Framme för skänkeln

[Cilva]

Fast det du skriver är ändå inte ekvivalent med att hästen för den skull nödvändigtvis är framme för skänkeln . Det är mycket mer komplicerat/svårare än så och därför är problemet så utbrett. Det krävs väldigt skicklig ridning och konstant jobb från ryttarens sida i fråga om att kunna detektera och känna av när hästen inte är framme på hjälpen . Det är ett konstant arbete och ett "levande" arbete så att säga .

Du kanske inte läste mitt första inlägg där jag undrade vad framme för skänkeln betyder? När TS sedan förklarade skrev jag hur jag tänkte kring det samt att jag tolkade i ett vidare perspektiv eftersom jag ansåg att det som beskrevs som framme för skänkeln hänger ihop med andra saker.

 

[Balahé]

På min häst som också är av naturen bekväm och gärna fryser istället för att gå fram när pressen enligt henne blir för stor har det varit noggrann ridning och övergångar, övergångar och övergångar som hjälpt. Både mellan gångarterna och tempoväxlingar inom gångarten. Till en början (nyinriden) behövdes ofta långpisken som stöd för att hon skulle gå fram, nu funkar skritt och trav bra, galoppen jobbar vi på än pga lite otur och skador. Men! Börjar jag bli slarvig med de svar på hjälperna som jag accepterar från hästen är hon snabbt till att bara göra det absolut nödvändigaste alt inget alls. Så jag håller med den som skrev att det är ett ständigt pågående arbete. Bommar och koner samt uteritter motiverar min hästs bjudning, mycket böjda spår och sidvärts (ffa öppna) lösgör henne och ger därmed bättre svar på hjälperna. Hoppas att det är till någon nytta

 

[skuggi]

Tack alla! Bommar, koner och liknande precisionsgrejer använder vi redan vid WE-träningen, och där känns det att både jag och hästen har hjälp av att ha fysiska föremål som referenspunkter. Ska jobba vidare med det. Någon del av "problemet" är kanske också att hästen gillar "mönster", har vi gjort slalom mellan några koner ett par gånger så får han typ brainfreeze om jag plötsligt tycker att vi bara ska rida rakt förbi men det är säkert just därför bra att öva på. Blir lite rörigt i början bara, men han behöver ju lära sig att vänta på min signal och inte bara göra som han tycker att vi gjorde sist

Det är väl delvis skönt att höra att den här sortens ridning kräver mycket skicklighet från ryttaren, att det inte är något som "alla kan" utom jag. Jag övar och blir bättre, men är långt ifrån tillräckligt skicklig för att alltid vara tydlig och konsekvent.
Har ridit in ett par hästar(islänningar) tidigare, men just den här (storhäst) verkar ställa högre krav på mig som ryttare. Både knäckande för självförtroendet och utvecklande

 

[skuggi]

Självklart ! Men i denna tråden tolkar jag det som att grundfrågan är vad det öht innebär att hästen är framför skänkeln ?

Delvis, framförallt undrar jag hur man kommer dit

 

[fia-lisa]

Jag kan bara svara för min häst, men bjudning är a och o! För att komma dit arbetar jag med att rida henne rak och tempoväxlingar och övergångar. Finns inte bjudningen kan hon nämligen pinna på och vara pigg men går som en banan vilket således gör övningar och skolor svåra (om inte omöjliga) att få till. Mycket i vårt problem är att jag inte är tillräckligt snabb i reaktionerna. När hon är rak och bjuder, och jag är med och reaktionssnabb är hon fantastiskt enkel att rida - jag tänker och hon gör = vad jag tycker är framme för hjälperna. Jag behöver bara åka med och se till att ha koll på min kropp så funkar det. Men så ska vi göra något nytt, jag hamnar efter i hjälperna och hon förböjer sig eller något annat och så tar det några sekunder eller minuter att få ordning på allt. Fortsätter jag istället att hålla för mycket i vänster, eller vika mig åt höger osv. så tappar vi snart bjudningen och hon är inte längre framme för hjälperna.

Jag tänker således att det är ett ständigt arbete med att hålla hästen framme för hjälperna tom under ett och samma pass.

