Jag skulle både vilja och behöva träna för tränare betydligt mer regelbundet men det känns som mission impossible att hålla igång det. Har försökt starta upp ett regelbundet schema flera gånger men det bara rinner ut i sanden efter ett par tillfällen. Någon som har liknande problematik?

 

[parellikusken]

Jag lider av återkommande depressioner och är nu inne i en. Tyvärr så håller ägaren till hästen jag hjälpt till med iv1,5 år på att flytta, så letar den ny häst att hjälpa till med.
Men då jag har dåliga dagar och är inlagd på sjukhuset ibland behöver jag en flexibel ägare. Den förra hästens ägare var verkligen fantastisk på alla sätt och hade stor förståelse för att jag inte alltid är på topp.

Dock behöver jag hästar och stallmiljön för att må bra och ha en vettig livskvalitet.

Så i veckan ska jag besöka 3-4 hästar och se om jag kommer överrens med någon av dom.

 

[nightcrawler]

Ångest, nedstämdhet och ständigt brist på energi och motivation. Eller egentligen finns motivation men jag kan inte förmå mej att göra. Får ibland perioder då jag har lite extra energi men bränner mej snabbt. Hade pengar funnits så hade jag velat träna mer. Det lyfter upp mej lite. Ofta om jag mår skit när jag åker till träningen så brukar det kännas bättre efteråt, om det inte varit katastrof på träningen.

 

[Fiorano]

I samband med mitt fall från en häst för drygt fyra år sen blev jag hjärntrött och med det kom en ordentlig depression på kuppen. Att inte orka som förut och känna mig begränsad och dålig ger dessutom panikattacker.

Har ätit antidepressiva i tre år nu och jag älskar dom. De ger ett lugn och jag slipper de värsta dipparna. Sover på ångestdämpande men i perioder vaknar jag fortfarande med ångest om nätterna. Börjar bli betydligt bättre på att identifiera ångesten och då hantera tankarna.

Hästarna är vad som hela tiden hållit igång mig. Att träna, tävla och ha mål har gett mig mening och en rutin i tillvaron. Har dessutom kunnat satsa på mitt eget företag och jobbar med hästarna nu.

Har lite olika copingstrategier som att inte överplanera för att inte göra mig själv besviken. Jag skriver upp vad jag gjort i träningen istället för vad jag vill göra. Sover mycket, delar upp jobbet osv.

 

[karamelldrottningen]

Jag har ju alltid hållit på mycket inom häst. Måendet har varit knepigt under många många år men det var för några år sedan som det verkligen blev för mycket av allt. Av olika anledningar plus att jag har kämpat (och delvis kämpar) med ett beroende.
Att hitta en balans är det jag tror mest på.
Sluta med hästar helt vill jag inte. För det är en sådan stor del av livet sen jag var 5-6 år.

Har en dröm om att kunna hjälpa andra människor med psykisk ohälsa kombinerat med häst. Men först måste jag själv bli frisk och stabil.
Jobbat med häst hela mitt vuxna liv och tänker ibland vad ska jag göra annars. Finns inget direkt som lockar förutom hästarna.

 

[grodan21]

Jag tycker att vi behöver en tråd där vi som lider av någon typ av psykisk ohälsa kan peppa varandra och bolla lite tankar kring vårt hästintresse. Tråden är en öppen snacktråd där man får ventilera vad som helst på temat häst.

Mitt största mentala dilemma kopplat till min ohälsa är att jag gärna vill träna och utvecklas, men jag har så ofantligt svårt att hålla någon kontinuitet i det hela. Jag skulle både vilja och behöva träna för tränare betydligt mer regelbundet men det känns som mission impossible att hålla igång det. Har försökt starta upp ett regelbundet schema flera gånger men det bara rinner ut i sanden efter ett par tillfällen. Någon som har liknande problematik?

Hur ofta har du som mål att aktivera hästen? Jag hade som mål fyra gånger per vecka och har aldrig haft ett direkt schema. Utan tisdag, torsdag, lördag och söndag gjorde jag något med hästen. Det blev det jag kände för den dagen, jag skulle aldrig kunna ha ett strikt schema. Jag tränade för tränare varje vecka som mest. Hen kom till gården där hästen bodde, hade aldrig klarat av att köra iväg med hästen och träna efter jobbet.

