En längtan efter annat, hästfritt liv?

Jag har hållt på med hästar i exakt HELA mitt liv. Från att jag började gå till där jag står nu som medelålders kvinna med flera hästar och ett helt liv inom hästbranschen
På senare tid har jag börjat fundera lite smått på hur ett liv skulle se ut UTAN hästar.
Att bara kunna boka en resa i 1 månad och resa runt istället för att slita dag ut och dag in med hästgöra utan någon semester i sikte.

Hästar ger mig enormt mycket men jag kan inte låta bli att fundera på om jag valt ett onödigt komplicerat liv med alla dessa djur?

Jag har som minst haft 1 häst under årens gång och som mest 10 egna hästar. Då jag hade 1 häst så var det fortfarande rätt tidskrävande sätt och vis eftersom den hästen krävde oerhört mkt arbete varje dag och ingen var kompetent nog att sköta hästens motion åt mig om jag behövde åka iväg. Och ja, jag har kontrollbehov och det stör mig inte utan jag vill sköta allt själv därför har jag idag skaffat eget.

Jag har för första gången någonsin börjat fundera på hur det skulle vara att leva utan hästar på riktigt. Alltså HELT utan hästar!
Men vet inte om jag någonsin skulle våga ta det steget.

Det känns nästan lite skamfyllt att skriva det här, för utan hästarna vet jag inte vem jag skulle bli eller om jag skulle trivas.

Tankarna kom efter att jag pratat med en gammal vän som helt lagt hästar på hyllan. Hon var en lika stor hästnörd som jag för 7 år sedan. Vi arbetade på två snarlika arbetsplatser.
Idag reser hon jorden runt och lever livet och saknar inte ridning eller hästar alls, däremot har hon dom kvar i livet genom arbetet som veterinär.

 

[Tonto]

Jag är själv glad över att jag slutade med hästar. Känner att det finns så mycket mer i livet jag vill uppleva som inte alls kändes möjligt med häst. Sen så skadade jag mig en hel del och kände att hälsomässigt var det inte värt att fortsätta heller.

 

[Islandshästryttare]

Själv har jag aldrig haft råd eller möjlighet att ha egen häst. Längtan har ibland varit stor särskilt när jag var yngre. Kan ibland även nu längta efter det. Men inser också att jag får ut det bästa av hästar och ridning. Jag går roliga kurser, rider för inspirerande duktiga tränare och hyr häst ibland så jag får rida som jag vill. Men behöver aldrig hålla på med sjuka eller skadade hästar eller ha några stallpass på julafton eller liknande. Behöver aldrig oroa mig för att pengarna ska räcka, vill jag åka bort så gör jag det. Själv tycker jag att jag får ut det bästa av hästar och ridning . Sen hjälper jag gärna till med stallsysslor som mockar hela stallet, fyller på vatten och gör andra nyttiga saker. Så det kan finnas ett hästliv som faktiskt är både kul, inspirerande och utvecklande även utan egen häst.

 

[SaraXX]

Jag fick ta bort senaste hästen akut 2015. Pga livet just då gick det inte att köpa ny. Innan dess hade jag varit utan häst 3 månader på 26 år.

Jag var såklart förkrossad. Och helt vilsen, vem var jag?

Nu längtar jag inte alls tillbaka. Oron över skador och ekonomi, slit i mörker och kyla, svårt att åka hemifrån osv. Men samtidigt var delar av hästlivet den lyckligaste tiden. Jag är glad att jag har haft det.

Jag köper någon ridlektion ibland på en välutbildad häst och barnen rider ponny i grannstallet. Men det ger mig inte särskilt mycket, det tappar så mycket när det inte är ens egen häst tycker jag.

 

[Lingon]

Själv har jag aldrig haft råd eller möjlighet att ha egen häst. Längtan har ibland varit stor särskilt när jag var yngre. Kan ibland även nu längta efter det. Men inser också att jag får ut det bästa av hästar och ridning. Jag går roliga kurser, rider för inspirerande duktiga tränare och hyr häst ibland så jag får rida som jag vill. Men behöver aldrig hålla på med sjuka eller skadade hästar eller ha några stallpass på julafton eller liknande. Behöver aldrig oroa mig för att pengarna ska räcka, vill jag åka bort så gör jag det. Själv tycker jag att jag får ut det bästa av hästar och ridning . Sen hjälper jag gärna till med stallsysslor som mockar hela stallet, fyller på vatten och gör andra nyttiga saker. Så det kan finnas ett hästliv som faktiskt är både kul, inspirerande och utvecklande även utan egen häst.

