Hej! Vår hund (Sankt Bernhard 75 kg, snart 3 år) har troligtvis dragit av korsbandet och vi väntar nu på tid till ortoped och ev operation. Är väldigt orolig för detta och fått lite info av veterinär om tuff rehab osv. Har någon av er erfarenhet av operation av korsbandsskada? Har eran hund opererats med metoden TPLO? Hur har ni gjort vid rehab, har ni varit lediga från jobbet efteråt eller har hunden klarat av att vara ensam en del under dagarna? Hur är det med rehabilitering på djurkliniken? Och hur lång tid har det tagit innan hunden kunnat gå bra efter?
Är väldigt tacksam för svar!
Min äldsta hund (ca 20 kg) drog av ena korsbandet när hon var 6 år. Hon opererades inom två veckor med metoden att de satte in skruvar och linor, dvs inte TPLO.
I mitt fall var operationen i början av juli och jag jobbar på ett universitet, så jag var ändå hemma den kommande dryga månaden (terminen börjar runt månadsskiftet augusti/september). Första dagarna var hon väldigt påverkad av drogerna - första dagen kunde jag knappt flytta mig från soffan då hon var väldigt påverkad av morfinet. Min hund blev dock snabbt bättre (hon gick på alla när jag hämtade henne på djursjukhuset, och gick nästan normalt inom kanske en-två veckor). Vi körde rehab på klinik, men redan efter första besök kom vi fram till att hon inte behövde gå så ofta som vi ursprungligen tänkt. Majoriteten av rörelserna hon skulle göra som rehab var rörelser hon ändå gör en hel del av i vardagen, och vi lade till lite vattentrask i kanten på en sjö här i närheten. Vi åkte ändå in till en del rehabtillfällen, men inte lika många som de ursprungligen sa skulle behövas. Jag tror sista tillfället var tre månader efter operationen. Till en början var det vara ut och kissa som gällde, och sedan koppelpromenader i någon/några månader till. När terminen började igen har jag för mig att jag lämnade henne hemma som vanligt med kompisen i hundgården utan problem.
Hon är 10 år idag och har inte haft några problem med varken det korsbandet eller andra sidan. Veterinären sa dock att det finns en risk att det slits av vid kraftiga rörelser, och att hon någon gång i framtiden kommer få artros. Hon fick pausa agilitytränandet/tävlandet för att inte slita onödigt (vi tränade/tävlande dock inte precis särskilt intensivt utan körde bara för skojs skull) och jag var lite försiktigare vid träning med hinder, drag etc de närmsta åren efteråt.
Förra sommaren fick hon dock cancer (malign lymfom), och då bestämde jag att om hon blev bra och medicinfri så skulle hon få göra allt hon gillade även om det sliter mer. Även om hon får problem med benet, så är alla månader just nu med henne extra månader som jag inte räknade med att ha när hon fick cancerbeskedet förra året (14 månader nu). Så i våras fick hon, till sin lycka, köra sin första agilitytävling på flera år, och det har även blivit lite mer lek med bollar, gasa med cykel etc än jag kanske hade gjort tidigare. Och än så länge verkar skruvarna och trådarna sitta kvar som de ska. Hon är dock lite lugnare/långsammare nu än tidigare, så risken är väl att det börjar bli lite artros (eller att hon bara börjar bli gammal, och inte hetsar upp sig för allt längre, inte orkar springa snabbt lika långt och inte längre måste kasta sig runt överallt).
Vår skadade sig 4 juli, opererades 30 juli. Vi körde runt med henne i cykelkärran på semestern 
Hon skulle ju vila så mycket som möjligt.
