- Svar: 9
- Visningar: 2 478
Jag har läst/håller på att läsa några böcker om att leva en mer minimalistisk livsstil: “Jag lämnar ekorrhjulet” - Åsa Axelsson, “Prylbanta” - Elisabeth Byström & Johan Ernfors och “Ut ur ekorrhjulet” - Oskar Lindberg & Maribel Leander Lindberg. Att minska sin konsumtion och sitt avtryck är inget nytt intresse för mig. Jag har länge tyckt att det har varit intressant att fundera över hur man skulle kunna tänka och göra annorlunda, jämfört med den världsbild vi matas med i dagens västvärldssamhälle. Både i protest mot vad jag uppfattar som en ohållbart konsumtionsintensiv livsstil, men även utifrån att jag vill försöka upptäcka vilken världsbild och vilka “sanningar” jag har svalt och accepterat utan ifrågasättande.
Jag måste säga att jag aldrig riktigt haft koll på var jag befinner mig på “klass-skalan”, eller vad jag har för socioekonomisk position i samhället. Jag tycker att jag har kunnat leva ganska gott och har, åtminstone för det mesta, inte haft några ekonomiska svårigheter i livet. Men jag fick ett lite annat perspektiv när jag läste böckerna. I dessa böcker beskrivs sparförslag som bygger på en livsstil som ligger ganska långt ifrån min egen. Om det konsumtionsmönster som beskrivs i böckerna är så allmängiltigt som författarna verkar tycka, då är jag redan ganska minimalistisk av mig, kan jag krasst konstatera!
Nu när mitt liv tog lite nya vägar efter nyår så resulterade mina livsval i att jag hamnade i en situation där jag fick sänkt lön och dubbla boendekostnader. Jag närmar mig samma lön jag hade för 12 år sedan, samtidigt som jag betalar för ett och ett halvt hus. Lite tumskruvar alltså. Dags att praktisera det jag läst och funderat över i verkligheten, och chans att verkligen göra slag i saken och downsiza mina konsumtionsvanor!
(Jag vet förstås att det finns de som har det mycket kämpigare ekonomiskt än jag. I somligas ögon är mina reflektioner förmodligen lyxproblem. Och det är jag medveten om. )
Nu har jag genomfört första månaden med begränsad ekonomi. Och - förutom att jag inte lyckades hålla den budget jag satt upp för mig själv utan övertrasserade den, så sved det faktiskt mer än jag trodde det skulle göra. Mina konsumtionsvanor satt djupare i mitt beteende än jag visste. Trots att jag tyckte att jag hade gjort det tydligt för mig med en veckobudget och en genväg från mobilens startskärm till budgeten där jag skulle fylla i varenda utgift och kunde se på kronan hur jag låg till, så lyckades jag inte hålla mig inom budgeten.
Det är inte kläder, smink eller prylar som är min svaghet, men däremot mat, egenvård och upplevelser. Ett av månadens mest korkade inköp var en dyr konsertbiljett. Jag begriper inte hur jag tänkte. Men förmodligen tyckte jag väl att jag skulle kunna få “unna” mig det, eller att jag bara inte fick missa chansen, eller att det skulle bli skitkul, eller så levde jag kvar i att jag “alltid” har kunnat köpa sånt, eller inte vet jag! Hjärnan måste ha varit bortkopplad och köpdjävulen styrde. Det är i alla fall intressant att iaktta mitt eget beteende och att upptäcka sidor hos mig själv som jag inte riktigt kände. Så SÅ lätt var det inte att downsiza min konsumtion... Vilket jag väl borde ha förstått, för annars skulle jag väl redan ha gjort det för längesen.
Men ny månad, nya tag. Månaden började dessutom med att min bil - av vilken jag är starkt beroende! - blev utdömd av besiktningen. Om en månad inträder körförbud. Jag blev förkrossad! Detta i ett läge när jag redan vänder på hundralapparna… Jag förtvivlade ett tag över min ekonomi och livets omöjlighet, och tänkte att nu hoppar jag av ekorrhjulet på riktigt och avslutar hela livet (förlåt mig men ibland är mina känslor verkligen dramaqueens!), men jag hade som tur var ett gymbesök inplanerat på eftermiddagen, och efter att ha gått lös på styrketräningsmaskinerna ett tag kickade endorfinerna bort de allra mörkaste molnen, jag samlade ihop mina bits’n pieces och kom fram till att jag får väl ge mig på’t igen och hitta lösningar.
