Dags att säga adjö till en prinsessa

BornAgain

Trådstartare
Idag har jag bokat tid. Veterinären kommer hem och tar bort schäferprinsessan :cry:

Hon har en cysta i bukhålan. Hon är bukig och hård om magen, när veterinären såg henne ville hen göra ett ultraljud. Ultraljudet gjordes stående. Veterinären påstod att det antingen var en levertumör eller en cysta på mjälten och att det var kört oavsett, Det fanns vätska vid urinblåsan (i värsta fall är det blod från en läckande cysta i mjälten :cry:).

Min sammanboende är dement och mycket beroende av hunden. Hen pendlar mellan att vi måste göra vad som är bäst för hunden, vägra att ta in det, vilja ha en andra åsikt.., Vad ska hen göra om dagarna om hen inte har hunden? De är ute och promenerar tillsammans hela dagarna, när jag är på jobbet. Jag har ingen plan B om vad jag gör med människan. Jag får inte låta avliva båda samtidigt.

Ska jag be en annan veterinär att ta en titt innan det är försent?

Till på köpet har jag så mycket att göra på jobbet att jag var helt kräkfärdig redan innan det här och nästa vecka blir värre. Var ska jag hitta tiden att ta hand om allt?

Jag vill inte vara med. Och jag vill ha kvar min hund! :arghh:
 
Vilken otroligt tråkig situation för dig, beklagar:(

Hur känner du för att skaffa en annan hund? En vuxen omplacering kanske, så att din sammanboende kan fortsätta promenera..?
 
Beklagar verkligen :(
Fint att hunden får somna hemma.
Mina tankar går också som @lady_vips , en vuxen omplacering?
 
Det känns bra att ha Buke nu. Ni vet hur de lurviga små odjuren nässlar sig in i ens hjärta. Det vore enklare att förlora en arm eller ett ben, (Tur nog gillar min chef hundar - men hur ska jag motivera att vara borta just nu. Jag måste vara med och hålla tass).

Jag vet inte hur jag ska göra med en ny hund. Jag kan inte erbjuda någon riktigt bra hundvälfärd (Jag har ont om tid och min sammanboende gillar att mata djur och människor, är inkonsekvent och prinsessan har klagat över att hen inte alltid hittar hem och då saknar vett att lyssna på henne).
 
Senast ändrad:
Idag har jag bokat tid. Veterinären kommer hem och tar bort schäferprinsessan :cry:

Hon har en cysta i bukhålan. Hon är bukig och hård om magen, när veterinären såg henne ville hen göra ett ultraljud. Ultraljudet gjordes stående. Veterinären påstod att det antingen var en levertumör eller en cysta på mjälten och att det var kört oavsett, Det fanns vätska vid urinblåsan (i värsta fall är det blod från en läckande cysta i mjälten :cry:).

Min sammanboende är dement och mycket beroende av hunden. Hen pendlar mellan att vi måste göra vad som är bäst för hunden, vägra att ta in det, vilja ha en andra åsikt.., Vad ska hen göra om dagarna om hen inte har hunden? De är ute och promenerar tillsammans hela dagarna, när jag är på jobbet. Jag har ingen plan B om vad jag gör med människan. Jag får inte låta avliva båda samtidigt.

Ska jag be en annan veterinär att ta en titt innan det är försent?

Till på köpet har jag så mycket att göra på jobbet att jag var helt kräkfärdig redan innan det här och nästa vecka blir värre. Var ska jag hitta tiden att ta hand om allt?

Jag vill inte vara med. Och jag vill ha kvar min hund! :arghh:

Jag beklagar verkligen! Vilken jättejobbig sits på så många vis!
Det känns ju svårt att missta sig på något sånt här som vet. Så jag hade nog vågat tro på vets ord och tyvärr tagit bort min vän.

Jag tänker likt övriga: kan inte en vuxen omplacering vara något?
Jag förstår att det inte är samma som den kompis man redan har och älskar. Men det kanske kan vara något nytt att bry sig om? Kanske kan få ut din sammanboende etc..
 