Jag har liknande som du. Men jag är medryttare. Jag vet att det inte är något för alla men för mig känns det som om jag plockar russinen ur kakan! Två dagar i veckan har jag en underbar häst som jag får umgås med, rida och jag sköter naturligtvis mockning och packar foder de dagarna också. Men det kräver ju att man klickar med både häst och hästägare. Som tur är jag gör det! Hon har en väldigt klok syn på hästar och samarbetet mellan häst och människa och är väldigt enkel att samarbeta med! Hästen är den underbaraste jag fått äran att lära känna!

 

[villhöver]

Tänker det ibland med. Ibland känner jag att det skulle vara skönt att inte ha häst, inte för att jag har så mycket annat som tar upp tid eller intresserar mig egentligen, men det hade varit skönt att ha pengar över och inte ha oron som ändå på något sätt följer med en häst.
Jag skulle nog idag kunna tänka mig att vara utan egen häst - jag vet att jag har möjlighet att rida så mycket jag vill ändå, på bra hästar, så ridbehovet skulle fyllas.

Men, jag har en väldigt bra häst - så det är därför jag håller i, en sån häst får jag inte igen liksom så jag passar på att njuta så länge.

 

[clusia]

Jag var också höstnörd. Haft egna hästar, jobbade med tävlingshästar under många år. Intresset började avta lite och när jag blev gravid slutade jag tvärt. Besökte inga tävlingar, satte knappt min fot i ett stall, saknade inget av det alls. Försökte aktivt hålla min dotter borta från hästarna, eftersom det tar tid, kostar pengar osv, men jag antar att det ligger genetiskt. Hos henne fanns bara häst i huvudet och när hon började rida på ridskola så slog hästnörden i mig till. Nu rider jag lektion på ridskola en gång i veckan och drömmer om att få ha en egen häst igen.

Med det sagt så även om man slutar med allt var hästar heter så kan man alltid börja igen.

 

[nightcrawler]

Jag har försökt tänka på ett liv utan häst men konstatera att jag vill verkligen inte det. Visst skulle jag ha mer pengar som jag skulle slänga på nån skit istället. Jag skulle förmodligen nörda ner mej mer i hundsporten. Resa har jag inget jätteintresse av även om det skulle va kul, så det skulle inte va nått jag skulle ägna mej åt heller. Helt ärligt så kan jag inte se mej ha ett liv utan häst. Det enda som jag jag kan komma på som jag skulle kunna tänka mej att göra istället är att bli rockstjärna och leva loppan. Men det skulle ändå aldrig hända. Möjligen tjäna pengar på att folk ber mej sluta sjunga...

 

[_Zacke_]

Ja la hästeriet på hyllan för snart 2år sen. Innan var det hela mitt liv, nu fattar jag inte vad jag höll på med. Har inte saknat det en minut! Så synd att jag inte slutade tidigare.

 

[vemsomhelst123]

Jag har hållt på med hästar i exakt HELA mitt liv. Från att jag började gå till där jag står nu som medelålders kvinna med flera hästar och ett helt liv inom hästbranschen
På senare tid har jag börjat fundera lite smått på hur ett liv skulle se ut UTAN hästar.
Att bara kunna boka en resa i 1 månad och resa runt istället för att slita dag ut och dag in med hästgöra utan någon semester i sikte.

Hästar ger mig enormt mycket men jag kan inte låta bli att fundera på om jag valt ett onödigt komplicerat liv med alla dessa djur?

Jag har som minst haft 1 häst under årens gång och som mest 10 egna hästar. Då jag hade 1 häst så var det fortfarande rätt tidskrävande sätt och vis eftersom den hästen krävde oerhört mkt arbete varje dag och ingen var kompetent nog att sköta hästens motion åt mig om jag behövde åka iväg. Och ja, jag har kontrollbehov och det stör mig inte utan jag vill sköta allt själv därför har jag idag skaffat eget.

Jag har för första gången någonsin börjat fundera på hur det skulle vara att leva utan hästar på riktigt. Alltså HELT utan hästar!
Men vet inte om jag någonsin skulle våga ta det steget.

Det känns nästan lite skamfyllt att skriva det här, för utan hästarna vet jag inte vem jag skulle bli eller om jag skulle trivas.

Tankarna kom efter att jag pratat med en gammal vän som helt lagt hästar på hyllan. Hon var en lika stor hästnörd som jag för 7 år sedan. Vi arbetade på två snarlika arbetsplatser.
Idag reser hon jorden runt och lever livet och saknar inte ridning eller hästar alls, däremot har hon dom kvar i livet genom arbetet som veterinär.