 

[iNHALE]

Hur ofta har du som mål att aktivera hästen? Jag hade som mål fyra gånger per vecka och har aldrig haft ett direkt schema. Utan tisdag, torsdag, lördag och söndag gjorde jag något med hästen. Det blev det jag kände för den dagen, jag skulle aldrig kunna ha ett strikt schema. Jag tränade för tränare varje vecka som mest. Hen kom till gården där hästen bodde, hade aldrig klarat av att köra iväg med hästen och träna efter jobbet.

Att hålla igång hästen regelbundet är inte något jätteproblem egentligen. Visst går energinivån ned en del på vintern när det är kallt, mörkt, blåser oavbrutet (bor på Skånska slätten...) och regnar var och varannan dag men jag försöker aktivera hästen iaf 3-4 ggr i veckan även om det inte nödvändigtvis är ridning varje gång. Det största problemet är att både jag och hästen skulle behöva träna för tränare mer regelbundet och att få en kontinuitet i det känns helt hopplöst. Jag är extremt beroende av dagsformen (min egen) ang vad vi gör för dagen och så fort man har en träning inbokad så går det ju inte direkt att avboka ett par timmar innan för att motivationen inte är där då. I det läget så blir ju istället träningen ett slags tvång och om det är något som dödar min motivation och gnista helt så är det tvång (har mycket tvångsrelaterade trauman i bagaget sen barndomen).

 

[MiniLi]

Att hålla igång hästen regelbundet är inte något jätteproblem egentligen. Visst går energinivån ned en del på vintern när det är kallt, mörkt, blåser oavbrutet (bor på Skånska slätten...) och regnar var och varannan dag men jag försöker aktivera hästen iaf 3-4 ggr i veckan även om det inte nödvändigtvis är ridning varje gång. Det största problemet är att både jag och hästen skulle behöva träna för tränare mer regelbundet och att få en kontinuitet i det känns helt hopplöst. Jag är extremt beroende av dagsformen (min egen) ang vad vi gör för dagen och så fort man har en träning inbokad så går det ju inte direkt att avboka ett par timmar innan för att motivationen inte är där då. I det läget så blir ju istället träningen ett slags tvång och om det är något som dödar min motivation och gnista helt så är det tvång (har mycket tvångsrelaterade trauman i bagaget sen barndomen).

Skulle det funka att anpassa vad ni gör på träningen utifrån din dagsform?
Styr om till tex tömkörning eller för hand om det skulle funka bättre, endast jobba i skritt eller vad som nu kan bli rimligt?

 

[iNHALE]

Skulle det funka att anpassa vad ni gör på träningen utifrån din dagsform?
Styr om till tex tömkörning eller för hand om det skulle funka bättre, endast jobba i skritt eller vad som nu kan bli rimligt?

Det skulle det säkert göra, tyvärr blir det ju svårt att hålla en röd tråd när man gör olika saker hela tiden, men det är såklart värt att ta upp med tränaren om h*n är villig att testa det.

 

[Fiorano]

Det skulle det säkert göra, tyvärr blir det ju svårt att hålla en röd tråd när man gör olika saker hela tiden, men det är såklart värt att ta upp med tränaren om h*n är villig att testa det.

Den röda tråden blir ATT ni gör något. En bra tränare hittar dessutom övningar som gynnar helheten oavsett om ni för dagen är avsuttna, på töm, rider. Att kunna ge sig en klapp på axeln för att en gjort nånting, vadsomhelst, är också bra. Det behöver inte vara perfekt eller nånting extra.

 

[grodan21]

Det skulle det säkert göra, tyvärr blir det ju svårt att hålla en röd tråd när man gör olika saker hela tiden, men det är såklart värt att ta upp med tränaren om h*n är villig att testa det.

Jag har fått säga till min tränare att idag får vi ta ett "lättare" pass, just pga min dagsform.

 

[MiniLi]

Det skulle det säkert göra, tyvärr blir det ju svårt att hålla en röd tråd när man gör olika saker hela tiden, men det är såklart värt att ta upp med tränaren om h*n är villig att testa det.

Jag har haft många perioder när vi anpassat innehållet på lektionerna och för vår del har det inte varit något problem med röd tråd. Blir mer att man jobbar på lite olika sätt, och jag tycker det förhöjer i slutändan.