Det känns bra att ha Buke nu. Ni vet hur de lurviga små odjuren nässlar sig in i ens hjärta. Det vore enklare att förlora en arm eller ett ben, (Tur nog gillar min chef hundar - men hur ska jag motivera att vara borta just nu. Jag måste vara med och hålla tass).

Jag vet inte hur jag ska göra med en ny hund. Jag kan inte erbjuda någon riktigt bra hundvälfärd (Jag har ont om tid och min sammanboende gillar att mata djur och människor, är inkonsekvent och prinsessan har klagat över att hen inte alltid hittar hem och då saknar vett att lyssna på henne).
Att vara borta är ju en självklarhet, det förstår din chef, oroa dig inte för det.

Att mata djur är inte nåt större problem, så länge det inte är giftigt. Skaffa inte en labrador;) En mindre, robust hund med bra flockkänsla, av någon anledning tänker jag Västgöta eller liknande. Kan du skaffa någon form av spårning på personen, app på telefonen? Nu är detta en helt annan tråd, men någon form av hjälp med din sammanboende kanske? Det borde ju hen ha rätt till?
 
Att vara borta är ju en självklarhet, det förstår din chef, oroa dig inte för det.

Att mata djur är inte nåt större problem, så länge det inte är giftigt. Skaffa inte en labrador;) En mindre, robust hund med bra flockkänsla, av någon anledning tänker jag Västgöta eller liknande. Kan du skaffa någon form av spårning på personen, app på telefonen? Nu är detta en helt annan tråd, men någon form av hjälp med din sammanboende kanske? Det borde ju hen ha rätt till?
GPS på hunden kanske vore något? Om hunden alltid är med menar jag. Risken finns väl att personen går utan telefon eller batteriet tar slut. GPS på hunden som sitter där när ts är iväg kanske är mer pålitligt tänkte jag.

Jobbig situation för ts :(
 
Vi har suttit på Prinsessans favoritbar, kollat folk och ätit cetzina. Sedan har vi varit ute och dansat lövdansen. Det känns så underligt och fel att någon med så många ärenden att uträtta, saker att göra och folk att träffa ska dö.

Nu ska jag få min sammanboende att förstå, jag ska låta Prinsessans sista dagar räknas och sedan ska jag försöka gå vidare.
 
Beklagar verkligen!
Förstår att det är tungt nu. Och att det är svårt att tänka ny hund. Det är inte heller självklart att din sammanboende relaterar till en ny hund på samma sätt som hen gjort med Prinsessan, även om hen säkert skulle må bra av sällskapet och promenaderna. Vuxen omplacering utan egna problem är väl i så fall det bästa alternativet gissar jag.

Ta hand om dig själv också.
 
Beklagar verkligen!

En mjälte går ju oftast att operera bort, men det kanske inte är nåt alternativ för då borde veterinären tagit upp det?

Behöver din sammanboende just en hund? Kan det fungera med nåt annat djur, mest för att ha nån att sköta om och få sällskap av, även om det inte blir promenader.
 
Kanske en gullig vädurskanin eller ännu hellre ett par marsvin som behöver tillsyn och omsorg. De är så rara djur som inte behöver rastas utomhus för att må bra.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Igår var nog den värsta dagen i mitt liv, min älskade hund som varit sjuk under en längre period blev plötsligt akut dålig. Det började...
Svar
5
· Visningar
2 990
Senast: Kilauea
·
Övr. Hund Jag skulle gärna vilja ha lite tankar och råd från er erfarna hundmänniskor. Vår familj har börjat fundera på att skaffa hund och jag...
2 3
Svar
57
· Visningar
7 752
Hundhälsa Hej! Jag står i ett svårt dilemma, min Malinois hane Herax på 3.5år har sen dec 2020 haft rörelsestörningar och olika symptom ifrån...
Svar
2
· Visningar
2 359
Senast: WildWilma
·
Hundhälsa AAaaaahhhh denna beslutsångest. Jag har bokat den sista veterinärtiden. Två dygn kvar. Försökte få tiden redan förra veckan men veten...
Svar
10
· Visningar
2 689
Senast: Pancakes
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp