Fobier och ångest

Tänkte på det där med fobier och hur man faktiskt kan vända dom själv, när jag i går kväll åkte till ett ställe jag aldrig varit på och utan att kollat parkeringsmöjligheter innan.

För X antal år sen hade jag ställt in om jag varit tvungen köra dit. Både för jag inte hittar. För att jag kör vilse med GPS och för att jag alltid var säker på aldrig hitta parkering (vilket jag också aldrig gjorde när jag väl vågade åka )
Jag hade sån fobi mot att köra vilse att jag fick full panikångest i bilen när jag jag körde fel från Tyresö till Farsta , en väg jag kört tusen gånger tidigare . Ringde till min dåvarande sambo och storgrät för jag visste inte var jag var någonstans.

I och med separationen hade jag två val, köra själv eller låsa in mig i lägenheten och aldrig komma någon annanstans än jobbet och stallet. Valde det första.
Jag kör fortfarande fel efter GPSn och ibland får jag åka runt efter parkering (oftast hittar jag direkt av någon anledning både vart jag ska och parkering)
Men jag får inte längre panik om det händer och inte längre ångest innan jag ska åka.
Häromdagen kröp det en spindel i sängen, jag sopade iväg den med handen (haft grav spindelfobi). Men jag kan inte ställa mig skrika på hjälp för hunden bryr sig inte hjälpa mig utan jag måste ta hand om det själv.
Ska flyga till Kroatien i sommar, vägrat i så många år åka utomlands pga min emetofobi (rädd någon ska kräkas på planet eller att det utbryter nån epidemi på hotellet)

Jag har gjort så mycket saker de senaste 2,5 åren som jag ALDRIG trodde jag skulle klara och ja jag är STOLT över mig själv

 

[SaraXX]

Härligt att höra! Vi kämpar på med sonens stickrädsla men har för tillfället kört fast.

 

[athena_arabians]

Och du ska sannerligen vara stolt, du har verkligen kämpat som en galning!

 

[cewe]

Och du ska sannerligen vara stolt, du har verkligen kämpat som en galning!

Tack vännen, det har verkligen varit en resa

 

[Tonto]

Tänkte på det där med fobier och hur man faktiskt kan vända dom själv, när jag i går kväll åkte till ett ställe jag aldrig varit på och utan att kollat parkeringsmöjligheter innan.

För X antal år sen hade jag ställt in om jag varit tvungen köra dit. Både för jag inte hittar. För att jag kör vilse med GPS och för att jag alltid var säker på aldrig hitta parkering (vilket jag också aldrig gjorde när jag väl vågade åka )
Jag hade sån fobi mot att köra vilse att jag fick full panikångest i bilen när jag jag körde fel från Tyresö till Farsta , en väg jag kört tusen gånger tidigare . Ringde till min dåvarande sambo och storgrät för jag visste inte var jag var någonstans.

I och med separationen hade jag två val, köra själv eller låsa in mig i lägenheten och aldrig komma någon annanstans än jobbet och stallet. Valde det första.
Jag kör fortfarande fel efter GPSn och ibland får jag åka runt efter parkering (oftast hittar jag direkt av någon anledning både vart jag ska och parkering)
Men jag får inte längre panik om det händer och inte längre ångest innan jag ska åka.
Häromdagen kröp det en spindel i sängen, jag sopade iväg den med handen (haft grav spindelfobi). Men jag kan inte ställa mig skrika på hjälp för hunden bryr sig inte hjälpa mig utan jag måste ta hand om det själv.
Ska flyga till Kroatien i sommar, vägrat i så många år åka utomlands pga min emetofobi (rädd någon ska kräkas på planet eller att det utbryter nån epidemi på hotellet)

Jag har gjort så mycket saker de senaste 2,5 åren som jag ALDRIG trodde jag skulle klara och ja jag är STOLT över mig själv

Man kan göra så mycket, så himla bra jobbat!

Jag har en gång i tiden haft grav OCD, fobi mot blod, bli stucken med nål, sova i mörker och tandläkare. Idag är inget av dessa ett problem, är otroligt tacksam för det.

 

[cewe]

En sak jag bestämde mig för tidigt när jag tog upp träningen, är att alltid stå längst fram på träningspassen på gymmet. Inte gömma mig längst bak i ett hörn. Om någon har problem med mina kilon och mina valkar är det deras sak, då får de blunda.
Att våga bli filmad när jag rider och våga titta på filmen efteråt är ytterligare ett steg i självacceptansen.

 

[hundtant]

Det är intressant, det du berättar. Jag får intrycket att man kanske har en benägenhet för panik, ett slags skörhet, och vilken fobi det sedan blir kanske beror lite slumpmässigt på vad som händer en i vardagen. Typ att man har en skitjobbig upplevelse av att kräkas som barn som sedan utvecklas till kräkfobi.

Imponerande hur du har brottat ner dina monster!

 

[cewe]

Det är intressant, det du berättar. Jag får intrycket att man kanske har en benägenhet för panik, ett slags skörhet, och vilken fobi det sedan blir kanske beror lite slumpmässigt på vad som händer en i vardagen. Typ att man har en skitjobbig upplevelse av att kräkas som barn som sedan utvecklas till kräkfobi.

Imponerande hur du har brottat ner dina monster!

Tack
Ibland glömmer jag bort hur lång jag kommit (igår eftermiddag var en sån dag) då är det bra gå tillbaka påminna sig.

 

[hundtant]

Tack
Ibland glömmer jag bort hur lång jag kommit (igår eftermiddag var en sån dag) då är det bra gå tillbaka påminna sig.

Förstår det. Utveckling i såna här frågor är ju tyvärr inte linjär, man kan inte bara sluta jobba när man tycker att nu funkar det. Man kommer att ramla ner i hålorna igen, men som jag ser det så ramlar man inte lika djupt, man landar lite lite högre.

 

[cewe]

Förstår det. Utveckling i såna här frågor är ju tyvärr inte linjär, man kan inte bara sluta jobba när man tycker att nu funkar det. Man kommer att ramla ner i hålorna igen, men som jag ser det så ramlar man inte lika djupt, man landar lite lite högre.

Mer som en bergodalbana. Förhoppnignsvis kan man hoppa över till en mindre läskig så småningom
Och som någon vis person sa "Det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

 

[hundtant]

Mer som en bergodalbana. Förhoppnignsvis kan man hoppa över till en mindre läskig så småningom
Och som någon vis person sa "Det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

Exakt så! Och man får nog försöka att räkna de bra tillfällena, oftast är man bättre på att bara räkna de dåliga.