 

[Ray]

Spinner vidarebe på föregående talare och tror många samband finns mellan att inte vara framför skänkeln och att inte vara rak. en krokig häst är som en vattenslang med hål. Även om man vrider upp tycket så kommer för lite vatten ut på andra änden eftersom det pyser ut åt andra håll.
När hästen inte är rak kan man jobba sig blå med bjudningen men så länge energin pyser ut får man ändå inte hösten framför skänkeln.

 

[Buck]

För mig är framför skänklen att man har känslan av att hästen är framför en, att den tar för sig i steget men ändå är uppmärksam och lyssnar.

På min häst är skillnaden mellan framför och bakom skänklen milsvid, då hon är bakom skänklen så blir steget kortare, hon spänner sig lättare och alla hjälper kommer med en 5 min fördröjning.

Är hon framför skänklen så är hon som smör i kroppen, mjuk, lös, avslappnad men med energi både framåt och bakåt.

för oss är det avslappningen som leder till att hon kommer på hjälperna, först när hon slappnar av kan man sätta igång med att be henne vara aktiv och sätta krut i framåtbjudningen.

svårast har jag för att få henne framför skänklen i hoppningen, brukar bli feg och kortar in henne så mycket som möjligt utan att för den delen få den stabilitet eller säkerhet som man får då hon är framför skänklen.
i dressyren så hamnar vi också i att hon kortar sig för mycket, så att driva driva driva och hela tiden visa vägen framåt är nyckeln för oss. Formen kan man skita i bara hästen går fram för skänklen.

 

[fio]

@skuggi nä det är verkligen inget som alla kan.. Tvärtom skulle jag säga. Om man tex tänker på att tom Edward Gal påtalar att hans hästar hamnar bakom skänkeln ibland så kan man kanske få en hint om vad framme för skänkeln egentligen handlar om.

Att en häst går fram eller har bjudning innebär inte att den är framme för skänkeln.

 

[Ray]

En intressant sak är hur man använder skänkeln- eller framåtdrivande hjälp överhuvudet taget. För redan där är det ju olika både hur ryttare gör och vad som funkar på olika hästar.
Jag har trubbel med att hålla min häst avspänd och framför skänkeln. En viktig detalj för mig är att slappna av i både skänkel och sits och släppa hästen så att den kan komma framför skänkeln... Precis som man behöver eftergift i förhållande hjälper. När jag glömmer det hamnar jag i mellanmjölk där hästen bjuder och lyder men ändå inte är framför skänkeln. Glömmer man eftergift i förhållningen blir ju hästen ofta lite tung i handen och samma med skänkeln- glömmer man att slappna av blir den gärna seg för skänkeln.
Tror många hoppryttare klämmer med skänkeln - blir lätt så eftersom man har balansen mycket i underskänkeln. Men jag upplever att när hösten ÄR framför hjälperna kan jag hålla den där i hoppningen med en stadig underskönkel. Men om den inte är framför så hittar jag inte läget förrän jag slappnar av och låter hästen komma framför.
Klämmer man i fel läge blir det som kyras ? Kaviartub- man klämmer på mitten och hälften åker bakåt....

 

[Buck]

En intressant sak är hur man använder skänkeln- eller framåtdrivande hjälp överhuvudet taget. För redan där är det ju olika både hur ryttare gör och vad som funkar på olika hästar.
Jag har trubbel med att hålla min häst avspänd och framför skänkeln. En viktig detalj för mig är att slappna av i både skänkel och sits och släppa hästen så att den kan komma framför skänkeln... Precis som man behöver eftergift i förhållande hjälper. När jag glömmer det hamnar jag i mellanmjölk där hästen bjuder och lyder men ändå inte är framför skänkeln. Glömmer man eftergift i förhållningen blir ju hästen ofta lite tung i handen och samma med skänkeln- glömmer man att slappna av blir den gärna seg för skänkeln.
Tror många hoppryttare klämmer med skänkeln - blir lätt så eftersom man har balansen mycket i underskänkeln. Men jag upplever att när hösten ÄR framför hjälperna kan jag hålla den där i hoppningen med en stadig underskönkel. Men om den inte är framför så hittar jag inte läget förrän jag slappnar av och låter hästen komma framför.
Klämmer man i fel läge blir det som kyras ? Kaviartub- man klämmer på mitten och hälften åker bakåt....

