Ett rop från en olycklig...

[Scata]

En tråd för att skriva av mig, eller få goda råd...

Vad gör man när knoppen vill mer än kroppen?

Jag vet sedan länge att mitt häst-liv existerar på övertid, kroppen är i dåligt skick (TUR man inte är hund för då har man varit avlivad ).
För det mesta går allt bra och jag har slutat med tävling och hårdare träning, t.o.m knoppen är helt inställd på ett häst-liv på "mupp-nivå" - och det är helt ok!
Damerna jag har trivs med sina liv, dom börjar komma upp i åren och jag har en medryttare värd guld - so far so good...

MEN ibland så dyker häst-annonsen HÄST-annons upp Jag får ha-begär!! Och så kommer frågorna i huvudet - kan jag inte lite mer? - kan jag inte ha en till häst? - börja om med den kunskap jag har idag...
Det riktigt kliar i fingrarna, jag kan "se" hur hästen och jag jobbar tillsammans och det jag ser då är hur jag red för 10-15 år sen, minst, kanske för 20 år sen t.o.m kroppsmässigt och så lägger jag ihop det med den betydligt större kunskap jag har idag...
Jag skapar en bild av mig själv som är helt orimlig

Varför? Varför försöker jag lura mig själv?
Och det gnager i huvudet så att det gör ont

 

[Tingeling]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Varför kan inte din kropp mer?
Är du sjuk?

 

[skuggi]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Svaret är väl självklart? Man vill ju alltid ha fler hästar

Och chansen att få "göra om och göra rätt", nu när man kan så mycket mer, självklart.

Din hjärna är inte inställd på att acceptera läget, min är likadan tyvärr. Jag kan verkligen elda upp mig över alla möjliga idéer om hur bra det skulle bli med en till häst/hund/katt/whatever och jag blir lika besviken (på min kropp) när jag knappt tar mig ur sängen på morgonen och jag får inse att det aldrig i livet kommer att funka

Sorry, det blev visst inget uppmuntrande inlägg eller goda råd, jag ställer mig i kö och väntar på att någon ska komma med en lösning på våra problem

 

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Nja sjuk o sjuk... jag ser mig ju inte som "sjuk". Jag vägrar vara sjuk!
För att göra en lång historia kort så har jag reumatism, artros och dåligt med ledvätska i de flesta leder. Ett dåligt skelett helt enkelt
Måttlig motion, starka muskler och en bra sjukgymnast gör att jag fungerar ganska hyggligt. Jag jobbar, har barn, hus/gård, äkta hälft och allt som hör till vardagen
Men jag kan inte rida alla dagar, särskilt inte när det är hög luftfuktighet - då gör det ONT att röra sig lbland gör det inte så ont, men lederna låser sig ändå
Summasumarum är att jag kan inte hålla igång fler hästar än de två jag har, det är ändå en kamp för mig att hålla dom i "godtagbar" status, dvs ridna minst 4 dgr/vecka/häst.
Att ta bort/sälja/låna ut en av dom för att satsa på något nytt projekt går också bort, dom bor här tills "the end"... jag överger aldrig mina damer!

 

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Åhhhh - finns du min frände

Jag (min hjärna alltså) är inte galen... det finns en till som lider av samma åkomma!
Jag är inte glad över att du också har en kropp som inte funkar, men jag är glad över att jag inte är ensam

 

[Tingeling]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Jaha, det låter inget vidare.
Har inget svar. Hade kanske "hoppats" på något annat om du förstår mig rätt.
Kan bara önska dig lycka till och att du slipper ha så ont som möjligt.

 

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Kan bara önska dig lycka till och att du slipper ha så ont som möjligt.

Tack!! ....

 

[ameo]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Åhhhh - finns du min frände

Jag (min hjärna alltså) är inte galen... det finns en till som lider av samma åkomma!
Jag är inte glad över att du också har en kropp som inte funkar, men jag är glad över att jag inte är ensam

Ånej, ensam är du inte - även om jag själv har en bit kvar till din nivå så har jag flera vänner som är sämre också.

