De där små värmande stunderna

LittleJohn

Trådstartare
Att hundarna förgyller våra dagar är nog de flesta av oss på denna delen av forumet överens om, men jag blev lite nyfiken på vad era fyrbenta vänner gör för små saker som gör att det värmer lite extra i era hjärtan?

Min labrador tycker vanligtvis inte om att vara alldeles nära, men varje morgon kryper han upp brevid mig och lägger sig alldeles brevid. Antingen med huvudet på samma huvudkudde eller så lägger han huvudet på min rumpa:love:
Min golden får mig att smälta varje gång vi sitter på golvet och gosar och han envisas med att vi ska sitta panna mot panna, gör man inte detta medans man kliar honom får man en uppmanande tass på armen och så kryper han närmare tills vi sitter så som han vill:laugh:
Sen slår nog inget glädjen och värmen jag känner inombord när Lex och Hamlet får springa lösa på fälten och lyckan man ser i deras ögon medan dem racar omkring som tokar:love:

Vad gör/i vilka ögonblick känner ni den där lilla extra glädjen över era fyrbenta vänner?
 
Så fort jag ligger eller sitter ner ska min envisas om att ligga PÅ mig. På morgonen väcker han mig genom att pussa mig i ansiktet och lägger sig sen på mage för att bli kliad. Vi ligger alltid och myser 1 timme på morgonen. :love:
 
Max gör samma sak! På mornarna (dock inte alltid vardagsmornar för han är så trött då :p) hoppar han upp och lägger sig raklång mot mig och sätter nosen under min haka :love: Annars varje gång han viftar på svansen bara man går förbi eller när han kommer och lägger sig bredvid mig om jag sätter mig på golvet.
 
Den här blicken innan vi går ut till startpinnen på tävling. Inte så vacker, men full av "det här kan ju jag som en dans, ska vi gå ut och visa dem nu?" :love:
10850218_10152659513278666_3060232687885804413_n.jpg


Och när man vaknar till lite smått på natten av att alla tre ligger i sängen, så nära mig de kan komma. Vi är flock.
 
Min "gamling" 14½ år ska alltid ligga i knäet när jag sätter mig i en fåtölj och ibland så delar han ut kramar. Han ställer sig då med ett framben på var sida om halsen och trycker hela sig emot.
Den "lille" 1-åringen kommer alltid och lägger sin haka över min hals när jag lägger mig på sidan.
Mellanhunden 5½ år ska helst sova under min haka.
 
Varje morgon när klockan ringer kommer Bruce krälandes från vart han nu legat i sängen, upp till min huvudkudde och rullar runt på rygg intill mitt huvud. Alldeles varm och gosig! Så brukar jag klia på hans mage medan han ligger och trycker sitt ansikte mot min kind och gosar in sig vid min hals. Inte helt fel att starta varje dag så :love:
 
Känslan av att ha min trognaste väns huvud på mitt ben kan jag dö för! Och för att inte tala om när han på mornarna ligger ihopkrupen i mina knäveck :love:
Eller när vi är ute och går och jag känner hans nos snudda vid min hand för att få min uppmärksamhet och tittar mig djupt in i ögonen. Ibland vill han då stanna och gosa en stund.
Sen varje gång man kommer hem, och han är lika glad varje gång.
Mitt hjärta smälter även varje gång han förstår att han får följa med när vi ska åka någonstans och blir överlycklig.
Underbara, underbara vänner. :love::love::love:
 
Vad gör/i vilka ögonblick känner ni den där lilla extra glädjen över era fyrbenta vänner?

När hundarna somnar. De gör den där gosiga sömnsucken, jag älskar ljuden av den. Och att Billy morrar en sekund samtidigt som han somnar. Så gulligt! :D

Morgonmyset med Billy.
Han är så underbar att det nästan inte är klokt. Han är varm och mjuk och fantastisk, och så vill han bli killad på insidan av låren. :D Och den där gosdoften av popcorn och honung som gör mig alldeles hög... Det finns ingen hund i världen som luktar så gott som Billy :love:
Samma sak när jag ska somna och han kommer och lägger sig rygg mot rygg med mig. Han är verkligen världens bästa!

Billy på agilitybanan, han är verkligen i sitt rätta element då. På agilitybanan har vi en connection som är oerhört svårslagen och jag upplever ofta ett flow med honom som jag bara har upplevt med min första häst tidigare. Det blir som ett rus, och det känns verkligen som att vi är ihopkopplade på något sätt.