Tror det är många som har lärt sig att man måste driva i varje steg och hålla om hästen.
lärde mig själv det på ridskolan, men fick lära om till att endast inverka få jag vill be om ngt på senare dar. Stor skillnad i ridningen och nu när man inte klämmer hästen hela tiden, och så har man plötsligt mycket bättre sits och en mer uppmärksam häst .

 

[Ray]

Så är det absolut ofta @Buck .
Jag klämmer snarare för att klämma mig fast på hästen... Var faktiskt en vän som rider fälttävlan somberättade att han hade sjukt svårt att rida i moderna flatback sadlar efter att vara van med jättestöd. Men sen upptäckte att han egentligen satt kvar lika bra utan stöden- stöden var mer som en falsk säkerthetskänsla...
Finns inga stöd i världen som håller en kvar på hästen...
Ingen klämmande skänkel heller. Det sitter ju i balansen...

 

[fia-lisa]

En intressant sak är hur man använder skänkeln- eller framåtdrivande hjälp överhuvudet taget. För redan där är det ju olika både hur ryttare gör och vad som funkar på olika hästar.
Jag har trubbel med att hålla min häst avspänd och framför skänkeln. En viktig detalj för mig är att slappna av i både skänkel och sits och släppa hästen så att den kan komma framför skänkeln... Precis som man behöver eftergift i förhållande hjälper. När jag glömmer det hamnar jag i mellanmjölk där hästen bjuder och lyder men ändå inte är framför skänkeln. Glömmer man eftergift i förhållningen blir ju hästen ofta lite tung i handen och samma med skänkeln- glömmer man att slappna av blir den gärna seg för skänkeln.
Tror många hoppryttare klämmer med skänkeln - blir lätt så eftersom man har balansen mycket i underskänkeln. Men jag upplever att när hösten ÄR framför hjälperna kan jag hålla den där i hoppningen med en stadig underskönkel. Men om den inte är framför så hittar jag inte läget förrän jag slappnar av och låter hästen komma framför.
Klämmer man i fel läge blir det som kyras ? Kaviartub- man klämmer på mitten och hälften åker bakåt....

Men det här tror jag är jättelätt att hamna i! Det är ju faktiskt inte bara hästen som behöver vara reaktionssnabb utan det gäller ju även ryttaren! Ryttaren måste vara snabb och vältajmad i att ge både hjälp och eftergift. Att kunna ge hjälpen i rätt läge är viktigt men lika viktigt att inte hänga kvar i hjälpgivningen, vare sig det gäller skänkel, vikt eller tygel. Är ryttaren efter i hjälperna får ju hästen väldigt mycket svårare att vara framme för skänkeln tänker jag.

 

[Cilva]

Men det här tror jag är jättelätt att hamna i! Det är ju faktiskt inte bara hästen som behöver vara reaktionssnabb utan det gäller ju även ryttaren! Ryttaren måste vara snabb och vältajmad i att ge både hjälp och eftergift. Att kunna ge hjälpen i rätt läge är viktigt men lika viktigt att inte hänga kvar i hjälpgivningen, vare sig det gäller skänkel, vikt eller tygel. Är ryttaren efter i hjälperna får ju hästen väldigt mycket svårare att vara framme för skänkeln tänker jag.

Jag tror att du har en poäng här (även om jag fortfarande inte är helt säker på vad framme för skänkeln egentligen betyder). De få gånger jag ombeds hjälpa någon med en häst, "ha lektion", så får jag ofta påminna om att släppa. Att släppa tygeln eller släppa trycket med benet när hästen gjort rätt. Många är väldigt sena med det och en del jag träffat på har inte förstått varför jag vill att de ska släppa (för mig är det en markering till hästen att den gjort rätt). Ytterligare märkligt kan det bli om de provar att rida någon av mina hästar. Hästarna är vana vid att trycket släpper när de gör det de ombeds och när trycket inte minskar blir de väldigt konfunderade.

