K
Katrillion5
Jag har ridit i 13 år och älskar hästar och ridning. Jag arbetar nu som ungdomsledare på en ridskola och håller i ridläger, har knatteridningar och hanterar hästar dagligen. Jag är absolut inte rädd för hästar från marken, hanterar till och med rätt "bråkiga" hästar utan att vara rädd. Nu till problemet.
Under en period när jag var i 10årsåldern började jag tänka på alla olyckor som kunde hända i stallet (hade inte tänkt så långt innan) och jag blev rädd för att sköta hästar (de kunde sparkas), blev rädd för att rida (jag kunde bli avkastad) och jag blev rädd för det mesta i stallet helt enkelt. Var nära att sluta rida men tack vare en stark ridlärare så kom jag ändå över rädslan och det blev bra igen.
Nu, 10 år senare, är det likadant igen, nästan. Jag är som sagt inte alls rädd för hästar från marken, men jag är rädd för att RIDA, rädd för att ramla av. På ridskolan där jag är nu är det bara en häst jag kan rida (storleksmässigt) och han är en oerhört snäll men lättskrämd och bockig connemara. Är inte rädd för honom från marken, men jag avskyr när han larvar runt när man rider ut. Han känner såklart att jag blir rädd, vilket gör honom osäker. Som om inte det räcker hör han dåligt och han rids inte särskilt ofta. Tycker synd om honom som inte får komma ut men jag vågar helt enkelt inte sätta mig på honom mer. Har egentligen inga skäl att vara rädd, då det sex av tio gånger inte har hänt något när vi ridit ut och jag har aldrig ramlat av honom. Jag har ju däremot sätt hur alla andra bockas av.... Tyvärr kan han inte ledas ute.
Det finns inga rimliga anledningar (utrustning eller dålig behandling) som gör att han skulle kunna bete sig såhär. Han är antagligen bara lättskrämd av sig.
Jag känner mig så misslyckad som är en sån person i stallet som barn ser upp till och frågar om råd. Jag delar glatt ut hurtiga råd om att "det är bara att försöka igen" och det gör folk också, samtidigt som jag själv är ridrädd.
Tycker det är otroligt synd att det blivit såhär, jag är ju inte alls rädd för att rida hästar jag inte känner = jag vet inte om hur de brukar bete sig. Jag vill så gärna rida en lugn men framåt häst.
Ibland får jag känslan av att jag lurar mig själv, man kan ju även ramla av lugna hästar. Jag hade en sköthäst som skenade jämt förut, men henne var jag inte rädd för, för hon bockade eller stegrade inte, hon bara sprang.
Snälla, är det någon som har något tips på hur jag ska komma över min feghet? Att tänka på?
Under en period när jag var i 10årsåldern började jag tänka på alla olyckor som kunde hända i stallet (hade inte tänkt så långt innan) och jag blev rädd för att sköta hästar (de kunde sparkas), blev rädd för att rida (jag kunde bli avkastad) och jag blev rädd för det mesta i stallet helt enkelt. Var nära att sluta rida men tack vare en stark ridlärare så kom jag ändå över rädslan och det blev bra igen.
Nu, 10 år senare, är det likadant igen, nästan. Jag är som sagt inte alls rädd för hästar från marken, men jag är rädd för att RIDA, rädd för att ramla av. På ridskolan där jag är nu är det bara en häst jag kan rida (storleksmässigt) och han är en oerhört snäll men lättskrämd och bockig connemara. Är inte rädd för honom från marken, men jag avskyr när han larvar runt när man rider ut. Han känner såklart att jag blir rädd, vilket gör honom osäker. Som om inte det räcker hör han dåligt och han rids inte särskilt ofta. Tycker synd om honom som inte får komma ut men jag vågar helt enkelt inte sätta mig på honom mer. Har egentligen inga skäl att vara rädd, då det sex av tio gånger inte har hänt något när vi ridit ut och jag har aldrig ramlat av honom. Jag har ju däremot sätt hur alla andra bockas av.... Tyvärr kan han inte ledas ute.
Det finns inga rimliga anledningar (utrustning eller dålig behandling) som gör att han skulle kunna bete sig såhär. Han är antagligen bara lättskrämd av sig.
Jag känner mig så misslyckad som är en sån person i stallet som barn ser upp till och frågar om råd. Jag delar glatt ut hurtiga råd om att "det är bara att försöka igen" och det gör folk också, samtidigt som jag själv är ridrädd.
Tycker det är otroligt synd att det blivit såhär, jag är ju inte alls rädd för att rida hästar jag inte känner = jag vet inte om hur de brukar bete sig. Jag vill så gärna rida en lugn men framåt häst.
Ibland får jag känslan av att jag lurar mig själv, man kan ju även ramla av lugna hästar. Jag hade en sköthäst som skenade jämt förut, men henne var jag inte rädd för, för hon bockade eller stegrade inte, hon bara sprang.
Snälla, är det någon som har något tips på hur jag ska komma över min feghet? Att tänka på?