Billy på stranden.
Han får inte vara lös i skogen eller någon annan stans, men på stranden kan jag släppa honom. Tyvärr har vi 37 mil till hans springstrand, men han får springa där ungefär 10 gånger om året och han är i sjunde himlen då. Att kunna rikta all sin energi rakt fram i flera kilometer, att sprinta och hoppa och sträcka ut, det är så betydelsefullt för honom. Och att kunna släppa honom, se honom rejsa och komma när jag ropar = magiskt för mig!

billyhoristonten_webb.jpg


När Ivan springer lös i skogen och njuter av farten (eller ja, "farten"... haha.) och det syns hur häftig han tycker att han är. Han blir så upprymd, precis som ett föl som kommer ut på sommarbete och upptäcker ytorna :D Det är ganska sällan han utstrålar action och explosivitet, så jag uppskattar verkligen de ögonblicken. Han rör sig liksom flytande, nästan som kvicksilver när han sprintar offroad och så har han öronen resta av motvind/iver. Gullebullen!

När Ivan väljer gos.
Han har så mycket integritet och vill gärna vara nära – men på avstånd. När Ivan väljer gos så smälter jag verkligen, för det händer inte så himla ofta. I morse kände jag hur kan smög upp från mina fötter och la sig som en lång limpa längs min sida, med huvudet på min axel. Då känner jag mig så utvald och värdefull. Jag kom för sent till jobbet eftersom jag inte riktigt kunde lämna honom där :o

När Ivan söker kontakt med människovalpen i magen.
Ivan har som sagt mycket integritet, så jag håller på att smälla av i någon slags kärleksexplosion varje gång han "umgås" med min mage. Ivan är väldigt intresserad av magen sedan jag blev gravid och vilar ofta på eller mot den, och ligger gärna och knör mot människovalpen, han har inte heller några problem att bli sparkad och knuffad på. :D Räknar med att han kommer vara en fantastisk barnvakt.

ivan-och-magen-630x629.jpg
 
Varje gång vi går ut och jagar, den korta stunden innan man kopplar loss är bara :love: Hela hunden är på helspänn, hon tar in alla intryck runtomkring med både syn, hörsel och lukt, och bara står och vibrerar för att hon är så jäkla sugen på att börja jobba.
Likaså känslan när hon gjort ett bra drev, släpper och kommer hem till mig full av självförtroende och bara så tillfreds! För att sedan kort checka läget, innan hon får något nytt i nosen och drar iväg för att jobba igen.
Hög arbetsmoral är fantastiskt att se, och jag tycker sällan att man kommer så nära sin hund som då.

Utöver det brukar vi ha åtminstone en ordentlig mysstund i soffan varje dag, när vi ligger på fårskinnsfällen och bara har det gött. Hon ligger oftast utsträckt längs med sidan på mig, på rygg och snarkar :love:
 
*Tillägger*

Jag har ganska grova sömnproblem vilket leder till att jag oftast sitter uppe. Igår hörde man ett par trippande steg som smög sig ifrån sovrummet och två ögon som tittade lite ängsligt bakom dörrkarmen. Ungefär som "Ska inte du gå och lägga dig hos mig?". Så han satt och höll mig sällskap under nattätandet. :rofl: :love:
 
Hög arbetsmoral är fantastiskt att se, och jag tycker sällan att man kommer så nära sin hund som då.
Jag kan bara instämma - det händer verkligen något med relationen när man arbetar tillsammans. Hundarna förstår och växer enormt av att de kan tillföra saker till samarbetet på "sina villkor", alltså med egenskaper som vi inte lärt in.
 
I morse kände jag hur kan smög upp från mina fötter och la sig som en lång limpa längs min sida, med huvudet på min axel. Då känner jag mig så utvald och värdefull. Jag kom för sent till jobbet eftersom jag inte riktigt kunde lämna honom där :o

Jag ställde in min träning igår kväll för att lillen grävde sig in under min tröja och ville ligga och sova exakt sådär :angel: Då kan man ju inte flytta på sig!! :love:

10857896_10152407798871216_2611677158624434387_n.jpg
 
Mina hundars tassar luktar popcorn/ostbågar. Det är så mysigt att snosa på dom ibland.

Annars smälter mitt hjärta när jag tittar på hundarna när dom sover. Man kikar till dom och dom ser sådär rofyllda ut så hjärtat bara värker av kärlek.
 
10639640_10152875544432456_8493852453328494881_n.jpg

När gammelhunden, som är 11.5 år, spontant går och lägger sig för att busa med sina pipleksaker och brottas med hundkorgen, då blir jag också varm i hjärtat. Så tacksam för varje dag vi har kvar och att han är så pigg ännu. Våga Vägra Vara Gubbe :love:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Retrievertråden
  • Senast tagna bilden XVI

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp