Buke är som livet självt, det går vidare och åsikter ventileras, sorg och glädje delas 
För mig har Buke varit en stor tröst de senaste dagarna trots att jag inte skrivit ut min sorg (det kommer).
Men trösten har varit att få vara på en plats där allt är som vanligt, där mina tankar kunnat skingrats för någon minut till någon timme.
Detta forum är fantastiskt! Alla användare är fantastiska! Så Tack till Buke
ville jag bara säga och visste inte riktigt var jag skulle lägga mitt inlägg, så det fick bli ett dagboksinlägg.
För er som undrar så fick jag akut ta bort en av mina hundar i onsdags. Vi visste att dagen skulle komma eftersom han hade EP som inte medicinen bet på, men vi visste ju inte när dagen skulle komma.
Jag har haft många djur genom livet och alla de djur jag har haft har jag haft "til the end", men det här tog värre på både mig och familjen än vad vi trodde det skulle göra (eftersom vi trodde att vi var förberedda).
Det har varit tuffa dagar med sorg och ilska, tårar - så många tårar, och sen en oro för den hund vi har kvar hur hon ska ta det. Jag kan säga att hon har tagit det bäst av oss alla, jag tror hon visste och var mer beredd än oss.
Nu är vi lite stabilare igen och jag kan t.o.m. skratta åt vissa inlägg, det känns bra.
Men det är tomt - ack så tomt
För mig har Buke varit en stor tröst de senaste dagarna trots att jag inte skrivit ut min sorg (det kommer).
Men trösten har varit att få vara på en plats där allt är som vanligt, där mina tankar kunnat skingrats för någon minut till någon timme.
Detta forum är fantastiskt! Alla användare är fantastiska! Så Tack till Buke

För er som undrar så fick jag akut ta bort en av mina hundar i onsdags. Vi visste att dagen skulle komma eftersom han hade EP som inte medicinen bet på, men vi visste ju inte när dagen skulle komma.
Jag har haft många djur genom livet och alla de djur jag har haft har jag haft "til the end", men det här tog värre på både mig och familjen än vad vi trodde det skulle göra (eftersom vi trodde att vi var förberedda).
Det har varit tuffa dagar med sorg och ilska, tårar - så många tårar, och sen en oro för den hund vi har kvar hur hon ska ta det. Jag kan säga att hon har tagit det bäst av oss alla, jag tror hon visste och var mer beredd än oss.
Nu är vi lite stabilare igen och jag kan t.o.m. skratta åt vissa inlägg, det känns bra.
Men det är tomt - ack så tomt