Fundering kring fd hemlös katt och nytt hem

[Alexandra_W]

Ni som följde resan vet men för er andra så som kort bakgrund så dök för flera år sen en stackars vettskrämd, mager hemlösing upp i mitt stall. Otroligt rädd I början. Han fick mat och sovplats, en värmelampa osv. Han förresten - han var så skygg att det tog ett halvår nästan att kunna se kön. Okastrerad hane.

Tålmodigt blev han mer orädd, kom fram mm. Katrerades och vaccinerades och fick ett namn, Lukas, och ett permanent hem hos mig. Har helt klart varit tam en gång i tiden, så troligen sommarkatt eller liknande. Men det lär vara längesen. Är uppskattningsvis 7-9år idag om jag minns rätt, och fortfarande väldigt väldigt skygg mot andra än mig och min mamma. Livrädd för män.

Det tog nästan två år innan han vågade komma in och kunna vara avslappnad inne. Helt är han det inte riktigt än.

Sedan december 2017 bor jag på annat håll men Lukas har bott kvar på gården tillsammans med min mamma. Fungerat bra. Han kommer in minst morgon och kväll o h äter och kelar. Kan sova inne vissa nätter med. Fler om det är dåligt väder

Min mamma har dock legat på sjukhus ganska lång tid. I början ställde grannarna ut mat men den tog mest fåglarna och grannarna såg Lukas äta deras katters mat i deras ladugård så nu ställs ingen mat ut utan de håller bara koll. De ser honom på håll men han aktar sig noga för att komma nära.

När jag varit där har han inte synts till de flesta gånger men kommit ibland. Idag kom han och vrålade så fort jag klev ur bilen och höll sen i två timmar på att gosa ihjäl sig. Han var så ofantligt sällskapssjuk och kelen ;(

Jag var otroligt nära lura in honom i en bur och ta med honom hem. Samtidigt så jag bor i en lägenhet i stan. En etta på 38 kvm. Med två andra katter dessutom, som nog dock är mest en fördel i sammanhanget. Men han skulle som jag tror ha panik och vantrivs extremt i stan. Så det är nog bara en fåfäng tanke..

Men hur gör man om mamma inte blir så hon kan komma hem och ta hand om missen igen? Byta hem på en så rädd katt som dessutom INTE "kan hållas inne" i början. Han har haft personer som varit regelbundet hos mamma osv som han borde närmat sig lite nu men han är lika skräckslagen ännu för de. Så jag och mamma är de enda som ens fått vara nära...

 

[Gnapp]

Men lilla Lukas, då. Jag skulle nog försöka med ettan i stan ändå. Ibland kan de gilla läget - och han vill ju uppenbarligen vara din katt. Låta honom bli vildkatt igen känns inte som ett bra alternativ... (”Min” vildkatt från stallet kunde tänka sig att bo hemma hos oss; nu har vi större hus, men ändå; det var väldigt tydligt att hon konstaterade att ok, nu är det så här det är; då så. Och hon var aldrig så tam att jag kunde lyfta upp henne. Nu bodde hon inte hos oss så länge; några månader medan kattungarna växte upp, och så den sista veckan i hennes liv, när hon ändå verkade uppskatta lugn och värme.)

 

[Alexandra_W]

Nej bli vildkatt igen är inte ett alternativ. Det får anses acceptabelt för stunden som läget är, med tanke på omständigheterna. Men det är verkligen inte en idealisk lösning. Snarare minst kass lösning här och nu. Initialt vad ju tron och tanken mamma snart skulle vara hemma igen och allt som vanligt. Men det är inte så säkert det blir så.

Han har fortfarande visat paniktendenser om han upplever sig "instängd" i huset hos mamma. Alltså om han inte släpps ut när han vill. Inte bara då normalt att hallå jag vill uuut, utan panik. Jag gissar han under sin tid som vildlevande har råkat bli instängd i något utrymme. Så jag är livrädd han ska få panik i ettan i stan, och sen är dels förtroendet rubbat och han dels drar när han släpps till mamma igen :/

Samtidigt är ju inte omplacera så lätt heller. Då är det ny miljö och ny människa och det samt utomhus från början tror jag inte funkar. Och han går ju inte hålla inomhus i början.

