- Svar: 14
- Visningar: 1 052
Det är nog min första dagbokstråd. Vad jag minns. Men just nu tycker jag synd om min själv och behöver kräkas ut min skit någonstans. Så, "Hej jag heter Amha och är trasig"
Well. Jag har återigen skickat in till läkare att jag behöver "sjukintyg"/uttalande. Den här vändan är det deltidssjukning från studier. 50% närmare bestämt. Hjärnan är inte tillräckligt läkt för att ha en chans att hinna med i studierna och det kanske den aldrig blir. Jag vet inte hur många intyg jag fått där det står något i stil med "patienten har problem x vilket gjort att hen har haft problem att hinna med i studierna men /.../" när CSN sagt att nä, Amha får inte bidrag för denna termin pga saknade poäng. I vanliga fall, i min nuvarande situation, hade jag sagt att nä, hjärnan är inte tillräckligt läkt för att plugga och så hade jag sjukat mig från studier utan CSN och gått tillbaka till jobbet med någon sorg om att jag minsann aldrig blir klar med de jäkla studierna. Nu har jag sagt upp mig för att jag inte ska kunna göra så igen. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men förhoppningsvis ger det väl något positivt.
Flera gånger har jag tänkt "vem i hela friden vill anställa en person som inte är frisk nog att plugga heltid? Vad ska jag göra när jag har min examen? Gå tillbaka till mitt gamla jobb? Sätta mig i kassan på ICA?". Det svider lite varje gång folk på något märkligt vänster lyckas få godkänt samtidigt som de jobbar var och varannan dag och dessutom kan komma med uttalanden som "det är bara att /.../". Ja man tackar. Antingen har jag valt fel linje eller så är de någon variant av superman (eller jag är kass?).
Jag kräks på detta! När ska jag bli klar? Om 10 år?
Well. Jag har återigen skickat in till läkare att jag behöver "sjukintyg"/uttalande. Den här vändan är det deltidssjukning från studier. 50% närmare bestämt. Hjärnan är inte tillräckligt läkt för att ha en chans att hinna med i studierna och det kanske den aldrig blir. Jag vet inte hur många intyg jag fått där det står något i stil med "patienten har problem x vilket gjort att hen har haft problem att hinna med i studierna men /.../" när CSN sagt att nä, Amha får inte bidrag för denna termin pga saknade poäng. I vanliga fall, i min nuvarande situation, hade jag sagt att nä, hjärnan är inte tillräckligt läkt för att plugga och så hade jag sjukat mig från studier utan CSN och gått tillbaka till jobbet med någon sorg om att jag minsann aldrig blir klar med de jäkla studierna. Nu har jag sagt upp mig för att jag inte ska kunna göra så igen. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men förhoppningsvis ger det väl något positivt.
Flera gånger har jag tänkt "vem i hela friden vill anställa en person som inte är frisk nog att plugga heltid? Vad ska jag göra när jag har min examen? Gå tillbaka till mitt gamla jobb? Sätta mig i kassan på ICA?". Det svider lite varje gång folk på något märkligt vänster lyckas få godkänt samtidigt som de jobbar var och varannan dag och dessutom kan komma med uttalanden som "det är bara att /.../". Ja man tackar. Antingen har jag valt fel linje eller så är de någon variant av superman (eller jag är kass?).
Jag kräks på detta! När ska jag bli klar? Om 10 år?