Jag är inget proffs men har själv blivit hårt drillad i att ge efter/släppa när hästen gör rätt. Så pass drillad att jag ibland hör tränarrösten i huvudet som skriker "släpp" åt mig. Då vet jag att jag är lite sent ute

 

[skuggi]

Ja, att bli sittande och klämma är jättelätt när man inte tycker att hästen går fram tillräckligt. Och det känns helt bakvänt att "sluta driva" då ju. Men min tränare håller också på att kämpa med mig att jag ska komma ihåg att slappna av emellan och bara ge korta hjälper.

Samma som jag tyckte att det var sjukt bakvänt att driva hästen när han låg på framåt och bara gasade och inte ville ta en förhållning. Då tycker iaf inte jag att det känns intuitivt att börja gasa mer
Men det funkar ju! Om hästen gasar för att den försöker hinna ikapp balansen som den egentligen bara kan hitta om bakbenen kommer in under bakdelen.

Det känns som att man aldrig slutar känns sig som en nybörjare

 

[Cilva]

Ja, att bli sittande och klämma är jättelätt när man inte tycker att hästen går fram tillräckligt. Och det känns helt bakvänt att "sluta driva" då ju. Men min tränare håller också på att kämpa med mig att jag ska komma ihåg att slappna av emellan och bara ge korta hjälper.

Samma som jag tyckte att det var sjukt bakvänt att driva hästen när han låg på framåt och bara gasade och inte ville ta en förhållning. Då tycker iaf inte jag att det känns intuitivt att börja gasa mer
Men det funkar ju! Om hästen gasar för att den försöker hinna ikapp balansen som den egentligen bara kan hitta om bakbenen kommer in under bakdelen.

Det känns som att man aldrig slutar känns sig som en nybörjare

Jag känner igen det där från min ponnytid, det blev på något sätt reflexmässigt och sedan jättesvårt att träna bort. Jag kan fortfarande ibland få påminna mig om det, särskilt det där om att inte driva i tid och otid (hade en lat ponny). Jag tänker mig att någon gång om trettio år när jag är pensionär kanske jag har lärt mig något. Med tanke på hur länge jag behåller varje häst borde det vara ungefär då jag skaffat mig erfarenhet av tillräckligt många hästar

 

[Ray]

Ja, att bli sittande och klämma är jättelätt när man inte tycker att hästen går fram tillräckligt. Och det känns helt bakvänt att "sluta driva" då ju. Men min tränare håller också på att kämpa med mig att jag ska komma ihåg att slappna av emellan och bara ge korta hjälper.

Samma som jag tyckte att det var sjukt bakvänt att driva hästen när han låg på framåt och bara gasade och inte ville ta en förhållning. Då tycker iaf inte jag att det känns intuitivt att börja gasa mer
Men det funkar ju! Om hästen gasar för att den försöker hinna ikapp balansen som den egentligen bara kan hitta om bakbenen kommer in under bakdelen.

Det känns som att man aldrig slutar känns sig som en nybörjare

Halvhalter är en himla bra grej. Man hejdar framdelen lite och driver in bakdelen. Om man bara driver när hästen blir stark är det inte alltid det funkar- det måste ju alltid vara lite avstämning mellan framåtdrivningen och förhållning. Sen är min tro att hästen inte kan vara framför skänkeln om jag har mycket i handen så jag måste göra en övning där jag kan lätta och driva ( min har mycket påskjut och motor ) typ en mindre volt, öppna el sluta. Nånting som gör att jag kan driva på bakbenen utan att de skjuter iväg hästen på bogarna och utan att jag behöver bromsa.
Känner sig som nybörjare typ jämt!!

 

[the_connemara]

Du o jag @Ray

Min häst har både problem med bjudningen och att vara framför skänkeln pga sin sega matte. Slutar jag tjata och sitta o klämma med skänkeln så börjar han bjuda tids nog. Framför skänkeln (på vår nivå) kommer han när jag lyckas addera ridning utan att hamna i min spända sits så att han blir lite mer balanserad mellan hjälperna, framförallt behöver vi jobb med att bli lite jämnare i sidorna o inte glömma att stämma av för att han ska komma framför skänklen genom kroppen.