Min plan var ju att senare när jag bor i hus och mamma inte kan/vill ha honom mer får han flytta till huset med mig. Men den planen verkar inte hålla.

Ser även andra aspekter med en etta. Dammsugare mm. Han är även extremt rädd för män ;( Och jag har en särbo.

Skulle så gärna prova, men är så rädd man skadar saker och på sikt förvärrar?

 

[Alexandra_W]

Han var lika hysteriskt översocial idag. Jag hade inte hjärta att lämna honom. Så nu ligger han och flåsar under min säng i lägenheten. Att hamna i buren och åka bil en timme var ett extremt trauma. Jag är lite orolig över graden av flämtande men bara hålla tummarna han har starkt hjärta lilla gubben.

Är ingenstans säker på att det här kommer fungera alls, och att det här inte har förvärrat allt. Men jag kunde inte åka ifrån honom igen

Surtanterna känner igen honom i alla fall, de var som två skott fram till buren innan jag hann få undan dem. L vänligt nyfiken och "äh men vad fan gör den här?". Dvs precis som tidigare.

 

[Bufera]

Det kommer säkert lösa sig, gillar han dina andra katter så här du mycket vunnit där.
Låt han bara vara ifred, jätte fint av dig att ge det en chans

 

[Alexandra_W]

Jodå han får vara ifred. Så gott det går. Haken är ju att jag bor i en liten etta. Med särbo här på helgerna.

Har en dörr, mellan rummet och hallen. Just nu är jag och Lukas I rummet, surtanterna skriker i hallen och särbon är i exil i köket. Men om några h kommer ju tyvärr Lulas behöva utsättas för mkt mer intryck och stress än önskvärt, men det går inte att skona honom pga den lilla lilla ytan.

Om mina kattanter bara fortsätter vara fredliga så kommer de vara min bästa hjälp. Dock rädd de ska vara för på för fort, kan ju inte ha separerat så länge som jag skulle önska.

Han har iaf slutat ligga platt på sidan och flåsa och ligger nu på bröstet och andas häftigt under sängen. Och flydde inte längre in när jag sköt in en vattenskål 5 dm ifrån honom.

 

[Asko]

Det är iallafall en chans bow: Hjärtskärande jag förstår det men katt tanterna kan nog hjälpa om det går bra. Jag håller tummar och tår!

 

[Alexandra_W]

Ska stå ang mina surtanter att L lika vänligt nyfiken och M äh vad fan gör den här. Föll bort lite ord.

Lukas har tidigare när de var på samma ställe varit mkt mkt vänlig mot dem. Så är han bara lika vänlig i ny miljö och sköter sig bara surtanterna så. Och matte kommer ta dem i örat om de inte sköter sig.

 

[Alexandra_W]

Siamesen L: Kompis. Kul. Får jag krypa in under sängen och fråga den om den vill leka? Nehe. Då fortsätter jag livet som vanligt då, helt obekymrat.

Ragdollen M: Det är en inkräktare här. Nu är allt förstört. Allt är fel. Jag hatar er alla. Fattar du vad du ställt till med? Allt är förstört och inget kommer nånsin bli bra.

Vägrar låta sig klappad, skriker som man slår henne om man nuddar henne och ligger och stirrar sjukt förbannad på mig. Gav kompisen L en skopa ovett I form av fräs och en tass i huvudet med.

Och stackars Lukas ligger blick still under sängen tyst som en mus.

 

[Sonic76]

Hoppas allt löser sig till det bästa för er alla.
Lilla Lucas

 

[MJLee]

Jobbig situation. Tråkigt att höra om din mamma. Om det inte fungerar kan särbo ta hand om Lukas? Alternativt, kontakta katthem. Lukas är inte bara söt men uppenbarligen 'tam' även om han är skygg för främlingar. Har du tur hehöver Lukas inte ens komma till katthemmet utan kan hitta ett fosterhem direkt. Bara en fundering om det inte funkar med de andra katterna.

 

[Alexandra_W]

Jobbig situation. Tråkigt att höra om din mamma. Om det inte fungerar kan särbo ta hand om Lukas? Alternativt, kontakta katthem. Lukas är inte bara söt men uppenbarligen 'tam' även om han är skygg för främlingar. Har du tur hehöver Lukas inte ens komma till katthemmet utan kan hitta ett fosterhem direkt. Bara en fundering om det inte funkar med de andra katterna.