Jag har aldrig jobbat med hästar mer än enstaka helger när jag pluggade, men hade 1-3 hästar från 11 års ålder tills jag var nästan 30. Var hästlös 2 år men red nästan mer än någonsin på andras under de åren. Sålde och flyttade för drygt 7 år sen då jag ville byta stad och inte riktigt trivdes med den häst jag hade, tänkte att jag skulle ta upp hästarna när suget kom tillbaka men det har inte gjort det. Första två åren kändes det som jag hade semester varje dag. Jag var så otroligt trött på oron, oflexibiliteten och att behöva tänka på ekonomin hela tiden.
Jag tror fortfarande att jag kommer ha häst i mitt liv igen men jag ångrar inte att jag gav mig själv de här hästfria åren.

 

[Görel]

Man kan ju göra en paus, beslutet behöver inte vara definitivt för resten av livet.

Själv pausade jag när jag var mellan 18 och 32. Läste Ridsport, tittade på någon tävling per år, red någon turridning. Under de åren reste jag, slarvade runt och gick på universitetet. När jag fick första lönen efter utbildningen började jag på ridskola igen, och 3,5 år senare köpte jag favorithästen från ridskolan. Hon fick fyra föl i min ägo, jag tog bort henne som 28 åring vilket var fyra år sedan idag, och har idag kvar hennes yngsta dotter.

Utan mina hästfria år hade jag aldrig varit tillfreds med livet jag har nu, jag skulle hela tiden haft en längtan att prova fler saker, se mer, uppleva mer. Under flera år skötte jag om min häst varje dag efter mitt tuffa heltidsjobb. Hon gav mycket men tog mycket. Efter att jag flyttade hästarna till lösdrift kunde jag delvis återgå till mitt gamla liv med att gå på spelningar var och varannan vecka. Numera har jag bara en häst och jag har råd att ha henne så att jag slipper stallpass, slipper mocka och inte behöver vara där varje dag. Det ger mig möjlighet att ha det bästa av de två olika liv som jag vill leva.

 

[sorbifolia]

Jag är lite i samma situation, har ridit i snart 30 år och haft egna hästar i över 25 år, som mest 7 stycken och har just nu 5. Har haft eget stall men orkade inte med det längre när jag och exmaken gick isär och mina grannar som jag brukade samarbeta med kring hästarna flyttade. Så nu är jag inhyrd, men DIY upplägg på en gård och sköter i princip allting själv.

Jag har under en längre tid känt att jag skulle behöva en paus, och planerat för det. Ett år eller två utan hästar, och göra helt andra saker. När min tävlingshäst fick avlivas akut i våras så stod jag kvar med bara avelsston och föl/unghästar, och därmed känns det mera aktuelt att ta den där pausen NU, medan de yngre förmågarna växer till. Ena avelsstoet är redan utlånat och åker i februari, och en av unghästarna ligger ute till försäljning, så min plan är att bara ha två kvar, som kan helinackorderas på lösdrift någonstans, medan jag reser och "testar" det hästlösa livet.

Men GUD vad svårt att hitta någon som kan ta hand om hästarna precis som JAG vill...! Man blir ju rätt kräsen när man gjort allting själv i flera år. Tror jag kollat upp samtliga alternativ som finns i Norge nu utan att hitta något som jag är nöjd med, så funderar på att börja leta i Sverige...

Under tiden så har jag dock börjat testa lite på det hästlösa livet, nu som jag inte har något tävlingshäst i träning så kunde jag skicka iväg alla på sommarbete och hitta på annat, så i sommar har det blivit massor med koncerter och små utflykter och tja, saker som "vanliga folk" gör. Men märkte att jag saknar hästarna om jag inte alls får träffa dom, och det var skönt att få hem dom efter sommaren, även om jag gärna skulle haft lite mindre av stalljobbet (särskilt mockning efter 4-5 hästar är inte så kul).

Jag vet inte om det skulle gå för dig, att ta en paus och testa livet utan hästar istället för ett permanent avslut? Det är ju lite bökigare när man har egen gård, men hyra ut den kanske? Eller bara till en början försöka ta 1-2 veckors semester, om du inte haft det på de senaste åren...? Jag tror det är jätteviktigt att pausa lite ibland och känna efter om man egentligen trivs med sitt liv, eller vill något annat.

 

[Guldaskig]

La som så många andra i tråden hästeriet på hyllan för ett antal år sedan. Saknar det inte alls. Kanske jag hittar tillbaka till ridningen men just nu känns det inte alls så. Jag har kompisar som har häst så vill jag mysa med hästar så går det, men jag är ärligt talat inte så sugen

 

[Ms_Antrop]

Jag sålde min häst 2020, men med facit i hand skulle jag ha gjort det tidigare - jag var helt enkelt less. Sen började jag rida på ridskola en gång i veckan direkt efter, men i början av det här året slutade jag med det också och jag är så jäkla nöjd. Det blev bara att ridningen kändes som ett krav och ett måste så då slutade jag bara helt. Känns som helt rätt beslut, även om jag skojar om att jag kanske kommer ha häst i framtiden igen - men jag måste glömma bort allt jobbigt först

Men det är kämpigt att bestämma sig, speciellt när man har egen häst. För mig tog det flera år innan jag kom till skott och sålde hästen så det var en väldigt lång inre process för mig. Dock pratade jag inte om det så mycket så det var många andra som blev väldigt överraskade och trodde det var nått hastigt påkommet.

