En fegis bekännelser (hoppning, igen)

Nu har jag bestämt mig för att starta en P&J med Lucky i vår. Såg att ridskolan har flera datum att välja mellan och klasser från 40 cm så jag fick någon slags feeling. Tänker att detta klarade jag när jag var BARN, varför skulle jag inte klara det nu? Har 20+ års ridning verkligen inte gett mig nånting annat än självbevarelsedrift?

Borde nog avfölja "failvideor" på Instagram också om jag ska hålla modet uppe. Med Lucky är jag verkligen inte orolig för tvärnitar framför hinder eller några andra konstiga utspel, men olyckor kan ju som bekant ske ändå och där finns gott om exempel på hästar som snubblar och störtdyker på näsan, av ingen uppenbar anledning. Sånt gör mig kallsvettig. Samtidigt är det ju den bästa känslan, när man bara seglar över. Det är så otroligt mäktigt just med Lucky också som väger över 700 kg, men samtidigt har en spänstighet i kroppen och ett sådant TRYCK. Wow.

För att komma i form till detta äventyr har jag idag bokat in en markarbetesträning med världens bästa Jessica. Har ju tränat typ enbart dressyr för henne hittills men hon tävlar ju själv i båda disciplinerna så jag tänker att vi kör nu. Inte tänka så mycket, bara köra.

 

[miumiu]

Bildbevis på vilka monsterhinder vi hoppar

 

[Bison]

Så kul att du vågar utmana dig själv.
Det kommer säkert gå jättebra! Väldigt fin häst

 

[TheRedLightning]

Av egen erfarenhet när man är lite rädd för att hoppa är att välja en höjd man känner sig bekväm med och börja där. I mitt egna fall har jag valt att börja lågt med en höjd där hästen i värsta fall kan kliva över om det skulle vara så och när det sen funkar arbetat mig uppåt.

Jag tycker inte det är viktigt att hoppa högt, det jag själv tycker är viktigast är att man själv har kul, samt både häst och ryttare får en positiv upplevelse. Det lever man länge på sen.
Hoppas träningen går bra, tror det kommer gå alla tiders på P&J också.

 

[miumiu]

Så kul att du vågar utmana dig själv.
Det kommer säkert gå jättebra! Väldigt fin häst

Tack! Hon är en pärla