Och det jag framförallt har är en häst som berättar en historia. Han flyttade hit pga ett muntligt testamente från en av mina gamla vänner, som gick bort för några år sedan efter många års sjukdom. För att göra en lång historia kort så var hon i så oerhört mycket sämre skick än både du och jag. Hon lyckades få köpa till fullskötsel mot betalning på ridskolan där hästen stod uppstallad - som den enda någonsin som lyckats med detta... Och hon var i stallet så mycket hon orkade, vilket periodvis var nästan varje dag och andra perioder kunde hon vara sängliggande på sjukhus i flera veckor. Sista gången jag träffade henne satt hon i rullstol och vägde kanske 35 kg. Detta var fyra år innan hon dog och på den tiden hann hon även bli blind.
Hennes enda önskan genom denna svåra sjukdomstid var att hästen alltid skulle finnas vid hennes sida. Han var hennes allt och hon var hans människa till 100%. Sista gången hon satt på honom var typ 2 veckor innan hon dog. Så skör och så sjuk, men ändå.... (hästen är nu gammal o skruttig och kommer få återförenas med sin människa i vinter)

Med denna långa harang vill jag bara berätta att man måste få ha en häst som får en att må bra, även om man inte kan utnyttja den fullt ut!

 

[skuggi]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Ja, och faktiskt lider de ju inte av att inte nyttjas så mycket, man får anpassa ridningen bara. Om jag inte kan hålla hästen i trim för distansritt så kan jag inte förvänta mig att den ska klara en distansritt bara för att jag har en bra dag.

Personligen har jag varit hjälpt av att kunna arbeta hästarna ganska mycket från marken, med minimal fysisk ansträngning från min sida. Dessutom håller jag på att köra in båda, det kan vara skönt för kroppen som omväxling.

Nu har vi ju alla olika orsaker till våra smärtor, och olika saker hjälper olika bra. Men nu har jag haft en sjukt jobbig period och har inte orkat rida, särskilt inte unghästen eftersom hans obalans gör det extra jobbigt för mig. Men igår bet jag ihop och kravlad emig upp, fick en helt underbar ritt med bara några vingel och idag känner jag mig bättre än på länge

 

[ameo]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Nu har vi ju alla olika orsaker till våra smärtor, och olika saker hjälper olika bra. Men nu har jag haft en sjukt jobbig period och har inte orkat rida, särskilt inte unghästen eftersom hans obalans gör det extra jobbigt för mig. Men igår bet jag ihop och kravlad emig upp, fick en helt underbar ritt med bara några vingel och idag känner jag mig bättre än på länge

det krävs nog nästan att man själv har levt med en skruttig kropp för att kunna förstå den känslan...

(själv har jag inget att rida på i vinter, men jag överlever det också...)

 

[SkorpSmulan]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Drömma kan man alltid.

Men jag känner igen känslan. Jag har på tok för många hästar egentligen men några är pensionärer nu så det är inte grejen egentligen, men just det där att man vill så mycket.
Har jag bara en relativt bra dag så skenar min hjärna iväg och planerar och funderar och planerar vad jag ska göra med hästarna och sen blir jag alltid lika besviken när jag inte orkar göra hälften av vad min hjärna tänkt sig.

 

[SkorpSmulan]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Ja det är jätteskönt att ha inkörda hästar, då kan man ofta få dom motionerade iaf även om man inte orkar rida.

 

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Med denna långa harang vill jag bara berätta att man måste få ha en häst som får en att må bra, även om man inte kan utnyttja den fullt ut!

Det håller jag helt med om!
Och det har jag förlikat mig med och lever därefter, för det mesta går det bra

Det var en fin berättelse om din vän och det är ju så med djur, dom helar oss

 

[Scata]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Just så! Det är ju den där förbaskade skenande hjärnan som ställer till det hela tiden

Jag har också sett till att köra in mina hästar, fast det har jag "alltid" gjort för det till hör allmänutbildningen på en häst tycker jag... men ju äldre jag blir och "sämre" så är jag desto gladare att det är gjort...

 

[TBT]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Hallå här är en till, vinkeli vink Har en reumatisk bindvävssjukdom som går i skov. Men ändå lever man på hoppet. I somras sålde jag min trygga men tungridna dressyrhäst och skaffade mig ett vrålåk . Köpte mig en ädel 3åring, oinriden sådan

Har nu tyvärr haft ett skov med sjukskrivning som följd. Skickade iväg unghästen på inridning och han är på g hem. Så nu är planen att jag ska rida ganstern 3 ggr i veckan sedan vila.
Vet inte alls om min kropp kommer att fixa detta men jag MÅSTE få försöka. Hästar är min dröm och det som håller mig uppe (förutom familjen så klart).
Min läkare är en fd ryttare så hon uppmuntrar mig att fortsätta och det känns kanon.
Mitt hopp är att kroppen ska funka i perioder iaf och blir det illa vid skov så har jag en unghäst ryttare som kan rida i perioder. Det som är tungt är arbeter runtomkring och därför har jag hästen inte hemma utan inackorderad med viss service

Unghästen är en lite känsligare häst än den gamla och förhoppningsvis inte så tung att rida, han är av den latare sorten med låg arbetsmoral
Den gamla står kvar i stallet och den rider jag ibland o det funkar om jag rider kortare stunder utan större krav.