För vår del har det främst handlat om att jag vill fortsätta med träningarna så mycket som möjligt under rehab/skadeperioder. Så fort hästen får skritta ett skapligt pass kör vi träningar men anpassar innehållet.
Har bland annat lärt mig att arbeta hästen för hand i en sådan period, det har varit toppen. Min tränare har jobbat hästen mycket för hand under träningarna, och ibland har hon även tömkört.

 

[Fiorano]

Det skulle det säkert göra, tyvärr blir det ju svårt att hålla en röd tråd när man gör olika saker hela tiden, men det är såklart värt att ta upp med tränaren om h*n är villig att testa det.

...kom på en sak till. Om du inte orkar så låt tränaren rida hästen eller jobba den? Så elever du ännu mindre dåligt samvete för att du inte orkar för dagen. Det kan dessutom ge en putt att vilja sitta upp sista kvarten .

 

[Linda_A]

Högst aktuell fråga för mig just nu. Jag gick i väggen några år efter gymnasiet efter alltför stora krav på mig själv studiemässigt. Har fortfarande väldigt låg stresstålighet och behöver ofta vilodagar hemma. Har som tur var ramlat in på att en hobby blev ett jobb och jag och maken jobbar hemifrån ihop. Äter antidepressiva sen ungefär 10 år tillbaka då jag kraschade ordentligt pga sjuk hund och mamma som diagnosticerades med alzheimers.

Ridningen har hela livet var något av det enda som får mig att släppa all press och stress för en stund och de sista sex åren när jag har ägt Barka har varit fantastiska. Men det har fungerat till stor del för att jag delat henne med ridskolan och behövt åka till stallet 3-4 dagar i veckan. Och nu när hon är konvalescent och kanske inte kommer gå tillbaka till att jobba på ridskolan känner jag lätt panik. Att åka in varje dag är så stressigt och det som blir lidande är ju hundarna, det var ju deras dagar förut. Samtidigt kan jag inte tänka mig att sluta ha egen häst, för det har inneburit så stor förbättring för mig.

December är så klart en extra tung månad att plötsligt få häst på heltid, men ja, det är ett dilemma som jag inte vet hur jag ska lösa.

 

[iNHALE]

...kom på en sak till. Om du inte orkar så låt tränaren rida hästen eller jobba den? Så elever du ännu mindre dåligt samvete för att du inte orkar för dagen. Det kan dessutom ge en putt att vilja sitta upp sista kvarten .

Bra tips!

 

[iNHALE]

Högst aktuell fråga för mig just nu. Jag gick i väggen några år efter gymnasiet efter alltför stora krav på mig själv studiemässigt. Har fortfarande väldigt låg stresstålighet och behöver ofta vilodagar hemma. Har som tur var ramlat in på att en hobby blev ett jobb och jag och maken jobbar hemifrån ihop. Äter antidepressiva sen ungefär 10 år tillbaka då jag kraschade ordentligt pga sjuk hund och mamma som diagnosticerades med alzheimers.

Ridningen har hela livet var något av det enda som får mig att släppa all press och stress för en stund och de sista sex åren när jag har ägt Barka har varit fantastiska. Men det har fungerat till stor del för att jag delat henne med ridskolan och behövt åka till stallet 3-4 dagar i veckan. Och nu när hon är konvalescent och kanske inte kommer gå tillbaka till att jobba på ridskolan känner jag lätt panik. Att åka in varje dag är så stressigt och det som blir lidande är ju hundarna, det var ju deras dagar förut. Samtidigt kan jag inte tänka mig att sluta ha egen häst, för det har inneburit så stor förbättring för mig.

December är så klart en extra tung månad att plötsligt få häst på heltid, men ja, det är ett dilemma som jag inte vet hur jag ska lösa.

Du kan inte ha en medryttare vissa dagar?

 

[Linda_A]

Du kan inte ha en medryttare vissa dagar?

Jag tror det blir svårt med nuvarande häst (och stall). Jag har tänkt tanken de sista åren att om jag ska fortsätta och ha häst efter Barka, så behöver jag en medryttare, men jag vet inte om jag hittar rätt person till henne. Och nu lär jag ju bli hönsmamma deluxe efter den här skadan. Samtidigt kanske jag helt enkelt måste släppa på det kontrollbehovet för att inte krascha helt.