Nästa steg blev att jag satte mig ner och ville få koll på mina kostnader. Alltså totalkoll. Jag har alltid - ända sen den dagen jag fick min första månadslön - fört budget och skrivit upp mina utgifter. Men det har mest varit fokuserat på att hålla koll på in- och utflöde av pengar. Jag är inte någon ekonom och har inte satt mig in i privatekonomi mer än att jag ska se till att betala min räkningar och hålla mig undan från kronofogden…
Men nu gjorde jag en översyn. Vad äger jag för inventarier som jag verkligen behöver, och som kostar genom att bara finnas till? Både mobiltelefon och dator är prylar jag inte vill vara utan, men det innebär att jag behöver lägga undan pengar varje månad motsvarande deras värdeminskning. Samma sak med bilen, och några fler värdefulla prylar. Och det är alltså sånt jag inte har gjort tidigare. Visst har jag sparat lite planlöst och haft sparkonton, men det har mest varit för att man “ska”. Det har på nåt konstigt sätt alltid löst sig med utgifter, trots att jag inte haft koll. Men om jag nu sitter i en sits där jag behöver vända på hundralapparna, så känner jag att jag behöver skaffa mig bättre koll. Värdeminskning på saker jag använder och måste ha innebär ju en kostnad som jag känner att jag måste ha koll på nu när det är tight.
Jag började också tänka igenom vad det jag inte vill vara utan i mitt liv verkligen kostar. Vad är det jag använder och gör varje dag som kostar, och hur mycket kostar det? Allt från lite dyrare specialtvålar, schampo & balsam, mascara, tandkräm, underkläder, kosttillskott jag inte vill vara utan, till tjänster jag betalar för varje månad som jag gärna vill ha kvar. Vad kostar det exakt? Hur mycket behöver jag vika varje månad för de förbrukningsvaror jag vill kunna använda?
Det var intressant att bryta ner det på sån detaljnivå. Och det bästa var att det kändes överkomligt. Det jag hade skrivit ner att jag absolut vill ha i mitt liv kunde jag faktiskt tillåta mig. Sedan tillkommer kostnader jag inte har kunnat beräkna, som aktiviteter, träffar med vänner, skor, trädgårdspyssel, kurser, och andra saker som kostar pengar men som jag vill göra för att de gör livet roligt. Fast i värsta fall får ju såna saker stryka på foten. Det gäller bara att jag har stake att säga nej till en utgift som känslorna skriker efter att jag måste unna mig….
Maten räknade jag inte heller på. Där måste jag ge det lite tid till för “learning by doing”. Förra månaden fick jag en idé om en maträtt jag ville göra som jag gillar men inte har gjort på länge, och åkte och handlade till den maträtten. Det blev ganska dyrt. Jag insåg i efterhand att det var totalt feltänk. Jag måste börja med att tänka på vad jag har för budget, vad jag kan köpa för de pengarna, och bestämma maträtt utifrån det. Men det är något jag bara måste lära mig tänka om på.
Förhoppningsvis ska jag lyckas krympa ner mina konsumtionsvanor lite till under den kommande månaden!
Jag måste säga att jag aldrig riktigt haft koll på var jag befinner mig på “klass-skalan”, eller vad jag har för socioekonomisk position i samhället. Jag tycker att jag har kunnat leva ganska gott och har, åtminstone för det mesta, inte haft några ekonomiska svårigheter i livet. Men jag fick ett lite annat perspektiv när jag läste böckerna. I dessa böcker beskrivs sparförslag som bygger på en livsstil som ligger ganska långt ifrån min egen. Om det konsumtionsmönster som beskrivs i böckerna är så allmängiltigt som författarna verkar tycka, då är jag redan ganska minimalistisk av mig, kan jag krasst konstatera!
Nu när mitt liv tog lite nya vägar efter nyår så resulterade mina livsval i att jag hamnade i en situation där jag fick sänkt lön och dubbla boendekostnader. Jag närmar mig samma lön jag hade för 12 år sedan, samtidigt som jag betalar för ett och ett halvt hus. Lite tumskruvar alltså. Dags att praktisera det jag läst och funderat över i verkligheten, och chans att verkligen göra slag i saken och downsiza mina konsumtionsvanor!
(Jag vet förstås att det finns de som har det mycket kämpigare ekonomiskt än jag. I somligas ögon är mina reflektioner förmodligen lyxproblem. Och det är jag medveten om. )
Nu har jag genomfört första månaden med begränsad ekonomi. Och - förutom att jag inte lyckades hålla den budget jag satt upp för mig själv utan övertrasserade den, så sved det faktiskt mer än jag trodde det skulle göra. Mina konsumtionsvanor satt djupare i mitt beteende än jag visste. Trots att jag tyckte att jag hade gjort det tydligt för mig med en veckobudget och en genväg från mobilens startskärm till budgeten där jag skulle fylla i varenda utgift och kunde se på kronan hur jag låg till, så lyckades jag inte hålla mig inom budgeten.