 

[Sporthorse]

Jag skulle då aldrig kunna nöja mig med att rida på tex ridskola eller bara rida för ridningens skull eftersom jag arbetar med hästar på ett annat sätt just nu och har gabska bestämda mål.

Jag tror att om jag säljer och lägger ner hästarna så kommer det vara för gott. Det skulle kännas fel att rida ibland. Jag är en person som ger allt eller inget så därför har jag inte ens försökt leva utan hästarna.

 

[vemsomhelst123]

Jag skulle då aldrig kunna nöja mig med att rida på tex ridskola eller bara rida för ridningens skull eftersom jag arbetar med hästar på ett annat sätt just nu och har gabska bestämda mål.

Jag tror att om jag säljer och lägger ner hästarna så kommer det vara för gott. Det skulle kännas fel att rida ibland. Jag är en person som ger allt eller inget så därför har jag inte ens försökt leva utan hästarna.

Så känner jag med, men känner inte att det är för gott ändå. Det kanske det är men det behöver ju inte vara för alltid.

 

[ameo]

Jag skulle då aldrig kunna nöja mig med att rida på tex ridskola eller bara rida för ridningens skull eftersom jag arbetar med hästar på ett annat sätt just nu och har gabska bestämda mål.

Jag tror att om jag säljer och lägger ner hästarna så kommer det vara för gott. Det skulle kännas fel att rida ibland. Jag är en person som ger allt eller inget så därför har jag inte ens försökt leva utan hästarna.

Jag är just nu i det läget att jag tar bort min sista ridhäst i närtid och kommer just nu inte skaffa någon ny. Har kommit lite för långt från min ridning (som de senaste åren bestått av skrutturer i skogen, som varit uppskattad sjukgymnastik för en kass kropp). Jag kommer dock ha kvar mina shetlandsponnyer.
Men, det jag tänkte komma till är att jag väljer att i nuläget ha kvar merparten av ridutrustningen (sadlar, träns, de bästa täckena osv) för att inte behöva lägga en halv förmögenhet på sånt om jag kommer på att jag längtar efter ridningen och tänker köpa ny häst igen.
Dvs, även om man fattar ett drastiskt beslut så finns ju faktiskt inget som säger att man inte kan ångra sig och återuppta hästeriet i framtiden. Och då kan ju en garderob med sparad utrustning vara det som gör att man känner att man har kvar den öppna dörren däråt...

 

[Fjordfrälst]

Jag har försökt tänka på ett liv utan häst men konstatera att jag vill verkligen inte det. Visst skulle jag ha mer pengar som jag skulle slänga på nån skit istället. Jag skulle förmodligen nörda ner mej mer i hundsporten. Resa har jag inget jätteintresse av även om det skulle va kul, så det skulle inte va nått jag skulle ägna mej åt heller. Helt ärligt så kan jag inte se mej ha ett liv utan häst. Det enda som jag jag kan komma på som jag skulle kunna tänka mej att göra istället är att bli rockstjärna och leva loppan. Men det skulle ändå aldrig hända. Möjligen tjäna pengar på att folk ber mej sluta sjunga...

Här är vi 2. Hade EN dag när jag var 11 då jag var "trött" på hästar. Räknas inte ens hahaha! Hållt på med hästar så gott som dagligen sedan jag var 5,5 och nu är jag snaaaaart 35, utan uppehåll. Älskar denna livsstil, för ja ha egen häst är ju inte bara en hobby det är ju en livsstil tycker jag med tanke på all tid osv det tar. men jag älskar det, kan inte föreställa mig ett liv utan häst .

 

[BernT]

Jag är glad att jag slutade för 7 år sen. Sen tyckte jag inte riktigt om min sista häst, vi klickade inte. Hästen var supercharmig och rolig men det sista saknades. Så när vi fick barn kändes det legitimt att sälja.

Nu har barnet börjar rida och tycker om det väldigt mycket. Jag hoppas vi känner att vi har råd med en egen ponny om några år. Men vi är inte riktigt där än, hon kan inte rida lätt ens än

Sen är jag sugen på att kanske köpa en häst nån gång till mig. Men bara kanske.