förtroende?

[DiscoveryGirl]

vet inte om det räknas som konst men har ni några knep som man kan göra i stallet för att bygga upp förtroendet mellan häst och ryttare både på marken i stallet och ute uppe på hästryggen????

jag tycker det är en konst i alla fall....

 

[idak]

Sv: förtroende?

Jag fick arbeta mycket med förtroendet med min unghäst när jag köpte henne. Det gjorde jag genom att helt enkelt vara en lugn, rättvis, ödmjuk, lyhörd och konsekvent ledare.

Genom att alltid vara tydlig med var gränserna går skapade jag en trygghet för min häst. Hon vet var hon har mig någonstans, hon vet vad jag tolererar och inte. Jag visar henne respekt och pressar henne aldrig och straffar henne aldrig.

Jag tränar henne med positiv förstärkning av typen beröm med rösten och kliar henne. Det gör att hon inte blir rädd för att göra fel för hon vet att jag inte blir arg eller straffar henne för det.

Det behövs inte så mkt konstigheter. Bara umgås med din häst. Gå ut och gå, släpp lös henne/honom i paddocken/ridhuset och lek med henne/honom.

Förtroende är grunden för er relation och krävs för att man ska få bra kommunikation vid ridningen. Därför är det en grundpelare till ridkonsten. Har inte hästen förtroende och respekt för dig och du inte förtroende och respekt för honom/henne så kommer man inte så långt...

 

[Myy]

Sv: förtroende?

Hejsan!

Jag håller med ovanstående skrivbent. Vill du ha mer tips så kolla inne på NH-länken. De har troligtvis massor av olika tips, idéer och roliga lekar/övningar för bättre sammarbete mellan häst och människa. Bl.a. finns det något som kallas för "de 7 lekarna" som jag själv har prövat. De är jättebra för samspelet och hästens utveckling.

Mvh Myy
http://home.rixtele.com/~myysdjur

 

[Spider84]

Sv: förtroende?

Lek, kärlek och konsekvens, konsekvens och återigen konsekvens.

Helt otroligt vad det kan bygga upp förtroende och kommunikation.
Hästen vet alltid vad den har att vänta och lär sig att förutspå vad som ska hända. Okej ibland förutspår det fel, men vem gör inte det.

Jag vet inte om jag tränar något speciellt egentligen. Ute och går. Utbildningen på longen tycker jag bygger upp en väldigt bra kommunikation, vilket i sin tur leder till förtroende.


Min gamla var iaf odräglig när hon kom, men är nu en snäll madam, om än med humör, som vet vad hon ska göra. Sällan hon hittar på något och gör hon det så vet hon om att hon gjort något och rättar sig kvickt när jag börjar muttra åt henne.
Det är i mina ögon förtroende. Hästen vet att lita på mig så hon lyssnar på vad jag har att säga och upplever inget speciellt läskigt eftersom jag är lugn. Och jag kan ha förtroende för att hon inte hittar på dumheter mer än ibland när hon ska busa.

Unghästen kommer jag att "hantera" på samma sätt och är övertygad om att det kommer bli lika bra.
Aminettes (den gamla hästen) avkomma som jag hade från det att hon var 2månader tills hon var 4år hade ett jäkla förtroende för mig och jag för henne.

Är man bara en rättvis ledare för hästen tror jag sånt kommer ganska mycket gratis.

 

[skreien]

Sv: förtroende?

det kanske låter konstigt men cirkuskonster gjorde verkligen en massa för förhållandet mellan mig och min häst, prova det jättekul och mycket mer användbart än det kanske verkar vid första anblicken...

 

[DiscoveryGirl]

Sv: förtroende?

hur får man dom att göra det då????

 

[evis]

Sv: förtroende?

För min egen del så är det två saker som skapar den största kontakten - och jag likställer kontakten med förtroende, tillit och respekt;

- Promenader, där vi kan gå och småprata , och råka in i olika situationer, reda ut dem och lära känna varandra.
- Healing/Massage/Energiarbete/stretching/Ttouch/akupressur (osv)

Det händer mycket i en relation när hästen upptäcker att jag verkligen kan göra det mysigt, skönt och härligt för den - att jag ser den och vill hjälpa den.
Är hästen så illa däran på grund av psyke eller tidigare erfarenheter att den inte är mottaglig för healingen - så känner jag av erfarenhet att det nog egentligen inte är mödan värt, såna hästar mår bäst i himlen...

