Buck
Trådstartare
Mamma katt och bebisarna mår hur bra som helst och är alla feta och glada ^_^, mamman har gått från att fräsa till att spinna och stryka sig mot en när man kommer .
Och bebisarna som nu är ca en månad gamla är såklart helgalna och klättrar runt på en konstant .
Det jag funderar lite på nu är hur man ska pyssla ihop allt med kattungarna, mamman och de 2 8månaders katterna i huset sen..
De "gamla" katterna var först tänkta som stallkatter, inte socialicerade alls när de var små tydligen och är lagom aviga mot lek så länge det inte är på deras villkor. (Vilket är väldigt tråkigt när det är familjens första katter och hade förväntat sig myskatter)
Så de döttrarna vill behålla en unge för att ha lite mer som inne/utekatt.
Hade det bara varit detta kattmötet så hade det nog gått bra. Men jag som bor i lägenhet på gården vill ha en kattunge också, som kommer få gå ut/in som den vill. Också detta kan nog gå bra (även om det hade varit trevligare för ungarna att växa upp helt tillsammans kanske).
Men mamman. Vad gör man av henne? Är rädd att hon kommer springa iväg på sina strövtåg så fort hon blir fri från ungarna men känner ingen som kan ta sig av henne och ha som innekatt.. och har vi kvar henne här och hon verkligen stannar så finns ju risken att hon tar över gården helt och hållet och jagar bort de båda blivande stallkatterna.
Hur hade ni gjort för att pyssla ihop alla katterna?
Vet ju att i villakvarter så samsas katterna mer eller mindre och har mindre revir. Men på mina föräldrars gård t ex så jagade vår gamling i sin ungdom bort grannens katter från deras skog till och med. Hon hade 2 gårdar som sitt revir dvs.
Här strycker också runt en hel del katter som nog hör till en av grannarna, så är rädd att ngn av dom också driver iväg ngn av våra sen..
Är jag onödigt nojig? Hur tänker ni?
Och bebisarna som nu är ca en månad gamla är såklart helgalna och klättrar runt på en konstant .
Det jag funderar lite på nu är hur man ska pyssla ihop allt med kattungarna, mamman och de 2 8månaders katterna i huset sen..
De "gamla" katterna var först tänkta som stallkatter, inte socialicerade alls när de var små tydligen och är lagom aviga mot lek så länge det inte är på deras villkor. (Vilket är väldigt tråkigt när det är familjens första katter och hade förväntat sig myskatter)
Så de döttrarna vill behålla en unge för att ha lite mer som inne/utekatt.
Hade det bara varit detta kattmötet så hade det nog gått bra. Men jag som bor i lägenhet på gården vill ha en kattunge också, som kommer få gå ut/in som den vill. Också detta kan nog gå bra (även om det hade varit trevligare för ungarna att växa upp helt tillsammans kanske).
Men mamman. Vad gör man av henne? Är rädd att hon kommer springa iväg på sina strövtåg så fort hon blir fri från ungarna men känner ingen som kan ta sig av henne och ha som innekatt.. och har vi kvar henne här och hon verkligen stannar så finns ju risken att hon tar över gården helt och hållet och jagar bort de båda blivande stallkatterna.
Hur hade ni gjort för att pyssla ihop alla katterna?
Vet ju att i villakvarter så samsas katterna mer eller mindre och har mindre revir. Men på mina föräldrars gård t ex så jagade vår gamling i sin ungdom bort grannens katter från deras skog till och med. Hon hade 2 gårdar som sitt revir dvs.
Här strycker också runt en hel del katter som nog hör till en av grannarna, så är rädd att ngn av dom också driver iväg ngn av våra sen..
Är jag onödigt nojig? Hur tänker ni?