Nyckeln för oss är alltså avslappnad ryttare som låter hästen röra sig fritt under sadeln och att balansera hela ekipaget hyfsat båda framåt/bakåt o i sidorna sas. Sen kan vi börja rida på riktigt

Rent praktiskt innebär det att rider jag på marken så galopperar jag över bommar som tvingar mig att skärpa till min ridning. Allt annat utan tränare på böjda spår blir bara koooola.... resten av tiden rida jag ut. Just nu är jag så himla nöjd över att mitt djur o jag har hittat någon sorts genomsam balans i trav på helt långa tyglar där jag åker med o han travar som om han gick i hagen typ. Bjuder han inte kickar jag bara till honom lite med hälen men återgår sedan helt till att bara åka med benen helt avslappnade. Stort steg för mig där har han äntligen fått ro att hitta sin egna bjudning.

Det som gett mig ångest deluxe tidigare har varit att galoppera. Klart obra om man är fälttävlansryttare även på lägsta nivå Nu är det lättaste vägen att få honom framför skänkeln. Men där har jag kämpat massor med att 1. Alltid hålla ordentligt i tygeln, ju segare desto mer stöd! 2. Stå upp ordentligt och släppa allt klämmande med skänkeln, i början genom att hänga i en halsring (o tyglarna INTE släppa stödet) och verkligen göra ponnyspark vid drivning eller bara ponnyspark utan o kicka till hästen om han sprang själv o jag bara behöva få loss min skänkel 3. Låta hästen vara!!! Jag bad om galopp o sen gjorde jag inget mer så länge han galopperade. Blev han seg så hjälpte jag inte till förrän precis innan han skulle bryts av o då kickade jag till utan o släppa tygeln. 4. Direkt satte jag ihop allt detta o red enbart tempoväxlingar, aldrig så att han bara blev lång o seg i samma tempo utan då (viktigt!) tog jag antingen tillbaka eller red framåt. Aldrig bara jaga framåt för att han blev seg som jag gjort hela tidigare livet o som inte funkat alls. Även om jag kände att nu stannar han så rätade jag upp mig o tog fatt i honom med tygeln, svarade han inte upp med att korta sig så gick jag DÅ på.med skänkeln i set läget utan att släppa fram honom. Han fattade så fort jag programmerat om mig

Numera kortar man upp tygeln o flyttar fram handen så fattar han direkt. Nosen kommer fram o är han inte helt med så räcker en liten påminnelse så kommer han framför skänkeln o fattar galopp o sen tar han minsta lilla drivning rätt fram till handen. Bitvis har jag fortf mycket i handen men stor del av tiden kan jag lätta o han ligger kvar i balans med bjudning o nosen framme.

Man får oftast god hjälp av fart när även bjudningen sviktar så jag rekommenderar starkt galopp! Trav blir iaf för mig lätt monotont o framtungt o man kan inte med sämre ridning få lika stor skillnad i trav som i galopp. O i början lär man sig o har mycket hjälp av att försöka göra så stora o tydliga förändringar i tempo/"samling" som möjligt tror jag. Åtm har jag det

 

[the_connemara]

Förresten. Sen mitt svar har jag hunnit träna för en ny tränare. Nu ser jag fram emot att äntligen faktiskt på riktigt lära mig vad framme för skänkeln innebär och hur jag kommer dit på riktigt. Utan fart, hårdare hjälper eller ett mirakel (hehe).

Lektion ett var skritt-halt-skritt och trav-halt-trav och med sjukt mycket coaching vad gäller kvick matte med en gnutta tajming så gav det klart högst utdelning på 9 år. Fy bövelen vad kul, nu ska jag börja lära mig rida

 

[Brille]

Halvhalter är en himla bra grej. Man hejdar framdelen lite och driver in bakdelen.
...
Nånting som gör att jag kan driva på bakbenen utan att de skjuter iväg hästen på bogarna och utan att jag behöver bromsa.
Känner sig som nybörjare typ jämt!!

Jag tror det är lättare för hästen att förstå vad ryttaren vill om hen använder olika hjälper för drivande bakben och för bärande bakben.