Det är inte kläder, smink eller prylar som är min svaghet, men däremot mat, egenvård och upplevelser. Ett av månadens mest korkade inköp var en dyr konsertbiljett. Jag begriper inte hur jag tänkte. Men förmodligen tyckte jag väl att jag skulle kunna få “unna” mig det, eller att jag bara inte fick missa chansen, eller att det skulle bli skitkul, eller så levde jag kvar i att jag “alltid” har kunnat köpa sånt, eller inte vet jag! Hjärnan måste ha varit bortkopplad och köpdjävulen styrde. Det är i alla fall intressant att iaktta mitt eget beteende och att upptäcka sidor hos mig själv som jag inte riktigt kände. Så SÅ lätt var det inte att downsiza min konsumtion... Vilket jag väl borde ha förstått, för annars skulle jag väl redan ha gjort det för längesen.
Men ny månad, nya tag. Månaden började dessutom med att min bil - av vilken jag är starkt beroende! - blev utdömd av besiktningen. Om en månad inträder körförbud. Jag blev förkrossad! Detta i ett läge när jag redan vänder på hundralapparna… Jag förtvivlade ett tag över min ekonomi och livets omöjlighet, och tänkte att nu hoppar jag av ekorrhjulet på riktigt och avslutar hela livet (förlåt mig men ibland är mina känslor verkligen dramaqueens!), men jag hade som tur var ett gymbesök inplanerat på eftermiddagen, och efter att ha gått lös på styrketräningsmaskinerna ett tag kickade endorfinerna bort de allra mörkaste molnen, jag samlade ihop mina bits’n pieces och kom fram till att jag får väl ge mig på’t igen och hitta lösningar.
Nästa steg blev att jag satte mig ner och ville få koll på mina kostnader. Alltså totalkoll. Jag har alltid - ända sen den dagen jag fick min första månadslön - fört budget och skrivit upp mina utgifter. Men det har mest varit fokuserat på att hålla koll på in- och utflöde av pengar. Jag är inte någon ekonom och har inte satt mig in i privatekonomi mer än att jag ska se till att betala min räkningar och hålla mig undan från kronofogden…
Men nu gjorde jag en översyn. Vad äger jag för inventarier som jag verkligen behöver, och som kostar genom att bara finnas till? Både mobiltelefon och dator är prylar jag inte vill vara utan, men det innebär att jag behöver lägga undan pengar varje månad motsvarande deras värdeminskning. Samma sak med bilen, och några fler värdefulla prylar. Och det är alltså sånt jag inte har gjort tidigare. Visst har jag sparat lite planlöst och haft sparkonton, men det har mest varit för att man “ska”. Det har på nåt konstigt sätt alltid löst sig med utgifter, trots att jag inte haft koll. Men om jag nu sitter i en sits där jag behöver vända på hundralapparna, så känner jag att jag behöver skaffa mig bättre koll. Värdeminskning på saker jag använder och måste ha innebär ju en kostnad som jag känner att jag måste ha koll på nu när det är tight.
Jag började också tänka igenom vad det jag inte vill vara utan i mitt liv verkligen kostar. Vad är det jag använder och gör varje dag som kostar, och hur mycket kostar det? Allt från lite dyrare specialtvålar, schampo & balsam, mascara, tandkräm, underkläder, kosttillskott jag inte vill vara utan, till tjänster jag betalar för varje månad som jag gärna vill ha kvar. Vad kostar det exakt? Hur mycket behöver jag vika varje månad för de förbrukningsvaror jag vill kunna använda?
Det var intressant att bryta ner det på sån detaljnivå. Och det bästa var att det kändes överkomligt. Det jag hade skrivit ner att jag absolut vill ha i mitt liv kunde jag faktiskt tillåta mig. Sedan tillkommer kostnader jag inte har kunnat beräkna, som aktiviteter, träffar med vänner, skor, trädgårdspyssel, kurser, och andra saker som kostar pengar men som jag vill göra för att de gör livet roligt. Fast i värsta fall får ju såna saker stryka på foten. Det gäller bara att jag har stake att säga nej till en utgift som känslorna skriker efter att jag måste unna mig….
Maten räknade jag inte heller på. Där måste jag ge det lite tid till för “learning by doing”. Förra månaden fick jag en idé om en maträtt jag ville göra som jag gillar men inte har gjort på länge, och åkte och handlade till den maträtten. Det blev ganska dyrt. Jag insåg i efterhand att det var totalt feltänk. Jag måste börja med att tänka på vad jag har för budget, vad jag kan köpa för de pengarna, och bestämma maträtt utifrån det. Men det är något jag bara måste lära mig tänka om på.
Förhoppningsvis ska jag lyckas krympa ner mina konsumtionsvanor lite till under den kommande månaden!