A och O är att jag mår bra och är närvarande här och nu. Jag upplever det som att det är det viktigaste för hästarna, närvaron. Det är svårt för dem att ha förtroende för någon som stressar på i sin egen värld, avstängd för intryck, med enbart gårdagens eller morgondagens görslor i huvudet.

Sedan kan det ju skrivas spaltrader om allt grundläggande som krävs men såna frågor är inte lönt att fråga på en sådan här sida - det finns redan en massa böcker skrivna på området

 

[knasan]

Sv: förtroende?


Himla fina svar du fått, och visst räknas detta som konst! Eller säg att du går den inre vägen. Du blir medveten om de inre processerna. Du lär dej lyssna både inåt och utåt. Vissa dagar/perioder gör du säkert fel, de gör vi väl alla, och lär då utav det, begrunda och tänk ut hur du ska göra nästa gång istället, istället för att fastna i ånger och självklander. En ny väg att utforska. Att din häst lär dej mer än du lär hästen. Försöka få hästen att tycka om dej. Visst är det en konst i sej att kunna trivas och njuta tillsammans med sin häst varje dag!!! Det är lika mycket prestation i sej självt som vilka cirkuskonster (tävling, rörelser etc) som helst! Det kräver lika mycket träning och erfarenhet som allt annat! Misströsta inte om du inte har naturlig hand med djur som vissa andra, därför att har du svårt för att vinna ett djurs förtroende är det desto viktigare för din egen skull att du försöker för då är det något du behöver lära dej för att bli helare som människa. Och tacka ditt djur för att det tar på sej tålamodet med att bli din läromästare!!

Så sätt värde på dej själv för att du har så fina värderingar och ideal!

 

[Rikkan]

Sv: förtroende?

Se hästen för vad den är, inte som den du vill att den ska vara.

Träna dig att, precis som hästen, vara närvarande i nuet.
Jobba sedan med kärlek och positivt tänkande som drivkraft, små steg, mot ett mål som är realistiskt och rättvist för båda två.

Fundera på om du och din häst har samma ideal. Hur är en bra ledare i dina ögon. Vad är en bra ledare i din hästs ögon? Alla är olika, vissa mer självständiga än andra.

 

[Susan]

Sv: förtroende?

Det händer mycket i en relation när hästen upptäcker att jag verkligen kan göra det mysigt, skönt och härligt för den - att jag ser den och vill hjälpa den.
Är hästen så illa däran på grund av psyke eller tidigare erfarenheter att den inte är mottaglig för healingen - så känner jag av erfarenhet att det nog egentligen inte är mödan värt, såna hästar mår bäst i himlen...

A och O är att jag mår bra och är närvarande här och nu. Jag upplever det som att det är det viktigaste för hästarna, närvaron. Det är svårt för dem att ha förtroende för någon som stressar på i sin egen värld, avstängd för intryck, med enbart gårdagens eller morgondagens görslor i huvudet.

Dey här tycker jag var mycket begåvat.

Man får visa sig värdig ett förtotrende helt enkelt.

Jag upplever att mina hästar får mer förtroende för mig för varje knivig situation, som jag hanterar på ett lugnt och konstruktivt sätt.

Samt att jag aldrig skadar dem med berått mod

 

[tuaphua]

Sv: förtroende?

Jag har haft min häst så länge nu, i 11 år. Så vi känner varann innan och utan. Och vi vet båda två att vi kan lita på varann.

Jag upplever att ju mer tillit jag ger honom ju mer visar han sig värdig den. Han växer med varje liten sak som jag låter honom visa att han klarar av.
Och nu efter alla år vi haft tillsammans så vet han att jag inte ber honom om mer än han klarar av. Och att jag aldrig skulle skada honom.

För att vinna hans förtroende, vilket var svårt eftersom han var väldigt rädd och agressiv när jag fick honom, har jag låtit saker ta tid och berömt mkt. Vi har jobbat med NH, miljöträning, tricks och ja har försökt tänka ur en hästs synvinkel.

Att också försöka att alltid vara nöjd med vad man presterar ihop och tacksam in i hjärtat för sin hästs kärlek tycker jag är viktigt. De känner så lätt vad vi känner. Det är svårt att verkligen känna saker. Men min häst blir deprimerad om jag är missnöjd. Så jag måste alltid vara uppmärksam på att uppsakatta honom och det vi tillsammans gör, med våra fel och brister.

Min häst är min bästa vän. Och jag hans.
Även om han just nu är arg på mig för att jag varit där för lite. Jag är nämligen sjuk.