Lukas är extremt rädd för män. Så bara att särbon är här är eg negativt.

Katthem etc är inte ett alternativ. Som sagt har han visat extrema paniktendendser redan från början över att vara instängd även när det (I början) innebar att ytterdörren till ett 200 kvm stort tvåvåningshus stängdes. Har fortfarande kunnat få det om han inte släppts ut när han velat, trots att han numera varit trygg i huset. Så om han inte fungerar inomhus här med mig så är alternativet med någon form av inomhus verkligen inte aktuellt. Det är inte försvarbart utsätta honom för det då.

Gud allena vet vad han varit med om under sina år som vildlevande hemlös, men det finns helt klart rejält negativa erfarenheter och spåren sitter hårt kvar än. Trots att han helt klart någon gång varit människotam (även om det kanske bara varit utomhus t ex)

Han är otroligt skygg (utom för mamma och mig, men har jag någon med mig eller mamma har besök syns han inte till och kommer inte fram ens till mig/mamma), han är paniskt rädd för små utrymmen/inte kunna komma ut, rädd för män (han visar sig inte för min bror trots att bror varit hos mamma otroligt mkt) och den gången jag hade en röd kappa på mig fick han panik fast det var jag. Så finns en massa rädslor som verkar sitta jättehårt tyvärr. Och det tog flera år innan han kunde vara avslappnad inomhus överhuvudtaget.

Jag är ingenstans övertygad om att han klarar vara innekatt om så allt annat funkar här. Enda chansen och den desperata förhoppningen är att helt ny miljö men känd jag ska få honom att acceptera att det inte finns något utomhus här. Men som sagt jag är långt från övertygad.

Men att han skulle behöva byta både miljö och människor på samma gång utsätter jag honom inte för oavsett.

Mammas grannar har dagligen matat honom hos mamma under långa perioder och han går även och äter av deras katters mat i deras ladugård. De har aldrig fått komma närmare honom än 30 meter... Att jag fick tror jag egentligen bara var att han var så utmärglad och slut. Och ändå tog det veckor innan jag med zoom kunde ta kort på honom när han åt 15 m bort (och det var den sekunden jag hade på mig innan han flydde). Nu är han välnärd och stark och kan fly med helt andra krafter, och gör det.

Normalt när jag hälsar på mamma kommer han inte längre när jag ropar tex. Jag var sålänge mamma var hemma inte fullt betrodd längre. och det är därför det är så talande och hjärtskärande att han kom och vrålade direkt jag klev ur bilen ;(

 

[Sonic76]

Jag tror att om det inte funkar hos dig och mamma inte kan så är det bästa för Lucas att få somna in
Med tanke på hans rädslor mm så vore det nog det humanaste

 

[Lilla]

Du är god Alex!
Har inga goda råd.

 

[Alexandra_W]

Jag tror att om det inte funkar hos dig och mamma inte kan så är det bästa för Lucas att få somna in
Med tanke på hans rädslor mm så vore det nog det humanaste

Ja det är så jag ser det också. Alternativet är att han humant får somna in om han inte fungerar här, och mamma inte kan ta hand om honom (och det är i dagsläget oklart). Det känns otroligt ledsamt och onödigt, det är en jättetrevlig katt som borde ha många år kvar. Men döda katter lider inte, och en flytt till nytt hem, om det så är det mest perfekta hem som man kan tänka sig för en Lukas, kommer vara en extrem påfrestning för honom.

Teoretiskt skulle jag kunna tänka mig det perfekta hemmet på landet., MEN att släppa ut honom (hyperstressad och livrädd efter bur) på en helt ny plats. Risken känns stor att han drar, och är det något jag aldrig skulle förlåta mig själv är det om jag måste leva med vetskapen om att han åter är därute hemlös och frilevande och rädd. Så med mindre än att det perfekta hemmet hade en stor hermetiskt tillsluten lada med massa berikning för en misse, och var beredd att sitta där och äta grillad kyckling flera h per dag i ett halvår så finns det nog inte riktigt någon lösning som garanterar att han inte "flyr för gott"