Jag SKA tävla igen och den drömmen håller mig uppe. Så du är inte tokig som har drömmar.

 

[djezima]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Hallå! -vink vink- En till här!!

Har reumatisk bäckenled som efter två år obehandlad äntligen kommit under behandling och blivit bättre!

Men hur illa det än är, så här det ju hästarna och ridningen som gör att man orkar. I perioder man inte kan gå, haltar man sig ändå till stallet, skippar sadeln för den kan man inte längre sitta i, ställer fram sin nyinköpta -högre- uppsittningspall och KRAVLAR sig upp ändå!

Och vad gör man när man inte klarar att pallra sig ut genom dörren? man drömmer sig bort på hastnet, driveout, bukefalos osv och dreglar som ett småbarn över leksakskatalogen!

Att drömma är att fortsätta leva, och det tänker jag fortsätta med!

 

[elgur86]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Känner mycket väl igen mej
Jag har numera 2 stycken 22-åriga D-ponnies , den ena är pensionerad sedan förra hösten , den andra mullar jag iväg på ibland ut på grusvägarna och i skogen
Man förlikar sej aldrig riktigt med att man aldrig kan planera , att imorgon ska jag rida till exempel .. det går bara inte , för kroppen bestämmer
Men jag jobbar ändå hårt på att tänka goda tankar runt det hela .. att jag trots allt fortfarande kommer upp i sadeln , att jag kan ha hästar och leva det livet ett tag till .. (med hjälp av sambo visserligen , men ändå) ..
Men satan va svårt det är , en liten irritation smyger sej trots det in i huvudet nästan varje dag ...

 

[TBT]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Just så har jag det också, att inte kunna lita på kroppen En dag känns det helt ok och nästa kommer jag knapt ur sängen. Pissigt dom dagarna.
Men när jag väl kommit upp på hästryggen kan jag "stänga av" smärtan och känna mig ok i kroppen. Får oftast sota för det dagen efter
Men hoppet finns ändå där, kanske blir jag bättre o kan tävla igen.

Kl
Så härligt att kunna läsa om andra i liknande situation och som inte ger upp. Flera i min bekanskapskrets tycker nog att jag är lite tokig som inte lägger ner hästarna. Svårt för "icke hästfrälsta" att förstå att det ger så mkt tillbaka även om det kostar på ibland.

 

[Noak]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Ojojoj, jag känner så väl igen mig. Kom på mig själv häromkvällen att sitta och läsa hästannonser och hittade en mycket intressant häst ganska nära där jag bor. Men så var det någon som knackade mig på axeln och frågade "hur ska du kunna sköta och rida en till"? Jag som knappt kan rida en häst! Men jag har ju faktiskt blivit bättre i mina gamla diskar så nu domnar jag inte bort i benen lika fort.

Nej, du är inte ensam, man är fast i sina hästdrömmar. Läser, ser filmer, letar hästar, hästprylar osv......

Trots ständig smärta, en kropp som inte hänger med vad huvudet vill, trötthet och dagar där man inte kan göra något. Men så kommer det en dag där man faktiskt kan rida och då kommer lusten, viljan tillbaka och man känner glädjen och samhörigheten med hästen och då myser man. Då mår man så bra i själen

De värsta dagarna är hästen guld värd som finns där och får en känna sig behövd som alltid lika nyfiket och undrande kommer när man ropar och vill vara med mig.

Follow your dream

 

[ISABEL]

Sv: Ett rop från en olycklig...

Om du inte hinner med dina hästar som du har idag, hur ska du hinna med en ny häst? Visst, den kanske är kul och intressant första tiden men är du säker på att en ny häst verkligen är rätt? Jag menar, du har ju redan medryttare till dina nuvarande hästar.

Menar inget illa, har dock själv erfarenhet av att köpa nya hästar i tron om att det blir en "nystart" men det är nyhetens behag. Alla nya hästar är roliga, intressanta och man drömmer om hur framtiden ska bli.. Jag menar inte att det blir så för dig men så blev det för mig, ett flertal gånger tyvärr.

Det är nog bättre att försöka se på hästarna man redan har och se om man inte på något sätt kan hitta tillbaka till gnistan. Kanske åka och träna med dom? Testa någon ny inriktning?