Jag är tillräckligt oroad att det här om det inte fungerar ska innebära att han sjappar från mamma. Hans förtroende för mig är ju milt sagt naggat nu (även om det är för hans bästa)

 

[Sonic76]

Ja och man kan ändå se det som att han har haft några toppenbra år hos er
Risken är ju stor att han drar och blir uteliggare vid byte av hem som sagt och det vore ju fruktansvärt

 

[Alexandra_W]

Jahapp nu sitter jag och grinar såhär på lördagskvällen. Helt plötsligt kommer Lukas ut under sängen och går genom rummet ut i hallen. Jag var snabb att följa efter och stänga så det bara var jag och Lukas i hallen/köket. Lukas smög runt, kom sen och krävde gos. Spann så det dånade och kunde inte få nog av kel. Åt lite mat. Och gosade vidare. Sen gick vi in i sovrummet igen där han headbuttade siamesen. Sen tänkte han hälsa på ragdollen men hon fräste och flydde.

Särbon sa "hej Lukas" från sängen och Lukas återvände till sitt gömställe. Men inte mer rädd än att han åt en dreamies som sköts in dit.

Och jag grinar som en liten unge. Glada tårar.

 

[Sonic76]

Jahapp nu sitter jag och grinar såhär på lördagskvällen. Helt plötsligt kommer Lukas ut under sängen och går genom rummet ut i hallen. Jag var snabb att följa efter och stänga så det bara var jag och Lukas i hallen/köket. Lukas smög runt, kom sen och krävde gos. Spann så det dånade och kunde inte få nog av kel. Åt lite mat. Och gosade vidare. Sen gick vi in i sovrummet igen där han headbuttade siamesen. Sen tänkte han hälsa på ragdollen men hon fräste och flydde.

Särbon sa "hej Lukas" från sängen och Lukas återvände till sitt gömställe. Men inte mer rädd än att han åt en dreamies som sköts in dit.

Och jag grinar som en liten unge. Glada tårar.

Nästan så jag gråter här med
Hoppas allt fortsätter åt rätt håll nu
Lilla Lucas

 

[WhoIsItAgain]

Jahapp nu sitter jag och grinar såhär på lördagskvällen. Helt plötsligt kommer Lukas ut under sängen och går genom rummet ut i hallen. Jag var snabb att följa efter och stänga så det bara var jag och Lukas i hallen/köket. Lukas smög runt, kom sen och krävde gos. Spann så det dånade och kunde inte få nog av kel. Åt lite mat. Och gosade vidare. Sen gick vi in i sovrummet igen där han headbuttade siamesen. Sen tänkte han hälsa på ragdollen men hon fräste och flydde.

Särbon sa "hej Lukas" från sängen och Lukas återvände till sitt gömställe. Men inte mer rädd än att han åt en dreamies som sköts in dit.

Och jag grinar som en liten unge. Glada tårar.

Det låter som det ska kunna gå bra. Jag har också haft katter som varit rädda för nya människor först även om de inte varit hemlösa utan bara deras personlighet men efter ett par dagar när de inser att den där nya typen är helt okej och också ger mat så brukar det gå bra. Så länge han kan acceptera att bli instängd. Tror det är svårare kanske än att han vänjer sig vid din särbo.

Mina nuvarande två som är fd katthemskatter är misstänksamma mot nya, men lite godis brukar göra underverk.

 

[Alexandra_W]

Det låter som det ska kunna gå bra. Jag har också haft katter som varit rädda för nya människor först även om de inte varit hemlösa utan bara deras personlighet men efter ett par dagar när de inser att den där nya typen är helt okej och också ger mat så brukar det gå bra. Så länge han kan acceptera att bli instängd. Tror det är svårare kanske än att han vänjer sig vid din särbo.

Mina nuvarande två som är fd katthemskatter är misstänksamma mot nya, men lite godis brukar göra underverk.

Jo inte kunna gå ut ser jag och har sett som absolut största problemet och jag är inte alls säker på att han kommer acceptera det.

Tidigare har han vägrat närma sig män ens med massa tid, favoritgodiset osv.

Jag skämtade I bilen med särbon att hans enda chans stod till att Lukas ursprungliga ägare skulle varit finlandssvensk så han kände igen dialekten. Och vem vet - kanske är så